När man sög på karamellen i Smedby

Elly Fransson, till höger, började arbeta på Smedby Konfektyr 1937. Hon hade varit anställd i 42 år när bilden togs. Men hon hade inte tröttnat på godiset. ”Det har inte gått en dag utan att jag tagit en polkagris”, berättade hon för Östra Smålands reporter 1979. Hon fortsatte att jobba på fabriken i flera år till. Till vänster står hennes chef Lars-Göran Israelson.
Foto: PeO Larsson/Östra Småland

Sommaren 1929 brann fajansfabriken ner i Smedby. Då blev 27-årige Sven Israelson arbetslös. Som tur var hade hans fru Eva lärt sig koka karameller av en tant i Källstorp. Det blev början på en nästan 60-årig godisepok i det lilla samhället strax väster om Kalmar. 

Eva stod hemma i köket och tillverkade polkagrisar. Sven cyklade runt i trakten och sålde dem till handlare. Trots de dåliga tiderna med världskris och arbetslöshet gick affärerna bara bättre och bättre för Smedby Konfektyr, som firman kom att heta. Sven kunde byta cykeln mot en T-Ford. 

Familjen byggde hus vid Nybrovägen 1936. Karamellkokeriet var till en början förlagt till källaren. 

När maskinerna gick för högtryck tillverkades två och ett halvt ton polkagrisar av den här typen på Smedby Konfektyr. Varje dag. 

Smedby Konfektyr AB skrev kontrakt med Kooperativa Förbundet och flera grossister. På 40-talet uppfördes en liten fabrik alldeles intill bostadshuset. Den byggdes ut i ett par omgångar på 60-talet och kröntes av ett stort silotorn som rymde 32 ton socker. 

Sonen Lars-Göran hade egentligen tänkt bli språklärare, men kom ändå att arbeta i familjeföretaget från början av 50-talet. 
– Just då var det dåliga tider för konfektyrfabriken, berättade han för Östra Småland 1979. 
– Mina föräldrar funderade faktiskt på att starta en tvättinrättning i stället. 

Vändpunkten kom när han tillsammans med sin far besökte en branschkonferens 1954. 
– Där demonstrerades en maskin som gjorde runda klubbor. En fullständig nyhet för Sverige. 

Far och son satt hela natten och funderade på de klotformade slickepinnarna. 
– Nästa dag åkte vi ner till Holland och köpte klubbmaskinen. 
Nyheten gjorde stor succé och så småningom tillverkades 18 miljoner runda klubbor om året i Smedby. 

Sven Israelson avled 1966 och Lars-Göran tog över som chef. 

Lars-Göran Israelson med en rund klubba av den typ som Smedby Konfektyr blev först i Sverige med att tillverka i mitten av 50-talet.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

I början av 80-talet hade Smedby Konfektyr ett 20-tal anställda. Två tredjedelar av dem var kvinnor och många hade arbetat där väldigt länge. Det var hårdgodis som producerades. Förutom klubborna och polkagrisarna tillverkade man också Kungen av Danmarks bröstkarameller. 

Lars-Göran Israelson visar upp påsarna med polkagrisar, Kungen av Danmark och bollklubbor.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

– Hemligheten med vår framgång är nog kvaliteten på produkterna, sa Lars-Göran Israelson och anförtrodde Östra Smålands reporter att han vid ett besök hos direktören för ett större svenskt konfektyrföretag hittade karameller från Smedby på bordet: 
”Har du mina karameller här?”, sa jag. 
”Ja dom är fan så mycket godare än våra. Vi brukar ha dom att bjuda på”, sa direktören. 

Lars-Göran Israelson sålde företaget av hälsoskäl 1984. I samma veva började hårda karameller att betraktas som pensionärsgodis. Efterfrågan sjönk dramatiskt på såväl polkagrisar som Kungen av Danmark. 

Våren 1988 blev de anställda uppsagda och maskinerna såldes till danska BonBon A/S. Efter nästan 60 år var godistillverkningen i Smedby var över. 

Camilla Olsson, Kristina Elmblad, Hans Adolfsson, Henrik Svensson och Ann Emanuelsson var fem av de 14 personer som arbetade i karamellfabriken 1988 och som samtliga varslades om uppsägning i början av mars. Ägarna Interbroker – ett företag inom Skåne-Gripenkoncernen – hade inte lyckats hitta någon som ville fortsätta driften. Ett par månader senare var fabriken nedlagd. Några av de anställda fick nya jobb på Nordchoklad i Kalmar, som i sin tur las ner 1998.
Foto: Peter Lidengren/Östra Småland

Kojak var bra för affärerna 

Kommissarie Kojak, alias Aristotelis ”Telly” Savalas (1922–1994). 

När den amerikanske deckaren Kojak började suga på klubbor i svensk tv på 70-talet ökade Smedby Konfektyr sin försäljning med 20 procent. 

Skådespelaren Telly Savalas var den stenhårde kommissarie Theo Kojak i 125 avsnitt från 1973 till 1978. Who loves ya Baby var hans stående uttryck och även titeln på en av de skivor han ”pratsjöng” på. 

I stället för att röka, som alla andra tv-tuffingar på den tiden, körde han med slickepinne, vilket fick maskinerna att gå för högtryck vid Nybrovägen 16 i Smedby. 

Karamellfabriken 1984. Till vänster den stora sockersilon. Det gick åt 300 ton om året.
Foto: Peter Lidengren/Östra Småland

Karamellfabriken 2013. Sockersilon är borta. Fabriken var då sedan länge heminredningsaffär. Foto: Ulrika Bergström/Östra Småland

FAKTA/Kungen av Danmark 

När den danske kungen Kristian V (1646–1699) hade ont i halsen gav hans läkare honom anisolja. Kungen tyckte oljan smakade alltför starkt. Dåtidens apotekare ska ha blandat sockermassa med sina mest illasmakande medikamenter med för att folk lättare skulle kunna få i sig medicinen. Kungens livmedikus gjorde likadant, blandade anisoljan med het sockermassa och en skvätt rödbetssaft. Kungen stoppade sedan gladeligen i sig tabletterna tills han blev frisk igen. Så småningom blev den kungliga medicinen en försäljningssuccé på ömse sidor av Öresund. 

Källa: Wikipedia 

KÄLLOR 
Artiklar i Östra Småland 1979–1983
Karl Rydå i By och Bygd i Dörby- Kläckeberga, utgiven av Dörby Hembygdsförening (1978)
Sveriges privata företagare – Blekinge och Kalmar län, utgiven av förlaget Svensk Hembygd (1941) 

© Klas Palmqvist

Texten var publicerad i Östra Småland den 9 mars 2013