Mastiga menyförslag från handlare Haglund

Castenska huset på en bild från den tid då Gustaf Haglund hade sitt vin-, speceri- och delikatessmagasin där, en lokal dit Kalmarborna gått för att handla i snart 300 år. Det här fotografiet ska ha tagits den 27 juni 1912.
Vykort ur Olle Vallerheds samling

Funderat på vad det ska bli till söndagsmiddag? Gustaf Haglund i Kalmar föreslår buljong med pastejer, följd av fiskkroketter med champinjonsås, därefter kall orre med sylt och som avrundning rabarberpaj med vaniljsås. Den som önskar enklare alternativ kan byta ut pastejerna mot ägg, skippa fiskkroketterna och orren och i stället satsa på kall rostbiff. Även vanlig biffstek kan duga. Som efterrätt rekommenderas ”tomtekräm”, vad det nu egentligen kan vara för något.

De här tipsen förmedlas i Kökets praktiska hjälpreda en reklamskrift på 60 sidor för Gustaf Haglunds Vin-, Speceri- och Delikatess-Magasin, tryckt i 7.000 exemplar som bilaga till tidningen Kalmar den 5 december 1908. 

Reklambilagan som följde med tidningen Kalmar lördagen den 5 december 1908 trycktes i en stor upplaga men riktade sig i själva verket till en mycket snäv kundkrets, hushåll med tjänstefolk där det kunde serveras hummer på lördagarna.

Gustaf Haglunds butik låg på Storgatan 20 i det så kallade Castenska huset från 1667, sedan mitten av 1990-talet hemvist för Gerdas Te & Kaffehandel. Trappgavelhuset byggdes av sadelmakaren Christian Castens och hans hustru Anna Hermansdotter (Ståhle). Deras namn står jämte byggåret i kartuschen ovanför entrédörren. 

Sadelmakarens efternamn är stavat ”Cerstens” på redi’ kalmaritiska, där ju ”a” än i dag gärna drar mot ”e” eller snarare ”ä”, och där det ibland ”för säkerhets skull” läggs till ett ”r” när ett ord ska skrivas för att man tror att det ska stavas så, fast det i själva verket inte alls gör det. På kalmaritiska hörs ju ingen skillnad på ”Castens” och ”Carstens” – eller ”Cerstens”. Hyperkorrektion, som facktermen lyder.

Sadelmakarens ansenliga förmögenhet, förmodligen grundad på leveranser till militären under detta krigiska århundrade, slösade hans söner snabbt bort när de fått den i arv. Änkan Anna Hermansdotter lär ha avlidit i armod. 

Den oftast liberala tidningen Kalmar var länge stans ledande pressorgan. 1908, när Kökets praktiska hjälpreda medföljde som annonsbilaga, kom den liksom konkurrenten Barometern ut fyra dagar i veckan. 1915 slogs Kalmar samman med Kalmar Läns Tidning, som sedan 1960-talet utkommer en gång i veckan.

Åtminstone sedan 1734, när Anders Klint blev ägare till huset, har Kalmarborna gått till Storgatan 20 för att handla. Det finns inte särskilt många lokaler i landet där det bedrivits handel oavbrutet i bortåt 300 år. Många på sin tid välkända köpmannafamiljer i Kalmar har varit verksamma här: Thamsten, Holtz, Rosén, Britthelli, Brunius, Rydberg och Hasselquist för att bara nämna några.

Grosshandlare Andreas Magnus Britthelli, som blev ägare till fastigheten 1817, kan ha varit den förste affärsinnehavaren på adressen som annonserade i den just uppståndna lokalpressen. I Calmar-Bladet kunde man läsa att han förde ”god winterfrukt af åtskilliga slag”. Ännu flitigare annonserade Sven Hasselquist, när han tagit över huset 1851. I ett decembernummer av Kalmar-Posten 1853 meddelas sålunda allmänheten att man hos honom kan inhandla ”Götheborgs bästa Cabeljou à 9 riksdaler per fjerding, Spillångor, Anjouvis, Rysk Caviar, Drufrussin, Muscatell- och Malaga-Russin, stora Fikon, raspadt Hjorthorn, preparerad Chocolade, Ostindisk Soija, Lisabons groft hwitt Salt, Ryskt lin, Gefle Spelkort n:o 1 m.m.”

Kalmar Matvaru-Affär var konkurrent till Gustaf Haglund men hade trots det en stor annons i Kökets praktiska hjälpreda. Affären var en inrymd i det gamla Olsbonska huset i hörnet Storgatan–Kaggensgatan. Det låg på den tomt där Handelsbankens hus nu funnits sedan 1913.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Från 1863 hette handlaren i Castenska huset Alfred Robert Appeltofft och han sålde till exempel ”gamla och torra Cigarrer, 45 olika märken”, ”vattenklar, luktfri Fotogen” och ”gammal vacker Smålandsråg”. Sedan Appeltofft avlidit i slutet av 1870-talet tog Gustaf Alfred Kindberg 1881 över ruljangsen för mer än 20 år framåt. Tillsammans med lektor Oscar Swahn hade han startat en charkuterifabrik på Ängö och produkterna därifrån såldes förstås i butiken. 

På den här grådaskiga bilden är det inte alldeles lätt att se hur det egentligen såg ut inne i Gustaf Haglunds butik. Det finns ytterligare en interiörbild i reklamhäftet, men den är tryckt på blått papper och snudd på helt omöjlig att urskilja något alls på.

Efter ett par snabba mellanspel av andra ägare kom så Gustaf Haglund in i bilden några år in på 1900-talet. Den 1 oktober 1910 blev han fastighetens 26:e innehavare, om Kalmarkrönikören Manne Borgwall räknat rätt och det har han säkert. Men redan några år innan dess drev Haglund butiken i huset. 

Knappast någon av alla dessa butiksinnehavare hade gjort en satsning i stil med Gustaf Haglunds reklambilaga  1908. Vid den tiden hade Kalmar cirka 15.000 invånare. Att då skicka ut 7.000 gratisexemplar, som så uppenbart vänder sig till en välbärgad för att inte säga besutten kundkrets, skulle knappast någon reklamkonsult av i dag ha tillrått. Det var ju inte precis de som arbetade som hamnsjåare eller på tändsticksfabriken som kunde förväntas gå och handla oxstek, kalvbräss eller hummer hos Gustaf Haglund, men det är rätter av det slaget som finns med i den mastiga veckomeny Kökets praktiska hjälpreda tillhandahåller.

Så här tänkte sig tecknaren John Sjöstrand en vinterkväll vid Castenska huset på 1880-talet. I den låga längan till höger om 1600-talshuset residerade då lamphandlaren Johan Blom och före honom hade mösskräddaren Johansson hållit till där. Den revs i början av 1900-talet och ersattes av det tegelhus som ligger där i dag.
Teckning ur ”Från flydda tiders Kalmar” (1944)

Ordet ”praktiska” i titeln motiveras rimligen av att skriften innehåller anvisningar om hur maten ska tillredas. Så här hanterar man till exempel orren till söndagsmiddagen:

”Orren plockas ur och urtages och bör gärna ligga ett par timmar i vatten. Sedan späckas den tätt i bröstet med fläskstrimlor. Stekgrytan smörjes med kallt smör, orren ilägges och brynes vackert på alla sidor. Sedan detta skett spädes med kokt vatten eller mjölk, detta senare om fågeln är gammal och besk, i hvilket fall man äfven bör under stekningen öfverströ den med sammanblandadt socker och mjöl. Tätt lock pålägges och fågeln stekes vid sakta eld. Den bör ofta vändas och afredas. Såsen bör helst under stekningen spädas med vatten och sedan afredas med grädde. När orren serveras kall bör man ha stekta potatis. Såsen kan vara både varm och kall.”

Praktiskt så det förslår alltså. Åtminstone det där att temperaturen på såsen inte spelar någon roll…

Den som följer de menyförslag som Gustaf Haglund ger i reklamhäftet riskerar nog i högsta grad att få magkatarr. Så det är inte mer än rätt att även det här receptet finns med.

Att en del av recepten var, om inte beska så i alla fall gamla, framgår indirekt genom de lite egendomliga måtten. Till rabarberpajen ska man sålunda göra mördeg av ”212 gram urvattnadt smör, 212 gram fint socker, 212 gram hvetemjöl och 212 gram skållad och rifven mandel blandat med 1 ägg”. I ursprungsrecepten har det i stället för ”212 gram” stått ”ett halft skålpund”. Ett skålpund motsvaras av 425,076 gram, men måttenheten togs ur bruk när metersystemet infördes på 1880-talet.

Risstärkelse och vetemjöl av märket ”Kalmar Vapen” tillverkades av Kalmar Ångkvarns AB, på sin tid ett av Europas största kvarnföretag. Det köptes 1957 av Electrolux’ skapare Axel Wenner-Gren som la ner driften.

Varje veckodags matsedel inleds med en förnumstig liten grötrimmad vers: 

På måndag börjar veckans slit,
Då magen ock bör ha en bit.

eller

Torsdag och ärter går icke att skilja
Och inte tror jag att nå’n det skulle vilja.

Grossistfirman Hoflunds fanns kvar länge i Kalmar. Fast när jag besökte företaget på 1970-talet såldes där ingen champagne och jag tror knappast att det var möjligt att teckna sjöförsäkring där heller. Hoflunds Kolonialvaru AB upphörde 1986.

Att de som menyförslagen riktar sig till ska ha tjänstefolk förutsätts som en ren självklarhet och att det ska serveras kall mat till den jämförelsevis ytterst lätta söndagsmiddagen – orre eller rostbiff – beror förstås på att hembiträdet ska få pusta en liten stund på vilodagen:

Söndagen är en hvilodag 
För menniskan och för magen.
Din jungfru vill ju bli fri ett tag,
Det är ju solklart som dagen.
Därför man äter då jämt och nätt
Så mycket att man kan blifva mätt.

Men hur hade då Gustaf Haglund råd med den här braskande reklamen? Det hade han förstås inte. Skriften finansierades till stor del med annonser för andra firmor, något som på sätt och vis gör den ännu mer läsvärd i dag än när det begav sig 1908.

1908 kunde man fortfarande köpa vin hos specerihandlarn. ”Äkta och naturliga” var vinerna dock inte alltid, det förekom massor med fuffens i branschen. Det var inte ovanligt att exempelvis blåbärs- och hallonvin utgavs för att vara högklassig fransk vara. Men vi får väl inte tro att Gustaf Haglund höll på med så fula knep.

Flera leverantörer av varor till Haglunds butik finns förstås med, till exempel AB Öhnberg i Lysekil vars ”Anjovis [stavad just så] af märket Ejdern” alltid bör finnas på smörgåsbordet, och Örebro Kemisk Tekniska Fabrik som bidrar med ”Ekströms jästmjöl”, det vill säga bakpulver, samt Hultmans vars ”Salus Cacao” […] ”berömmes af alla mina kunder”. 

Hultmans Choklad- & Konfektfabrik grundades 1881 i Malmö och var länge ett framgångsrikt företag, men lyckades aldrig riktigt hämta sig efter den djupa lågkonjunkturen 1921 utan gick omkull 1927.

Dessertkonfekt från just Hultmans i Malmö anbefalles för övrigt som avslutning på onsdagsmiddagen, som i övrigt består av ”brynt hvitkål, kokt lax med hollandaissås, griljerad kalfbräss [och] apelsinkräm”. 

Men de flesta annonsörerna är Kalmarfirmor i andra branscher än Gustaf Haglund. Albin Palmquists Hatt-, Möss- & Pelsvaruaffär har flera olika annonser med, liksom Gottfrid Carlssons Uraffär. Överraskande är att Kalmar Matvaru-Affär, som rimligen måste varit en direkt konkurrent till Haglund, har en stor annons på insidan av omslaget. Även några Kalmarfirmor som fortfarande finns kvar är representerade: Dillbergs Bokhandel har till och med två annonser medan Frans Holmgrens Conditori & Café nöjer sig med en, Hôtel Witt likaså. Här i blogginlägget bjuds bara på ett litet urval av alla annonserna i reklambilagan.

Dillbergs Bokhandel räknar sitt ursprung från 1832 då Axel Fredrik Wåhlin drog i gång sin verksamhet i Kalmar. Som annonsen visar sålde man 1908 inte bara böcker utan även musikinstrument och ”den äkta Grammofonen”, minsann.

På Storgatan 20 i Kalmar fanns Gustaf Haglund kvar till 1913 då Hjalmar Lindblom tog över. 1925–1934 drevs rörelsen av E G Lindgren innan det var det dags för Knut Hugosson, vars namn förknippades med butiken i 60 år framåt, även sedan efterträdare tagit vid. 1994 flyttade Gerdas Te & Kaffehandel från sin gamla lokal vid Stortorget in i det gamla karolinska stenhuset. Det innebär att te- och kaffehandeln är en av de allra mest uthålliga affärsrörelserna i husets långa historia.

Det är inte ofta numera man ser en annons med reklam för såväl Liptons te som tryffel från Provence. Alla varorna från Georg Tempelman i Stockholm fanns förstås att köpa hos Gustaf Haglund i Kalmar.

Få ägare till Storgatan 20 genom århundradena kan heller ha ägnat lika mycket omsorg åt fastigheten som Gerd Carlsson och hennes man Ulf. Vid en omröstning som Länsmuseet anordnade för några år sedan utsågs huset till stans vackraste. En synnerligen välförtjänt utmärkelse.

Det är svårt att tänka sig en verksamhet som passar bättre i det gamla 1600-talshuset än Gerdas Te & Kaffehandel. Ost ingår också i sortimentet eftersom det var föregångaren Hugossons specialitet. Den fina gula ostskylten med sina röda bokstäver i frakturstil ingår i arvet från den tiden.
Foto: Klas Palmqvist

© Klas Palmqvist
Bearbetad version av en text som var publicerad i nättidningen Hela Östra Småland den 5 mars 2021

Albin Palmquist hade sin affär på andra sidan gatan, från Gustaf Haglund sett. Felb är det sammetstyg med lång ludd som när det borstas åt ett håll ger den blanka yta som eftersträvas på höga hattar.

Anna Johanson höll till på samma adress som Albin Palmquist. Hennes hattsortiment var inriktat på damer och barn, hans mer på herrar kan man förmoda.

Alfred Ahlqvist hade sin verkstad i hörnhuset Södra Långgatan–Östra Sjögatan, mittemot Hotell Witt. Kanske är det han själv som står till höger på bilden som är avfotograferad från en ”annonstavla” från 1908, samma år som han också annonserade i Kökets praktiska hjälpreda.
Foto: Kerstin Pettersson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Anna Jonssons lokal vid Stortorget togs senare över av Oscar Ohlsson som drev sitt konditori där i många år. På Kaggensgatan 26 finns i dag Kullzénska caféet.

Adressen Storgatan 23, där August Ståhlgren sålde skor 1908, ingår i dag i Kvastenhuset.

Axel Andersson fick sin utbildning i konsten att brygga öl som ung man på 1870-talet vid det ärevördiga bayerska bryggeriet Weihenstephan, som stoltserar med anor ända från år 1040 och kallar sig ”världens äldsta bryggeri”. Se även Kalmaröl är ingen avslagen historia.

Så här presenterade sig måleribranschens arbetsgivarsida i Kalmar när dess förening hade 60-årsjubileum 1921. I mitten ordförande C O Wahlström.
Foto: Herman Sandberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Emil Ödmans klädeshandel fanns i ”hörnet af Södra Lång- och Larmgatorna”, i samma lokaler där Ernesto har sin italienska restaurang i dag.

Tänk att städerna förr i tiden höll sig med en egen stadskemist, åtminstone Göteborg, som kunde intyga att kakaofett var kakaofett och inget annat.

Emigrationen till Amerika var fortfarande i full gång och en agent för brittiska Cunard Line fanns på Södra Långgatan i Kalmar.

En affisch som visar ett av rederiets många stora fartyg, RMS Aquitania som sjösattes några år efter annonsen i Kökets praktiska hjälpreda.
Affischen hämtad ur boken ”Vintageaffischer – Resandet som konst” (2015) av Patience Coster

Gottfrid Carlsson sålde inte bara klockor och ficklampor utan även teaterkikare, glasögon och pincenez, det framgår av andra annonser i Kökets praktiska hjälpreda.

Göteborgs Kex är välkänt än i dag, även om huvudkontoret inte legat i Göteborg utan i Kungälv och företaget sedan många år ägts av det norska multinationella industrikonglomeratet Orkla. Företaget producerar inte längre några kex i Sverige; all tillverkning är sedan 2022 flyttad till en ny fabrik i Riga.

Guldsmedsfirman Hentzell fanns i mer än ett århundrade på Storgatan 22, närmast öster om Castenska huset.

Fotografen Herman Sandberg (1865–1933) gjorde även kolorerade bilder, det vill säga svartvita kopior som det fanns olika metoder att färglägga för hand. Men det finns också uppgifter om att han tidigt ska ha experimenterat med färgfotografering av fåglar tillsammans med den beryktade naturforskaren Bengt Berg, kalmariten som tog kanadagåsen till Sverige.
Foto ur Kalmar läns museums arkiv

Hilma Petersons Cigarraffär hade två lokaler, dels på Storgatan 25, snett emot Castenska huset, dels på Larmtorget. Man kan notera att det fortfarande är cigarrer som gäller i första hand, även om hon gör reklam också för cigaretter. Sådana fick inte sitt genombrott förrän i första världskrigets skyttegravar, då cigarrerna försvann tillsammans med fickuren, vilka ersattes av armbandsklockor.

Frans Holmgren tog 1903 över Nils August Sahlins konditori, som hade rötter så pass långt tillbaka som 1868. Holmgrens finns fortfarande kvar på Kaggensgatan 5, men Sahlins gamla inredning skänktes 1967 till länsmuseet där den gör tjänst i Kafé Ångkvarnen.

Av gamla Hotell Witt, som skymtar till vänster på den här bilden från Östra Sjögatan 1909, finns ingenting kvar. De gamla lokalerna revs i skarven mellan 30- och 40-talet och det nya hotellet byggdes ut rejält under etablissemangets senaste storhetstid på 70-talet.
Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv

Kalmar Skjortfabriks butik var Gustaf Haglunds närmaste granne och höll till i samma hus som juvelerarfirman Hentzell, som sedan tog över även den lokalen. På senare år har det varit restaurang i huset.

Gustaf Haglund sålde förstås ljus också. Liljeholmens ljusfabrik fanns i Stockholm från 1839, även om den bara de allra första åren låg på själva Liljeholmen. 1970 flyttades tillverkningen till Oskarshamn.

I Kalmar fanns sedan 1906 Margarinfabriken Svea i vad som i dag är köpcentret Baronen. Pellerins margarin tillverkades i Göteborg.

Affärer som på en gång poängterar att man säljer leksaker och T-sprit finns inte längre. Men så gjorde Tekniska Magasinet på Storgatan 27, där i dag Kapp-Ahl återfinns i ett helt annat hus. Butiken fanns på 1950-talet, när bilden togs, kvar på nummer 29 men den lokalen är numera sammanslagen med Rågårds utrymmen.
Fotografi ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet”

Tomtens bakpulver var bara en i en stor mängd hushållsprodukter som tillverkades av Tomtens Tekniska Fabrik i Göteborg. Några av varumärkena har överlevt in i våra dagar: Tomteskur, Häxans putsmedel och Tomtebloss.

TACK TILL
Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns museum
Gunnar Magnusson, Kalmar Hembygdsförening
Jan Magnusson, Kalmar kommun
Olof Vallerhed, Färjestaden
Henrik Bruun Williams, Uppsala
Ulf Carlsson, Kalmar

KÄLLOR
Bengt Bengtsson och Gunnar Magnusson (red): Kalmar Lexikon (2014)
Oscar Bjurling (red): Malmö stads historia del 5, 1914–1939 (1989)
Manne Borgwall: Från flydda tiders Kalmar (1944)
Sigbritt Grusell m fl: Butiker i Kalmar på 1950-talet (2012)
Manne Hofrén: Kalmar – Karolinska borgarhus i sten (1970)
Per Jarlbo: Kalmars gatunamn (2007)
Klas Palmqvist: ”Killar med kulör” och ”Strejk, lockout och en kassör som försvann” (i Östra Småland den 9 juni 2012)
Kerstin Pettersson: ”Herman Sandberg, fotograf” (i årsboken Kalmar län 1970–72)
John Sjöstrand: Gamla Kalmarbilder, del 2 (1928)
Svenska Målareförbundets Avdelning 21 Kalmar – Minnesskrift 1890–1940 (1940)

Turisthotellet drevs av krog- och biokungen Thomas Hansen. Det låg i hörnet Larmgatan–Ölandsgatan åren 1891–1938. Sedan revs det och ersattes av det så kallade Hantverkshuset, som inte ska förväxlas med 1600-talshuset med samma benämning i hörnet Kaggensgatan–Ölandsgatan inte långt därifrån.
Vykort ur Olle Vallerheds samling

Se även:
• Tidningen ”Kalmar” den 5 december 1908 med julbilaga
• Marianne Odelius: Fiskardottern från Öland som blev framgångsrik företagare
• Kalmaröl är ingen avslagen historia
• Victoria, Nea, Svea och andra Kalmarhotell
• Witt – klassiskt hotell som sett bättre dagar
• Baronen har ett flott förflutet

På Digitalt Museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.

Kalmar kommuns arkiv med fotograferna Blombergs gamla bilder

Full fart när Obs öppnade

Klockan 10.06 den 22 maj 1985 hade underhållningen, högtidstalandet och bandklippningen äntligen klarats av utanför entrén till kooperationens 34:e Obsvaruhus. 2.000 otåliga kunder – påfallande många pensionärer – kunde strömma in i det största köptempel som skådats i Kalmar. Det tog en dryg kvart att få in allihop, sedan blev kundtillströmningen av mer normala proportioner.
Foto: PeO Larsson/Östra Småland

Giraffens köpcentrum firade 30-årsjubileum i stort sett hela 2016. Fast alltihop startade egentligen redan 31 år tidigare, i maj 1985, när Kalmars första riktigt stora varuhus slog upp dörrarna och köpsugna kunder vällde in genom entrén till Obs. 

Kvarteret heter Giraffen, men när kommersen flyttade in på området var det först bara restaurangen som fick heta så. 

Allteftersom fler butiker etablerades i området – Ica Maxi i augusti 1986, radio- och TV-kedjan Schönborgs och kooperationens möbel- och inredningsbutik Metc bland andra – kom hela köpcentret att kallas för Giraffen. 

I mitten av mars 1985, drygt två månader före invigningen av Obs, återstod fortfarande massor att göra för att förvandla den gamla snickerifabriken till ett modernt jättevaruhus.
Foto: Östra Småland

Kooperationen satsade 30 miljoner kronor på att bygga om den nedlagda snickerifabriken Kalmarkök och skapa Obsvaruhuset – summan är mer än dubbelt så stor i dagens penningvärde. 

40 dagar före invigningen av Obs såg det blivande köpcentret ut så här.
Foto: Östra Småland

Ytan var 12.000 kvadratmeter, lika stor som två fotbollsplaner, och grundbemanningen bestod av 107 anställda. Parkeringen var den största i stan, 519 bilar fick plats. Det tycktes inte finnas några gränser för expansionen.

Kvällen före den officiella Obsinvigningen var det tjuvstart för cirka 2 500 särskilt inbjudna gäster, de flesta med anknytning till kooperationen och föreningslivet. Bland dem Gerd Johansson, anställd på Konsum i Färjestaden, som hittade en trehjuling till barnbarnet. Hennes pensionerade kollega Greta Nilsson hade fått tag på en trädgårdssoffa. Men den kunde hon inte släpa genom varuhuset när hon och maken Nisse drog vidare för att hitta det billiga kaffet. ”Jag ska leta efter en joggingdress till barnbarnet också”, sa Greta.
Foto: Fredrik Hjerling/Östra Småland

Obs heter numera Stora Coop. Detta trots att varuhuset med tiden smält ner till något som mest påminner om en större Konsumbutik. Sortimentet har krympt i takt med kooperationens visioner. Frågan är vad som alls finns kvar om ytterligare några år.

”Jag hittade en billig Baden-Baden-stol så då passade jag på”, berättade Anna-Carin Lindberg, till höger. Tillsammans med Petra Bergkvist tänkte hon annars koncentrera sig på kläd- och skoavdelningen.
Foto: Fredrik Hjerling/Östra Småland

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 1 oktober 2016

Roland Danielsson, till vänster, Johan Elmqvist och Tomas Svensson jobbade alla tre på Konsumbagarn i Kalmar. Roland gillade inte riktigt det nya varuhuset: ”Det kommer att dra kunder från de andra affärerna”, befarade han. Samtidigt insåg han fördelarna: ”Vi kommer nog bara att få mer att göra på jobbet. Så för oss är det nog bra”. Kompisarna Johan och Tomas hade inga betänkligheter utan inhandlade fiskpinnar, tandkräm, leverpastej samt en papperskorg.
Foto: Fredrik Hjerling/Östra Småland

KÄLLOR: 
Reportage i Östra Småland av Rune Johansson den 22 och 23 maj 1985

LÄNKAR:
• När köket kom från Kalmar
• När Domus kom till stan
• När man handlade Konsum i Koljan

”Det här verkar vara en bra sko, eller hur? Jag tror att de är bra att cykla med”, sa Erik Ohlsson, som egentligen inte var så pigg på att gå och handla: ”Det är frugan som vill”, påstod han, men bestämde sig i alla fall för att köpa skorna.
Foto: Fredrik Hjerling/Östra Småland

Välkommen till bords på Öland

Elving och Gulli Andersson i Marsjö i Föra socken tillsammans med barnen vid köksbordet vid middagstid en dag 1954.
Foto: Nils J Nilsson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Förr i världen var det ett fasligt trugande på de öländska kalasen. Ibland sprang till och med folk – av vad som ansågs vara klädsam blygsamhet – och gömde sig i uthusen i stället för att sätta sig på anvisad plats vid bordet. En värdinna blev en gång så utmattad att hon sjönk ner på en stol och förtvivlat utbrast: 
”Gå fram mänsker. Jag årker i’int å hä’äv på er länger”.

Det hela ska ha utspelats efter ett husförhör i Långlöt vid förra sekelskiftet, sedan byborna väl redovisat sina katekes- och bibelkunskaper och det var dags för det stora avslutande kalaset.

Historien har berättats av Helge Hoflund, prästson från Långlöt och återges i den 2017 utgivna boken Mat och måltid på Öland av Hans Medelius. 

Hans Medelius var född 1933, bondpojk från Högby socken, och utbildade sig först till lärare. Men så kom han i kontakt med den legendariske folklivsforskaren Mats Rehnberg – kulturhistorisk kändis i både radio och TV, bland annat som domare i Tiotusenkronorsfrågan.

Mötet fick till följd att Hans Medelius 1959 började arbeta på Nordiska Museet i Stockholm. Där blev han kvar i olika funktioner ända till sin pensionering 1998.

Hans Medelius:
Mat och måltid på Öland
(Carlsson Bokförlag, 2017)

När han avled 2014 efterlämnade han ett manus han arbetat med till och från i fyra årtionden. Arbetskamraterna Rolf Kjellström, Anita Larsson och Matyas Szabo har i samarbete med Medelius familj sett till att forskarmödorna blivit till en bok, en välgärning de inte nog kan hedras för. Mat och måltid på Öland (Carlsson Bokförlag) är en veritabel guldgruva, inte bara när det gäller öländsk mat utan öländsk kulturhistoria överhuvudtaget. Som Medelius själv skriver: 

”Matvanorna är en del av vår kulturmiljö, i sin tur starkt beroende av naturmiljön. De vardagliga mat- och måltidsvanorna, tillagningen, bordssederna – allt hänger samman. [...] Många gånger är det svårt att hålla sig enbart till mathållningen – så mycket annat som är relevant dyker upp och vidgar berättelsen.”

Per Karlsson, född 1851 och hans hustru Kristina, född 1854 ägde fastigheten Isaksberg 1, öster om Hönstorp. Bilden är från början av 1920-talet och visar att Per Karlsson håller på att med träårder och med oxar som dragare ”rista träda”, det vill säga förbereda den mark som på hösten ska besås med höstråg.
Foto: Troligen Rosa Törnstam/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Och det är en inställning läsaren bara är tacksam för. Hans Medelius går grundligt igenom den öländska mathållningen, alltsedan inlandsisen smälte bort fram till 1950-talet, även om betoningen ligger på 1800-talets andra hälft och ett par decennier in på 1900-talet. Visst, det blir en hel del kroppkakor och lufsa, men på köpet får läsaren en massa intressanta fakta.

Till exempel ett knep från Ventlinge, om man råkat glömma att titta på klockan när man satte in brödkakorna i ugnen. Då kunde man ta ut ett av bröden och låta undersidan nudda nästippen. Brändes det var brödet inte färdiggräddat, brändes det inte så var det klart.

Thyra Nilsson i Grönvik, Föra socken, kärnar smör. Hon var gift med fiskaren Karl Nilsson. Bilden förmodligen tagen 1954.
Foto: Nils J Nilsson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Öländska hasselnötter hade gott renommé runt om i landet åtminstone sedan 1500-talet och ännu vid sekelskiftet 1900 kom de flesta nötter som salubjöds i Sverige från Öland. I exempelvis Långlöt fick drängar och pigor en ledig dag för att plocka nötter för sitt eget behov. De användes ungefär som senare tiders godis. Vid långtråkiga sysslor tog man fram några nötter att knapra på och bjöd gärna sina arbetskamrater.

På sommaren blev det fest när det skulle ystas ost. Ystagillet innebar ”kakors mångfald både till kaffet och i spannet till de hemmavarande”.  

Men det gällde att kunna bidra med mjölk till ystningen. I Torslunda fanns en gumma som kallades Vendelmaria. Hennes enda ko stod i sin men gumman kom ändå till ystningen med en stor kruka som överlämnades till värdinnan: 

”Då man lyfte på locket fann man den ena mindre krukan efter den andra och i den innersta låg en liten blomma.”

Mjölkning på gårdsplanen i Marsjö 1954. Gulli Andersson i mitten med ryggen mot kameran och hennes dotter till vänster.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Emma Johansson i Sandby berättade att man absolut inte skulle gå barfota på golvet på juldagen för då fick man lida av fotsvett hela det kommande året.

I Gårdby och Torslunda tvättade man hästarna med julöl i samband med julottan. Då skulle de förbli blanka och feta åtminstone ett år framöver.

I Gärdslösa var man av den bestämda meningen att två personer inte fick äta av samma ägg när det var påsk för då skulle de aldrig kunna hjälpa varandra om de råkade i sjönöd.

Fiskaren Sture Hultgren och hans medhjälpare lägger ut bottengarn vid Horns udde, Högby socken.
Foto: Nils J Nilsson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

I mitten av 1800-talet började nya hönsraser införas i Sverige. Men på Öland dröjde det till ungefär 1920. I Kåtorp bevarades den gamla Ölandshönan ända till slutet av 1980-talet, men då var även den nära att dö ut. De sista äggen kläcktes i maskin och från de sex höns och tre tuppar som blev resultatet härstammar dagens Ölandshöns, den äldsta oblandade lantras som finns kvar. Anorna kan nå ända ner i medeltiden.

Under de ohyggliga nödåren 1867 och 1868 försökte man dryga ut det lilla mjöl man hade med vad som helst. På många håll tog man till sågspån, i Löt till och med aska.

I gladare tider när det var kalas rimmade man gärna. Till exempel i Torslunda när första supen skulle inmundigas:

Här står du som en lilja
Dej tar jag med vilja
Men tar ja för möck av dej
Så gör du narr av mej.

Onekligen något att tänka på än i denna dag, när det drar ihop sig till fest...

© Klas Palmqvist
Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 2 december 2017

STORT TACK
till Eva-Lena Holmgren på Kalmar Läns Museum för fotografierna som är hämtade ur museets enorma samling. Mer än 100.000 historiska bilder och föremål från hela länet finns digitaliserade och tillgängliga för vem som vill på Digitalt Museum. Samtliga bilder i det här blogginlägget finns också med i Hans Medelius bok.

När köket kom från Kalmar

Ett härligt, jättestort kök på en reklambild från Kalmarkök, förmodligen från 60-talets början. Notera arbetsbänken för symaskinen till vänster och den djärva färgsättningen av lådorna. Kylskåp finns förstås, men frysen har ännu inte blivit standard i det svenska köket.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

I nästan 40 år levererades köksinredningar till lägenheter och villor runt om i Sverige från AB Kalmarkök. Som mest hade företaget 220 anställda.

Andra världskriget var slut och i Kalmar behövdes nya bostäder – som alltid är man frestad att säga. Freden satte på allvar fart på byggverksamheten i stan och till de flitigaste i branschen hörde N J Andersson & Son. 

Standardsnickeriers fabrik i kvarteret Giraffen byggdes 1947 och såg ut så här från början. 60 personer arbetade där, men verksamheten växte snabbt och fabriken kom att byggas ut i flera omgångar.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Ivar Tegnander hade 1944 tagit över ledningen av sin far Nils Johan Anderssons byggnadsfirma. Två år senare såg han till att starta Standardsnickerier AB för att säkerställa tillgången på inredningssnickerier i de hus N J Andersson & Son byggde, dels i egen regi, dels på entreprenad åt bland andra kommunala Kalmarhem.

Byggnadsingenjör Ivar Tegnander (1904–1991), en av de enskilda personer som – på gott och ont – bidrog allra mest till omdaningen av Kalmar på 1900-talet.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

Redan påföljande år flyttade Standardsnickerier in i nya lokaler i kvarteret Giraffen och verksamheten expanderade sedan rejält i många år. 

Ivar Tegnander var vd fram till 1960 och återkom 1963 efter ett mellanspel av Olle Högström, innan svärsonen Stig Molinder tog över 1965. 

Då ändrades företagsnamnet till AB Kalmarkök, vilket redan tidigare använts som varumärke. 1970 såldes företaget till statliga Svetab. 

Spånskivan gjorde sitt intåg i byggindustrin i samband med att en miljon bostäder skulle byggas i Sverige 1965–75. Produktionsbild från Kalmarkök 1976.
Foto: Östra Småland

Kalmarkök las ner några år in på 1980-talet. Sedan dröjde det inte länge innan det blev stormarknad i lokalerna. Först på plats var kooperationens Obs 1985, sedan följde Ica och den ena specialbutiken efter den andra. På sitt sätt ett av de tydligaste exemplen på att den tämligen korta industriepoken i Kalmar gick mot sitt slut och ersattes av handel, den verksamhet som präglat stan ända sedan den uppstod under tidig medeltid.

På höga klackar vid städskåpet i köket, iförd ett fantastiskt förkläde med metkrokar, flöten och fiskar, öppnar husmor en förpackning bonvax:”Självbonande Lustra”.
Reklambild från tidigt 60-tal ur Kalmar läns museums arkiv

Festligt dukat för vardagsmåltid på en katalogbild från Kalmarkök 1962. Den unga husmodern talar i trendriktig kobratelefon och har såväl transistorradio som kryddhylla och bokhylla för kokböcker (till vänster) i sitt, ljusa, stora och toppmoderna kök. Men på en av spisens spiralplattor står den blekgula emaljerade kaffepannan från Kockums i Ronneby som ett minne från forna tider.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

© Klas Palmqvist

Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 29 oktober 2016

STORT TACK
till Eva-Lena Holmgren för bilder ur Kalmar läns museums arkiv. På Digitalt Museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur Länsmuseets samlingar.

KÄLLA
till uppgifterna om Kalmarkök är framför allt Kalmar Lexikon (2014), huvudredaktörer Gunnar Magnusson och Bengt Bengtsson.

Velocipedstadga för Kalmar stad år 1913

”Den som färdas på velociped åligger att när fara för sammanstötning kan uppstå gifva signal med ringklocka”, står det i velocipedstadgan från 1913. Detalj ur ett mer än hundraårigt vykort som visar Stortorget i Kalmar.
Vykort ur Olle Vallerheds samling

I början av 1900-talet hade cykeln blivit ett så allmänt förekommande färdmedel att det krävdes särskilda bestämmelser för hur cyklisterna skulle bete sig. 

Nedanstående velocipedstadga är från 1913 och fastställd av landshövdingen – ”konungens befallningshafvande”.
Vem vet, kanske är den fortfarande i kraft? Förutom det där med att hålla till vänster, förstås.

Böterna på mellan två och tjugo kronor motsvarar i dagens penningvärde ungefär 100 till 1 000 kronor.

Velocipedstadga för Kalmar stad har nu fastställts af konungens befallningshafvande. Den är af följande lydelse:

§ 1

Mom. 1. Ingen får färdas med velociped på annan allmän plats än sådan som är upplåten för körande eller ridande.

Mom. 2. Den som färdas på velociped, åligger

• att såväl i gatuhörn, som annorstädes, där trängsel råder eller fara för sammanstötning kan uppstå, färdas med så långsam fart, att en fullväxt person med rask gång kan följa velocipeden;

• att vid möte med åkdon eller ryttare hålla till vänster;

• att vid färd förbi häst, som ledes, hålla åt den sida föraren går;

• att när fara för sammanstötning kan uppstå gifva signal med ringklocka;

• att färdas varligt förbi hästar samt stiga af velocipeden vid möte med häst, som visar sig orolig, äfvensom då det eljes är af behofvet påkalladt för undvikande av olyckshändelse;

• att ej åka närmare trottoar än 50 centimeter, såvida ej nödvändigheten sådant kräfver för undvikande af sammanstötning eller dylikt;

• att ej åka å trottoar vid färd från gård till gata.

Mom. 3. Efter mörkrets inbrott skall vid eller framom styrstången finnas lykta med tändt ljus, hvars sken tydligt synes på afstånd.

Mom. 4. Flere än två velocipeder få ej framdrifvas i bredd, och är jämväl förbjudet att vid färd på velociped onödigtvis eller för öfning åka annorledes än rakt fram.

Mom. 5. Öfverträdelse af dessa föreskrifter medför bötesansvar från och med 2 till och med 20 kr.

Ett vykort som visar Storgatan i Kalmar när 1900-talet var ungt. Frågan är om cyklisten verkligen håller det påbjudna avståndet på en halv meter till trottoarkanten.
Vykort ur Olle Vallerheds samling

Texten var publicerad i Östra Småland den 29 oktober 2016.

Stort tack till Gunnar Magnusson som tillhandahållit velocipedstadgan!