När hästkrafterna blev bensindrivna i Kalmar

En av Kalmars allra första taxibilar var denna Cadillac, i folkmun kallad ”Kackerlackan”. På den här bilden från 1909 sitter "Skinn-Gödde" Johansson vid ratten och droskpionjären K A Brodin i framsätet till höger. I baksätet till vänster resemontör Andersson som arbetade åt Siefvert & Fornander, ursprunget till bland annat Arenco och Norden. Andersson lär även ha varit ägare till Hamnkaféet. Vem mannen i hatt vid hans sida är finns det tyvärr inga uppgifter om. Bilden uppges ha tagits vid Kylegatan 4 i Kalmar.
Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns arkiv

Den 15 februari 1933 avled droskkusken Alfred Petersson. Därmed var hästdroskornas era definitivt avslutad även i Kalmar, där Petersson och hans Pålle sedan många, många år utgjort ett uppskattat inslag i stadsbilden och hållit ut avsevärt längre än de flesta av sina kollegor på andra håll.

Kalmars sista hästdroska, med åkaren Alfred Petersson på kuskbocken, står på pass i solskenet på Larmtorget 1928 utanför Margareta Matsalar, nuvarande Krögers restaurang. Ett par av Peterssons motoriserade yrkesbröder har bänkat sig under trädet till vänster.
Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns arkiv

Drosktrafiken i Kalmar hade inte några uråldriga anor. Det stora flertalet av stans invånare var så fattiga att de förstås inte slösade pengar på att förflytta sig på annat sätt än till fots, medan de som var välbärgade höll sig med egna ekipage, framförda av anställda kuskar. Stan var ju för övrigt så pass liten att det faktiskt inte var särskilt besvärligt eller tidsödande att röra sig i den för egen maskin.

Ett slags föregångare till drosk- och taxitrafiken var de så kallade vurstar, fyrhjuliga vagnar, oftast förspända med två hästar, försedda med passagerarsäten längs långsidorna, som på sommarkvällarna i slutet av 1800-talet stod vid Skeppsbron och väntade på hjulångarna Gauthiods och Svithiods ankomst. Fartygen gick i trafik mellan Lübeck och Stockholm och det några timmar långa uppehållet i Kalmar ägnade gärna de tyska resenärerna åt att bese slottet, dit de fick transport med vurstarna. 

Samma vagnar anlitades också av Kalmarborna själva, som under somrarna för en kostnad av 25 öre per person lät sig fraktas ut i naturen på helgerna. Tallhagen var ett givet utflyktsmål. När Folkets Park sedan öppnades i september 1900 stod vurstarna till tjänst med skjuts från Larmtorget ut till Lindsberg.

Några år senare, runt 1904, kompletterades trafiken från Larmtorget till folkparken på lördags- och söndagskvällar med det allra första fordon i Kalmar som med lite god vilja kan kallas för bil.

Sju man står i grindhålet vid A T Holgersons Mekaniska Werkstad på Norra vägen och försvinner nästan under den stora skylten på detta odaterade vykort från början av förra seklet. Det var här hos ingenjör Holgerson som Ernst Aldén arbetade när chefen uppmuntrade honom att bygga en automobil. Verkstaden låg vid Norra vägen, ungefär där socialförvaltningens hus finns i dag.
Vykort ur Klas Palmqvists samling

Järnsvarvaren Ernst Aldén arbetade på A T Holgersons Mekaniska Verkstad på Norra vägen. Han var en teknisk begåvning av ovanliga mått och Holgerson uppmuntrade Aldén att bygga en trehjulig automobil. Den unge mannen var inte svårövertalad, han ägnade sig gärna åt tekniska experiment och konstruerade också två små ångbåtar, varav en ska ha tjänstgjort som bogserbåt i Kalmar innan den såldes till Bergkvara.

Ernst Aldéns ”bil” av årsmodell 1904 hade ett kugghjul på vevaxeln som drev hjulet via det stora drevet. På motorn satt en kran som man kunde ge motorn en skvätt bränsle med innan den startades. De två små spakarna på det halvcirkelformade reglaget intill sitsen bör ha varit gas och tändningsinställning. Marschfarten på 30 kilometer i timmen var ganska imponerande; en Oldsmobile från samma tid gick ungefär lika fort.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Premiärturen med trehjulingen företogs på en bakgata i Kalmar inför en ganska stor publik. Efter en stunds mixtrande gick motorn i gång. Färden varade visserligen bara några hundra meter innan det blev motorstopp, men konstruktören lät sig inte nedslås. Efter diverse justeringar gick nästa resa ända till Smedby, tur och retur. Toppfarten låg runt 30 km/tim. 

Ernst Aldén (1877–1968) började sälja bilar, cyklar och motorer 1907 på Kaggensgatan 38. Därefter inriktade han sig alltmer på elektrisk utrustning. Elfirman fanns fortfarande kvar i Kalmar på 1970-talet.
Bilden hämtad ur ”Porträttgalleri från Småland 1932”

Annons ur tidningen ”Kalmar” 1907.

Aldéns Elektriska på 50-talet. Hit till Norra Långgatan 22 flyttade firman hösten 1937 efter att tidigare ha funnits på Fiskaregatan 7. Lokalerna beskrevs som ”stora, nya och moderna”. Huset låg intill Kullzéns och revs i början av 60-talet när Domus skulle byggas. Entrén låg ungefär där svängdörren till Kvastenhuset finns i dag.
Bild ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet” (2012)

Tanken var förstås att sätta igång tillverkning i lite större skala, men i samma veva dök det upp en likartad modell på marknaden och den var billigare än Aldéns konstruktion. 

I stället sattes trehjulingen in i helgtrafiken mellan Larmtorget och Folkets Park. Även stans andra bil, en Oldsmobile som kunde ta fler passagerare och som också ägdes av Aldén, körde nöjeslystna på samma sträcka. Bilen hade en motor på inte mindre än 4,5 hästkrafter, som fanns i behåll så sent som i början av 1930-talet, även om bilen i övrigt då var skrotad sedan länge.

En del av Barnens dag-kortegen i maj 1906 passerar utanför Centralstationen. Den lövprydda Oldsmobilen är med stor säkerhet den andra bilen i Kalmar, som också den ägdes av Ernst Aldén. I så fall borde det vara han själv som sitter  vid spakarna. Bilden är kraftigt beskuren.
Foto: Emil Blomberg/Ur Mats Larssons samling

I samma veva, närmare bestämt 1905,  inleddes en mer reguljär drosktrafik, fast då med så att säga mer naturliga hästkrafter. Under ledning av K A Brodin införskaffade några av stans åkare fem droskor, som upprätthöll Kalmars persontrafik, först med utgångspunkt från Stortorget, sedan även från Larmtorget.

Kalmarkrönikören Manne Borgwall berättar att det i början var svårt att få folk att anlita drosktrafiken – det ansågs nämligen en smula ”överklassigt”. Men så småningom blev det vanligt att man på lördagarna tog droska för att bekvämt få hem de inköp man gjort på torget. 

Hästdroskorna blev sedan allt fler: 1910 fanns det tolv och fem år senare var man uppe i 15. Men då började konkurrensen från motoriserade hästkrafter att göra sig gällande på allvar. Den första reguljära trafikbilen i stan inköptes 1909 av en åkare från Kristianstad som hette Palm. Sedan rullade det på, taxibilarna blev fler och fler och hästdroskorna allt färre, 1925 fanns bara fem eller sex droskor kvar och 1927 två eller tre. 

Larmtorget var i flera decennier centrum för taxiverksamheten i Kalmar. Bilden är från 1917 då vagnparken utgjordes av nio fordon, här fotograferade med tillhörande chaufförer.
Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns arkiv

Året är visserligen 1917, men bilden visar faktiskt inte en samling ryska revolutionskommissarier utan Kalmars taxiförare. Från vänster Artur Sundberg, Karl ”Bil-Kalle” Karlsson, Hilmer ”Nabben” Johansson, C A ”Båt-Pelle” Petersson, Johan Karlsson, Klingström, C A ”Postsvente” Svensson, Oskar Sjögren och Ragnar Aspelin.
Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns arkiv

Till slut återstod bara Alfred Petersson och hans trogna Pålle, vilka kommit att utgöra ett självklart inslag i stadsbilden där de stod bredvid taxibilarna på Larmtorget och väntade på kunder. Hästdroskan hade förvandlats till en kuriositet och åsynen av ekipaget väckte ungdomsminnen hos Kalmarbesökare från andra städer. Många passade också på att ta sig en nostalgisk åktur med Petersson och Pålle. 

Men efter Peterssons bortgång 1933 har motorfordonen tämligen oinskränkt fått behärska Kalmars kommunikationer.

© Klas Palmqvist
Bearbetad version av text som var publicerad i nättidningen Hela Östra Småland den 2 april 2021

”Bil-Kalle” Karlsson fotograferad 1924 utanför Kalmar Teater bredvid sin amerikanska Nash. Nash hade startats i Wisconsin 1917. Tillverkningen las ner 1957.
Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns arkiv

KÄLLOR

Signaturen ”Pilo”: ”Utvecklingen på hjul som rullar” i Östra Småland den 28 mars 1931

Manne Borgwall: Kalmar i minnets skimmer (1954)

Klas Palmqvist: Kalmars första bil var en trehjuling i Östra Småland den 21 september 2013

TACK

till Jan Magnusson, Kalmar kommun, Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns museum, samt Hans Egeskog och Mats Larsson, båda Kalmar. 

LÄNKAR

Kalmar kommuns arkiv med fotograferna Blombergs gamla bilder

På Digitalt Museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.

Loppisfynd för alla väder

Rolf Jäderberg med aneroidbarometern han köpte på loppis i slutet av 2018. ”Aneroid” kommer av grekiska ”utan vätska” och barometern är en metalldosa som expanderar eller trycks samman av lufttrycket. Konstruktionen utvecklades av svensken Joshua Gabriel Paulin. 
Foto: Eric Arenius/Östra Småland

När Rolf Jäderberg besökte en loppis i Kalmar hösten 2018 köpte han en gammal barometer. På baksidan av det välbevarade instrumentet finns en inskription som visar att det en gång utgjort förstapriset i en skyttetävling 1881. Rolf funderade förstås över vem det var som kunde ha vunnit det fina instrumentet en gång i världen och hörde av sig till Östra Småland. Efter ett par dagar fick han besked om vem pristagaren var.

Den på en gång fosterlandsälskande, ytterst rojalistiska, men samtidigt i flera avseenden liberala och demokratiska skarpskytterörelsen har tidigare presenterats här på Torgetbloggen: Sjustina slog på trumman för skarpskyttarna i Kalmar. Skarpskyttarna hade sin storhetstid på 1860-talet, och fanns kvar till 1883, då många kårer förvandlades till ännu existerande skytteföreningar. Skarpskyttekåren i Kalmar blev till exempel Kalmar Läckeby Skytteklubb. 

Men aktiviteten var hög in i det sista. På barometern Rolf Jäderberg köpte finns en liten platta på baksidan med en inskription som visar att den varit det finaste priset när Kalmar Skarpskytteförening idkade tävlingsskytte den 21 augusti 1881. 

 Inskriptionen på barometerns baksida.
Foto: Klas Palmqvist

– Det skulle ju vara roligt att veta vem som vann det här priset en gång i världen, sa Rolf när han ringde upp redaktören för dessa sidor, som lovade att göra ett försök att luska ut vem den lycklige vinnaren var. 

Tack vare Kungliga Biblioteket i Stockholm kan vem som vill via internet fritt bläddra i en massa digitaliserade tidningar, främst från 1800-talet. Det är bara att gå in på Svenska dagstidningar och leta rätt på den publikation man är ute efter. 

En chansning var det ju lika fullt. Nyhetsrapporteringen på 1800-talet var inte i alla avseenden riktigt likadan som vi är vana vid i dag. Men även ett långskott kan ju gå i mål. 

Och det gjorde det den här gången! I tidningen Kalmar för lördagen den 20 augusti 1881, alltså dagen före prisbarometern erövrats, fanns en notis om att Kalmar Skarpskyttekår redan föregående sommar hade bildat ”Första plutonens kassa”, som skulle verka för att ”befrämja skjutskickligheten inom här varande skarpskyttekår”. 

Detaljer av några av de olika bössor som begagnades av Kalmar skarpskyttekår. Överst en svensk flintlåsbössa av 1815 års modell. Den användes som exercisgevär. I mitten ett engelskt ”Tower”-gevär, här omändrat till slaglås. Nederst 1860 års gevär, det svenska så kallade Wredeska geväret. Just det här exemplaret har tillhört skarpskytten Johan Bruun.
Bild ur ”Sancte Christophers Gilles CHroenica XIV–XV” (1941)

Nu hade delägarna i kassan bestämt att det dagen därpå, med fortsättning påföljande dag, skulle anordnas en tävlingsskjutning, med största säkerhet förlagd till kårens egen skjutbana i Kalmarsundsparken, där priserna skulle bekostas av de pengar som flutit in i kassan. Tävlingen skulle vara öppen för alla i kåren, inte bara för medlemmar i kassan. 

Skarpskyttarnas skjutbana i Kalmarsundsparken.
Teckning av John Sjöstrand ur ”Gamla Kalmarbilder” (1927)

Till omkostnader och prisinköp anslogs 80–100 kronor. En hundralapp 1881 motsvarar i dagens penningvärde knappt 6.000 kronor, mätt enligt konsumentprisindex. Men det finns andra sätt att räkna också. På lika lång arbetstid som en manlig industriarbetare 1881 behövde för att tjäna ihop 100 kronor tjänar hans nutida kollega mer än 115.000 kronor. Sådant kan man få snabbt besked om på Prisomräknare från medeltiden till 2100. Oavsett hur man räknar så var det ett ganska ansenligt belopp. 

Sista raden i notisen lyder: ”Prisutdelningen kommer att försiggå vid skarpskyttekårens nästa utmarsch”. Men det stod inte när denna ”utmarsch” skulle äga rum. Så det var bara att fortsätta bläddra i de gamla digitaliserade tidningarna. Kalmar kom vid den här tiden ut fyra dagar i veckan och ser man på – i måndagstidningen för den 29 augusti 1881 blev det napp: 

Kalmar Skarpskyttekompani samlades i går på morgonen å Larmtorget; sedan korum [= militär gudstjänst] derstädes blifwit förrättadt afmarscherades med flygande fana och klingande spel till Skeppsbron, derifrån Kalmar Sunds-ångaren No 2 öfwerförde kåren till Färjestaden. Här slogs läger i Skogsparken och företogos militäröfningar så wäl i spridd som sluten ordning under förmiddagens lopp. 

Wid middagstiden förrättades fältgudstjenst. Efter en wälbehöflig middagsrast nedtogos tälten kl 3 em och kåren marscherade ned till Färjestaden, der prisutdelning egde rum [...] Prisen [...] woro 10 till antalet, af hwilka 2 woro skänkta af enskilda personer och 8 tagna ur den af oss förut omnämnda kassa, som bildats af 1:a plutonen.

Listan över pristagarna fanns också med i tidningen och det var som synes inga dåliga belöningar skyttarna erhöll. 

 Prislistan i skyttetävlingen i augusti 1881. Som priser delades allt från skjutvapen till tändsticksställ av silver ut.
Ur tidningen ”Kalmar” för den 29 augusti 1881

Rolf Jäderströms aneroidbarometer gick till ”halftroppchefen” V E Nilsson, som skjutit 54 poäng, klart mer än tvåan E J Erikssons 49. Eriksson fick en marinkikare medan tredjepristagaren Ernst Lindström undfägnades en kaffekanna av silver för sina 47 poäng. Det fanns fler silvervaror av olika slag bland de övriga priserna men också en klocka, två revolvrar och en fältflaska. 

V E Nilsson arbetade länge som kamrer på Kalmar Ångkvarn. Med all säkerhet var det han som erövrade barometern vid skarpskyttarnas skyttetävling i augusti 1881.
Foto: Herman Sandberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Vem den pricksäkre V E Nilsson var är så gott som hundraprocentigt säkert. Manne Hofrén nämner i sin redogörelse för skarpskytterörelsen i Kalmar (i Sancte Christophers Gilles CHroenica XIV–XV, 1941) att åren runt 1880 ingick en ”kamrer V Nilsson” i kårens ledning. Kalmar Ångkvarn hade på sin tid en kamrer som hette V E Nilsson. Allt tyder på att det var han som vann den fina barometern Rolf Jäderberg nästan 140 år senare hittade på loppis i Kalmar. 

– Jag minns inte om jag betalade 50 eller 60 kronor, säger Rolf. Mer än så var det inte. 

Handelsmannen Franz Fagerström i nonchalant pose. Han var plutonchef i skarpskyttekåren och vann en klocka i skyttetävlingen.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Blockmakare Oscar Thernström kan man läsa om här på bloggen under rubriken Blockmakarens hus låg i vägen för framtiden. Han kom på åttonde plats i skyttetävlingen och vann en revolver.
Bild ur ”Sancte Christophers Gilles CHroenica XIV–XV” (1941)

Efter prisutdelningen i Färjestaden ”egde en enkel kollation rum, hwarwid skålar och tal omvexlade med liflig dans. Kl strax före 7 skedde hemfärden, och kåren uppmarscherade till Larmtorget, der den kl 1/2 8 aftackades. Stora folkmassor woro samlade wid Färjestaden, der ett werkligt folklif rådde under eftermiddagens lopp.” 

Den snart 140 år gamla barometern fungerar fortfarande precis som den ska. När den här bilden togs pekade visaren på ”Regn eller blåst” och bådadera angivelserna stämde synnerligen väl in på det busväder som rådde vid tillfället.
Foto: Eric Arenius/Östra Småland

Den guldkantade familjen Hentzell 

Barometern som utgjorde förstapriset i skarpskyttarnas tävling hade införskaffats från juveleraren Claes Hentzell. I den här annonsen nämns inget om barometerförsäljning men produkten passar ändå bra in i sortimentet.
Ur tidningen ”Kalmar” för den 20 augusti 1881

På Rolf Jäderbergs barometer står det visserligen ”C Hentzell Aneroïd Barometer Kalmar”, men förmodligen är den ändå tillverkad i Eskilstuna. 

Rolf Jäderbergs loppisfynd, detaljbild.
Foto: Eric Arenius/Östra Småland

Många Kalmarbor minns säkert guldsmedsfirman J G Hentzell som fanns på Storgatan 22 i mer än ett århundrade. Claes Hentzell (1853–1923) hade däremot sin butik där Storgatan mynnade vid Larmtorget. 

Claes var bror till Johan Gustaf (1845–1920) på 22:an, vars firma togs över av sonen Gustaf Georg Hentzell (1888–1964). Gusten, som han alltid kallades, var mycket aktiv inom såväl Kalmars kommunalpolitik som förenings- och sällskapsliv.

Guldsmedsfirman J G Hentzells klassiska adress i Kalmar var Storgatan 22. I dag finns en restaurang i huset. Bilden togs i slutet av 1950-talet men butiken fanns kvar mycket längre än så.
Bild ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet”, utgiven av Kalmar stads hembygdsförening (2012)

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad den 9 mars 2019

Fotnot: Rolf Jäderberg skänkte barometern till Kalmar läns museum hösten 2019. Den finns nu på Digitalt Museum.

Se även:
• Sjustina slog på trumman för skarpskyttarna i Kalmar