Mormor Gärdas hattaffär

Gärda Welin fotograferad i en fantastisk klänning och en lika tjusig hatt vid sin butik på Kaggensgatan 22 i Kalmar någon gång i slutet av 1910-talet. Hunden som skymtar vid hennes sida lystrade till namnet Roy.
Stort tack till Ann Appelgren för bilden

En dag i augusti 2014 tittade Ann Appelgren från Mariefred in på Östra Smålands redaktion. Hennes rötter fanns i Kalmar och hon ville visa ett gammalt fotografi på sin mormor Gärda, som på 1910-talet var modist på Kaggensgatan 22.

Huset på den adressen finns det inte minsta spår kvar av. Det försvann när Domus – långt senare känt som Kvastenhuset – byggdes på 1960-talet.

Ungefär i höjd med där Restaurang 4 Kök hade sin uteservering 2014, då den här bilden togs, låg Gärda Weilns hattaffär.
Foto: Klas Palmqvist

Men Ann gladdes ändå åt Länsmuseets fina utställning om Domushuset och dess föregångare som vid hennes Kalmarvisit visades inne i Kvastenhuset.

– Bilden på mormor måste vara tagen före 1920, berättade Ann.

Då gifte sig nämligen Gärda Welin med sin Nils. Som tidens sed var slog hon då igen sin hattaffär och ägnade sig åt hem och familj i stället.

Gärda var född i Malmö 1891 och hade träffat Nils Nilsson, som också var skåning, i samband med sitt stora intresse för folkdans. De blev ett par redan före första världskriget, men det dröjde länge innan tiderna blev sådana att de kunde gifta sig. Fram till dess försörjde sig Gärda med att tillverka och sälja damhattar.

Nils arbetade i många, många år på Verkstadsbolaget. Tillsammans fick han och Gärda dottern Siv, Ann Appelgrens mamma.

– Gärda och Nils dog med bara ett par veckors mellarum 1979, berättade Ann för mig.

Och så konstaterade hon eftersinnande:

– Tänk att de var gifta med varann i nästan 60 år.

Kaggensgatan 22 rymde flera affärslokaler och många butiker har funnits på adressen genom åren, till exempel Iris Janssons hattaffär. Magda Knutson drev sin blomsterhandel till mitten av 60-talet. Hennes brorsdotter Birgit övertog den 1975–1980 efter en annan innehavare. Men då hade butiken flyttat ett kvarter längre norrut på gatan.
Bilden hämtad ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet”, utgiven av Kalmar stads hembygdsförening 2012

På 1950-talet sålde Viktoria Lundblad damkläder på Kaggensgatan 22.
Bilden hämtad ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet”, utgiven av Kalmar stads hembygdsförening 2012

Trikåvaror och barnkläder såldes hos Oscar Lagström på Kaggensgatan 22. När huset revs hamnade även denna butik på Kaggensgatan 30. Butiken hade en filial på Margaretaplan.
Bilden hämtad ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet”, utgiven av Kalmar stads hembygdsförening 2012

© Klas Palmqvist

Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 30 augusti 2014

Flaggan i topp i 118 år för Appeltoffts

1924 flyttade bokhandeln in på Storgatan 12 och blev kvar där till 2003. Hjalmar Appeltofft var också flitigt verksam som vykortsförläggare och naturligtvis såldes vykort med den nya butiken som motiv. Att flaggan snarast ser finländsk ut beror säkert på att fotografisk film vid den här tiden inte var känslig för blå färg.
Vykort ur Olle Vallerheds samling/Tack till Olof Vallerhed

När Appeltoffts Bokhandel i Kalmar slog igen våren 2003 var det slutet på en epok som varat ända sedan 1885. Från 1924, i nästan 80 år, hade adressen varit Storgatan 12. Ingen av stans affärsrörelser hade då bedrivits i samma lokaler under lika lång tid.

Hjalmar Appeltofft föddes i Landskrona den 7 november 1859. Efter att ha arbetat i bokhandel i Uppsala kom han 1878 som tonåring till den Holtsbergska bokhandeln i Kalmar – i dag känd som Dillbergs Bokhandel.

Hjalmar Appeltofft (1859–1936) öppnade sin bokhandel vid Stortorget i Kalmar 1885 och drev firman till sin död 1936. Appeltofft var en färgstark personlighet och djupt engagerad i kommunalpolitiken. Teckningen är gjord av Ivan Hoflund.

Bilden är hämtad ur ”Kalmariter och andra med meriter” (1924)

När han fyllt 25 var tiden mogen att öppna eget vid Stortorgets sydvästra hörn i det gamla 1600-talshus på Stortorget 32 som fortfarande kallas för det Appeltofftska, men som Svenska kyrkan för några sedan döpte om till Nicodemusgården. Där startade Hjalmar Appeltofft 1885 sin bok- och pappershandel, kompletterad med tryckeri och bokbinderi.

Stortorgets Bokhandel sålde inte bara böcker utan också grammofonskivor. Från slutet av 1970-talet stod det efter många år åter Appeltoffts på skylten, sedan Stig Hård tagit över det Appeltofftska ”urhemmet”. Bilden togs strax före stängningen 1984.
Foto: Östra Småland

Den energiske och tämligen eldfängde bokhandlaren med sina uppåtvridna ”es ist erreicht”-mustascher à la den tyske kejsaren Wilhelm II, blev snabbt en profil i staden och engagerade sig även politiskt, naturligtvis på högerkanten. Redan 1894 blev Appeltofft ordförande i fattigvårdsstyrelsen. Han kom in i stadsfullmäktige 1899 och blev kvar där ända till 1934. I nästan 15 år fungerade han också som drätselkammarens ordförande, en position som i dag motsvaras av att vara kommunstyrelsens ordförande, Appeltofft var alltså sin tids Johan Persson – inte undra på att han begåvades med smeknamnet ”Toppen”.

Så här såg det ut i Appeltoffts Bokhandel när den 1924 flyttat till Storgatan 12. Kunderna hade bekväma läsfåtöljer att sjunka ner i för att överväga eventuella inköp. På bordet ligger inte bara böcker att bläddra i utan även tidningar.
Vykort ur Olle Vallerheds samling /Tack till Olof Vallerhed

1924 flyttade bokhandeln till Storgatan 12 men pappershandeln fick vara kvar vid Stortorget. När Hjalmar Appeltofft avled 1936, togs bokhandeln över av tre anställda, Hjalmar F O Nilsson, Hugo Küpper och Axel Ericson. Fastigheten vid Stortorget testamenterades till Kalmar stad och Appeltofft donerade stora belopp till välgörande ändamål samt till ett stipendium för flitiga Uppsalastudenter från Kalmar.

SK Admira Wiens lagkapten till höger bockar sig djupt när han skakar hand med Kalmar FF.s lagkapten Adolf Angner (1904–1978), innehavare av Stortorgets Bokhandel i många år, inför en vänskapsmatch den 13 juli 1930. Sedan var det slut med artigheterna från österrikarnas sida: KFF-förlusten skrevs till 1–9, ett av de största nederlagen i föreningens historia.
Foto ur Kalmar FF:s historiska akademis arkiv

Pappershandeln och accidenstryckeriet vid Stortorget drevs vidare av Adolf Angner, som också hade varit anställd av Appeltofft i många år men annars fungerade som anfallare och lagkapten i Kalmar FF på 20- och 30-talet. 

En av Angners anställda var konstförvanten – stilfullare benämning på typograf – Gunnar Svensson (1918–2007), som innan Henrik Rydström var den mest namnkunnige av alla KFF-kaptener. Gunnar Svensson spelade i KFF 1934–1953 och fortsatte i föreningen som lagledare och ungdomstränare i många år.

Gunnar Svensson (1918–2007) fotograferad på jobbet i Appeltoffts Accidenstryckeri 1981.
Foto: Östra Småland

När Angner fick bokhandelsrättigheter döptes rörelsen om till Stortorgets Bokhandel och kom också att fungera som Kalmars första sportaffär. Här kunde man köpa både fotbollar och boxhandskar.

Appeltoffts Bokhandel i slutet av 1950-talet. Framför den klassiska neonskylten hänger en jättestor reservoarpenna ovanför entrén. Pennan hängde med i många år men ska till slut ha fallit offer för ett snöras från taket.
Bilden hämtad ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet” (2012)

Men förvirringen om vilken butik som egentligen var Appeltoffts Bokhandel höll i sig och det var många som blandade ihop firmorna. Och det fortsatte när Hjalmar F O Nilssons son Stig Hård, som från 1966 drev bokhandeln på Storgatan, i slutet av 1970-talet tog över Stortorgets Bokhandel och satte upp den Appeltofftska skylten även där. Först 1984, när rörelsen koncentrerades till Storgatan 12, upphörde sammanblandningen.

Stig Hård (1929–2022) föddes in i böckernas värld. Hans far Hjalmar F O Nilsson arbetade åt Hjalmar Appeltofft och tog över verksamheten efter honom. Från 1966 drev Stig bokhandeln ända fram till stängningen 2003. Den vänlige bokhandlaren var synnerligen uppskattad av sina kunder, inte minst barnen, som han gärna bjöd på en gratis liten Pixibok. Bilden togs 1990.
Foto: Per Ydreskog/Östra Småland

Av lojalitet mot sin trogna personal fortsatte Stig Hård att arbeta långt efter att han uppnått pensionsåldern. Men när han var 73 år gammal fick det räcka. Stig Hård ville absolut inte att hans gamla bokhandel skulle bli restaurang och han blev länge bönhörd. Sedan bokhandeln slagit igen var det mest olika modebutiker som kom att hålla till i lokalerna. 

De sista kunderna på jakt efter de sista fynden i Appeltoffts Bokhandel strax före stängningen i mars 2003. Därmed var en 118-årig bokhandelsepok i Kalmar över.
Foto: Mattias Johansson/Östra Småland

Men 2022, samma år som bokhandlare Hård avled, gjordes lokalerna om till italiensk restaurang. Det tog inte mer än ett par år så gick den i konkurs...

@ Klas Palmqvist

Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 20 oktober 2018

KÄLLOR: 
”Stadsfullmäktige i Kalmar 1863–1962 – minnesskrift” (1962)
”Butiker i Kalmar på 1950-talet” (2012)
Kalmar Lexikon (2014) 
Per Jarlbo: Kalmars gatunamn (2007) 
Artiklar i Östra Småland och Barometern 1975–2003.

De fyra bästa böckerna jag läste i juli 2024

Här är de fyra bästa böckerna jag läste i juli. Texterna under bokomslagen fungerar som länkar till mer läsning om respektive bok.

Florian Illies:
Zauber der Stille – Caspar David Friedrichs Reise durch die Zeiten
(S. Fischer Verlag, 2023)

Romain Gary:
Löfte i gryningen
(Brombergs, 1985 – Svenska utgåvor även 1962 och 1988)
 Översättning: Gun och Nils A Bengtsson
[fransk originalutgåva: La promesse de l’aube, 1960]
{omläsning – läste boken första gången ca 1990}

Cecilie Lind:
Flickdjur
(Ellerströms, 2023)
Översättning: Jonas Rasmussen
[dansk originalutgåva: Pigedyr, 2022]

Thomas Cirotteau, Jennifer Kerner & Éric Pincas:
Lady Sapiens – Forntidens kvinna bortom stereotyperna
(Natur & Kultur, 2024)
Översättning: Maria Bertilsson och Gunbritt Geijer
[fransk originalutgåva: Enquête sur la femme au temps de la Préhistoire, 2021]

När hästkrafterna blev bensindrivna i Kalmar

En av Kalmars allra första taxibilar var denna Cadillac, i folkmun kallad ”Kackerlackan”. På den här bilden från 1909 sitter "Skinn-Gödde" Johansson vid ratten och droskpionjären K A Brodin i framsätet till höger. I baksätet till vänster resemontör Andersson som arbetade åt Siefvert & Fornander, ursprunget till bland annat Arenco och Norden. Andersson lär även ha varit ägare till Hamnkaféet. Vem mannen i hatt vid hans sida är finns det tyvärr inga uppgifter om. Bilden uppges ha tagits vid Kylegatan 4 i Kalmar.
Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns arkiv

Den 15 februari 1933 avled droskkusken Alfred Petersson. Därmed var hästdroskornas era definitivt avslutad även i Kalmar, där Petersson och hans Pålle sedan många, många år utgjort ett uppskattat inslag i stadsbilden och hållit ut avsevärt längre än de flesta av sina kollegor på andra håll.

Kalmars sista hästdroska, med åkaren Alfred Petersson på kuskbocken, står på pass i solskenet på Larmtorget 1928 utanför Margareta Matsalar, nuvarande Krögers restaurang. Ett par av Peterssons motoriserade yrkesbröder har bänkat sig under trädet till vänster.
Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns arkiv

Drosktrafiken i Kalmar hade inte några uråldriga anor. Det stora flertalet av stans invånare var så fattiga att de förstås inte slösade pengar på att förflytta sig på annat sätt än till fots, medan de som var välbärgade höll sig med egna ekipage, framförda av anställda kuskar. Stan var ju för övrigt så pass liten att det faktiskt inte var särskilt besvärligt eller tidsödande att röra sig i den för egen maskin.

Ett slags föregångare till drosk- och taxitrafiken var de så kallade vurstar, fyrhjuliga vagnar, oftast förspända med två hästar, försedda med passagerarsäten längs långsidorna, som på sommarkvällarna i slutet av 1800-talet stod vid Skeppsbron och väntade på hjulångarna Gauthiods och Svithiods ankomst. Fartygen gick i trafik mellan Lübeck och Stockholm och det några timmar långa uppehållet i Kalmar ägnade gärna de tyska resenärerna åt att bese slottet, dit de fick transport med vurstarna. 

Samma vagnar anlitades också av Kalmarborna själva, som under somrarna för en kostnad av 25 öre per person lät sig fraktas ut i naturen på helgerna. Tallhagen var ett givet utflyktsmål. När Folkets Park sedan öppnades i september 1900 stod vurstarna till tjänst med skjuts från Larmtorget ut till Lindsberg.

Några år senare, runt 1904, kompletterades trafiken från Larmtorget till folkparken på lördags- och söndagskvällar med det allra första fordon i Kalmar som med lite god vilja kan kallas för bil.

Sju man står i grindhålet vid A T Holgersons Mekaniska Werkstad på Norra vägen och försvinner nästan under den stora skylten på detta odaterade vykort från början av förra seklet. Det var här hos ingenjör Holgerson som Ernst Aldén arbetade när chefen uppmuntrade honom att bygga en automobil. Verkstaden låg vid Norra vägen, ungefär där socialförvaltningen hus finns i dag.
Vykort ur Klas Palmqvists samling

Järnsvarvaren Ernst Aldén arbetade på A T Holgersons Mekaniska Verkstad på Norra vägen. Han var en teknisk begåvning av ovanliga mått och Holgerson uppmuntrade Aldén att bygga en trehjulig automobil. Den unge mannen var inte svårövertalad, han ägnade sig gärna åt tekniska experiment och konstruerade också två små ångbåtar, varav en ska ha tjänstgjort som bogserbåt i Kalmar innan den såldes till Bergkvara.

Ernst Aldéns ”bil” av årsmodell 1904 hade ett kugghjul på vevaxeln som drev hjulet via det stora drevet. På motorn satt en kran som man kunde ge motorn en skvätt bränsle med innan den startades. De två små spakarna på det halvcirkelformade reglaget intill sitsen bör ha varit gas och tändningsinställning. Marschfarten på 30 kilometer i timmen var ganska imponerande; en Oldsmobile från samma tid gick ungefär lika fort.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Premiärturen med trehjulingen företogs på en bakgata i Kalmar inför en ganska stor publik. Efter en stunds mixtrande gick motorn i gång. Färden varade visserligen bara några hundra meter innan det blev motorstopp, men konstruktören lät sig inte nedslås. Efter diverse justeringar gick nästa resa ända till Smedby, tur och retur. Toppfarten låg runt 30 km/tim. 

Ernst Aldén (1877–1968) började sälja bilar, cyklar och motorer 1907 på Kaggensgatan 38. Därefter inriktade han sig alltmer på elektrisk utrustning. Elfirman fanns fortfarande kvar i Kalmar på 1970-talet.
Bilden hämtad ur ”Porträttgalleri från Småland 1932”

Annons ur tidningen ”Kalmar” 1907.

Aldéns Elektriska på 50-talet. Hit till Norra Långgatan 22 flyttade firman hösten 1937 efter att tidigare ha funnits på Fiskaregatan 7. Lokalerna beskrevs som ”stora, nya och moderna”. Huset låg intill Kullzéns och revs i början av 60-talet när Domus skulle byggas. Entrén låg ungefär där svängdörren till Kvastenhuset finns i dag.
Bild ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet” (2012)

Tanken var förstås att sätta igång tillverkning i lite större skala, men i samma veva dök det upp en likartad modell på marknaden och den var billigare än Aldéns konstruktion. 

I stället sattes trehjulingen in i helgtrafiken mellan Larmtorget och Folkets Park. Även stans andra bil, en Oldsmobile som kunde ta fler passagerare och som också ägdes av Aldén, körde nöjeslystna på samma sträcka. Bilen hade en motor på inte mindre än 4,5 hästkrafter, som fanns i behåll så sent som i början av 1930-talet, även om bilen i övrigt då var skrotad sedan länge.

En del av Barnens dag-kortegen i maj 1906 passerar utanför Centralstationen. Den lövprydda Oldsmobilen är med stor säkerhet den andra bilen i Kalmar, som också den ägdes av Ernst Aldén. I så fall borde det vara han själv som sitter  vid spakarna. Bilden är kraftigt beskuren.
Foto: Emil Blomberg/Ur Mats Larssons samling

I samma veva, närmare bestämt 1905,  inleddes en mer reguljär drosktrafik, fast då med så att säga mer naturliga hästkrafter. Under ledning av K A Brodin införskaffade några av stans åkare fem droskor, som upprätthöll Kalmars persontrafik, först med utgångspunkt från Stortorget, sedan även från Larmtorget.

Kalmarkrönikören Manne Borgwall berättar att det i början var svårt att få folk att anlita drosktrafiken – det ansågs nämligen en smula ”överklassigt”. Men så småningom blev det vanligt att man på lördagarna tog droska för att bekvämt få hem de inköp man gjort på torget. 

Hästdroskorna blev sedan allt fler: 1910 fanns det tolv och fem år senare var man uppe i 15. Men då började konkurrensen från motoriserade hästkrafter att göra sig gällande på allvar. Den första reguljära trafikbilen i stan inköptes 1909 av en åkare från Kristianstad som hette Palm. Sedan rullade det på, taxibilarna blev fler och fler och hästdroskorna allt färre, 1925 fanns bara fem eller sex droskor kvar och 1927 två eller tre. 

Larmtorget var i flera decennier centrum för taxiverksamheten i Kalmar. Bilden är från 1917 då vagnparken utgjordes av nio fordon, här fotograferade med tillhörande chaufförer.
Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns arkiv

Året är visserligen 1917, men bilden visar faktiskt inte en samling ryska revolutionskommissarier utan Kalmars taxiförare. Från vänster Artur Sundberg, Karl ”Bil-Kalle” Karlsson, Hilmer ”Nabben” Johansson, C A ”Båt-Pelle” Petersson, Johan Karlsson, Klingström, C A ”Postsvente” Svensson, Oskar Sjögren och Ragnar Aspelin.
Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns arkiv

Till slut återstod bara Alfred Petersson och hans trogna Pålle, vilka kommit att utgöra ett självklart inslag i stadsbilden där de stod bredvid taxibilarna på Larmtorget och väntade på kunder. Hästdroskan hade förvandlats till en kuriositet och åsynen av ekipaget väckte ungdomsminnen hos Kalmarbesökare från andra städer. Många passade också på att ta sig en nostalgisk åktur med Petersson och Pålle. 

Men efter Peterssons bortgång 1933 har motorfordonen tämligen oinskränkt fått behärska Kalmars kommunikationer.

Bearbetad version av text som var publicerad i nättidningen Hela Östra Småland den 2 april 2021

© Klas Palmqvist

”Bil-Kalle” Karlsson fotograferad 1924 utanför Kalmar Teater bredvid sin amerikanska Nash. Nash hade startats i Wisconsin 1917. Tillverkningen las ner 1957.
Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns arkiv

KÄLLOR

Signaturen ”Pilo”: ”Utvecklingen på hjul som rullar” i Östra Småland den 28 mars 1931

Manne Borgwall: Kalmar i minnets skimmer (1954)

Klas Palmqvist: Kalmars första bil var en trehjuling i Östra Småland den 21 september 2013

TACK

till Jan Magnusson, Kalmar kommun, Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns museum, samt Hans Egeskog och Mats Larsson, båda Kalmar. 

LÄNKAR

Kalmar kommuns arkiv med fotograferna Blombergs gamla bilder

På Digitalt Museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.