 |
| Östra Småland den 20 juli 2006 |
Onsdagen den 19 juli 2006 var en vacker solig och vacker dag. Jag hade semester och hade just ätit lunch när jag kom att tänka på att Kalmar FF på kvällen skulle möta Örgryte på Gamla Ullevi.
Jag kollade tågtiderna, jodå, det gick ett tåg till Göteborg som jag kunde hinna med. Mina goda vänner Henrik och Anna befann sig i Bohuslän och jag visste att de skulle se matchen för att sedan fortsätta med bil till Kalmar. Jag ringde och frågade om de hade plats för mig också på hemresan. Visst, inga problem.
Jag hann ner till Kalmar Central fem minuter innan tåget skulle gå, köpte biljett, klev på och hoppades att för en gångs skull slippa förseningar. Otroligt nog förlöpte resan helt enligt tidtabell! Vädret var fint även i Göteborg och där kryllade det av fotbollsungdomar som var i stan för att spela Gothia Cup.
Jag tog den inte alltför långa promenaden till Gamla Ullevi och satte mig på en bänk i skuggan under ett träd. Det var en dryg timme kvar till matchstart. Jag ringde Henrik och talade om var jag befann mig och, jodå, de var på väg även om de hade en stunds körning kvar till Göteborg.
På bänken intill satt en ung man som uppvisade alla tecken på att vara Örgrytesupporter. Vi kom i samspråk och trots att Örgryte gått urdåligt – tre kryss och ingen seger på de dittills spelade nio allsvenska matcherna – hoppades han att Sören Börjesson, som just tagit över som tränare, skulle få lite bättre fart på laget.
KFF var däremot i utmärkt form. Trots att Ari Ferreira blivit skadad i Intertotomatchen hemma mot Trans Narva (2–0 till KFF) stod laget på elva raka segrar.
Å andra sidan hade KFF genom åren haft magert utbyte av sina besök på Gamla Ullevi. Av 26 seriematcher på den ärevördiga arenan sedan 1947 hade det inte blivit Kalmarseger i mer än fem. I 16 av de matcherna hade Örgryte stått för motståndet. Facit: Tio ÖIS-vinster och tre för KFF, varav den senaste härrörde från sista omgången av Söderettan 1994 när hemmalaget redan var klart för allsvenskt avancemang. Nanne Bergstrand hade på sju försök inte en enda gång fått vara med om att vinna mot Örgryte på Gamla Ullevi, oavsett om han kommit dit som tränare för Öster, Helsingborg eller Kalmar FF.
Min granne på bänken intill fann i och för sig statistiken uppbygglig, men trodde ändå att KFF kunde bli lite för svårt för hans kära ÖIS. Fast det är klart; med legendariske Börjesson åter vid rodret och med tanke KFF:s myckna matchande och resande de senaste veckorna – besök både i Estland och Fiinland, plus ett cupomspel mot AIK – så kanske det ändå kunde bli poäng för hemmalaget. Bara tre dagar efter matchen mot ÖIS skulle dessutom KFF spela returmatch borta i Intertotocupen borta mot Twente.
Henrik och Anna anlände, jag tackade Öisaren för sällskapet (ursäkta vitsen, men befinner man sig i Göteborg så gör man…), varpå vi intog våra platser och konstaterade att Ari Ferreira äntligen var tillbaka i truppen efter sin skada, men förstås fick börja på bänken.
KFF kom till spel med César Santin och Shpetim Hasani på topp. Och redan efter fem minuter skickade Mikael Blomberg i väg en boll som just Hasani hann före Dick Last på. Resultatet blev en frilägesutvisning och sedan trillade bollarna in i tät följd bakom stackars reservkeepern Axel Wibrån, som inte hade stor hjälp av sitt försvar heller. Mikael Blomberg gjorde första målet i elfte minuten, Shpetim Hasani krutade in det andra i den 22:a och César Santin det tredje i 28:e minuten.
Sedan var det slut på KFF:s roliga halvtimme och man kunde börja tänka på matchen mot Twente i stället. Det gjorde man så till den grad inhopparen Boyd Mwila med en dryg kvart kvar snyggt lyckades lirka ett tröstmål för göteborgarna.
Sedan hände inte så mycket. Markus Strömbergsson blåste av matchen, vi stod kvar och hyllade segrarna en stund, innan vi traskade i väg till Ullevigaraget, satte oss i bilen och åkte hem till Kalmar. Min kortaste Göteborgsvisit någonsin hade gett en trevlig pratstund med en hemmasupporter, tre poäng och en lugn hemresa i angenämt sällskap. Fast det mest anmärkningsvärda med hela resan, förutom Dick Lasts utvisning, var ju att SJ faktiskt hållit tidtabellen på ditvägen.
© Klas Palmqvist
MATCHFAKTA
Gamla Ullevi, onsdagen den 19 juli 2006
Allsvenskan. omgång 10
Örgryte IS – Kalmar FF 1–3 (0–3)
0–1 Mikael Blomberg (11)
0–2 Shpetim Hasani (22)
0–3 César Santin (28)
1–3 Boyd Mwila (74)
Varningar: Marcus Dahlin, ÖIS (56), Mikael Blomberg, KFF (67)
Utvisning: Dick Last, ÖIS (5)
Domare: Markus Strömbergsson, Gävle
Publik: 3 969
Örgryte IS: Dick Last (mv), Marcus Dahlin, Valter Tomaz Jr, Ivica Skiljo, Dominic Yobe, Robin Ganemyr (Ola Toivonen 61), Tuomas Uusimäki, Magnus Källander, Simon Chekroun (Axel Wibrån 5), Jukka Sauso, Ailton Almeida (Boyd Mwila 71) Tränare: Sören Börjesson
Kalmar FF: Petter Wastå (mv), Niklas Kaldner, Patrik Rosengren, Mikael Eklund, Tobias Carlsson, Henrik Rydström, Viktor Elm, Mikael Blomberg, Lasse Johansson (Kim Larsen 84), César Santin (Rasmus Elm 73), Shpetim Hasani (Ari Ferreira 64) Tränare: Nanne Bergstrand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar