Bortglömt nöjespalats vid Stensövägen – och mer hålligång med KFF

Villa Engelholm i södra Kalmar är sedan länge åter privatbostad efter sitt mellanspel som nöjestempel med såväl dans och servering som friluftsteater och skjutbana.
Vykort ur Olle Vallerheds samling/Tack till Olof Vallerhed

Ett gammalt hus ligger i hörnet av Stensövägen och Vikingavägen. Sedan länge råder lugn och stillhet på den vidlyftiga tomten och ingenting skvallrar om att hit har ett par generationer Kalmarbor gått för att dansa och roa sig. Villan kallas för Engelholm – ingen vet varför – och byggdes en gång i världen av köpmannafamiljen Berggren.

Så här anspråkslöst kunde det se ut när IF Gothia anordnade ”idrottsfest” 1914 i Skjutshagen i Rockneby, alltså den plats där Rockneby Marknad arrangerades varje år. Bilden är hämtad ur Hjalmar Sivgårds fotoalbum. Han var Kalmars första stora fotbollsstjärna och vräkte in mål ända in på 1930-talet. Här står han iförd halmhatt som femte man från vänster. 
Foto ur Hjalmar Sivgårds samling/Kalmar FF:s historiska akademi 

Kalmar FF:s ursprungsförening IF Gothia hade inte arrangerat annat än enkla små fester och danskvällar när man 1916 satsade stort på att etablera sig som nöjesarrangör. För 1.000 kronor – det motsvarar uppåt 40.000 kronor i 2020 års penningvärde – hyrdes den stora villan på ett år av Berggrens dödsbo. Huset restaurerades och byggdes om för att fungera som nöjespalats. Gothia hade visserligen redan hyrt festplatsen i Tallhagen för midsommarfest, men lyckades överlåta det kontraktet på IF Najaden.

Det var tänkt att Engelholm också skulle fungera som tävlingslokal för bland annat tyngdlyftning och brottning. Gothia lovade att arrangera distriktsmästerskap i båda kraftsporterna i maj.

Föreningen ansökte om ett lån hos Kalmar Sparbank på 1.500 kronor för att klara av alla investeringarna. Byggmästare Gottfrid Johansson anlitades för att bygga en scen och två ”kioskar”, som det uttrycks i föreningsprotokollet. Det gick på 500 kronor och då stod ändå föreningens medlemmar själva för allt material. Det gamla planket runt egendomen restaurerades provisoriskt och ”35 begagnade sittbänkar à 35 kr styck” köptes av IOGT.

Offert på luftgevär till skjutbanan infordrades av postorderfirman Mauritz Widforss (landets äldsta detaljhandelsföretag med anor ända sedan 1729 och fortfarande i full funktion). Ett ”skrifbord” för tio kronor inhandlades också. Den rutinerade skådespelaren och teaterledaren Viktor Kalling engagerades för friluftsteater i juni och Leopold Edins teatersällskap skulle komma i juli.

Men det dröjde tydligen inte ens så länge förrän man inom föreningen började inse att man nog tagit i alldeles för mycket. Som så ofta tycks det varit flera som lovat att hjälpa till än som verkligen ställde upp när det kom till kritan. Brottnings- och tyndlyftningstävlingarna ställdes in. Någon lysande affär blev Engelholm inte för Gothia. Föreningen försökte trassla sig ur hyreskontraktet och sälja kammarteatern med kulisser, dansbanan och skjutbanan för 2.500 kronor till en av fordringsägarna, AB Kalmar Kol- och Trävaruaffär.

Engelholm fortsatte sedan vara ett populärt dansställe i många, många år men under annan ledning. 

Fria fältets schack

IF Gothia bestämde sig för att anlita överläkaren vid Uppsala hospital, psykiatriprofessorn Frey Svenson (1866–1927, bilden) som invigningstalare på Engelholm våren 1916. 

Svenson var känd som diktaren Gustaf Frödings läkare men var också vice ordförande i Svenska Fotbollförbundet. Det var Frey Svenson som om fotboll myntade uttrycket ”det fria fältets schack”, senare förvanskat till ”det gröna fältets schack”.

Fyndigt om sopor och WC-debatt

Den här scenbilden ur 1934 års nyårsrevy är hämtad ur ett nummer betitlat ”Kattrompans Segelsällskap”.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

”Här ska vädras” hette 1934 års nyårsrevy i Kalmar – ett samarbete mellan Kalmar FF och revymakaren ”Peder”, även känd som Axel H Pedersen. 

Revykungen ”Peder”,alias Axel H Pedersen.Han var också föreståndare förbiografen Palladiumi många år.
Foto: Östra Småland

Östra Smålands välvilligt inställde recensent, som hoppats på ”ett riktigt tvärdrag från Ängö till Johannelund”, tyckte det rådde stiltje lite väl länge i alltför många sketcher. Detta trots att ”skämtet kring sopsystemet och WC-debatten är fyndigt och bra hopkommet”. Man blir onekligen lite nyfiken på vad just den roligheten kan ha gått ut på. Andra akten fick bättre betyg och publiken var stormförtjust. 

Ensemblen tycks ha tagit kritiken på allvar och arbetade med gott resultat om första akten rejält till kommande föreställningar.

Beställde renat till fransk sallad

Otto Hjørnholms trio såg så fransk ut den bara kunde när Kalmar FF arrangerade ”En afton i Paris” på Teaterkällaren 1955.
Foto ur Gunnar Svenssons samling

I mars 1953 fick 450 Kalmarbor vara med om när Kalmar FF ordnade ”En balnatt i Wien” på Teaterkällaren vid Larmtorget. 

Österrikiske fotbollstränaren Richard Kudelka – mannen som en gång lär ha tackat nej till bröderna Nordahl när de provspelade för Reymersholms IK – ledde övningarna. De innefattade allt från Straussvalser och wienerschnitzel till joddling och operetter. Äkte wienaren Hans Eichinger var kapellmästare för en 24-mannaorkester som dock inte importerats längre ifrån än Västervik.

Wienernatten blev så lyckad att KFF två år senare bjöd in till ”En afton i Paris” i samma lokaler. Förre lagkaptenen Gunnar Svensson, som var en driven tecknare, hade dekorerat restaurangen med franska motiv. 

Unga stjärnskottet Barbro Hörberg från Göteborg sjöng franska chansoner i bästa kabaréstil. Trubaduren och fotbollsdomaren Elon Dahl från Linköping, hade gjort sig populär redan under Wienernatten och fick vara med den här gången också, tillsammans med  Gunnar Jandén, ”Peders” arvtagare som kalmaritisk revypappa.

Lustigkurrrarna Gunnar Jandén och Elon Dahl.
Foto ur Gunnar Svenssons samling

Menyn denna ”Soir de Paris” inleddes med ”Salade aux Fruits de Mer” varpå följde ”Poulet Rôti Bonne Femme” och ”Fromage Moulin Rouge”. Motboken hade just slopats och en tidningsreferent noterade att ”de flesta började i svensk stil, och vid ett grannbord beställde man  in ’renat över lag’ till den läckra salladen, men redan vid varmrätten hade sederna förfranskats, och man bröt av brödet, pimplade väl tempererat rödvin och lät även champagnekorkarna smälla”.

Humöret steg i takt med att innehållet i vinflaskorna sjönk. Barbro Hörberg fick omdömet ”en raffig Marianne från Paris”, Stockholmsmannekängen Märta Uvhagen visade Parismode och Otto Hjørnholms musettedragspelsförstärkta orkester var i utmärkt form.

Ögon känsliga för grönt

Barbro Hörberg som raffinerad kabarésångerska på Teaterkällaren 1955.
Foto ur Gunnar Svenssons samling

Barbro Hörberg lanserades på 50-talet som urringad sexbomb med nätstrumpor. 

Hon hade kommit i direktkontakt med den franska chansontraditionen som 16-årig au pair i Paris 1948. När de svenska spritrestriktionerna slopades blev hon tillsammans med bland andra Lars Forssell, Olle Adolphson och Monica Nielsen ett av namnen på den litterära krogkabaréscenen. 

På 60-talet flyttade hon till Paris igen, nu med sin man, konstnären Jan Stenvinkel. Efter sex år var de åter i Sverige och 1973 kom skivan Med ögon känsliga för grönt som fick omedelbar klassikerstatus. 

Barbro Hörberg avled i cancer 1976, bara 43 år gammal.

Världsstjärnan  i sporthallen

På Youtube kan man se en intervju som Sveriges Televisions dåvarande nyhetsankare Sven Lindahl gjorde med Duke Ellington några dagar före Kalmarbesöket. 
Foto ur Östra Smålands arkiv

En världsartist i grå kostym, blåvit skjorta och mörkblå mockaskor slog sig ner vid flygeln i nybyggda Kalmar sporthall i februari 1963. Att ta hit den då 64-årige orkesterledaren och hans 20-mannaband är nog den största nöjessatsning Kalmar FF någonsin gjort. 

Ellington kom närmast från konserthuset i Stockholm och gladdes särskilt åt att KFF lyckats få fatt på en skiss som visade hur musikerna brukade sitta, varpå man byggt upp scenen med skissen som utgångspunkt. Ingen annan arrangör på den pågående Europaturnén hade tänkt på det. 

Den första Kalmarkonserten drog mest folk och sporthallen var näst intill fullsatt. Den andra, där de lite reströtta musikerna kom i gång på allvar, bevittnades av en avsevärt mindre publik. Totalt räknades 3.800 personer in. Arrangemanget kostade KFF 30.000 kronor och vinsten blev minimal. Man hade hoppats på ytterligare 1.000 personer. Föreningen gick i alla fall inte back men man var mycket skeptiska till att våga sig på några nya arrangemang av den här digniteten.

Jerry Williams (1942–2018) sjöng på Fredriksskans 1996.

Det dröjde också ända till sommaren 1996 innan man gjorde ett försök i större skala igen. Då var det gammelrockaren Jerry Williams som uppträdde på Fredriksskans tillsammans Sanna Nielsen och Henrik Åberg. Drygt 2.000 personer kom för att lyssna men arrangemanget ska ha gått med rejäl förlust.

Drog mer folk än IFK Hässleholm...

Jerry Williams drog i alla fall mer folk till Fredriksskans 1996 än Kalmar FF lyckades med detta olycksaliga år då man trillade ur söderettan. 

Mötet med IFK Hässleholm den 12 maj blev årets toppnotering: 1.370 personer. Skåningarna vann med 2–1 och båda deras mål gjordes av Magnus Arvidsson (bilden), mest känd för sina sju år i tyska Hansa Rostock, 1999–2006. En knäskada fick honom att avsluta sin långa karriär våren 2009. Sista klubbadress blev Helsingborg där han spelat även 1992–1994.

Håkan Hellström och The Ark på GFA

Redan i februari 2011, innan Guldfågeln Arena tagits i bruk, sattes reklam upp för konserten med Håkan Hellström och The Ark som skulle äga rum på sommaren. KFF hade inga ambitioner att själva etablera sig som nöjesarrangör, utan ville visa hugade spekulanter att arenan lämpade sig för storskaliga musikevenemang. Konserten avlöpte väl, men några fler nöjessatsningar av den kalibern har inte synts till på GFA sedan dess.

© Klas Palmqvist
Bearbetad version av texter som var publicerade i Östra Småland den 23 september 2009