 |
| IOGT-huset var en av de tio byggnader vid Strömgatan i Kalmar som Stadsarkitektkontoret för drygt 40 år sedan slog fast var värda att bevara. Ändå revs det i januari 2015, ett öde som drabbat flera av de hus man ville slå vakt om vid gatan. Och fler rivningar lär följa. Foto: Helen Edvall/Östra Småland |
Strömgatan är inte den charmigaste gatan på Kvarnholmen i Kalmar, däremot en av de kortaste och yngsta. Den kom inte till förrän mot slutet av 1800-talet, långt senare än de flesta andra gator på ön. Trots det har gatan en rik och särpräglad historia, även om flera av de mest intressanta byggnaderna har försvunnit och en del av det lilla som återstår av den ursprungliga bebyggelsen också är akut rivningshotad.
På en karta som Stadsarkitektkontoret i Kalmar sammanställde 1980 över ”bevaringsvärd bebyggelse i Kalmar centrum” kan man konstatera att av de tio hus vid Strömgatan som markerats som ”byggnad som inte utan byggnadsnämndens prövning får rivas eller förvanskas till dess yttre form eller allmänna karaktär” har fyra rivits för flera år sedan – plus två bensinmackar som inte ansågs ”bevaringsvärda” – och ytterligare ett hus är sedan ett par år akut rivningshotat.
 |
Ett utsnitt ur Stadsarkitektkontorets karta över Bevaringsvärd bebyggelse i Kalmar centrum från 1980. De röda siffermarkeringarna är nyinlagda och visar de numera rivna byggnaderna: 1. IOGT-huset 2. Hörnhuset vid Kaggensgatan 3. Missionskyrkan 4. Herman Sandbergs fotoateljé samt 5. Fastigheten Brandvakten 5, akut rivningshotad |
Strömgatan sträcker sig den korta biten mellan Larmgatan och Västra Sjögatan. Förändringarna har varit störst i dess östra ände. Där låg en gång det Thernströmska huset, även kallat Blockmakargården, som en propp i norra änden av Västra Sjögatan. Huset var byggt i början av 1800-talet, delvis på resterna av den gamla stadsmuren. Alldeles därutanför svallade Malmfjärdens vågor.
 |
John Sjöstrands teckning visar hur Malmfjärden på 1800-talet gick ända upp till Blockmakargården. Männen till höger på bilden arbetar med att tillverka pumpstockar till stadens vattenbrunnar. Teckning ur ”Gamla Kalmarbilder 2” (1928) |
Men med utfyllnaderna under 1800-talets senare del krympte vattenytan alltmer och Blockmakargården hamnade längre och längre upp på landbacken.
En bit in på 1900-talet hade utfyllnaderna av Malmfjärden, både på Kvarnholmssidan och på fastlandssidan, blivit så omfattande att stadens myndigheter började planera för den nya paradinfarten Fredriksskansgatan med tillhörande bro över till Kvarnholmen. Gatan och bron stod färdiga 1925 och det var givetvis meningen att Västra Sjögatan skulle förlängas fram till brofästet på Kvarnholmen.
 |
| Johanna Thernström, född Parrow (1830–1922), och blockmakare Carl Oscar Thernström (1826–1918) fotograferade på guldbröllopsdagen 1908. Makarna var spänstiga högt upp i åren, inte minst Hanna, som hustrun alltid kallades. När de var i 80-årsåldern skulle paret promenera till sonen Hermans sommarhus i Björkenäs (drygt en halvmil fågelvägen). Halvvägs kom blockmakaren på att han glömt sin pipa. Hustrun vände om, hämtade den och hann upp sin man innan han kommit fram. Bilden hämtad ur ”Det började vid Kalmarsund” (1981) |
Men mitt i den tänkta gatusträckningen låg Blockmakargården envist kvar, bebodd av blockmakare Carl Oscar Thernströms och hans hustru Johannas son Arvid. Han var född 1869, hade bott tio år i Sydafrika, där han bland annat tjänstgjort som lokförare under boerkriget 1899–1902. Arvid Thernström vägrade hårdnackat sälja huset, som myndigheterna absolut ville få bort för att räta ut förbindelsen från Fredriksskansbron. I många år tvingades trafikanterna i stället göra en knix runt det gamla 1800-talshuset.
 |
| Den här synen mötte länge den som just tagit sig över Fredriksskansbron och in på Kvarnholmen. Först fick man svänga förbi färdstallarna som skymtar till höger. Och sedan fick man ta sig runt det Thernströmska huset, vars baksida dominerar den här bilden från 1930. Ekipaget med häst och vagn har just svängt in på Strömgatan. Foto: Robert Andersson/Kalmar stads hembygdsförening |
Intill Caltexmacken, mellan Strömgatan och Södra Kanalgatan anlades 1957 den minimala Tessingatan. I kvarteret Lärlingen, mellan Tessingatan och Kaggensgatan byggdes samtidigt det stora landstingshuset, med huvudingång från Södra Kanalgatan. Det ligger på utfylld mark som kommit till efter att stadsmuren raserats på 1800-talet.
 |
| Till vänster om Fredriksskansbron ser man de båda bensinmackarna i det lilla nu försvunna kvarteret Klensmeden. BP-macken närmast i bild och där bakom skymtar Texacomacken. Bilden är från 1975. Foto: Stig Westerlund/Kalmar stads hembygdsförening |
Snett bakom Blockmakargården, vid den då tämligen nyanlagda Strömgatan, hade 1906 färdstallarna byggts. I dagligt tal kallades de oftast för ”bonnastallarna”. De fungerade som hästparkering för bönder med ärenden in till Kvarnholmen, det gällde förstås oftast torghandeln. Färdstallarna fanns kvar in på 50-talet, allt mindre nyttjade. Tidens gång blev nästan övertydlig då ”bonnastallarna” ersattes av bensinstationerna. Caltex återtog för övrigt sitt gamla namn Texaco 1967.
 |
| Översiktsbild tagen från Stagneliusskolan 1938, där man ser hur först en del av färdstallarna och sedan Thernströmska huset ligger i vägen för trafiken in mot Kvarnholmen. Senare samma år som bilden togs revs huset och rimligen togs väl den utskjutande biten av stallarna bort i samma veva. Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv |
Ärendet gick ända till Högsta domstolen som gav stadens myndigheter rätt att tvångsinköpa fastigheten. Huset revs 1938 och gatan rätades ut. I januari året därpå avled Arvid Thernström.
 |
| På den här bilden, tagen från domkyrkan 1941, är Blockmakargården borta och färdstallarna – där Region Kalmar läns hus finns i dag – har fått maka lite på sig. Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv |
Men det nya kvarteret, den nya gatan och de båda bensinmackarna blev inte särskilt långvariga. De fick ge plats åt landstingets stora tillbyggnad som stod klar 1990, hopbyggd med huset från 50-talet och delvis uppförd vid den gamla bastionen Carolus Nonus. Bastionens läge har markerats i gatans stenläggning, en snygg påminnelse om platsens förflutna.
 |
| Landstingets tillbyggnad stod klar 1990 på den plats där bensinmackarna och innan dem färdstallarna legat. 2019 slogs landstinget samman med Regionförbundet och heter sedan dess Region Kalmar län. Längst ner i bild markerar vinkeln i stenläggningen var bastionen Carolus Nonus var belägen. Foto: Klas Palmqvist |
Både förvaltningslokalerna för vad som numera heter Region Kalmar län och Kvarnholmens vårdcentral har entréerna vända mot Strömgatan på vars andra sida en hel del hänt de senaste åren.
 |
| IOGT-huset på Strömgatan 12 på en bild från början av 70-talet. Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun |
Efter att stora delar av kvarteret Gesällen jämnats med marken på 1960-talet och i början av 1970-talet fanns här en stor parkeringsplats. Men på Strömgatan 12 låg det gamla IOGT-huset kvar, ett av stans flitigast frekventerade vardagsrum ända sedan det byggdes när Strömgatan var nyanlagd på 1880-talet. Huset var självklart markerat som värt att bevara för framtiden på Stadsarkitektkontorets karta från 1980. IOGT-huset spelade en central roll i Kalmarbornas dagliga liv i mer än 130 år.
 |
| I samband med mobiliseringen vid första världskrigets utbrott 1914 inkvarterades Böda kompani tillfälligt i IOGT-huset. Foto: Herman Sandberg/Kalmar kommuns bildarkiv |
Men i januari 2015 revs det. Inte för att det inte användes, tvärtom, in i det sista fullkomligt sjöd det av aktiviteter. Här arrangerades oupphörligt under alla år konserter, kurser, fester, föredrag och olika slags möten.
 |
| Jazzkonsert i IOGT-huset 1948. Trumpetaren är Ingvar Gustafsson, som just den här kvällen gjorde sin allra första spelning i IOGT-lokalen. 65 år senare, i april 2013, spelade han där för sista gången, då tillsammans med veteranjazzarna i Sonnys Boys. Foto ur Ingvar Gustafssons samling |
Från 1907 och under flera decennier framåt fungerade huset också som bio, först under namnet Kalmarbiografen, sedan Rex och slutligen under många år Röda Kvarn. Men redan före 1907 hade lokalen ofta hyrts av ambulerande filmförevisare. Stolarna såldes till lilla Abbetorps Bio utanför Bäckebo och finns kvar än i dag. Detta till skillnad från huset de kom ifrån…
 |
| Lördagsbasar i november 1971 i IOGT-lokalen på Strömgatan. Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland |
I dag har den forna parkeringsplatsen i kvarteret Gesällen inklusive platsen för det gamla IOGT-huset fyllts till bristningsgränsen av massiva huskroppar, utan någon märkbar känslighet för Kvarnholmens sedan 1600-talet traditionella proportioner, både vad gäller höjden på husen och förhållandet till gatubredden (i princip är alla Kvarnholmens gamla gator antingen elva eller tretton meter breda).
Men att bygga som man gjort ger förstås mer profit på en så central adress än vad ett gammalt sprucket godtemplarhus kan generera.
Ett argument som gärna kommer till användning i sådana här sammanhang är att ”huset är i för dåligt skick”. Att se till att ett hus blir så dåligt att det ”måste rivas” är ett beprövat knep. Just för IOGT-huset var sättningsskador alltid ett bekymmer, eftersom det var byggt på utfyllnad sedan norra stadsmuren rivits. Redan 1912 gjordes grundförstärkningar och sedan lyckades huset hålla ihop i mer än 100 år till. Givetvis hade man kunnat reparera det igen – om viljan funnits.
Att Strömgatan är anlagd delvis på den gamla stadsmuren och delvis på vad som är gammal utfyllnad av en vik som skar djupt in i Kvarnholmen, långt upp mot Larmtorget, är ett reellt problem som definitivt inte kan förnekas. Vi återkommer till det när vi så småningom närmar oss slutet på dagens promenad, vid Strömgatans mynning vid Larmgatan. Men dit återstår det fortfarande en bit.
 |
| På Strömgatan 10 fanns Kalmar Snörmakerifabrik från 1895 fram till några år in på 1960-talet. Bilden är från tidigt 70-tal. Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun |
Det gula tegelhuset på Strömgatan 10, IOGT-husets granne, finns fortfarande kvar, trots att det eldhärjades 1992, då någon glömt att stänga av en kokplatta. Här grundade Alma Lundblad 1895 Kalmar Snörmakerifabrik. Dess produktion var inriktad på dekorationer vid begravningar, men man gjorde även band, fransar och tofsar som skulle pryda möbler. 1910 tog Thalia Peterson över firman.
 |
| Kalmartrissan är den klassiska svenska jojon. I många år tillverkades dess snören i snörmakeriet på Strömgatan 10. Foto: Klas Palmqvist |
När jojoflugan grasserade som värst på 1950-talet tillverkades också snören till Kalmartrissan. Då drevs snörmakeriet – som runt 1940 hade ett dussintal anställda – sedan 1926 av Nils Wiberg. Företaget gick så bra att han kunde köra omkring i stan i en flott Cadillac. Men på 1960-talet var snörmakeriets tid ute och firman upphörde.
 |
| ”Sions ark” i hörnet Strömgatan–Kaggensgatan byggdes 1901 av den legendariske predikanten ”Häst-August” Andersson. När bilden togs cirka 70 år senare hade Smörgåsboden sin entré i hörnan. På adressen Strömgatan 8 fanns ett skrädderi och på Kaggensgatan 38 en frisersalong. Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun |
Nästa hus ligger i hörnet Strömgatan–Kaggensgatan och har på den del som vetter mot Strömgatan nummer 8. Huset är från 1901 och uppfördes av den synnerligen originelle folkpredikanten och storbyggmästaren ”Häst-August” Andersson (1850–1931). Huset inhyste från början en möteslokal och det är förmodligen därför det kom att kallas Sions ark.
 |
| ”Häst-August” på äldre dagar med sitt kära dragspel. En gång när han besökte Stockholm ställde han ifrån sig dragspelet och sin resväska på Centralen och blev bestulen. Han fortsatte till Småland där han skulle ha möten och berättade vad som hänt: ”Väskan bryr jag mig inte om, men däremot mitt gamla dragspel”. Det visade sig att en järnvägsman på orten hade ett likadant handklaver som Häst-August fick köpa. När han på kvällen kom upp i talarstolen i missionshuset sa han: ”Satan tog mitt dragspel i Stockholm, men nu har Gud givit mig ett som är mycket bättre”. Och så klämde han i med: ”Ty dig nu han kallar, ja Jesus dig kallar, han kallar dig nu”. Bild ur ”Boken om Häst-August” av Gunnar Olén (1954) |
Johanna Carlsson, född 1861 i Åby norr om Kalmar, blev intervjuad av Lunds universitets folkminnesarkiv 1941 och berättade då att hon hade bott i ett av ”Häst-Augusts” hus på Strömgatan, kanske just i Sions ark – enligt henne byggde han ”många hus i Strömgatan”:
– En bättre hyresvärd fanns då inte att uppbringa. ”Ska du ha en liten slant i dag?”, brukade han säga när han gick förbi barn, och de fick också en slant av honom. Han var rysligt snäll den människan. Hade man inte hyran på dagen så kom han igen senare utan att bli arg för det.
Kanske var det också ”Häst-August” som lät bygga nästa hus på Strömgatan, på andra sidan Kaggensgatan, ett tvåvåningshus vilket precis som Strömgatan 10 byggts i gult tegel, med tiden tämligen smutsigt. Det huset var liksom nummer 8, 10 och 12 markerat som ”bevaringsvärt” på Stadsarkitektkontorets karta från 1980.
 |
| Hörnhuset Kaggensgatan–Strömgatan var markerat som viktigt att bevara av Stadsarkitektkontoret, men revs ändå inte så värst långt efter att den här bilden hade tagits 1981. Möbelhuset Billig Heminredning blev i stället Mio Möbler på norra industriområdet. Foto: PeO Larsson/Östra Småland |
Hus med tegelfasader är inte vanliga i centrala Kalmar – det äldsta bevarade torde vara Tullbroskolan från 1878 – även om naturligtvis tegel döljer sig under putsen på många välkända byggnader i stan, till exempel Stadshotellet och teatern. Men just på Strömgatan är tegelfasader vanligare förekommande än någon annanstans på Kvarnholmen.
Fast hörnhuset vid Kaggensgatan revs redan på 1980-talet. Sedan dess har där varit parkeringsplats på tomten, men för några år sedan tillkännagav Hotell Kalmarsund, som också finns i kvarteret – det heter Tenngjutaren – och har sin entré från Fiskaregatan, att man hade för avsikt att bygga ut verksamheten med ett femvåningshus på den vid det här laget 40 år gamla parkeringsplatsen.
 |
| Några av husen på Strömgatans södra sida, fotograferade 1965. Missionskyrkan, längst till höger, revs i början av 1980-talet. Foto: Stig Westerlund/Kalmar stads hembygdsförening |
I skrivande stund har dock ännu inget hänt. Alltså traskar vi tryggt vidare västerut på Strömgatans norra sida och där ligger sedan 1983 Västerportkyrkan. Dess föregångare på tomten, Missionskyrkan, var markerad som ”bevaringsvärd” på 1980 års karta från Stadsarkitektkontoret, men revs alltså inte långt senare.
 |
| Bygget av det så kallade Hypotekshuset i hörnet Strömgatan–Larmgatan ska just påbörjas och under tiden går det att betrakta den gamla mIssionskyrkan ur ett ovanligt perspektiv. Bilden är troligen från 1974. Foto ur Östra Smålands arkiv |
Dess historia har på sätt och vis också en del med ”Häst-August” att göra. August Andersson och hans familj hade 1889 flyttat till Kalmar. Där var det naturligt för ”Häst-August” att söka sig till Missionskyrkan, som lär ha byggts redan nån gång på 1870-talet.
Men efter en tid fick han inte längre hålla möten där. Det kom alldeles för mycket folk, tyckte den konservativa församlingsmajoriteten, ”och publiken var inte det vanliga snälla bönhusfolket utan allsköns slödder från gatan”.
 |
| Den så kallade Arkagården i korsningen Unionsgatan–Smålandsgatan började byggas av ”Häst-August” 1899 på platsen för hans predikolokal ”Arken”. Huset var det första fyravåningshuset i Kalmar. Bilden är från 2016. Foto: Klas Palmqvist |
Då lät ”Häst-August” i stället bygga ett eget hus, ”Arken”, vid den nyligen anlagda Smålandsgatan och annonserade att han bjöd på ”kaffe och syndernas förlåtelse”. När den gamle predikanten på 1890-talet plötsligt sadlade om till storbyggmästare hade hans hustru blivit sjuk och han ville inte resa omkring längre utan vara hemma med familjen. Så kom det sig att ”Häst-August” 1899 byggde det första fyravåningshuset i Kalmar, i hörnet Smålandsgatan–Unionsgatan. Än i dag kallas huset för ”Arkagården” efter predikolokalen som fanns där tidigare.
 |
| Hörnet Strömgatan–Larmgatan i början av 1970-talet, strax innan bostadshuset till höger revs. Längre in på gatan skymtar Missionskyrkan. Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun |
Åter till Strömgatan. På dess södra sida, fram mot mynningen vid Larmgatan låg ytterligare ett par enkla affärslokaler och i själva hörnet ett mindre bostadshus jag måste medge att jag inte lyckats utröna ett endaste dugg om, mer än att det revs på 70-talet och 1975 ersattes av det så kallade Hypotekshuset, vars namn, kanske efter engelskt mönster, sattes upp på fasaden mot Larmgatan, ”en av de ytterst få byggnader i Kalmar där så skett”, konstaterar Per Jarlbo i sin oumbärliga bok Kalmars gatunamn (2007). Anledningen var att Stadshypotek Södra Småland var byggherre, men i dag finns inte namnet kvar. Även Götabanken, som länge hade sitt kontor på nedre botten i huset, är ett minne blott.
 |
| Hypotekshuset heter inte så längre, men ligger förstås fortfarande kvar i hörnet Strömgatan–Larmgatan. Foto: Klas Palmqvist |
Vi går tillbaka till korsningen med Kaggensgatan, tar oss över till Strömgatans norra trottoar och konstaterar att i hörnet ligger fortfarande ett av de ”bevaringsvärda” husen från 1980 års karta kvar. Det rör sig inte alls om något storslaget bygge utan om ett enkelt tvåvåningshus som i dag ingår i bostadsrättsföreningen Brandvakten – samma namn som kvarteret har, där även gamla brandstationen ligger. Bostadsrättsföreningen omfattar flera både gamla och nyare hus.
I hörnhuset, som har adressen Kaggensgatan 37 har genom åren flera olika butiker hållit till på bottenvåningen, men i dag finns där bara bostäder. Reparationer i samband med en vattenskada för några år sedan tillät under en tid mer eller mindre fri sikt ner i källaren och den, som i likhet med undertecknad är ogenerat nyfiken, kunde vid förbipasserandet konstatera att golvet i källaren utgjordes av kullersten.
 |
| Det här tvåvåningshuset i hörnet Strömgatan–Kaggensgatan finns fortfarande på plats. I dag är det grönt men när bilden togs någon gång i början av 1970-talet vill jag minnas att det var skärt, fast jag är inte säker. Butikslokalen är sedan många år omändrad till bostad. Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun |
Detta var inte något ovanligt i äldre tider. Vid utgrävningar i Gamla stan i Kalmar har man också stött på flera kullerstensbelagda källare. Medeltida är förstås inte huset i hörnet Strömgatan–Kaggensgatan, utan det är rimligen byggt någon gång under 1800-talets andra halva.
Hörnhuset är som sagt markerat som värt att bevara på 1980 års karta och det är även huset alldeles intill på Strömgatan 5. Det rör sig om ytterligare ett av husen med tegelfasad, denna gång i rött tegel; en ”vattenfabrik”, uppförd 1907. Det har funnits flera sådana runt om i Kalmar, till exempel Vattenfabriken Koncentra vid Kungstorget, närmare bestämt i hörnet Germundsgatan–Kungsgatan på Sandås, och Mineralvattenfabriken Svalan vid Södra Malmgatan.
 |
| På 1970-talet spelade man bingo längst ner i den gamla ”vattenfabriken” på Strömgatan 5. Lite senare kunde man hyra videofilmer där. Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun |
De här ”vattenfabrikerna” framställde inte bara mineralvatten utan framför allt läskedrycker, gissningsvis var det så även med vattenfabriken på Strömgatan 5. När den verksamheten upphörde är inte bekant.
Till det yttre är huset i stort sett oförändrat, men gårdsbyggnader som stall, isförråd och så vidare är förstås rivna sedan länge. I husets källarvåning, en halvtrappa ner från gatuplanet har många olika verksamheter funnits genom åren. Ett tag var där bingolokal och senare fanns där en firma som sålde byggnadsvårdsmaterial.
 |
| Ännu en bild från det tidiga 1970-talet. Den här visar Strömgatan 3, i dag 3 A, som numera ingår i bostadsrättsföreningen Brandvakten, där man hyser oro för att sättningsskadorna i huset intill ska påverka även den här byggnaden. Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun |
Förre stadsarkitekten Gunnar Magnusson har berättat för mig att han, när han kom till Kalmar, hade sitt första kontor just här. Varje månad fick han gå upp till hyresvärden ingenjör Erik Kårestam (1896–1970), som höll till i gatans andra röda tegelhus på nuvarande nummer 3 A (huset började byggas 1902) och betala hyran. Varje gång fick Gunnar ofelbart åhöra en längre föreläsning om hur avståndet mellan solsystemets planeter följde matematiska lagar och regelbundenheter.
 |
| Till höger gårdshuset vid Strömgatan där fotografen Herman Sandberg hade sin ateljé. Han tog själv bilden vid grävningarna när gathuset Strömgatan 3 började byggas 1902. Bilden hämtad ur ”Kalmar län 1970–72 – Årsbok för kulturhistoria och hembygdsvård” |
Kårestam ägde länge flera av fastigheterna i kvarteret Brandvakten. Inne i det låga gårdshuset på Strömgatan 3, rivet i början av 2000-talet trots att det fanns markerat som värt att bevara på Stadsarkitektkontorets karta från 1980, ägnade sig Kårestams stiftelse för vetenskaplig forskning åt experiment med bland annat tyngdkraftsbestämningar och pendelförsök.
 |
| Under några år från 1971 och framåt sålde Börge Kamras finskt konsthantverk och design i den före detta fotoateljén och radiostudion inne på gården på Strömgatan 3. När han stängde Bruna Boden, som han kallade butiken, öppnade han i stället galleri i Borgholm. Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun |
Kårestams fru Sigrid (1900–1944) drev på 1930-talet och in på 1940-talet för övrigt konditori Atlantic på Larmgatan 42, intill Centrumbiografen som invigts 1930, den första biografen i Kalmar som var byggd för ljudfilm redan från början.
 |
| Självporträtt från 1905 av Herman Sandberg (1865–1933). Bild ur Kalmar läns museums arkiv |
Gårdshuset på Strömgatan 3 hade från början varit stans förste fotograf John Dryselius (1826–1911) sommarställe. Herman Sandberg (1865–1933), som efter sin konfirmation börjat som elev hos Dryselius hade senare sin ateljé här.
 |
| Annons i tidningen Kalmar den 28 augusti 1908. |
När Sandberg slutade arbeta som fotograf 1923 eller 1924 flyttade en ännu modernare verksamhet in i det ytterst enkla lilla huset, nämligen Kalmar Radioklubb med sin entusiastiske ledare Erik Holm (1900–1972).
 |
| När Herman Sandberg lämnat sin ateljé blev den i stället radiostudio. Till vänster ingenjör Erik Holm, ”Radioholm” kallad, under en utsändning någon gång i början av 30-talet. Vem kvinnan är finns det tyvärr ingen uppgift om. Bild ur Kalmar läns museums arkiv |
Här startades den 13 december 1925 Kalmar radiostation, som – förutom att man vidarebefordrade riksprogrammet – även direktsände gudstjänster från Kalmars olika kyrkor, däribland Missionskyrkan tvärs över gatan. Man producerade också musikprogram och program med olika föredragshållare, bland andra den populäre lokalhistorikern och konstnären John Sjöstrand (1875–1948).
 |
| Några tyvärr anonyma musiker fotograferade i radiostudion 1928. Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv |
Stationen skrev också radiohistoria genom att från Malmö redan den 18 september 1927 direktsända den tidiga seriefinalen i näst högsta serien mellan IFK Malmö och Kalmar FF, en av de tidigaste radiosändningarna från en svensk fotbollsmatch som det finns belägg för. Lyssnarna fick dessutom rapporter om vad som hände i den samtidigt pågående boxningsmatchen på Velodromen i Stockholm mellan Harry Persson och amerikanen Bud Gorman (Gorman tvingades ge upp sedan han skadat benet). Nästan en Sportextrasändning alltså, och detta för snart 100 år sedan!
Inte nog med det, matchen spelades en söndag och redan på tisdagen kunde Kalmarborna se filmbilder från uppgörelsen på biografen Röda Kvarn, det vill säga IOGT-huset en liten bit österut på Strömgatan. Tyvärr vann Malmökamraterna en rafflande match med 3–1 sedan KFF tagit ledningen redan i tolfte minuten genom vänsteryttern Arthur Nordmark.
 |
| Sedan några år har ägaren till den sättningsskadade fastigheten Brandvakten 5 velat riva huset i hörnet Larmgatan–Strömgatan. Det är byggt på 1890-talet. Foto: Klas Palmqvist |
Och därmed är vi framme vid Strömgatan 1, hörnhuset mot Larmgatan. Här huserar Bergfeldts frisörer. Men delar av huset är svårt drabbat av sättningsskador, byggt som det är både på rester av den gamla stadsmuren och på den utfyllda sjöbottnen.
Fastighetsägaren vill riva huset, inklusive den gamla biografen Centrums lokaler. Även om Länsmuseet som vanligt försökt rädda vad som räddas kan, inte minst genom Liselotte Jummes utmärkta Antikvarisk förundersökning avseende del av Brandvakten 5 från 2019, har man som utomstående svårt att tro att fastigheten ska undgå att jämnas med marken, i likhet med vad som skedde med IOGT-huset 2015.
 |
| Att Strömgatan anlades på utfylld sjöbotten samt på rester av den gamla stadsmuren har genom tiderna vållat stora problem för flera av husen vid gatan och gör så fortfarande. En rest av stadsmuren tittade fram vid grävningar i oktober 1982, förmodligen i samband med att Missionskyrkan rivits och Västerportkyrkan skulle byggas. Foto: Östra Småland |
Det var många år sedan man kunde hoppas på att ett nytt hus i centrala Kalmar skulle tillföra stadsbilden några positiva estetiska värden. Numera inskränker sig förhoppningarna till att det som byggs inte ska se alltför jävligt ut.
Förväntningar om att det ska bli något vackert eller spännande när det byggs nytt kommer i dag nästan undantagslöst på skam. Det gäller inte minst byggnationen i Gesällen och även vad som just nu håller på att växa fram på Fredriksskansområdet. Samt – inte minst – den provinsiella bygdemodernism som präglar glasburken framför gamla brandstationen. Dessutom slog denna märkliga konstruktion effektivt ihjäl den enastående siktlinje som tidigare uppenbarade sig så fort man svängde av från Linnégatan in på Unionsgatan och i princip ända från Rostad kunde blicka ut över inte bara Fredriksskanskanalen och Malmfjärden, utan – om vädret tillät – även Kalmarsund ända bort till Öland.
Givetvis ska man i dag inte försöka bygga i en förgången tids stil, det blir bara missriktat och löjeväckande, utan i stället tydligt ta tillvara det bästa i samtidens idéer, smidigt anpassade till de ramar som den historiska kontexten ger som förutsättning.
Som Sven Ivar Lind (1902–1980, han ritade bland annat även Stadsparksrestaurangen) uttryckte det när han på 1930-talet skapade det stora så kallade Hantverkshuset i hörnet Larmgatan–Ölandsgatan; hans förhoppning var att byggnaden ”genom sin arkitektur, behandling och skala [skulle] ansluta sig till den äldre arkitekturen i grannskapet utan att direkt efterbilda den och utan att de praktiska och ekonomiska kraven eftersättas.”
 |
| Hantverkshuset, ritat av Sven Ivar Lind. Vykort, förmodligen från 1940-talet, ur Ingrid och Lars Bruuns samling |
I januari 2015, sedan IOGT-huset offrats på Mammons altare, skrev jag så här på avdelningen Torget i Östra Småland:
När det gäller rivningar i centrala områden av en stad är det ju nästan alltid så att det är de enkla husen för vanligt folk som försvinner först, de som inte alls är storslagna eller märkvärdiga, men som tillsammans betyder så oerhört mycket för att ge liv, atmosfär och självklar förankring i historien för en stads invånare i deras vardag.
I dag skyfflar man inte bort hela stadsdelar på en gång. I stället försvinner ett hus här och ett annat där. På så vis naggas stadsbilden hela tiden i kanten. Och utarmas beståndet av den sortens hus, blir också tillvaron torftigare för oss som bor i stan.
Givetvis ska man bygga nytt i en stad. Men det måste göras övertänkt och med överblick. En helhetssyn på stadsrummet är absolut nödvändig; vi måste veta vad vi har, vi måste veta vad som måste sparas. Annars står vi där med byggnader som blir mer eller mindre obrukbara efter bara några futtiga årtionden, samtidigt som oersättliga värden försvunnit. Den enda förtjänsten är den som inbringats av dem som såg till att bygga dem.
Så kortsiktigt kan man inte utveckla en levande stad.
© Klas Palmqvist
Texten var införd i nättidningen Hela Östra Småland den 11 juni 2021
• 1600-talsgatan som försvann i betongen
• Färgstarkt gäng i svartvitt
• Här fanns bordellen på Södra Malmgatan
• Centrum för film i Kalmar i 68 år
• Stadsbilden naggas hela tiden i kanten
• Hemma hos farbror Ludvig på Nybrogatan
• En vanlig helg i november
• Blockmakarens hus låg i vägen för framtiden
• Himmelriket är likt en kroppkaka
• Vi går en sväng på Trädgårdsgatan
• Följ med på en historisk shoppingrunda
• Vardagligheter som bara försvinner
• Den snacksalige småhandlaren
Klas Palmqvist: ”En evergreen på Strömgatan 12” (i Östra Småland den 27 april 2013)
