Verner – den cyklande lokalredaktören

Ett i det närmaste obligatoriskt inslag i den sydöländska landskapsbilden under många decennier: Östra Smålands Mörbylångaredaktör Verner Danielsson på väg till nästa uppdrag, som alltid på cykel. Det var först de sista åren som det kunde hända att han tog taxi ibland när motvinden var hård, väglaget vanskligt och avståndet stort.
Foto: Östra Småland

Det susade till i faxen: ”Har fått ett mordfall på halsen. Kommer även med artikel om ny arrendator på Kalvhagens camping”. 
Ett typiskt meddelande till centralredaktionen i Kalmar från Östra Smålands Mörbylångaredaktör Verner Danielsson.

Av alla Östrans lokalredaktörer genom åren har ingen haft högre legendstatus än Verner. Han började skriva i tidningen redan 1950, men det var först i samband med att Östra Småland moderniserades 1978 och flyttade ut till sitt nya hus på Amerikavägen som Verner blev fast anställd – något det inte lär ha varit helt enkelt att övertala honom att bli.

Verner skaffade aldrig körkort utan bevakade Mörbylånga kommun medelst cykel och buss. Han skydde inte att ge sig ut i dåligt väder. Taxichauffören Bengt Larsson berättade för Verners efterträdare Bertil Nilsson:

– Verner cyklade oftast men åkte mer med mig sina sista tio arbetsår. Men en vinter mötte jag honom i snöstorm på cykel i Skogsby och erbjöd skjuts.
– ”Inga problem, jag har medvind”, sa Verner och trampade vidare. Själv körde jag fast flera gånger i drivorna med bilen, mindes Bengt.

Var Verner någon gång försenad till ett fullmäktigemöte väntade politikerna självklart tills han var på plats innan man satte i gång. 

Han hade ingen familj men tog ledigt ett par dagar varje vår och höst för att åka över sundet till sin syster i Bergkvara.

Själv träffade jag honom en enda gång, hösten 1973 på Östra Smålands gamla redaktion på Unionsgatan. Jag var 15 år och pryade på Kalmarredaktionen. Verner hade något ärende in till Kalmar, men tog sig all tid i världen med mig och svarade vänligt på alla mina frågor om hur det var att arbeta som lokalredaktör.

Sedan jag på 80-talet börjat jobba på Östrans nattredaktion hanterade jag hans texter mest varje dag. Men något mer personligt möte blev det inte – Verner besökte nämligen aldrig tidningshuset på Amerikavägen. Han tyckte väl inte att det fanns någon anledning.

Verner Danielsson slog vakt om sin integritet och tog inte gärna emot besökare i sitt redaktionsrum. Någon gång i början av 90-talet – det kan ha varit i samband med pensioneringen – gjorde han dock detta undantag.
Foto: Thorsten Jansson/Östra Småland

När de andra lokalredaktörerna levererat sitt pensum till morgondagens tidning och gått hem vid fem-sextiden på eftermiddagen, hade från Mörbylånga bara influtit ett faxmeddelande där Verner ytterst kortfattat berättade vad han tänkte skriva om. Sällan var det förstås så dramatiskt att han ”fått ett mordfall på halsen”, utan oftast var det vanlig vardagsrapportering. Men när en tavla av Per Ekström stulits ur en Ölandskyrka blev det en närmast episk skildring med klart litterära kvaliteter, även om sakligheten, som alltid hos Verner, givetvis kom i första rummet. 

Framåt halv nio brukade texterna börja droppa in. Verner var pålitligheten själv och levererade vad han utlovat, även om det ibland kunde bli lite sent. 

När det någon gång hände att det behövdes lite mer material för att fylla sidan kunde man måttbeställa text av honom:
– Hej, det är Klas i Kalmar. Jag har ett hål på sådär tolv centimeter i notisspalten på sidan tio. Har du nåt som kan passa?
– Javisst. Det kommer om en liten stund.
Och det gjorde det. Precis lagom mycket för att passa perfekt i hålet.

Verner fick vara med om datoriseringen av dagspressen. Han var tekniskt och vetenskapligt intresserad och hade inga problem med att anpassa sig till den nya tekniken. Men ibland spelade den nya utrustningen honom ändå spratt. En dag meddelade Verner via datorn att ”Bokstaven mellan e och g går inte att skriva”. Så alla hans texter den kvällen saknade bokstaven f. Som tur var hade vi gott om f i Kalmar att komplettera med...

När Verner gick i pension fick han behålla datorn, som nu åter kunde producera samtliga alfabetets bokstäver. 

Han fortsatte att medverka i tidningen fram till några år före sin död i juni 2008. Verner Danielsson skulle ha fyllt 80 den 7 september det året.

Verner Danielsson fotograferade förstås sin chef Jan G Andersson när denne förstamajtalade på södra Öland. Som redaktionschef var det Janne som såg till att Verner blev fast anställd: ”Bland det bästa jag har gjort”, menade Janne. ”Han var en fin yrkesman.”
Foto: Verner Danielsson/Östra Småland

79-årige Karl Törnlöf i Bredinge på Öland, fotograferad av Verner Danielsson den 21 februari 1979, sedan Karl fått kommunal hjälp att gräva sig fram genom snömassorna till utedasset, vedboden och vattenpumpen. Mer om Karl Törnlöf finns att läsa under rubriken Karl blev trött på att skotta snö.
Foto: Verner Danielsson/Östra Småland

Naturum håller på att byggas i Långe Jans skugga vid Ölands södra udde. Verner var där med kameran.
Foto: Verner Danielsson/Östra Småland

Som en tavla. Blåelden och vägen bort omger 16-åriga Maria Boström, när hon tagit emot 1996 års Margit Friberg-stipendium för sin uppsats om ett öländskt emigrantöde. Verner fotograferade henne vid det gamla skutläget Gåsesten.
Foto: Verner Danielsson/Östra Småland

Sommaren har kommit och det öländska alvaret blommar. Verner Danielssons eget landskap.
Foto: Verner Danielsson/Östra Småland 

KÄLLOR
Artiklar i Östra Småland av Bertil Nilsson den 11 oktober 2002, Ulf Carlsson den 13 juni 2008 och Lotta Zaar den 4 december 2013

LÄNKAR

• Dövblind Borgholmsredaktör som fick upplagan att stiga rejält

© Klas Palmqvist

Texten var publicerad i Östra Småland den 21 maj 2016