 |
| Ett uppslag ur Mary Maravianskys notsamling. På vänstersidan kan man läsa sig till hur foxtrot ska utföras. Dansen nådde Sverige och kontinenten ett par år efter första världskriget. ”Die Mädels von Davos” verkar ha varit en operett där man bar rejäla benkläder under kjolarna i alpin vintersportmiljö. Stycket hade premiär i Berlin 1922. Foto: Klas Palmqvist (samtliga bilder ur notalbumet) |
Det enda jag egentligen visste om Mary Maraviansky var att hon tyckte om att spela piano när hon var i tonåren. Det vittnade 62 gamla slitna nothäften om, inbundna i en volym som sedan länge befunnit sig i upplösningstillstånd. Men på pärmen gick det fortfarande att läsa Marys namn i gyllene bokstäver.
 |
| Den slitna volymen med nothäften har Mary Maravianskys namn längst ned på pärmens framsida. |
Kalmarköpmannen Mendel Wilensky hade drivit klädbutiken Göteborgs-Magasinet – nuvarande Rågårds vid Storgatan/Stortorget – från 1927. Han avled 1972 och hans magnifika 30-talsvilla på Jutegatan hade stått obebodd i flera år när mina föräldrar flyttade in där i början av 80-talet.
På vinden, i en hög med lite gammalt skräp, låg Marys notsamling, ett tidsdokument från åren runt 1920, som fascinerade mig så fort jag började bläddra i det.
Inte för att jag kan läsa noter och min musikalitet är det verkligen inte mycket bevänt med, men den tidskänsla som många av de charmiga omslagsbilderna förmedlar är fullkomligt oemotståndlig.
 |
| ”Snart man sjunger i nästan var revy om Hawaii, om en vacker flicka med mahognyhy från Hawaii. Och där bor min lilla Lola-Lo, som har ringar på varenda tå. Och hon är så nätt och så lätt och kokett och har ej ens trikå”. Så går den svenska texten av S S Wilson – pseudonym för Anita Halldén – till ”Lilla Lola-Lo”. |
Det rör sig mest om tyska och österrikiska melodier, men också en hel del danska och svenska låtar, en och annan amerikansk och enstaka från England, Frankrike och Polen.
 |
| Den ryskt inspirerade foxtrotten ”Anjuschka” blev inte någon av det flitiga kompositörsparet Steiner/Virags största succéer. Det blev däremot deras fotbollsschlager ”Heute spielt der Uridil” från 1922, en hyllning till österrikisk fotbolls första storstjärna, Rapid Wiens Josef ”Pepi” Uridil (1895–1962). |
Här finns slagnummer från sedan länge totalt bortglömda operetter, lite ragtime och shimmy, en hel del foxtrot och vals, slagdängor från Ernsts Rolfs revyer och Scalarevyn i Köpenhamn samt – som sig bör – några salongsstycken av Chopin, en menuett av Mozart, någon bagatell av Beethoven och Händels Largo.
 |
| En dansk revyvisa med text av Aage Steffensen, känd som Danmarks store Karl Gerhard-tolkare. Musiken är skriven av den Budapestfödde pianisten Paul Pallos som flydde från Wien till USA i samband med att Hitler annekterade Österrike. På 40-talet arbetade Pallos som restaurangpianist i New York. |
Men betoningen ligger på dans- och populärmusik; repertoaren påminner delvis om de fantastiska låtar från Weimarrepublikens dagar som den tyske sångaren Max Raabe och hans Palast Orchester med ständigt växande framgång har gett nytt liv åt på senare år. Och musiken i notsamlingen har sannerligen spelats; flera av notbladen har hoptejpade revor och övre delen av ryggen på bandet de bundits in i har trillat bort, uppenbarligen på grund av flitig användning.
 |
| Oskar Geigers ”Nur eine Nacht sollst du mir gehören” skrevs 1920 och har varit ett slitstarkt musikstycke. På engelska fick melodin heta ”Just for a While” medan den i Sverige blev känd som ”Bara en natt”. Den finns med i filmen ”Johan på Snippen tar hem spelet” från 1957 med Adolf Jahr i huvudrollen. |
Då och då genom åren har jag tagit fram notsamlingen, bläddrat lite försiktigt i den och funnit en egenartad njutning i att ta del av nattståndna texter med titlar som Nur eine Nacht sollst du mir gehören, Muß denn ein Mädel stets artig sein?, Den gula paviljongen och Bare jeg nu havde haft mit skæg igjen.
 |
| ”Kom, min skatt, låt oss dricka lite likör” var Leipzighumoristen Paul Preils största framgång, främst tack vare att den särpräglade sångerskan Claire Waldoff (1884–1957) gjorde den till ett av sina slagnummer. I 20-talets frigjorda Berlin gjorde Waldoff ingen hemlighet av att hon var lesbisk och många av hennes sånger har sexuellt tvetydiga anspelningar. Författaren och journalisten Kurt Tucholsky (1890–1935), som kom att ta sitt liv i Sverige som flykting undan nazisterna, skrev visor åt henne och hon har med all rätt stort utrymme i den här fina dramadokumentären om Tucholsky. |
Adresser till sedan länge försvunna musikförlag i Berlin, Leipzig, Köpenhamn, Barcelona, Milano, London, Stockholm och Halmstad har väckt fantasin till liv. Och vilka öden har egentligen dolt sig bakom tonsättar- och textförfattarnamn och artister från en svunnen tid som Ella Dyberg, Martin Knopf, Paul Preil, Alfred Kjerulf, Max Keller och Harry Pilcer?
 |
| ”Åh, helledudane, så söt han är när han med stort besvär monokeln bär”, sjöng Ella Dyberg i kupletten ”Våra herrar” när hon var primadonna i revykungen Ernst Rolfs kabaré på Fenixpalatset i Stockholm 1917. Ella Dyberg var svenska, men hade en fin karriär i Danmark, senare under efternamnet Heiberg. |
Naturligtvis har jag också funderat på vem Mary Maraviansky var och hur det kom sig att hennes slitna notalbum blev liggande på en vind i Kalmar. Namnet Maraviansky är förstås judiskt, precis som Wilensky. Och tack vare min pensionerade arbetskamrat Hans Egeskog, tillika släktforskningsexpert, fick jag veta att Mary Eleonora Maraviansky var född den 6 juni 1906 i Köpenhamn. Vem som var fadern finns det inga uppgifter om, men hennes blott 17-åriga mor hette Ester Maraviansky och var född – i Kalmar!
 |
| Den mystiske Walter Bromme skrev musiken till operetten ”Die schönste der Frauen” i början av 20-talet. Han vägrade konsekvent att lämna ut uppgifter om sig själv, men ska i alla fall ha varit född i Berlin 1885 och haft stora framgångar som operettkompositör. Bromme avled i sin hemstad 1943. |
Marys morfar Levy Maraviansky hade kommit till världen 1857 i Kowno i Polen. I dag skulle vi säga Kaunas i Litauen, men på den tiden fanns varken Polen eller Litauen som självständiga stater, utan staden tillhörde det ryska kejsardömet. Levy, som tituleras ”resehandlare”, avled i Malmö 1924. Såväl Nordiska Museet som Malmö Museer har svenska allmogeförmål i sina samlingar som förvärvats via Levy Maraviansky.
 |
| En hallucinatorisk omslagsbild till intermezzot ”Opium” av den judiske kompositören och kapellmästaren Max Bertuch, född i Frankfurt 1890. Hans hustru Lina Frohmann lyckades 1939 fly till USA undan nazisterna. Bertuch försökte följa efter henne, men blev infångad i Frankrike. Allt tyder på att han mördades av nazisterna i förintelselägret Majdanek 1943. |
Levys hustru Lea Schadowsky, som hette Silver som ogift, var född i den polska staden Saki 1863 och dog i Malmö 1946. En judisk släkt vid namn Silver – eller Silfver – hade åtskilliga representanter i Kalmar redan på 1800-talet och i den mosaiska församlingsboken för 1886–1904 uppges samtliga vara födda i Saki. Allt talar för att Lea tillhörde samma släkt.
 |
| Scalarevyn i Köpenhamn lanserade 1912 den första showen av internationella dimensioner i Skandinavien. Mannen bakom den extraordinära satsningen hette Frede Skaarup och en biljett kunde kosta 100 danska kronor, i dagens penningvärde ungefär 3.000 kronor. ”Hvem siger nej?” framfördes 1922. |
I Kalmar län 1969 – Årsbok för kulturhistoria och hembygdsvård skriver Wulff Fürstenberg i sitt bidrag Kring Kalmar mosaiska församlings tillblivelse att en familj Maraviansky ska ha bott i Kalmar 1886. Då fanns ungefär 60 mosaiska trosbekännare i Kalmar, bland dem familjen ”Sadowsky”, förmodligen samma namn som Schadowsky, alltså Marys mormor Leas flicknamn.
 |
| Franska sångerskan och dansösen Mistinguett fick en jättehit med ”Mon Homme” 1916. Många stora artister har sjungit den genom åren, Billie Holiday och Edith Piaf till exempel. Mistinguett var på sin tid världens högst betalda artist. På nothäftet vänslas hon med den amerikanske dansören Harry Pilcer. |
Kalmar fungerade vid den här tiden som ett slags inskeppningshamn för judar från ryska Polen, varav de flesta tämligen omgående flyttade vidare till andra orter, många också till andra länder, främst USA.
Familjen Maraviansky tycks ha fortsatt till Stockholm sedan Ester fötts i Kalmar den 14 december 1888. Hon hade fyra yngre syskon som samtliga var födda i Stockholm: Abraham 1890, Anna 1892, Mendel 1896 och Mirjam 1899. Därefter flyttade familjen till Malmö.
 |
| ”Batavia-Fox” ur operetten ”Der Vetter aus Dingsda” från 1921 – på svenska ”Kusinen från ingenstans”. Kompositören Eduard Künneke gick med i nazistpartiet redan 1933 men uteslöts året därpå, eftersom han hade ”icke-ariskt påbrå”. Efter speciellt ingripande av propagandaminister Goebbels tilläts ändå Künneke att fortsätta skriva operetter, marscher och filmmusik under hela nazitiden. |
 |
| I Berlin finns den här minnesplattan på ett hus Giesebrechtstraße, en tvärgata till Kurfürstendamm. Här bodde Eduard Künneke 1939–1953, ”skapare av den odödliga operetten ’Kusinen från ingenstans’”. Foto: Axel Mauruszat/Wikimedia Commons |
Esters dotter Mary gifte sig så småningom med den 16 år äldre Leo Kirschon. Det verkar inte som de fått några barn. Leo avled i Malmö 1967 och Mary 1974. I dag finns inte längre en enda människa i Sverige som bär namnet Maraviansky.
Och hur det egentligen kom sig att Marys utslitna notalbum blev kvar i en villa på Jutegatan i Kalmar lär vi nog aldrig få veta.
Trodde jag... Fortsättning följer efter bilderna här nedanför.
 |
| Ett tejpreparerat nothäfte i Mary Maravianskys samling som skiljer sig ganska avsevärt från de andra: ”Kamratmarschen” tillägnad IFK Malmö. Kompositören ”Max Keller” hette egentligen Yngve Dahlquist och var en duktig längdhoppare. Han ska ha varit andre svensk att hoppa längre än sju meter. |
 |
| Marys tio år äldre morbror Mendel spelade fotboll för IFK Malmö 1916–1927. Här står han som femte man från vänster, närmast den med keps utrustade målvakten, i samband med en match i Hamburg 1919. Totalt spelade ”Mirra”, som han kallades, 19 allsvenska matcher och gjorde tre mål, samtliga säsongen 1925/26. Från vänster: Otto Samuelsson, Eric Olsson, Heinrich ”Hanke” Brost, Hugo Ohlsson, Mendel Maraviansky, Erik Sjöstrand, Gustav Möller, Axel Olsson, Carl Lindström, Erik Andersson, Arvid Persson och Sture Pettersson. Bild ur ”Gula Tider”, IFK Malmös Jubileumsbok (1999) |
Det kom ett mejl från Genève
I februari 2017 berättade jag i Östra Småland historien om det slitna gamla albumet med noter. Hur det kom sig att det blivit liggande på en vind i Kalmar förmodade jag att det aldrig skulle gå att bringa klarhet i. Men så i juni samma år damp det ner ett mejl från Genève som förklarade hur allt hängde ihop.Albumet hittade jag i början av 80-talet på vinden i en villa på Jutegatan i Kalmar. Det innehöll mer än 60 nothäften från 20-talet med melodier ur gamla tyska och österrikiska operetter, slagdängor ur bortglömda svenska och danska revyer, dansmusik som foxtrot och vals men också lite ragtime och shimmy samt några salongsstycken av Chopin, Mozart och Beethoven. Enda ledtråden till albumets ursprung var namnet ”Mary Maraviansky” med gyllene bokstäver på den skamfilade pärmen.
Efter efterforskningar av Östra Smålands pensionerade medarbetare, släktforskningsexperten Hans Egeskog, stod det klart att Mary var född i Köpenhamn 1906 (hon avled i Malmö 1974). Hennes blott 17-åriga och ogifta mor Ester visade sig vara född i Kalmar 1888.
Släkten var judisk. Esters far – Marys morfar – Levy Maraviansky var född i Kowno, det vill säga Kaunas i nuvarande Litauen, medan hans hustru Lea kom från den polska staden Saki. Hon tillhörde släkten Schadowsky/Silver, som i slutet av 1800-talet hade åtskilliga representanter i Kalmar.
 |
| Villan på Jutegatan 9 i Kalmar har inte varit privatbostad på länge. När bilden togs 2017 höll ett tandtekniskt laboratorium till i det magnifika 30-talhuset. Foto: Klas Palmqvist |
 |
| Göteborgs-Magasinet vid Stortorget, i hörnet av Storgatan och Västra Sjögatan på en bild från slutet av 50-talet. Här kan man fortfarande köpa kläder, även om det står Rågårds på skylten i dag. Vägvisarna i hörnet anbefallde att man skulle köra Storgatan om man var på väg till Växjö eller Karlskrona. Skulle man till Oskarshamn eller Norrköping var det Västra Sjögatan norrut som gällde. Bilden hämtad ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet”, utgiven av Kalmar stads hembygdsförening 2012 |
Mer än så gick det emellertid inte att pussla ihop bakgrunden till de gamla noterna och deras ägarinna. Till den 16 juni 2017. Då hade Anja Lévy-Wilensky i Genève den stora vänligheten att höra av sig. Hon hade hittat texten på Östra Smålands webbplats och skrev så här:
”Av en händelse fick jag syn på din artikel rörande Mary Maraviansky och hennes nothäften som hittats på vinden i villan på Jutegatan 9 i Kalmar och jag kan vara dig behjälplig med att lösa ’mysteriet’!
Jag är adoptivdotter till Mirjam och Mendel Wilensky och bor sedan femtio år tillbaka i Genève. Jag har bott hela min barndom och ungdom på Jutegatan 9 och sålde villan efter min adoptivmors död. Utrymningen gick hastigt, då jag hade ont om tid och tre små barn som väntade hemma! Mary var min adoptivmors systerdotter och kom ofta på besök. Hon tillbringade många timmar vid vår flygel och var en utmärkt pianist! Hennes nothäften blev kvar och undgick mitt öga vid flytten.
Hoppas detta meddelande kommer dig tillhanda och att du tar väl hand om denna relik från en svunnen tid.”
Givetvis erbjöd jag mig att skicka noterna till Schweiz, men Anja Lévy-Wilensky tyckte att jag skulle behålla dem i alla fall. Hon berättade också att hon fortfarande gärna besöker Kalmar:
”Jag kommer ofta med man, barn och till och med barnbarn till Kalmar och Öland på sommaren och har aldrig under alla mina år utomlands förlorat kontakten med min barndomsstad! Mina två bästa vänner från småskolan är fortfarande mina närmaste förtrogna, trots att vi nu är tre gamla damer! Behåll gärna nothäftena – jag tyckte bara att det var kul att berätta sagan om familjen.”
Självklart kommer jag att fortsätta vårda Mary Maravianskys gamla noter med ännu mer kärlek och omsorg framöver.
Lite mer om judisk historia i Kalmartrakten finns att läsa här:
• Kalmars återuppståndna synagoga
• Sista avrättningen i Vassmolösa
© Klas Palmqvist
Bearbetade versioner av texter som var publicerade i Östra Småland den 11 februari respektive den 1 juli 2017
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar