Familjen Mann – en ypperlig såpopera

Tilmann Lahme:
Familjen Mann
Översättning: Linda Östergaard
(Albert Bonniers förlag, 2017)
Originaltitel: Die Manns (2015)

Ingen familj har varit lika kulturellt världsberömd som den tyska författarfamiljen Mann. Samtidigt var den så dysfunktionell att den kunde utgöra ett ypperligt underlag till en såpopera. Späckad med så mycket äregirighet, avundsjuka, förljugenhet, bitterhet, droger, sex och pengar, att det i princip räcker till hur många avsnitt som helst.

Thomas Mann (1875–1955) fick Nobelpriset i litteratur 1929. Då var han sedan länge en institution, ja, själva sinnebilden av den tyske författaren. Något som bara förstärktes under exilåren under nazitiden då han framstod som ”det andra Tyskland”.

Om honom och hans familj – hustrun Katja, som närmast kan betecknas som verkställande direktör i familjeföretaget Thomas Mann – och deras sex barn: Erika, Klaus, Golo, Monika, Elisabeth och Michael har Tilmann Lahme skrivit en bok som inte i första hand handlar om litteraturen eller Hitlermotståndet utan om familjemedlemmarnas relationer till varandra. Det är en familjekrönika som på mer än ett sätt anknyter till Thomas Manns genombrottsroman Buddenbrooks.

Erika kom så småningom att ärva moderns roll, men dessförinnan hade hon tillsammans med brodern Klaus gjort sitt bästa för att på alla upptänkliga sätt göra slut på pappas pengar. De båda blev superkändisar, mest för sin uppseendeväckande livsstil, men även för sina dramatiska och litterära ambitioner.

Golo var allvarligare, inbunden och kantigare och hade till en början svårt att acceptera sin egen homosexualitet, detta till skillnad från sina mer hämningslösa äldre syskon. Han blev en respekterad historiker och den klart mest sansade i familjen; hans kanske oväntat stora roll i boken förklaras nog delvis av att Tilmann Lahme tidigare skrivit en avhandling om honom.

Monika hade litterära ambitioner men betraktades som tröttsam och obegåvad och blev den övriga familjens hackkyckling – föräldrarna gjorde inte precis någon hemlighet av vilka av barnen som var deras favoriter. Man kallade sig själva för ”den fantastiska familjen” och i en sådan kan förstås bara finnas plats för extraordinär begåvning. 

Elisabeth kom efter en ytterst slirig levnadsbana att bli havsmiljöexpert medan yngste sonen Michael, efter att äntligen verkat få ordning på sin tillvaro, lyckades totalkvadda en hyfsad musikerkarriär.

Hitlers maktövertagande tvingade familjemedlemmarna i exil, i Thomas Manns fall till Kalifornien. Klaus och Erika försökte på olika sätt organisera det intellektuella motståndet mot nazismen och spred sina texter över världen. I Östra Småland publicerades till exempel strax före krigsutbrottet flera av Erika Manns texter, bland annat ett utdrag ur boken Tio miljoner barn om hur unga kvinnor hade det i Hitlers rike (Östra Småland den 28 maj 1939).

Klaus Mann konstaterade i sin dagbok redan 1936 att man i framtiden skulle komma att skriva böcker om hela denna egendomliga familj, inte bara dess enskilda medlemmar. Det är precis vad Tilmann Lahme gjort – men givetvis är det ändå Thomas Mann som står i centrum. 

En tragisk, spännande, rolig – jodå – och oemotståndlig krönika. 

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 3 januari 2018

Thomas Mann:
"Skillnaden mellan en skriftställare och en normal människa är att skriftställaren har svårare att uttrycka sig"

Se även:
• Ebba Witt-Brattström fyra gånger om
Där kan man under mellanrubriken "Witt-Brattström på mördande gott humör" läsa om en av Thomas Manns noveller, som bjuder på ett överraskande samband med Ebba Witt-Brattströms egen släkthistoria.