En oanständighet mitt i Kalmar

Så här såg Fredriksskanskanalen ut på ett kolorerat vykort som såldes i Hilma Petersons Cigarraffär för ungefär 110 år år sedan. Fredriksskansbron byggdes inte förrän 1925, men den lilla holmen den vilar på fanns förstås på plats. Kalmarkrönikören Manne Borgwall menade att dess namn ”är av så pass vulgär art att det inte lämpar sig för trycksvärtan” och då blir man förstås nyfiken. Till vänster återfinns brandstationen, som togs i bruk 1906. 
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Den här lilla vrån av internet heter Torgetbloggen av två skäl. Först och främst för att något namn måste den ju ha, för det andra för att det mesta av materialet som publiceras här – bortsett från det som rör Kalmar FF – varit infört under vinjetten Torget i Östra Småland under åren 2011–2019. Allt som allt fanns Torget med 401 gånger i tidningen, innan den las ner i november 2019.

Jag drog i gång Torget med tanken att avdelningen skulle kunna handla om ungefär allting som intresserar mig själv och som också kunde tänkas engagera en del av mina medmänniskor i Kalmar med omnejd. Detta bortsett från Kalmar FF, som i stället fick sin beskärda del under vinjetten KFF-snack 2008–2019. 

Första gången Torget fanns med i tidningen var den 22 augusti 2011, då med en liten introduktion till läsaren, som i sin mycket medvetna brist på specificering tämligen väl kom att täcka in vad som sedan försiggick på sidorna under de kommande dryga åtta åren. 

Under rubriken Minnen, miljöer och människor presenterade jag materialet under den nya vinjetten så här:

Här ryms det mesta och Torget är en plats som obehindrat breder ut sig i såväl tid som rum. Det finns gott om utrymme för smått och stort, för det vi minns och det vi trodde att vi hade glömt och – inte minst – för det vid en första anblick lite konstiga och kuriösa. Tittar man lite närmare på vardagsvanligheterna upptäcker man nästan alltid något mer. Man vet aldrig vem eller vad man kan möta på Torget.

För att med en gång väcka läsarnas intresse för den nya avdelningen i tidningen tog jag till det beprövade greppet att vända mig direkt till läsekretsen med en fråga. Den handlade om något som var välbekant för de flesta i Kalmar med omnejd – holmen som Fredriksskansbrons båda spann vilar på – men som merparten förmodligen, i likhet med mig själv, inte kände till, nämligen vad denna lilla ö egentligen heter. 

Samtidigt var jag övertygad om att det ändå fanns människor som kunde komma med besked om saken och hade för säkerhets skull dessutom försäkrat mig om medverkan av expertis från Uppsala Universitet – min kompis Henrik som råkar vara professor i nordiska språk där. Han kommer från Kalmar och har ett stort intresse för det mesta som rör hembygden, inte minst ortnamn och dylikt. 

Eftersom frågeställningen dessutom anspelade på sex var jag förvissad om att det hela skulle väcka intresse bland läsarna, oavsett om de själva kände till holmens namn eller inte.

Denna skamlöst kallhamrade populism visade sig vara fullkomligt korrekt beräknad. Telefonen började ringa med en gång och när det var dags för Torget igen en vecka senare redovisade jag hur några av läsarna kunnat ge oss andra besked i denna fråga, som de flesta av oss inte ens visste att vi ställt oss, men plötsligt hade stort intresse av att få veta svaret på. Helt i enlighet med den lilla diskreta devis intill vinjetten som fanns med vid alla de 401 publiceringstillfällena och som också fått följa med in här på bloggen: Om sådant vi glömt och om sådant vi inte visste att vi kom ihåg – eller tvärtom. 

Torget hade fått den flygande start jag hoppats på och under de åtta följande åren fick jag kontakt med hundratals läsare som hörde av sig på olika vis; med vänliga påpekanden, kompletterande upplysningar och bilder, tips och önskemål om nya ämnen att ta upp  – eller som bara ville säga några vänliga ord och eller komma med uppmuntrande tillrop. Det gick en knappt en dag utan inspirerande läsarkontakter. En enda gång fick jag ett surt telefonsamtal och det visade sig till slut bero på ett missförstånd. Onekligen en viss kontrast mot hur det ibland kunde vara i min samtidiga funktion som redaktör för tidningens debatt- och insändarsidor... Även om det ska sägas att den helt överväldigande merparten av läsarkontakterna även där var av mycket positiv art.

Här följer nu de båda texterna om den lilla ”vulgärt” benämnda holmen i Fredriksskanskanalen. Den första var alltså publicerad den 22 augusti 2011, den andra en vecka senare.

Den hemlighetsfulla ön mitt i stan

Samma vy som på bilden överst i blogginlägget, fast fotograferad ungefär hundra år senare. Fredriksskansbron vilar sedan 1925 på den lilla holmen, som försetts med växtlighet, parkbänkar samt skulpturen ”Svanfamiljen” av konstnären Stefan Thorén (1927–1997). I bakgrunden till höger ligger Stagneliusskolan sedan början av 30-talet.
Foto: Ulrika Bergström/Östra Småland

Massor av människor passerar varje dag. Men knappast någon funderar väl på vad den lilla holmen mitt i Fredriksskanskanalen egentligen heter. 

Själv har jag tagit mig över Fredriksskansbron tusentals gånger. Ofta till fots, ännu oftare per cykel, ibland i bil, och en gång för länge sedan till och med som del av det traditionella studenttåget från Stagneliusskolan till Teatervallen. 

Vissa dagar har det blåst så man fått hålla sig i räcket för att inte trilla i sjön, andra gånger har man varit nära att bli påkörd av bilarna som gärna kommit farande i farter högre än de lagstadgade på paradinfarten mot Kvarnholmen. 

Men det var inte förrän jag bläddrade i den gamle Kalmarkrönikören Manne Borgwalls bok Kalmar i minnets skimmer från 1954 som jag började reflektera över om den lilla holmen, som brons båda spann vilar på, egentligen heter någonting.

Namnen i de närmaste omgivningarna är klart originella. Här finns ju såväl den lilla ön Gröne Man som Rävspelet och Kärringalåret. 

Borgwall berättar i sin bok också om de sedan länge till en enda ö sammanvuxna Koholmarna  vid Ängö. De arrenderades på sin tid av den något excentriske kamrern och samlaren F W Andersson, bosatt på Hammarskjöldsgatan. Han uppförde ett lusthus i buskagen på ön och byggde en liten spång ut till den. I änden på spången satte han en grind till vilken bara han själv hade nyckeln. Sedan satt han på sin ö och njöt  för sig själv eller tillsammans med några goda vänner.

I dag finns ingen bebyggelse på någon av Malmfjärdens holmar. Några av dem bebos av fåglar, men ön i Fredriksskanskanalen har haft ovanligare invånare. För drygt tio år sedan kunde man på den brantare västsidan, den som vetter mot Malmbron, se en smal, upptrampad stig fram mot ett hål som ledde in till holmens innan­dömen. Enligt trovärdiga uppgifter hade en grävling sitt gryt där. Själv såg jag den aldrig och det har inte på många år funnits några tecken på att den bor kvar. Kanske gjorde trafiken det lite för knepigt att få  till den rätta vintervilan.

Men vad heter då denna, den blygsammaste av Kalmars alla öar, egentligen?

Det är nämligen så att den gode Borgwall i sin uppräkning av Malmfjärdens holmar vägrar uppge vad just denna lilla plätt fast mark kallas: ”namnet är av så pass vulgär art, att det inte lämpar sig för trycksvärtan”.

En sådan formulering gör ju bara en sentida läsare ännu mer nyfiken. Jag har frågat massor av folk och tagit del av gamla uppteckningar, men inte blivit klokare för det. Kanske någon fördomsfri medmänniska har bevarat kunskapen och kan upplysa oss fåkunniga?

Detalj ur 1969 års Kalmarkarta. Den lilla holmen Gröne man finns ordentligt utmärkt med namn, liksom Kärringalåret och Rävspelet strax intill, och det gäller förstås även Koholmarna. Men namnet på den lilla ön under Fredriksskansbron har som vanligt förbigåtts med tystnad.

Läsarna avslöjade öns hemlighet

Vilket överväldigande gensvar det blev på min lilla undran på Torget för en vecka sedan! Jag ville alltså veta om någon kunde upplysa om namnet på den lilla ö Fredriksskansbron vilar på. 

Det är väl bäst att genast avråda den som är överkänslig för den vanligaste benämningen på den kvinnligaste av kroppsdelar från fortsatt läsning.

Det finns olika bud om exakt vad holmen heter. Göran, som är dryga 70 år, minns till exempel att äldre människor i hans barndom kallade den för ”Fittegritt”. 

Ett annat namn som flera berättat om är ”Fittläppen”. Eva-Maria Bellander, som sedan många år guidar turister i Kalmar, hörde det av en kollega för länge sedan. Men hon betonar att hon inte nämner namnet på guidningar, någon skulle ju kunna ta illa upp. Turisterna får nöja sig med att ha roligt åt det närbelägna Kärringalåret i stället. Andra Kalmarbor har också berättat att så vitt de vet är namnet rätt och slätt ”Fittan”.

Från Uppsala meddelar Henrik Bruun Williams, professor i nordiska språk och uppvuxen på Ängö, att den äldsta uppteckningen av holmens namn lyder ”Fittekläppen”. Den är gjord så sent som  1929 av en av Henriks föregångare i ämbetet, Ivar Modéer från Mönsterås. 

”Kläpp” är detsamma som ”klimp” och återfinns i flera namn på små skär och klippor i Östersjön. ”Fitte-” har förmodligen med kvinnlig anatomi att göra. När bron byggdes 1925 förändrades holmens utseende totalt, men kanske hade den haft en form eller fanns där en skreva som gav upphov till namnet. 

Det finns också ett gammalt ord ”fit” som betyder ”låg landsträckning vid vatten”. Men det används inte för små öar utan för mer betydande stränder, konstaterar professor Williams, som också tycker att namnet ”Fittekläppen” absolut borde börja användas igen. Så frigjorda är vi väl i dessa dagar att vi skulle klara av det, förmodar han.

© Klas Palmqvist