Stor konst i liten skrift

Bengt Ågren (1936–2016) var en av de mest kända och populära Kalmarkonstnärerna, även om han råkade vara född i Karlskrona; till Kalmar kom han redan som liten pojke. Han delade generöst med sig av sina kunskaper och ledde i många år kurser för människor som själva ville lära sig måla. Bilden är från 1983.
Foto: Östra Småland

När Stadsbiblioteket i Kalmar låg vid Tullslätten besökte jag gärna den förträffliga, lite avskilda avdelning som kallades Kalmar länsrummet. Ett stort rum fullt med litteratur om allt möjligt – och snudd på omöjligt – som på något vis berörde länet. Där fanns också skåp med blandade småskrifter, där de mest oväntade fynd kunde göras. Vem hade till exempel kunnat ana att ett litet programhäfte för en kirurgkongress 1966 skulle innehålla en samling Kalmar- och Ölandsbilder av högsta klass?

Stadsbibliotekets exemplar av programmet för kirurgkongressen i Kalmar 1966 har på omslaget en vinjettbild med Tullhamnen sedd från sjösidan, signerad Bengt Ågren. Mellan upplysningarna om de olika föredragen och evenemangen finns ett dussintal bilder med motiv från Kalmar och Öland som visar vilken fin tecknare och grafiker konstnären var.  

Svensk Kirurgisk Förening höll möte i Kalmar den 9–11 september 1966. 150 läkare var samlade på Kalmar Teater för att lyssna på anföranden  om ”Operativ behandling av käkledsluxation”, ”Röntgenundersökning av sondläget vid fraktionerad magsaftsundersökning” samt ”Helikoptern i sjukvårdens tjänst”, för att nu bara nämna något.

”Kråkslott på Malmen, Nybrogatan 11, Kalmar”, 1964.

Med en i dag förbluffande självklarhet förutsattes att alla deltagarna var män, vilket de förmodligen också var. Värdarna, överläkare  Erik Millbourn och medicine doktorn Carl-Anker Edwall, skriver i sin välkomsthälsning att ”flitigt föredragslyssnande kirurger har sällan tillfälle att se den stad eller trakt de besöker utan får som regel nöja sig med det fruarna berättar”.

”Vindsinteriör från Tapetserargården, Nybrogatan 11, Kalmar”, 1964. Alltså samma adress som bilden närmast ovanför. 

Den här gången hade man koncentrerat den medicinska delen av kongressen till första dagen. Damerna fick då chansen att besöka Hemslöjden och åka med rundtursbåten Kalmarflundran, varpå följde ”lunch tillsammans med herrarna å Teaterkällaren”. 

Eftermiddagen fick damerna ägna åt sightseeing med buss, innan det blev gemensam middag klockan 19.

”Seglarbesök i sundet”, 1965.

På lördagen kunde damerna och herrarna tillsammans välja om de ville spela golf på Värsnäs eller åka på en kombinerad glasbruks- och träslöjdsresa innan det blev supé med dans i Hantverksföreningens hus. Och på söndagen var det Öland som gällde.

Helt uppenbart ett Ölandsmotiv, även om platsen inte anges.

Så här på många decenniers avstånd är det förstås ändå Bengt Ågrens bilder som utgör kirurgkongressens bestående behållning. 

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 29 mars 2014

”En gård på Kvarnholmen i Kalmar”, 1964. I dag finns inte mycket kvar av den här sortens gårdsinteriörer.

Förtöjda båtar, 1966

Gamla Kungsgatan i Gamla stan är sig dock tämligen lik genom århundradena.

”Kåkar på Fiskaregatan, Kalmar”, 1964.

”Krusenstiernska gården”, 1966.

”Interiör från slaktare Lindhs gård, Norra vägen, Kalmar”. Den så kallade Skåningagården låg på nummer 40, nära Skvallertorget, snett emot Norrgård. Den hade byggts av skåningen Sven Blomkvist på 1840-talet. Slaktarmästare J A Lindh höll till här på 1920-talet. Han flyttade senare sin verksamhet till Fiskaregatan 28. Skåningagården är riven sedan länge.

Ytterligare en bild ur kirurgkongressens programhäfte.

Bengt Ågren vid sin relief av Kalmar Ångkvarns gamla lastbil, som var en del av den utsmyckning han utförde i entrén till de kontor som inrättades när ångkvarnens gamla fastighet byggts om 1987. Tyvärr lär inte lastbilen finnas kvar längre. I gengäld är det inte svårt att hitta verk av Bengt Ågren utbjudna på nätet till överkomliga priser.
Foto: Peter Tinnert/Östra Småland

Se även:
• Tufft att växa upp på Laboratorieholmen (med karta av Bengt Ågren om hur holmen skulle kunna göras tillgängligare)
• 1600-talsgatan som försvann i betongen (om Nybrogatan/Malmbrogatan)
• Så var det jul igen – för längesen (bland annat om Krusenstiernska gården)
• En tidsresa på Norra vägen
• Ångkvarnen brinner!
• ”Bengt var en mycket generös person” Minnesartikel i Östra Småland den 4 januari 2017 (även om den numera hamnat på en annan tidnings webbplats)

En konstbok som är på riktigt

Torsten Billman – Bildmakaren
Dan Lennervald (red)
(ABF Norra Halland, Hallands konstmuseum, 2010)

Någon sällsynt gång ges det ut böcker som man bara häpnar över. Torsten Billman – Bildmakaren är en sådan. 464 generösa sidor med och om konst som skildrar arbete, som är på allvar, som har djup, som är politisk och mänsklig. Alltsammans vackert formgivet och tryckt på papper av bästa kvalitet.

Torsten Billman fotograferad vid Slussen i Stockholm på 1940-talet. Han besökte ibland huvudstaden för att visa sina illustrationer för bokförlagen.

Torsten Billman kom från Kullavik, strax söder om Göteborg. Han gick till sjöss 1926, som 17-åring. Resorna i Medelhavet och till fjärran hamnar som Shanghai, Yokohama och Vladivostok satte förstås outplånliga spår. Samtidigt blev han övertygad om att han skulle bli konstnär.

Brott och straff. Raskolnikov dräper Lisaveta. Bokillustration omkring 1945. Grisailleträsnitt.

Billman blev elev på Valands konstskola i Göteborg 1933. Han kom att utveckla en alldeles egen träsnittsteknik och i början av 40-talet blev han alltmer uppmärksammad. Diktaren Gunnar Ekelöf fick se illustrationer Billman gjort till Harry Martinsons Nomad och skrev en artikel om bilderna. Det blev inledningen till en lång rad litterära illustrationer: Dostojevskijs Brott och straff, Balzacs Kusin Pons och inte minst Georg Büchners drama Woyzeck, för att nämna något.

Nazismen attackerar. Del av Till sjöfolket - Havets arbetare, al frescomålning i Sjömanshemmet i Göteborg 1944.

Också i det riktigt stora formatet slog Billman igenom på 40-talet. Hans fresk Till sjöfolket – Havets arbetare i Sjömanshemmet vid Masthuggstorget var klar 1944 men väckte politiska betänksamheter. Billman hade bland annat skildrat nazisternas propgandaminister Goebbels i färd med att aptera en mina och hakkorsförsedda flygplan som attackerar värnlösa sjömän. Freskens invigning blev uppskjuten med ett år, tills de politiska konjunkturerna var otvetydigt gynnsammare...

Spansk hamnkrog, tempera 1969. Målningen hamnade på omslaget till Sjömannen nr 12/1969.

Billman gjorde flera fresker runt om i Sverige, bland annat Samhällsutvecklingen i Folkets hus i Gävle och framför allt Kring Smålands Taberg i Norrahammars Folkets hus. Den visar arbetet i bygdens industrier på en nästan 14 meter lång vägg (fresken finns med som ett ca 85 cm långt utviksblad i boken).

Eldarskans, akvarellerat grisailleträsnitt omkring 1942.

Billman fortsatte väcka uppmärksamhet med politiska träsnitt på 60-talet som Mordet på Oswald och Warrenkommissionen, båda med anknytning till mordet på president Kennedy. 

På 70-talet blev han lärare på sin gamla skola Valand. Det var eleverna själva som tog initiativet; Billmans arbetarbakgrund och långvariga politiska engagemang var sådant som intresserade den tidens konstnärsgeneration. Problem med synen tvingade honom dock att sluta efter bara något år.

Mozarts begravning, grisailleträsnitt 1965.

Billman fortsatte under 80-talet att teckna i Göteborgs-Posten och Dagens Nyheter och givetvis i Sjöfolksförbundets tidning Sjömannen. Ännu fler av hans illustrationer till litterära verk publicerades, bland annat Strindbergs Sagor. Något år efter Billmans död 1989 gavs också hans tuschteckningar till Franz Kafkas Slottet ut.

Kollämpare. Del av Till sjöfolket - Havets arbetare, Sjömanshemmet i Göteborg 1944.

Men ingenting som tidigare publicerats i bokform av Torsten Billman kan mäta sig med detta storverk, redigerat av Dan Lennervald. Ett 20-tal olika skribenter har bidragit med texter. Bildmakaren gavs ut 2010, men boken kommer att leva och äga giltighet lång tid framöver. Ett standardverk och ett storverk.

Omslagsbild till Sjömannen nr 12/1988.

1965 erhöll Torsten Billman statens konstnärsbelöning, dvs en inkomstgaranti. Något sådant skulle han garanterat aldrig ha fått av dagens regering. 

Det är en kvalitetsstämpel i sig. För det här är en otidsenlig bok om otidsenlig konst; den är nämligen på riktigt, till skillnad från så mycket annat i vår samtid.

Den här bilden av Billman fick inte plats i tidningen när texten publicerades och jag har tyvärr tappat bort informationen om den, men den får vara med ändå.

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 27 december 2011

Kalmarföretaget som höll värmen i 130 år

Anita Hunold närmast kameran, som när bilden togs hette Petersson i efternamn, var en av de kvinnor som började montera värmepannor på Exoverken 1963. ”Jag fick mycket högre lön än vad jag haft när jag var på Rifa eller när jag jobbade på konditori eller i restaurangen på Stadt”, konstaterade hon.
Foto ur ”Kalmar”, utgiven av Förlag AB Appeltoffts Bokhandel 1969

När Euronom i Kalmar gick i konkurs 2016 var det slutet på en lång och växlingsrik företagshistoria som startat i Chicago och hade rötter en bra bit ner i 1800-talet. 

I Kalmar började det hela med att Victor Hill 1886 återkom till Sverige efter att i sju år ha praktiserat på olika industrier i USA. Under de tre sista åren drev han ett eget företag i Chicago.

Fabrikör Victor Hill.
Bilden hämtad ur ”Smålands Näringsliv i ord och bild, del III” (1918)

På Norra Malmgatan 5 startade Hill samma år som han kommit hem en liten mekanisk verkstad. Den växte sig snart större och flyttades redan 1897 ut till Verkstadsgatan på Gamla industriområdet. 

Det första stora lyftet kom år 1900, i samband med att vattentornet byggdes. För anläggandet av vattenledningarna – och även avloppsledningarna – stod firma Victor Hill. Senare fick man också installera gasledningar. Företaget skaffade sig gott renommé och levererade värmeanläggningar till skolor, kyrkor, industrier och privatbostäder runt om i södra Sverige.

1904 öppnades en rörläggnings- och maskinaffär på Ölandsgatan. 1918 hade firman totalt cirka 40 anställda. 

Victor Hills firma på Ölandsgatan 1918.
Bilden hämtad ur ”Smålands Näringsliv i ord och bild, del III” (1918)

Exoverken startades 1939 som ett dotterföretag till Hill & Co. Värmepannorna, som tillverkades på Verkstadsgatan, där i dag de östligaste delarna av köpcentret Giraffen finns, såldes över hela landet och gick även på export.

I mitten av 1950-talet tog man över Maskin- och Gjuteribolaget på Bragegatan. Sommaren 1967 las det ner – gjutjärnsrören som tillverkades där hade slagits ut av plaströren.

Annars var 1960-talet Exoverkens gyllene år, liksom för så många andra svenska industrier. Lokalerna på Verkstadsgatan byggdes ut i flera omgångar och man hade 425 anställda 1963. Då anställde också Exoverken som första stora verkstadsföretag i Kalmar ett halvdussin kvinnor. 

Kvinnliga industriarbetare fanns förstås redan, till exempel inom livsmedelsindustrin, på tändsticksfabriken och hos kondensatortillverkaren Rifa. Men det var typiskt dåligt betalda kvinnoarbeten. Inom verkstadsindustrin var lönerna mycket högre och det var det som lockade kvinnor att prova på vad som ansågs vara tunga, smutsiga och typiskt manliga industrijobb. De flesta kom att trivas utmärkt, både med arbete och arbetskamrater.

I mars 1982 vajade den röda fanan med hammaren och skäran utanför Euronoms lokaler, när företaget hade sovjetiskt besök. Redan när Skanska byggde det enorma hotellet Pribaltiskaja i Leningrad (S:t Petersburg) på 1970-talet kom värmeanläggningen från Kalmar.
Foto: Peter Tinnert/Östra Småland

Exoverken gjorde inte bara värmepannor. Den mest udda produkten var nog de exklusiva nöjesbåtar av aluminium, formgivna av seglaren och dubble olympiamedaljören Pelle Pettersson, som tillverkades under en tioårsperiod 1962–1971. 

Med det tidiga 70-talets oljekris och vikande konjunkturer inleddes en lång period med ständigt återkommande kriser, vilken egentligen varade ända till konkursen 2016. Ibland såg det förstås ljusare ut och satsningen på nya produkter som solfångare väckte stor uppmärksamhet och gick tidvis utmärkt.

Full fart på produktionen av solfångare i december 1979. Här läggs ”ytterglaset” på av Bertil Magnusson, till vänster, och Roland Persson, till höger. Mellan dem står fackbasen Sven Karlsson och vd:n Åke Hjort. Nu hette företaget Euronom; namnet ”Exo” lär ha sålts för en miljon kronor till den amerikanska oljejätten Exxon.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

Redan 1973 hade Exoverken gått i konkurs. Jättekoncernen Euroc – tidigare Skånska Cement AB – tog över och garanterade sysselsättningen i fem år framåt. Eurocs vd hette Sten Lindh, född i Kalmar och son till AB Kalmar Nya Tapetfabriks vd Ernst Lindh (1972 flyttade dansrestaurangen Sandra in i den före detta tapetfabriken). 

När Euroc gick in hade Exoverken cirka 240 anställda men fem år senare var man nere på 137. Verksamheten drevs under namnet TeknoTerm som blev först i Sverige med att utveckla såväl solfångare som luft- och vattenvärmepumpar.

”Energisnåla värmeprodukter” stod det ovanför företagsnamnet när Kalmar FF gjorde reklam för Euronom 1981 och 1982. Nummer 7 nere till vänster på denna något annorlunda lagbild är för övrigt en viss Nanne Bergstrand.
Foto ur Kalmar FF:s historiska akademis arkiv

Euroc ändrade sin koncernpolicy 1978 och driftige platschefen Åke Hjort tog över, dock efter stor tvekan. Men trots återkommande svackor och kriser lyckades han ändå driva rörelsen vidare, nu under namnet Euronom. 

Ingemar Olsson stämplar ut. Han var en av 18 anställda som varslades om uppsägning våren 1982. För egen del var han inte så orolig, det var värre för ungdomarna som hade svårt att få fäste på arbetsmarknaden. ”Sänk pensionsåldern så att de unga får jobb”, föreslog han. 
Foto: Peter Tinnert/Östra Småland

1988 flyttade företaget ut till Franska vägen på Berga industriområde och man fortsatte att sälja värmepumpar, solfångare och pannor både i Sverige och på export ända till i maj 2016 när konkursen var ett faktum.

Konkursen 2016 var inte Euronoms första, företaget hade gått omkull redan i maj 1985. På hösten samma år presenterades lösningen att Kalmars egen storföretagare Henning Danielsson (till vänster) – oftast vanvördigt kallad ”Henning Penning” – och hans Norden Machinery AB skulle ta över Euronoms fastigheter. TTM – tidigare Termoteknik – och dess direktör Christer Nordström (till höger) skulle ta över lagret. I mitten står den nöjde konkursförvaltaren advokat Lars Werner.
Foto: Fredrik Hjerling/Östra Småland

Fast arvet efter Victor Hill lever faktiskt ändå vidare i ett annat Kalmarföretag, nämligen LR-installation. Firman har sina rötter dels i Läckeby Rör, grundat på 1930-talet, dels i Värme och Sanitet AB, som i sin tur uppkom ur det företag Victor Hill startade vid förra sekelskiftet när Kalmar skulle förses vattenledningar.

© Klas Palmqvist

Texten var publicerad i Östra Småland den 22 april 2017

STORT TACK
till Rune Johansson, mångårig reporter på Östra Småland, som ställt material ur sina privata samlingar om till förfogande, när tidningens eget arkiv inte räckt till. 

KÄLLOR
Förutom artiklar i Östra Småland framför allt Kalmar Lexikon (red: Bengt Bengtsson och Gunnar Magnusson, 2014) och Per Jarlbos omistliga Kalmars gatunamn (2007) samt Smålands näringsliv i ord och bild III - Kalmar och dess omnejds handel och industri (utg: Arvid Wallerström, 1918) 

Ännu en historisk shoppingrunda

Frans Hällqvist på porträttet till vänster, grundade sin herrekiperingsbutik 1895 och flyttade den 1911 till Kaggensgatan 5, där den sedan blev kvar i 104 år. Hällqvist avled 56 år gammal 1926 och butiken togs då över av Rudolf Björkman (1887–1973) på porträttet till höger. Även han drev firman till sin bortgång. Då tog Georg Ekenberg (1937–2022) vid, och det är förstås han som visar upp sina båda föregångare på den här bilden från 2011. Fyra år senare, vid 78 års ålder, tyckte Ekenberg att det var dags att pensionera sig och en av landets mest anrika herrekiperingsbutiker stängdes för gott.
Foto: Mattias Rubin/Östra Småland

För en tid sedan företog vi en ganska omfattande shoppingrunda på Kvarnholmen. Men vi nöjer oss inte med det utan tittar den här gången in i ytterligare ett tjugotal Kalmarbutiker som inte finns kvar längre. 

Hällqvists låg vägg i vägg i med klassiska Holmgrens konditori, som räknar sina anor från 1868 och har befunnit sig på sin nuvarande adress sedan 1885. Bilden togs på 1970-talet.
Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun

Klädfirman Drott, som i början av 1930-talet hette Kappaffären Drott, låg i många decennier i det hörnhus vid Larmtorget där sedan nattklubben Krögers residerat i många år. Restaurangverksamheten har gamla anor i huset; länge fanns Margareta matsalar på övervåningen. Bilden är från början av 1970-talet.
Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun

Den här gången ekiperar herrarna sig hos Hällqvists och Bröderna Berggrens medan damerna tittar in på Göteborgs-Magasinet eller hos Drott vid Larmtorget. De kan dessutom skaffa sig en varm päls hos Berkows på Storgatan eller en elegant hatt hos Gärda Welin på Kaggensgatan, medan barnen tjatar om att Leksaksmagasinet på samma gata är den enda affär det egentligen är någon mening med att besöka. 

Leksaksmagasinet och Lundgrens Järnhandel på Kaggensgatan 11. Järnhandeln startades på Storgatan 18 redan 1841 och flyttade inte till den nya adressen förrän mer än 100 år senare. Det gamla huset på Storgatan revs på 1980-talet; på den adressen finns i dag Dillbergs Bokhandel. Järnhandeln lämnade Kvarnholmen 1996 och flyttade till Verkstadsgatan där firman drivits vidare under namnet XL Bygg Lundgrens. Foto från början av 1970-talet.
Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun

Den som har en båt kan skaffa sig all utrustning som behövs i Skeppshandeln, även den på Kaggensgatan. En ny cykel köper man hos Lindstedts på Fiskaregatan. Möbler finns hos Severin Nilssons på Storgatan eller i Möbelhuset nere vid Strömgatan. Gardiner går att fynda i Kopparslagaren.

Fiskaregatan 24 och 22, de båda husen närmast kameran på det här fotot från 1973, har på något märkligt vis lyckats överleva de förödande rivningarna i kvarteret Mästaren. I nummer 22 startade Frans Elof Lindstedt 1875 ett gelbgjuteri, det vill säga här tillverkades saker av mässing. Lindstedts tog över även nummer 24 och blev så småningom Kalmars första cykelhandlare. Gelbgjuteriet hamnade på Verkstadsgatan och 1988 upphörde cykelförsäljningen. Året därpå flyttades gjuteriet till Öland, där det fanns kvar till 2005.
Foto: Stig Westerlund/Kalmar stads hembygdsförening

Revy Frukt & Konfekt låg i Teaterhuset på Storgatan 1. Inte minst mjukglassen var på sin tid synnerligen uppskattad. Senare hade konsthantverkskollektivet Noshörningen försäljning i lokalen, som också använts till tillfälliga utställningar av olika slag. Den här delen av Storgatan fick 1988 namnet ändrat till Olof Palmes gata.
Bilden hämtad ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet”

Efter allt shoppande blir man förstås sugen på att få sig något till livs. Den som nöjer sig med frukt eller godis kan titta in hos Revy i teaterhuset, där det också finns exklusiv konfekt att ge bort som present eller smaska i sig själv. Men det kanske passar bättre med en riktig lunch och då är ju en pyttipanna på stans första mjölkbar på Södra Långgatan ett billigt och bra alternativ.

Södra Långgatan 22 är ett åtminstone 200 år gammalt hus med en lite märklig asymmetrisk fasad. Här öppnades 1933 Kalmars första mjölkbar, alltså en enkel självservering efter amerikanskt mönster där det varken förekom alkoholdrycker eller drickspengar. När mellanölet introducerades på 1960-talet etablerades Pub Viktor i huset. Efter ett kort mellanspel med en Kinakrog i mitten av 1970-talet inrättade dåvarande Vänsterpartiet Kommunisterna Bokcafét Arbetarkultur i lokalerna.
Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun

Signe Kullzén (1898–1985) och hennes storebror Henning (1896–1985) var barn till pappershandlaren och boktryckaren Karl Kullzén och hans fru Karolina. Det fanns ytterligare tre syskon: Gustaf, som dog som barn, Karl som gick bort 1939 och Signes tvillingsyster Rut som avled 1942. Signe tog över pappershandeln efter faderns död 1928. Henning var då redan engagerad i familjeföretaget och kom att bli legendarisk som egensinnig antikvariatsbokhandlare.
Foto: Marinus Hansen/Bild ur Östra Smålands arkiv

Karl Kullzén köpte 1700-talsgården i hörnet Kaggensgatan–Norra Långgatan 1910 och flyttade dit sin verksamhet tre år senare. Tidigare hade firman hållit till i hörnhuset diagonalt över korsningen. Signe Kullzéns pappershandel låg till vänster om ingången och brodern Hennings antikvariat till höger. Inga pengar i världen kunde förmå syskonen att sälja den gamla gården när Domus skulle byggas i början av 1960-talet. Något Kalmarborna ska vara de originella syskonen evigt tacksamma för. Bilden togs 1979.
Foto: Janne Hansson/Östra Småland

Efter måltiden kan det kanske vara lämpligt att tänka även på den andliga spisen och titta in hos antikvariatsbokhandlare Henning Kullzén på Kaggensgatan eller hos hans syster Signe i pappershandeln intill. 

Den här kåken på Norra Långgatan, intill Åhlénshuset, höll ut länge. Den var minst lika gammal som prylarna som såldes i antikaffären den inrymde. I dag ligger Länsförsäkringars jättestora klossiga byggnad här. Foto från 1974.
Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun

För återbruk av annat slag är det väl sörjt bara en liten bit därifrån. I Antikhuset på Norra Långgatan, går det att komma över både begärliga antikviteter och enklare begagnade grejor som nyttjats av gångna tiders Kalmarbor. 

Och sedan har vi nog shoppat färdigt för den här gången.

Hos Berkows kunde man på 1950-talet köpa pälsar, hattar och mössor. Affären låg på Storgatan 24, där långt senare den med tiden svårt nedgångna gallerian Ströget inrättades. I pälsaffärens före detta lokaler var det länge tobaksaffär med ett ganska rejält utbud av tidningar och magasin.
Bilden hämtad ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet”

Korsningen Storgatan–Kaggensgatan på Kvarnholmen var under några århundraden själva hjärtpunkten i Kalmar, ända in på 2010-talet. Här byggdes 1964 Domus – senare känt som Kvastenhuset. Faktum är att Domus blev avsevärt större än man från börjat planerat, eftersom Ivar Berggren under projekteringen erbjöd Konsumföreningen att köpa företaget Bröderna Berggren, inklusive ekiperingsfirmans fastighet. Därmed var tiden ute för det vackra hörnhuset, byggt 1878. Bilden togs 1915.
Foto: Herman Sandberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Diagonalt mot varandra vid korsningen Kaggensgatan–Norra Långgatan låg konkurrenterna Kalmar Elektriska och Svanholms. Ruth och Leo Svanholm grundade sin firma 1923 och flyttade 1929 in här på Kaggensgatan 28. Leo Svanholm avled 1963 men hans änka Ruth, född 1900, styrde firman långt in på 1980-talet. Hon avled 1989. Butiken flyttade ut till industriområdet året därpå.
Bilden hämtad ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet”

 

I blogginlägget Följ med på en historisk shoppingrunda! finns en bild på en kö på Södra Vallgatan. Där i Odd Fellowshuset fanns då den enda Systembolagsbutiken i stan. Så här såg interiören ut 1916. Längst till vänster står butiksbiträdet Hjertqvist. Framför sig har han ett par ”doseringslyktor”. Med dem pumpade man upp den mängd brännvin kunden ville ha i medhavt kärl eller flaska. Mannen som står framför disken längst till höger är ordningsvakten Pettersson-Trotzig.
Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv

Hörnet Norrra Långgatan–Kaggensgatan som det såg ut 1971, strax före rivningarna och byggandet av Kopparslagarens köpcentrum. I hörnhuset där det såldes gardiner hade mer än hundra år tidigare skräddaren Lindén etablerat sin firma och även Karl Kullzéns tryckeri och bokbinderi fanns här fram till 1913.
Foto: Stig Westerlund/Kalmar stads hembygdsförening

Norra Långgatan 23 på 1950-talet. Då låg Glas & Kristallagret här. Numera är det Systembolaget som återfinns på adressen. Glas som glas... Huset revs på 1960-talet.
Bilden hämtad ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet”

Gärda Welin fotograferad i en fantastisk klänning och en lika tjusig hatt vid sin hattaffär på Kaggensgatan 22 i Kalmar någon gång i slutet av 1910-talet. Adressen motsvaras i dag ungefär av läget för restaurangen i Kvastenhuset. Hunden vid Gärda Welins sida lystrade till namnet Roy.
Foto ur Ann Appelgrens samling

Göteborgs-Magasinet fanns vid Stortorget, i hörnet av Storgatan och Västra Sjögatan och drevs av Mendel Wilensky när bilden togs på 1950-talet. På 1970-talet flyttade Rågårds in i lokalerna. Vägskyltarna i hörnet visar att man ska köra Storgatan mot Södra vägen om man är på väg till Växjö eller Karlskrona. Ska man till Oskarshamn eller Norrköping är det Västra Sjögatan mot Norra vägen som gäller.
Bilden hämtad ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet”

Där Kalmar Färghandel låg i slutet av 1950-talet, då den här bilden togs, har senare Conditori König hållit till i många år. Fast förstås i en helt annan byggnad än den som fanns på färghandelns tid. Färgbutiken flyttade in i det stora, vackra trähuset på hörnet när apoteket Lejonet lämnade lokalerna 1955. Tio år senare var huset rivet och ersatt av det så kallade Skandiahuset som sedan dess stått i södra hörnet av Storgatans mynning mot Stortorget.
Bilden hämtad ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet”

Askenbergs Skeppshandel låg på Ölandsgatan 8 när den togs över av Olle Johannesson som döpte om den till Kalmar Skeppshandel. När Järnvarubolaget på 1960-talet flyttade till Kalmar Stormarknad – nuvarande Baronen – flyttade skeppshandeln in i dess gamla lokaler här på Kaggensgatan 2. Där förblev den fram till dess att den upphörde 1998. Bilden bör ha tagits 1974.
Foto: Marianne Bengtsson/Kalmar kommun

Möbelhuset fanns i många år i hörnet Kaggensgatan–Strömgatan. Huset revs revs på 1980-talet och sedan dess har tomten varit parkeringsplats. Här har Kalmarsund Hotell sedan åratal planer på att utöka med en fem våningar hög hotellbyggnad med relaxavdelning högst upp, men när detta läggs ut på bloggen 2025 har ännu inget hänt. Bilden är från 1981.
Foto: PeO Larsson/Östra Småland

Severin Nilsson öppnade 1913 möbelaffär på Södra Långgatan 17. 1929 flyttades butiken till Sidenhuset, här på en bild från 1950-talet, i hörnet Storgatan–Kaggensgatan, uppkallat efter den filial till Sidenhuset i Stockholm som låg här 1923–1935. Redan 1934 tog möbelfirman över Sandbäcks nedlagda kakelfabrik på Fabriksgatan, men hade kvar butiken i Sidenhuset ända till 1969. Huset revs 1972 och här byggdes ett bankkontor som i formen inte är alldeles olikt sin föregångare. Möbelfirman finns sedan länge ute vid Svaneberg och har haft skiftande benämningar. När detta skrivs står det Svenska Hem på skylten.
Bilden hämtad ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet”

1965 tog den flitige Stig Westerlund, amatörfotograf med specialintresset att fotografera hotade Kalmarmiljöer, den här bilden på Storgatan 25. Som framgår av skyltarna var det en livfull blandning av verksamheter som samsades i det gamla huset: Holms Optik, fotografen Ove Wallander, som köpt sin ateljé av kollegan Valter Gudbrand 1952, en dansskola, ett skrädderi, en tobaks- och presentaffär och en fruktaffär. Fem år senare hade Sparbanken byggt sitt hus här, vilket när detta skrivs innehåller Kalmars mest livlösa galleria.
Foto: Stig Westerlund/Kalmar stads hembygdsförening

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i nättidningen Hela Östra Småland den 15 januari 2021

Se även:
• Följ med på en historisk shoppingrunda!
• Badflickor och Hitler i Kullzéns album
• Snart ett halvsekel utan mellanöl i butikerna
• När Domus kom till stan
• Ett brutalt mord blev början till Systembolaget i Kalmar
• Ett gammalt gathörn
• Mormor Gärdas hattaffär
• Den snacksalige småhandlaren
• Stig Westerlund och husen som försvann
• Inte lätt att hitta rätt – Stig Westerlund och husen som försvann, del 2
• Stadsbilden naggas hela tiden i kanten
• Stadsbilden fortsätter att naggas i kanten

STORT TACK TILL:
Gunnar Magnusson, Kalmar stads hembygdsförening, Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns museum, Jan Magnusson, Kalmar kommun, och Ann Appelgren, Mariefred.

På Digitalt museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.

Titta in på Kalmar kommuns arkiv med fotograferna Blombergs gamla bilder

2012 gav Kalmar stads hembygdsförening ut den lilla men innehållsrika skriften Butiker i Kalmar på 1950-talet. Där finns cirka 150 fotografier av butiksfasader. Bilderna skänktes av Barometern till Kalmar Köpmannaförening 1958, som i sin tur överlät dem till hembygdsföreningen 1997. Flera av bilderna i blogginlägget finns med i denna högst informativa lilla skrift, som när detta skrivs fortfarande går att köpa för 150 kronor via hembygdsföreningen.