Karl blev trött på att skotta snö

Så här såg det ut hemma hos Karl Törnlöf i Bredinge på Öland den 21 februari 1979, sedan han fått kommunal hjälp att gräva sig fram till utedasset, vedboden och vattenpumpen. Foto: Verner Danielsson/Östra Småland

Karl Törnlöf var jämngammal med förra seklet.  Han föddes år 1900 i Stockholm, växte upp i Ålebo i Arby socken utanför Kalmar och tillbringade större delen av sitt vuxna liv på Öland. I sin ungdom var han av länets sista skjutspojkar, en yrkesgrupp med rötterna djupt ner i 1600-talet, ja rent av i medeltiden.

Mellan nyår och trettonhelgen 1979 vräkte snön ner i enorma mängder över Öland och Smålandskusten. ”Extremväder” pratar man om nuförtiden, men det här ovädret slår det mesta som inträffat i sydöstra Sverige, såväl förr som senare. Kalmar var avskuret från omvärlden i flera dagar och på Öland var det förstås ännu värre. Och det kom nya snöstormar även i februari.

När 79-årige pensionären Karl Törnlöf i Bredinge utanför Kastlösa summerade vinterns vedermödor för Östra Smålands Mörbylångaredaktör Verner Danielsson suckade han uppgivet:
– Jag har bott här ända sedan 1945 men aldrig varit med om en sådan mängd snö. Vad gör en gammal pensionär i en sådan situation?

Allt var översnöat upp till tre meters höjd. Karls ställe låg vidöppet för fåken från alvaret. Han blev fullständigt insnöad i flera dagar och kom inte åt vattenpumpen på gården, sin vedbod eller utedasset. Han hade inte vatten indraget och elkaminerna räckte inte till för att hålla värmen. Det spärrade utedasset innebar att det måste ersättas med tillfällig torrklosett inomhus. 

Karls son lyckades så småningom ta sig fram till Bredinge, grävde sig ner till pumpen och tog in några spann vatten till sin far. Karl själv skottade så mycket han orkade men till slut måste han vända sig till Mörbylånga kommun för att få hjälp.

– Socialchefen var mycket hygglig och skickade genast två man som skottade upp ringlande gångar till pumpen, vedboden och dasset.

Först den 21 februari hade Karl fått sitt garage, som låg på en annan tomt i byn, framskottat så att han kunde få fram bilen och åka och handla.

Hästen vägrade gå med lik i lasten  

I ungdomen var Karl Törnlöf skjutspojke. Han körde resenärer med häst och vagn från Vassmolösa till Kalmar, till Lergöken i Trekanten, och till Alsjöholm, Påryd och Värnaby vid Värnanäs.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

Karl Törnlöf fick nog av snö efter den hemska vintern 1979. När Östra Smålands reporterteam hälsade på honom i januari 1984 hade han lämnat Bredinge och flyttat in på äldreboendet Lindero i Mörbylånga.

Karl var född den 28 januari 1900 på Allmänna Barnbördshuset i Stockholm. Fadern angavs vara okänd medan modern noterades som ogifta Alma Maria Törnlöf, född 1874 i Gladhammar utanför Västervik. Namnet Törnlöf kom från Törnsfalls socken, där hennes far och farfar föddes.

Karl hamnade tidigt i ett fosterhem i Ålebo i Arby socken söder om Kalmar. Efter fyra års skolgång började han arbeta hos en bonde i trakten. Men lönen var låg: 50 öre om dagen var inte mycket ens för 100 år sedan – i dagens penningvärde drygt 20 kronor – och därför blev han i stället skjutspojke på gästgiveriet i Vassmolösa. 

– En fin vagn hade jag med kullager som gjorde att den rullade extra lätt. Men gummihjul fanns inte på kärran. Det var trähjul med järnbeslag. Hästen var brun med vit svans. Ett grant exemplar.

Gästgivaren kallades ”Futte-Pelle”, han hette Pettersson och kom från Bergkvara. Nu fick Karl se lite mer av världen, åtminstone två mil bort åt varje håll. Så långt var det till närmaste skjutsstation. Hans uppgift var att stå till tjänst med häst och vagn närhelst en resande ville ha skjuts.

En som ofta hade ärende till gästgiveriet i Vassmolösa för ungefär 100 år sedan var ölutköraren Hjalmar Karlsson, som levererade varor från Axel Anderssons bryggeri i Kalmar. På den här medfarna bilden från 1916 sitter han till vänster på kuskbocken tillsammans med den då 16-årige Karl Törnlöf och de skålar med fotografen med var sin ölbutelj.
Foto ur Karl Törnlöfs samling

– Den som åkte mest med mig var nog landsfiskalen Palmgren i Ljungbyholm, berättade Karl.
– En gång kom landsfiskalen och hans skrivare och ville ha skjuts till Alsjöholm. Man hade hittat ett bylte i en sjö. I en damkappa låg ett nyfött barn insvept. Någon mor hade dränkt sitt barn.
– Vi tog med byltet på kärran. Men vid Oskars kyrka ville inte hästen gå vidare. Han stampade och frustade men vägrade gå förbi kyrkan. Inte förrän kyrkvärden kom och ledde honom i betslet kunde vi passera kyrkan. Kanske tyckte han att det lilla barnknytet borde begravas där. Men vi fick åka vidare med barnet till Ljungbyholm, där det senare begravdes.

Karl Törnlöf drog sig till minnes fler episoder som satt spår i den tonårige skjutspojken.

– En annan gång skjutsade jag landsfiskalen till Mortorp. Där var en som hängt sig på vinden. ”Vill du följa med upp och titta?”, sa landsfiskalen till mig.
– Men jag vägrade. Jag hörde hur de skar av repet och hur den döde dunsade i golvet. Det var hemskt.

Vid ett annat tillfälle körde Karl runt med disponent Werner från lantbruksfirman Bruuns i Kalmar i tre dagar.
– Sedan fick jag 25 öre i dricks. Skulle man ge 25 öre till en ungdom i dag åkte man väl på en snyting!

Efter tre år tröttnade Karl Törnlöf på de oregelbundna tiderna och den evinnerliga vedsågningen när han inte var ute och körde. Gästgiveriet hade många rum som skulle värmas upp. Dessutom började hästskjutsarna konkurreras ut av modernare transportmedel. Det fanns ingen framtid i att fortsätta som skjutskarl.

Karl hamnade på Öland, där han kom att arbeta som snickare på Ytong i Grönhögen och på sockerbruket i Mörbylånga. I Bredinge träffade han Ebba. Han flyttade dit och de gifte sig och fick två barn. Makan avled 1975 men Karl bodde kvar ensam ytterligare några år.

– Men vintrarna blev för arbetsamma med all snöskottning. Mina ben orkade inte med.

Eftersom knäna också tagit stryk av flitigt fotbollsspelande satt Karl mestadels i rullstol. Men sportintresset fanns kvar. Liksom minnena från tiden som en av de sista skjutspojkarna i länet.

Karl Törnlöf avled 1985.

Källor: Artiklar i Östra Småland av Verner Danielsson den 22 februari 1979 och Rolf Albuschus [senare Wilhelmsson] den 7 januari 1984.

Stort tack till Hans Egeskog som rett ut Karl Törnlöfs släktförhållanden.

Se även
• Verner – den cyklande lokalredaktören

© Klas Palmqvist

Texten var publicerad i Östra Siåland den 19 december 2015