Maskerad på fritidsgården

Funkabo fritidsgård i Kalmar den 29 mars 1972. Som vanligt massor av barn och ungdomar på plats. Den här kvällen utklädda. Någon kanske känner igen sig ändå, så här mer än ett halvsekel senare.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

När Funkabo fritidsgård öppnades i oktober 1971 fanns det de som var övertygade om att de bruna manchesterfåtöljerna i mysrummet snart skulle vara sönderskurna. Så blev det förstås inte alls.

Östra Smålands reporter Bonny Kilefors besökte gården en maskeradkväll i slutet av mars året därpå och konstaterade att möblerna var lika fina som vid invigningen.

– Detta trots att vi hade 21.000 besök i höstas och haft minst lika många hittills i vår, berättade Bengt ”Bobban” Nilsson som var fritidsgårdens föreståndare.

300 ungdomar fanns på plats när Funkabo fritidsgård invigdes hösten 1971. Originalbildtexten löd: ”Kommunalrådet Ingvar Gustafsson var som nybörjare lite undrande när han trådde invigningsshaken tillsammans med Ann-Helen Franzén, Kerstin Svensson och gårdens föreståndare Bengt Nilsson”. Ordet ”rekordkort” i rubriken syftade på att invigningstalen var över på tio minuter.
Klipp ur Östra Småland för den 20 oktober 1971

Sveriges första kommunala fritidsgård öppnade i Göteborg redan 1936. Fast då hette det ungdomsgård, liksom när Kalmar fick sin första på 1960-talet. Den var inrymd i Gasverksvillan på Södra vägen och kompletterades några år senare med Alabastern i Oxhagen, som låg i samma fastighet där Röda Korsets second hand-butik Kupan sedan hållit till i många år.

Alabasterns lokaler var trånga och bestod bara av två rum och när man 1971 satsade på att bygga en stor barack i anslutning till Funkaboskolan stängde man gården i Oxhagen.

I samma veva blev det ett riktigt arbete att vara fritidsledare. Tidigare hade det setts som en ideell syssla och ersättningen var därefter. Men sedan personalen gått med i facket såg Kommunal till att de anställda i alla fall fick något sånär anständigt betalt.

Funkabo fritidsgård blev en succé direkt och ungdomarna kom i mängder. Gården öppnade redan klockan tio på förmiddagen och på håltimmar och lunchraster sökte sig eleverna dit. Efter skolans slut kom de tillbaka och många var kvar tills man stängde vid tiotiden på kvällen. De yngre fick dock inte stanna längre än till åtta.

– Det finns 10.000 invånare i stadsdelarna häromkring. Cirka 1.000 av dem är ungdomar i ”gårdens ålder”, det vill säga mellan 10 och 17 år, upplyste ungdomskonsulent Allan Gunnarsson om.

Allan Gunnarsson, Kalmar kommuns ungdomskonsulent.
Foto: Östra Småland

De flesta gick dit för att träffa kompisar, spela flipper och pingis, köra racerbilssimulator, testa nymodigheten innebandy, spela sällskapsspel eller hobbypyssla och tillverka grejer i plast och mosaik till gårdens vårmarknad. Man kunde också låna gitarrer och gården fick snart flera egna ”husband”. Lokale gitarrhjälten Bosse Wilson var till exempel en flitigt förekommande gäst.

På fredagskvällarna var det Diskotek Asterix för de äldre, ibland med professionella discjockeys, och på lördagseftermiddagarna var det Diskotek Obelix för de mindre.

För flickorna fanns Evaklubben. Där hade man en nyinköpt symaskin. Men det var inte för att cementera könsrollerna som man ordnat en egen klubb åt tjejerna, tvärtom. Killarna tog plats och bredde ut sig men här fick tjejerna själva vara i centrum.

I mitten av 70-talet kom också en turnéversion av Stockholms Stadsteaters legendariska Jösses flickor till fritidsgården; Suzanne Ostens och Margareta Garpes musikal om kvinnorörelsens historia med klassiska sånger som Befrielsen är nära.

Kända artister dök upp lite då och då. Trubadurerna Ewert Ljusberg, Sid Jansson och Finn Zetterholm kom till exempel på oannonserat besök en dag med påföljd att det blev tomt i lektionssalarna och lärarna fick gå och hämta sina elever på fritidsgården.

Ungdomskonsulent Gunnarsson var mycket nöjd:

– Problemen som fanns härute bland bostadsområdena har flyttats hit, neutraliserats och kanaliserats in på vägar som gynnar både äldre och yngre i längden.

För många ungdomar i Funkabo och Berga blev fritidsgården också en tillflykt undan jobbiga hemförhållanden. Personalen där var ofta de enda vuxna de vågade anförtro sig åt.

Några av maskeradgästerna på Funkabo Fritidsgård i mars 1972.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

När detta skrevs 2014 hade Funkabo fortfarande en fritidsgård. Men inte i samma lokaler som på 1970-talet. En del av det platta taket på baracken höll en vinter inte för snömassorna utan rasade in. Av fritidsgården från 1971 finns inget kvar i dag.

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 26 april 2014