Göranssons höll färgen i mer än 130 år

Arbetet i full gång på Göranssons färgeri 1946. Emil Lindberg till vänster är sysselsatt med färgning medan hans svärfar Edvard Ahl till höger kör den nyfärgade garnhärvan i en vridmangel. Emil Lindberg var egentligen sjökapten, men när han inte var till sjöss brukade han hoppa in och hjälpa till på färgeriet när det behövdes.
Foto: Walter Blomberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Inte många Kalmarfirmor har existerat lika länge som Göranssons Färgeri och Kemiska Tvätt på Norra Långgatan 30. Firman räknade sina anor tillbaka till 1832 och fanns kvar ända tills Sparbanken – nuvarande Swedbank – rev hela gården i början av 1960-talet för att bygga det bankhus vars huvudingång finns på Storgatan, på andra sidan kvarteret. 

Göranssons låg i alla år på Norra Långgatan 30. Bilden ska ha tagits 1947, även om de vackra skyltarna ser ut att vara av betydligt äldre datum. Alltihop revs 1963.
Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

I början av 1970-talet byggde Sparbanken, nuvarande Swedbank, sitt hus tvärs igenom kvarteret Åldermannen, mellan Norra Långgatan och Storgatan. Bilden tagen i samband med ombyggnad 2016.
Foto: Klas Palmqvist

I århundraden gick nästan alla svenskar klädda i grå vadmalskläder. Färgade tyger kunde bara de riktigt rika kosta på sig. Textilierna importerades från Tyskland, Frankrike och Flandern, där färgerihanteringen var ett fullt etablerat och ansett hantverk redan på 1200-talet. Först från mitten av 1600-talet blev färgare verksamma i Sverige. På 1700-talet blev färgerierna vanligare och inte bara besuttna kunde klä sig i färgade kläder.

Så här såg det ut i Göranssons butik – eller Garn-, Vävnads- och Tricot-affären, som den egentligen hette. Vad damerna på fotot heter finns det tyvärr inga uppgifter  om, men herrarna bakom disken är far och son Göransson. Bilden ska ha tagits 1901, i samma veva som sonen Georg tog över firman efter sin far Jöns.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Utvecklingen fortsatte på 1800-talet. 1861 fanns 479 färgerier i landet.  Samtidigt förändrades förutsättningarna drastiskt i och med att man i mitten av 1800-talet började utvinna syntetiska färger ur stenkolstjära. Textilfärgning blev industri och de hantverksmässiga färgerierna allt färre. I slutet av 1800-talet omvandlades många av dem till kemiska tvättinrättningar. Färgeriverksamheten blev på sin höjd ett komplement.

Den här gamla tygpressen fotograferades 1946, förmodligen i samband med att den skänktes till Kalmar läns fornminnesförening, Sveriges första länsmuseum.
Foto: Walter Blomberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Det gällde även Göranssons på Norra Långgatan 30. Den förste färgaren på adressen hette Isak Oxelberg. Han var född i Kalmar, men hade lärt sig yrket utomlands, och köpte gården 1832. Då han avled tolv år senare övertogs verksamheten av Adolph Silfverling (1817–1885), inflyttad från Arboga.

Jöns Persson Göransson från skånska Hörby tog 1883 över färgeriet på Norra Långgatan 30. Han utvidgade verksamheten till att omfatta garn- och vävnadshandel samt trikåtillverkning.
Bild ur Kalmarl läns museums arkiv

1883 överlät denne i sin tur firman till skåningen J P Göransson. Vid sekelskiftet tog sonen Georg över. Han hade praktiserat i Tyskland, Schweiz och Danmark och moderniserade företaget grundligt. De gamla husen åt gårdssidan  revs och nya stenhus byggdes åt färgeriet. Samtidigt etablerade han stans första kemtvätt och drev företaget fram till 1947. Året därpå blev Björn Brändström ägare.

Verksamheten fortsatte fram till att Sparbanken köpte tomten och rev husen 1963. En mer än 130-årig företagsepok var över.

Vinterbild inifrån gården på Norra Långgatan 30 som visar det gamla färgeriet. Det ersattes 1901 av ett modernt tegelhus. På gårdsplanen med händerna på ryggen står fabrikör J P Göransson och i dörren till färgeriet skymtar sonen Georg Edward.
Foto: Emil Blomberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 13 februari 2016

Toppmodern utrustning på Göranssons kemtvätt 1947, samma år som Bengt Lagström tog över företaget efter G E Göransson. Han behöll affärsdelen som en filial till sin butik August Lagström på Storgatan, men sålde tvätteriet och kemtvätten till Björn Brändström redan 1948.
Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

FAKTA/Kemtvätt
Kemtvätt innebär att man tvättar med så lite vatten som möjligt. Ursprunget brukar härledas till 1820-talets Frankrike, då en fabriksarbetare råkade spilla bensinbaserad lampolja på en smutsig bordsduk. När den torkat såg man att den blivit ren. I början använde man terpentin och karosen men gick sedan över till bensen och  gasol. Hälsoriskerna var stora, liksom eldfaran; dessutom luktade tvätten bensin. 
Stoddard Solvent, en luktfri och avsevärt mindre explosionsbenägen lösning, introducerades på 1920-talet. På 1950-talet lanserades perkloretylen. Brandrisken minskade ännu mer, men ämnet är synnerligen miljöfarligt. Det var fortfarande den förhärskande metoden när den här texten publicerades 2016, även om en säkrare och mer miljövänlig koldioxidtvättning introducerats på senare år.
Källa: kemtvattsguiden.se

Göranssons jubileumsskift, utgiven 1957.

KÄLLOR
Göranssons Färgeri och Kemtvätt 125 år (1957)
Hantverk i Sverige (LTs Förlag i samarbete med Nordiska Museet, 1989)
Bengt Bengtsson och Gunnar Magnusson (red): Kalmar Lexikon (2014)
Butiker i Kalmar på 1950-talet (utgiven av Kalmar stads hembygdsförening 2012)

STORT TACK
till Peo Nilsson, Kvigerälla, Glömminge, som generöst ställt Göranssons jubileumsskrift till förfogande och upplyst om vilka de båda männen på bilden överst i blogginlägget är; hans egen morfar Edvard Ahl står till höger.

STORT TACK 
även till Eva-Lena Holmgren på Kalmar läns museum.

På Digitalt Museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur länsmuseets samlingar.