Folkhemmet i folkskolan för Kalmarbarnen

Ett väl använt exemplar av Vår hembygd, komplett med bläckfläckar på pärmen. Ossian Häggfors, författare till den högtravande hembygdssång som boken börjar med, var Kalmarpolitikern Göran Häggfors pappa. Någon tonsatte faderns text och Göran skulle gärna vilja veta om någon har kvar noterna. 
Foto: Klas Palmqvist

Jag vet en stad vid slott och sund
den står på tusenårig grund,
där våra fäders minnen bo.
Den är så stolt och skön ännu
med nutids flit och forntids ro.
Mitt Kalmar, denna stad är du!

Så lyder första strofen av Ossian Häggfors högstämda Hembygdssång. Den inleder skolboken Vår hembygd från 1936, som annars håller en för sin tid avspänd och vardaglig ton.

Ossian Häggfors (1906–1956), folkskollärare på Vasaskolan och Tullskolan. Född i Varberg.

Efter världskrisen och arbetslösheten som inledde 1930-talet, började man i mitten av decenniet skönja en ny tro på framtiden. Den socialdemokratiske statsministern Per Albin Hansson hade myntat begreppet ”folkhemmet” redan 1928, och nu var man i full färd att börja bygga det.

1934 gav makarna och Alva och Gunnar Myrdal ut sin bok Kris i befolkningsfrågan, som propagerade för att folk måste få möjligheter att skaffa fler barn om nationen i framtiden inte enbart skulle bestå av åldringar. 

Det var alltså barnen man skulle satsa på. Den sjuåriga folkskolan – dagens grundskola – lagstadgades 1936 och året därpå infördes barnbidraget. 

Omsvepta av denna tidsanda producerar de tre Kalmarlärarna Ossian Häggfors, Sigfrid Nordkvist och Hugo Petersson 1936 en ny sorts skolbok för hembygdsundervisningen. 

Sigfrid Nordkvist (1889–1962) lärare i Kalmar och folkpartistisk riksdagsman. Född i skånska Kverrestad.

Utgångspunkten är barnen själva och deras upplevelser av den närmaste omgivningen. Här möter vi Brita, som varit på skolresa i Karlskrona och förundrat sig över att staden är byggd på klippor, till skillnad från den jämna marken i Kalmar. I ett samtal mellan henne och hennes pappa reds Kalmarbygdens grundläggande geologi ut, allt försett med instruktiva kartor och fotografier, som Häggfors själv tagit, bland annat på Norra Skallön.

Anna-Stina och hennes bror Erik undervisar oss om växtvärlden i Tallhagen, på Stensö och i Tullskolans numera försvunna skolträdgård (fast ett och annat äppelträd står faktiskt fortfarande kvar). 

Barnen på Tullskolan i arbete i skolträgården intill fängelset. Bilden togs 1942 och säkerligen hörde Vår hembygd till de böcker barnen fick studera när de satt i skolbänken.
Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Vallgraven vid fängelset. När den torrlagts anlades Tullskolans skolträdgård här. Trädgården är sedan länge förvandlad till något så tråkigt som parkeringsplats.
Teckning av John Sjöstrand, hämtad ur Vår hembygd

Tillsammans med Olle Petersson, ”en pigg ängöpojke på nio år”, får läsaren upptäcka Kalmartraktens djurvärld.  Man noterar bland annat att det bor uttrar vid hamnpiren och att Kalmarborna för en ständig kamp mot råttorna. När torghandeln är avslutad kivas skrattmåsarna om avfallet från slaktarstånden, en syn som ingen sett på länge. Däremot nämns ingenting om vare sig kaniner eller rådjur, som det finns så gott om i stan nuförtiden.

Det historiska kapitlet börjar med att pojkarna Sven och Gunnar bygger upp det gamla Kalmar i en sandhög vid Kavaljeren.

Utflykt till Stensö.
Foto: Alma Falk (signaturen ”Måns”); bilden hämtad ur Vår hembygd

Nutidens Kalmar, det vill säga 30-talets, visas upp för Sven och Lisas amerikanska kusiner, med chokladfabrik och allt.

Visst, dialogerna är snusförnuftiga och inte så lite beskäftiga, men Vår hembygd var säkerligen roligare att läsa än många andra skolböcker på 30-talet.  

Den är charmig och lärorik än i dag; vem visste att det förr i världen på vårarna alltid växte tussilago i mängd där Stagneliusskolan kom att byggas i början av 30-talet?

Karta över några av Kalmars viktigaste fabriker och andra inrättningar, hämtad ur Vår hembygd.

© Klas Palmqvist

Texten var publicerad i Östra Småland den 8 november 2014

Den 18 september – ett klassiskt Kalmar FF-datum

Lasse Johansson firar sitt 2–0-mål mot Öster hemma på Fredriksskans 2006. En av många fina insatser Kalmar FF genom åren kunnat glädjas åt just den 18 september.
Foto: Karl Nilsson/Östra Småland

Den 18 september har Kalmar FF kunnat notera ovanligt många framgångar, varav ett par av det riktigt remarkabla slaget.

Till exempel besegrade KFF under sitt allsvenska premiärår 1949 överraskande IFK Norrköping med 3–0 på Fredriksskans. Och 55 år senare fick Landskrona se sig slagna på sin hemmaplan sedan den tämligen osannolika brasilianska panikvärvningen Diogo gjort matchens båda mål (Dedé var fortfarande avstängd efter hemmamatchen mot AIK en dryg månad tidigare):

MATCHFAKTA

Landskrona IP, lördagen den 18 september 2004

Allsvenskan, omgång 20

Landskrona BoIS–Kalmar FF 0–2 (0–0)

0–1 Diogo Oliveira (50)

0–2 Diogo Oliveira (62)

Varningar: Robert Stoltz, KFF (48), Felix Magro, LBoIS (59), Fabio Augusto, KFF (65), Jonas Olsson, LBoIS (92), Henrik Rydström, KFF (92)

Domare: Miro Ukalovic, Hisings Kärra

Publik: 4 011

Landskrona BoIS: Jonas Sandqvist (mv), Audun Helgason, Johnny Lundberg, Jonas Olsson, Anders Friberg, Hasan Cetinkaya (Felix Magro 55), Antti Okkonen, Mikael Rynell (Matthias Eklund 60), Johan Andersson, Jörgen Pettersson, Kevin Amuneke (Jones Kusi Asare 72) Tränare: Mats Jingblad

KFF: Petter Wastå (mv), Tobias Carlsson, Joachim Lantz, Patrik Rosengren, Robert Stoltz, Daniel Mobaeck, Henrik Rydström, Svante Samuelsson, Lasse Johansson, Fábio Augusto (Christer Persson 86), Diogo Oliveira (Stefan Rodevåg 70) Tränare: Nanne Bergstrand

Rent föreningshistoriskt väger förstås KFF:s målrekord i högsta serien tungt.

Det sattes den 18 september 2005 på Bårsta IP mot Södertälje. Dessutom passade Patrik Rosengren då på att göra sitt allra första allsvenska mål (och även om David Nordbeck var sist på bollen vid 0–3-målet kom det ändå inte att noteras som självmål, oavsett vad kommentatorn säger i filmklippet, utan enligt dåvarande regeltolkning räknades det helt korrekt Henrik Rydström till godo):

MATCHFAKTA

Bårsta IP, söndagen den 18 september 2005

Allsvenskan, omgång 22

Assyriska FF–Kalmar FF 0–7 (0–2)

0–1 Patrik Rosengren (9)

0–2 Mikael Blomberg, straff (22)

0–3 Henrik Rydström (51)

0–4 Lasse Johansson (79)

0–5 Anatoli Ponomarev (85)

0–6 Fábio Augusto (87)

0–7 Självmål, David Nordbeck (90)

Varningar: David Nordbeck, AFF (17), Pierre Bengtsson, AFF (21), Zoran Manovic, AFF (74)

Domare: Markus Strömbergsson, Gävle

Publik: 1 746

AFF: Erland Hellström (mv), Johan Ländin, Zoran Manovic, Pierre Bengtsson, Gabriel Ucar, Hasan Cetinkaya, David Nordbeck, Charles Sampson (Mattias Kesenci 46), Stefan Batan (Ivan Isakovic 82), Dani Hamzo, Kabba Samura (Melke Demir 76) Tränare: José Morais

KFF: Petter Wastå (mv), Niklas Kaldner, Joachim Lantz, Patrik Rosengren (Tobias Carlsson 46), Robert Stoltz, Fredrik Petersson, Henrik Rydström, Mikael Blomberg (Svante Samuelsson 59), Fábio Augusto, Lasse Johansson, César Santin (Anatoli Ponomarev 78) Tränare: Nanne Bergstrand

En derbyseger mot Öster är förstås alltid extra välkommen, även om väderstrecket inte vunnit en tävlingsmatch i Kalmar sedan 1989. 

Den 18 september 2006 hade KFF inga nämnvärda problem att avfärda Växjölaget på Fredriksskans (inom parentes kan noteras att Emin Nouri fortfarande bar Östers tröja och att ”Bagarn” gjorde mål igen; totalt träffade han rätt sju gånger för KFF i högsta serien):

MATCHFAKTA

Fredriksskans, måndagen den 18 september 2006

Allsvenskan, omgång 18

Kalmar FF – Östers IF 3–0 (1–0)

1–0 Patrik Rosengren (28)

2–0 Lasse Johansson (48)

3–0 Mikael Blomberg (62)

Utvisning: Pavel Zavadil, ÖIF (61)
Varningar: Tyler Hughes, ÖIF (47), Teafore Bennett, ÖIF (55)
Domare: Stefan Johannesson, Stockholm

Publik: 6 228
KFF: Petter Wastå (mv), Niklas Kaldner, Joachim Lantz, Patrik Rosengren, Tobias Carlsson, Henrik Rydström, Mikael Blomberg (Viktor Elm 78), Daniel Petersson, César Santin (Brima Koroma 82), Lasse Johansson, Arie Ferreira (Rasmus Elm 86) Tränare: Nanne Bergstrand

ÖIF: Delvin Contess (mv, Emin Nouri, Fredrik Bild, Marco Da Silva, Tyler Hughes, Tomas Backman (Daniel Svensson 83), Helgi Danielsson (Peter Wibrån 70), Pavel Zavadil, Paulo Figueiredo, Teafore Bennett (Fredrik Borg 69), Ingemar Teever Tränare: Lars Jacobsson

Den 18 september 2007 var KFF spelledigt, men året därpå var det dags för en av föreningens mest uppseendeväckande vinster någonsin. 

Att sensationellt besegra Feyenoord – med spelare som Giovanni van Bronckhorst, Jon Dahl Tomasson, Roy Makaay, Jonathan de Guzman och en purung Georginio Wijnaldum i laget – på De Kuip i Rotterdam i Uefacupens första omgång väckte förstås berättigad uppmärksamhet även internationellt (att KFF sedan slogs ut efter att ha tvingats spela ”hemmamatchen” på plastmatta i Borås i det för orten sedvanliga ösregnet, eftersom Fredriksskans inte var godkänt för spel på så hög nivå, är en annan historia…)

MATCHFAKTA

De Kuip, torsdagen den 18 september 2008

Uefacupen, omgång 1, match 1 av 2

Feyenoord – Kalmar FF 0–1 (0–0)
0–1 Viktor Elm (71)

Domare: Darko Ceferin, Slovenien

Publik: 22 000

Feyenoord: Henk Timmer (mv), Kevin Hofland (Serginho Greene 67), André Bahia, Tim de Cler, Giovanni van Bronckhorst, Theo Lucius, Georginio Wijnaldum, Leroy Fer, Jonathan de Guzman (Diego Biseswar 61), Jon Dahl Tomasson, Michael Mols (Roy Makaay 72) Tränare: Gertjan Verbeek

Kalmar FF: Petter Wastå (mv), Arthur Sorin, Joachim Lantz, Marcus Lindberg, Emin Nouri, Henrik Rydström, Lasse Johansson, Rasmus Elm, Viktor Elm (David Elm 90), Jimmie Augustsson (Stefan Larsson 81), Patrik Ingelsten (Abiola Dauda 90+1) Tränare: Nanne Bergstrand

I väntan på Ölandsfärjan

En vanlig mulen sommardag i mitten av 60-talet står bilarna uppradade för att få rulla ombord på färjan till Öland. Vid det här tillfället är de inte fler än att de får plats inom de reguljära kömarkeringarna alldeles utanför stadsmuren. Här finns en hel del Folkvagnar , Volvo PV och Amazon, några Mercor, en och annan Saab, DKW, Opel och Ford Taunus.  Dessutom ett par husvagnar, den ena av klassisk ”ägget”-modell, tillverkad av SMV i Örebro. Kalmar Stormarknad – nuvarande Baronens föregångare – öppnades sommaren 1964 i gamla margarinfabriken och köpcentrets skylt uppe i vänstra bildhörnet visar att tidigare än så är bilden inte tagen. Samtidigt ser man på bilarna på gatan att det fortfarande är vänstertrafik som råder; alltså knäppte Östra Smålands fotograf bilden innan högertrafiken infördes den 3 september 1967. 

Att ta färjan mellan Kalmar och Öland tog 20 minuter, om jag inte minns fel. 

Men var det sommar kunde det ta timmar att komma ombord för den som skulle ha bilen med sig. Även om färjorna gick i skytteltrafik över sundet ringlade sig köerna från hamnen längs Södra vägen, ibland ända bort till Karlsro. Soliga dagar var det rent otroligt hett intill stadsmuren där det mer systematiska köandet tog vid och någon AC var inte att tänka på i VW-bubblor, Amazoner eller Saab 93:or. 

1972 var Ölandsbron klar, och färjorna försvann – men inte köerna. De bara flyttade på sig lite, till brons påfarter. 

Skeppsbron med Kalmarsund VII och Kalmarsund VIII sida vid sida. Fotot är från samma tidpunkt som bilden överst i blogginlägget. Färjorna tog 25–30 bilar var, utom Kalmarsund IX på vars dubbla bildäck ett 60-tal fordon fick plats. Till vänster skymtar Skeppsbrogrillen i det gamla magasinet där i dag restaurang Stekhuset ligger. På 60- och 70-talet var grillen den givna träffpunkten för stans alla raggare. I hörnet låg en kiosk som i slutet av 60-talet hade hela skyltfönstret åt sidan där färjorna la till täckt med synnerligen kvalificerade porrtidningar. Den synen var det första som mötte resenärerna från Öland när de steg i land på fastlandssidan. Själv försökte man så omärkligt som möjligt snegla på oanständigheterna när man passerade. Det gick väl sådär...
Foto: Östra Småland

En Austin rullar av Kalmarsund VI vid Skeppsbron någon gång på 50-talet. Bilens nummerplåt A25964 – som är i svåraste laget att läsa om man inte kan se bilden i riktigt hög upplösning – visar att den hörde hemma i Stockholm.
Vykort ur Olle Vallerheds samling

Kalmarsund VIII, fotograferad från ett av sina systerfartyg, på väg mot Färjestaden en solig sommardag på 60-talet. Ytterligare två färjor skymtar till vänster.
Vykort ur Ingrid Bruuns samling

© Klas Palmqvist

Texten var publicerad i Östra Småland den 18 juli 2015

Jumbofinal i Örebro 1950

Telefotobild från matchen mellan Örebro SK och Kalmar FF på Eyravallen 1950. När fotografier skickades över dåtidens telefonledningar blev kvaliteten inte precis av högsta klass. I kombination med tidningstryck i blyteknik var det säkrast att ge läsarna lite hjälp på traven med att urskilja vad och vilka som figurerade på bilden. Det gick till så att man klistrade maskinskrivna små lappar på fotot. Bollen var oftast svårast att få syn på men här har även KFF-spelarna fått namnlappar: ”Jeppe” var Bertil Olssons smeknamn, ”Jonas” är gotlänningen Ivan Jonasson medan ”Gunnar S” förstås betecknar lagkaptenen Gunnar Svensson. Det hela utspelar sig framför KFF-målet och det är alltså Kalmarmålvakten Ingemar Haraldsson som försöker få grepp om bollen.
Foto ur Gunnar Svenssons samling

Det var inte nödvändigtvis bättre förr. När Kalmar FF och Örebro SK den 17 september 1950 möttes för allra första gången handlade det om allsvensk jumbofinal på Eyravallen.

Det var fortfarande spel höst/vår som gällde och Kalmar FF hade inlett seriespelet med sex raka förluster, varav fyra med uddamålet. Hemmalaget hade inte heller vunnit någon match men i alla fall fått ihop två oavgjorda. 

Matchen präglades också från båda håll mest av ”vilja men inte kunna” och efter första halvlek tydde just ingenting på något annat slutresultat än 0–0. 

Men tre minuter in på den andra halvleken försökte ÖSK:s högerback Stellan Karlsson stoppa KFF:s Olle Lind. Hur det nu egentligen gick till är svårt att få grepp om så här många år senare, men det slutade i alla fall med att Karlsson fick på ett kanonskott i eget mål.

Sedan ägnade sig KFF mest åt att slå undan och lyckades bärga säsongens första seger. Målvakten Ingemar Haraldsson och högerbacken Lennart Johansson gjorde det så bra att de blev uttagna till B-landskampen mot Norge i Jönköping en vecka senare.

KFF åkte ändå ur allsvenskan till slut medan ÖSK skärpte till sig rejält och slutade på åttonde plats.

Orvar Bergmark (1930–2004), här på en bild från 1950, är Örebro SK:s största namn genom tiderna. Så när som på ett år i AIK och två år i AS Roma var han ÖSK trogen från 1948 till 1965. Han gjorde 94 landskamper i fotboll och 20 i bandy och var förbundskapten för fotbollslandslaget 1966-70.

MATCHFAKTA

Eyravallen, söndagen den 17 september 1950

Allsvenskan, omgång 7

Örebro SK – Kalmar FF 0–1 (0–0)

0–1 Självmål, Stellan Karlsson (48) 

Domare: Olof Gylén, Västerås 

Publik: 6 605

ÖSK: Bernt Karlsson [bytte senare efternamn till Klarbrant] (mv), Stellan Karlsson, Ove Sääw, Gösta Lindh, Ragnar Larsson, Lennart Alpstam, Per Thörner, Lennart Johansson, Orvar Bergmark, Arne Lundqvist, Sven-Olof Askerblom
Tränare: Per Kaufeldt

KFF: Ingemar Haraldsson (mv), Lennart Johansson [bytte senare efternamn till Engström], Evert Ericsson, Bertil Olsson, Gunnar Svensson, Ivan Jonasson, Bertil Wennerström, Ingemar Högberg, Georg Ericsson, Olle Lind, Mats Johansson 
Tränare: Olle Eriksson

© Klas Palmqvist

Bearbetad version av text som var publicerad Östra Småland den 15 oktober 2016

Ta själv – betala i kassan

Konsumbutiken i Tegelviken invigdes den 7 juli 1950 och var kooperationens andra snabbköp i Kalmar – det första låg på Larmgatan 40 – men hade till skillnad från föregångaren redan från början byggts som självbetjäningsbutik. Vilka de båda unga damerna är finns det inga uppgifter om, men av varorna går det att urskilja ättika, bröd och ”Allround-kex”. Möjligen är det ett smör- eller margarinpaket kassörskan håller i handen.
Foto ur Östra Smålands arkiv

Från mitten av 1800-talet hade svenskarna vant sig vid att handla sina livsförnödenheter inte bara på torget utan över disk i butik. Man gick till viktualiehandlaren för att införskaffa specerier, till mjölkaffären, kryddkramhandlaren, bageriet, charkuteributiken, tobaksaffären osv. Sedan kom snabbköpen och konsumtionssamhället var ett faktum, en omvälvning i klass med den industriella revolutionen ett århundrade tidigare. För Kalmars del inleddes de moderna tiderna en junimåndag 1949.

Konsum Tegelviken på en bild från1950. Bostadsområdet byggdes i första hand med tanke på att de anställda vid flygflottiljen F12 skulle ha cykelavstånd till jobbet.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

På 1930-talet hade butiker där kunderna själva plockade åt sig varorna etablerats i USA. I Sverige hade genomslaget förstås gått mycket snabbare om inte andra världskriget kommit emellan. 

Kooperativa Förbundet gick som vanligt i bräschen för moderniseringen av handeln och intresserade sig redan före kriget för de amerikanska idéerna. Vissa försök gjordes också i Konsumbutiker i Stockholm och Motala. Men de stupade snart på den krångliga hanteringen av ransoneringskort. Varubristen under kriget gjorde ju att man inte fick köpa mer än bestämda mängder av de flesta livsmedel.

Efter kriget accelererades planerna på snabbköp, även om många varor fortfarande var ransonerade och så skulle förbli flera år framåt. Konsumbutiken på Odengatan i Stockholm gjordes om till snabbköp 1947 och brukar framhållas som den första renodlade självbetjäningsbutiken av amerikansk modell i Sverige. Men det förekom privata initiativ också, till exempel i Skelleftehamn i Västerbotten där handelsmannen Paul A Kågström redan i december 1946 startade PK:s Snabbköp. 

Annons i Östra Småland den 27 juni 1949, med korrekturfel och allt; ett ”s” till i ordet ”humödrarnas” hade inte skadat. Redaktören för denna blogg svär sig dock fri från fadäsen, han började inte läsa korrektur på tidningen förrän 25 år senare.

Även i Kalmar var det en privat butik som var först, nämligen Stensbergs Livs. 1949 drevs den av en man vid namn Johansson. Även denna butik hade börjat som en traditionell ”över disk-butik” där handelsmannen mötte sin kund med frågan ”Vad får det lov att vara?” och sedan fermt plockade fram den ena begärda varan efter den andra, många i lösvikt, vägde upp dem och slog in dem. 

En bild från Stensbergs Livs, tagen på förmiddagen den 19 juli 1949, när kunderna haft drygt tre veckor på sig att vänja sig vid att själva plocka ihop sina varor. Den diminutive mannen i mitten av bilden lär vara bokbindaren Gunnar Lönner, vars adress var Kylegatan 17A, alldeles i närheten av butiken. Stensbergs Livs drevs sedan i många, många år av familjen Hultgren vars färdiglagade köttbullar och pannbiff med lök åtnjöt oerhört gott rykte. Den förnämsta specialiteten var emellertid kroppkakor, särskilt de minimala julkroppkakorna ansågs vara oöverträffat delikata.
Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Handelsman John Johansson poängterade i en intervju med Östra Smålands utsända att tidsbesparingen var det väsentliga:

– I den gamla affären med vanlig betjäning hände det att kunder fick vänta under rusningstid så att de ibland var svimfärdiga – här kan de själva gå in och plocka till sig varorna, betala i kassan och gå igen. Alltsammans på mycket ringare tid än med det gamla systemet.

Förpackningen och exponeringen av varorna blev oerhört mycket viktigare i de nya snabbköpen än tidigare när man handlat över disk. Bild från Konsum Tegelviken 1950.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Att det gick undan – eller att man i lugn och ro kunde strosa runt i butiken – framhölls utåt som en stor fördel med självbetjäningen. Men inom branschen var det i stället de ökade försäljningsmöjligheterna genom impulsköp som betonades för att handlarna skulle anamma det nya systemet.

En förutsättning för snabbköpen var förpackningsindustrin. I branschtidskriften Svenska förpackningar poängterades hur exponeringen av varor i snabbköpet ledde till att ”Fru Konsument” köpte betydligt fler varor än hon planerat. Svenska försök visade också att om småvaror som godis och tobak placerades vid kassan kunde försäljningen av dem öka med långt över 200 procent.

Självbetjäningen gällde inte alla varor i de nya snabbköpen. Särskilda charkdiskar finns ju fortfarande i många butiker. I Tegelvikens Konsumbutik fanns också den här konditoridisken.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Snabbköpens genomslag i Sverige var enormt, mycket kraftigare än i övriga Europa. På sju år ökade antalet snabbköpsbutiker från noll till 1.500. 

Stensbergs Livs blomstrade in på 1980-talet. Sedan etablerades stormarknaderna och de flesta av Kalmars mindre butiker försvann. Butiken på Stensbergsvägen existerade dock i anspråkslösare form långt in på 2000-talet. Men nu är även den borta sedan flera år.

Från vänster margarin, frukt, grönsaker och sillkonserver i Konsum Tegelviken 1950.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

KÄLLOR
Ulrika Torell, Roger Qvarsell och Jenny Lee (red): Burkar, påsar och paket (Nordiska Museet, 2010) 
Birgitta Conradsson: Sillburkar & tvålkartonger (Nordiska Museet, 1977) 
Artiklar och annonser i Östra Småland 1949 och 1950. 
Edward Blom: Sveriges första självbetjäningsbutik?

STORT TACK 
till Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns museum. På Digitalt Museum finns mer än 90.000 bilder och föremål ur Länsmuseets samlingar.

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 30 januari 2016

När bödeln tappade huvudet

Den dödsdömde Johan Bank hade fått åka i en kärra ut till avrättningsplatsen tillsammans med en präst, förmodligen fängelsepredikanten Gustaf Theodor Tode, senare kyrkoherde i Arby. För att hålla åskådarna på avstånd från stupstocken hade man bildat ”spetsgård”, man stod med störar och hindrade folk från att komma alltför nära. Skarprättaren Lars Löfgren hade just halshuggit Bank när fältskären Claes Didrik Prien stack fram en skopa för att fånga upp blod från den avrättade. Tilltaget fick den förmodligen ganska berusade Löfgren att helt tappa besinningen och han rusade efter Prien med bilan i högsta hugg. Enligt ögonvittnen var det inte långtifrån att den framfusige fältskären blivit den uppretade bödelns andra offer för dagen.
Illustration: Sarmite Roske

Massor av folk samlades på avrättningsplatsen i Kalmar den 31 oktober 1854. Det var tisdagsförmiddag och även skolbarnen hade fått ledigt för att få beskåda hur hustrumördaren Johan Bank togs av daga. Avrättningen kom att bli den sista i Kalmar och det talades förstås om den i många, många år framöver. Inte minst eftersom det var på håret att inte bara den dödsdömde hade fått sätta livet till.

Två år tidigare, i juli 1852, hade Johan August Bank ägnat en hel natt åt att brutalt misshandla sin hustru Catarina Maria Öman till döds med en trästång. Hennes förtvivlade rop på hjälp hördes vida omkring, men ingen vågade ingripa. 

Götagården låg där Proviantgatans norra ände mynnar i Fiskaregatan. Mordet ska ha begåtts i en stuga eller en vedbod bakom det större huset. Götagården revs några år in på 1900-talet.
Teckning av John Sjöstrand i boken ”Gamla Kalmarbilder 1”, utgiven 1927

Bank arbetade till vardags som vedgårdskarl på den så kallade balkplanen, i dag den del av Stadsparken som ligger närmast järnvägen. Men han var också lönnkrögare och fruktad slagskämpe. Hans fru fick plikta med livet för att hon råkat ha sönder ett krus med brännvin.

Dagen efter mordet var en söndag. Några kvinnor satte sig i solskenet på stadsmuren som då fortfarande fanns kvar vid Fiskaregatan. Därifrån kunde de genom ett fönster se hur Bank höll på att sy in hustruns kropp i segelduk. Iakttagelserna anmäldes till polisen och Bank greps.  

Gripandet genomfördes av E J Eriksson, som då ingick i Kalmars sex man starka polisstyrka. Han blev senare handelsman och 1907 när han var över 80 år gammal – men försedd med ”ett för hans ålder nästan otroligt minne, särskildt hvad data och namn beträffar” – berättade han om mordet i tidningen Kalmar.

”Påföljande dags morgon blef jag beordrad att göra undersökning i det ruskiga nästet. Bank satt i sitt hem och på frågan hvad han tagit sig till svarade han: ’Här är ingenting’.”

Eriksson lyckades få Bank att följa med till poliskontoret.

”Under rannsakningen erkände Bank, att han slagit ihjäl hustrun och därefter sytt in liket i ett segel och lagt det i en garderob i afsikt att sedermera låta det försvinna i hafvet”.

Bank dömdes till döden. Drygt två år efter mordet skulle avrättningen genomföras av länets skarprättare Lars Löfgren, känd för att – i likhet med de flesta bödlar – gärna stärka sig rejält ur flaskan innan han skred till verket.

Bank, som avböjt att få ögonen förbundna, gick lugnt fram till stupstocken, böjde knä och Löfgren lyckades träffa rätt direkt. Det berättas hur folk som klättrat upp i träden för att få god överblick svimmade och föll till marken. 

Bland åskådarna fanns badaremästaren Claes Didrik Prien. Titeln var vid denna tid närmast liktydig med fältskär, det vill säga en hantverksmässigt utbildad kirurg. Fältskärer rakade och åderlät folk, skar upp bölder, amputerade armar och ben, stillade blödningar, gav första hjälpen vid benbrott m m.

Prien hade med sig en skopa med ett långt skaft för att försöka få fatt på den halshuggnes blod. Förre polismannen Eriksson konstaterade att:

”Häröfver blef emellertid skarprättaren Löfgren så förtörnad, att han rusade efter Prien med bödelsyxan i högsta hugg och det var endast med nöd denne undslapp att dela Banks öde.”

Det fanns en föreställning om att blod från halshuggna kunde bota epilepsi. Fältskärer fick ibland tillåtelse att ta vara på blod vid avrättningar för just det ändamålet, men de måste be bödeln om lov först. Det hade inte Prien gjort. Något som kunde ha medfört att han blivit ett huvud kortare... 

Var avrättades Johan Bank?

Galgbacken vid Stolpen, fotograferad 1925 av Robert Andersson (1887–1957), metallarbetare, socialdemokratisk kommunalpolitiker samt självlärd lokalhistoriker av högsta rang. Med kamerans hjälp dokumenterade han många Kalmarmiljöer och gav ut flera kulturhistoriskt värdefulla skrifter, inte minst om arbetarrörelsens första årtionden i staden.
Tack för bilden till Gunnar Magnusson/Kalmar stads hembygdsförening

Det förekommer olika uppgifter om var Johan Bank miste huvudet. Sandås brukar ofta pekas ut som platsen för den sista avrättningen i Kalmar. Men äldre källor visar entydigt att Stolpen vid Södra vägen är rätt ställe. 

Polismannen E J Eriksson, som grep Bank, säger 1907 att ”afrättningen ägde rum vid den så kallade Södra stolpen, ett bösshåll från allmänna landsvägen”. Samma uppgift lämnar skolinspektören och lokalhistorikern Eli Svänsson i en text från samma år. 

Stolpen, Nyhem, Johannesborg – ja, namnen är många på denna del av sydvästra Kalmar. Stolpen och Nyhem räknas numera som delar av Johannesborg. Galgbacken finns fortfarande markerad på en del moderna kartor. Svanebergsgatan följer här Södra landsvägens gamla sträckning.

En gammal svensk mil mätte 10.688 meter. Stolpen har sitt namn efter den fjärdingsvägsstolpe som fanns vid Södra vägen. Hit var det alltså en kvarts dåtida mil – 2.672 meter – från stadens 
centrum. Det stämmer fortfarande ganska bra, även om vägen inte går exakt som den gjorde på 1800-talet.

Kalmars nollpunkt. Från den här milstenen, uppsatt 1737 i hörnet av Dahmska huset vid Lilla torget, mättes alla avstånd i trakten. Härifrån är det en fjärdedels gammal svensk mil till Stolpen vid Södra vägen. Till Sandås är det inte alls lika långt.
Foto: Peter Lidengren/Östra Småland

I Post- och Inrikes Tidningar den 7 november 1854 – en vecka efter avrättningen – finns en notis, förmodligen hämtad ur Calmar-Posten (som bara har namnet gemensamt med den nutida publikationen med samma namn): 

”Kalmar den 1 Nov. I går förmiddag mottog hustrumördaren Bank dödshugget på den omkring ¼ mil från staden belägna afrättsplatsen”

Till Sandås är det betydligt närmare från centrum än en kvarts mil.

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 12 november 2016

Avrättningsplatsen vid Stolpen som den såg ut en novemberdag 2016. Själva kullen är fortfarande obebyggd, där finns bara några lekredskap. I fonden skymtar det stora bostadshuset Kajalen.
Foto: Eric Arenius/Östra Småland

Se även:
• Ett brutalt mord blev början till Systembolaget i Kalmar
• Sista avrättningen i Vassmolösa

STORT TACK
till Sarmite Roske, Hans Egeskog, Catarina Lund, Gunnar Magnusson, Henrik Bruun Williams, Ronald Rosengren och Eric Arenius

KÄLLOR
Post- och Inrikes Tidningar den 7 november 1854
Intervju med E J Eriksson i tidningen Kalmar den 16 mars 1907
Eli Svänsson: Kalmariter och kalmarliv vid mitten av förra seklet i Sancte Christopers Gilles CHroenica XX–XXI, 1947 (texten ursprungligen publicerad i Barometern 1907)
John Sjöstrand: Gamla Kalmarbilder 1 (1927)
Intervjuer med dykaren Claes Andersson och kyrkogårdsförvaltaren Andersson, Lunds Universitets Folkminnesarkiv (1941)
Robert Andersson: Systembolaget i Kalmar 100 år (1954)
Oe folki – Medlemstidning för Gotlands Genealogiska Förening nr 1/2012

Expresso eller espresson på Söderstadion

Lasse Johansson var lagkapten i stället för Henrik Rydström och kastade långa inkast i stället för Rasmus Elm när Kalmar FF mötte Hammarby på bortaplan 2008. Stava rätt kunde han också, till och med på italienska.
Foto: Mattias Johansson/Östra Småland – Maddoc.se

Serieledande Kalmar FF gjorde ingen superimponerande insats när man besökte Söderstadion i Stockholm den 14 september 2008 för match mot fjärdeplacerade Hammarby.

Rasmus Elm och Henrik Rydström var båda avstängda. Men Lasse Johansson vikarierade med den äran, både på mittfältet och som lagkapten så det gick bra i alla fall.

Så här lät Östra Smålands utsände Anders Jönsson aktörerna bubbla i duschen efteråt i spalterna:

Nanne Bergstrand:
– Vi spelar inte bra idag, men har en otroligt hög lägstanivå. Det är därför vi vinner.

Marcus Lindberg tränade glosor med Hammarbys amerikan Charlie Davies i 90 minuter:
– Det blev många fula ord på engelska.

Viktor Elm hade heller inga tankar på att gå med i Charlie Davis fanclub:
– Jag förstår att Lindberg skäller på honom. Han filmar hela tiden och är allmänt osportslig.

Petter Wastå hade inget emot att Hammarbyklacken skanderade att han såg ut som en banan, tvärtom:
– Jag valde den gula tröjan framför den blåa.

Stefan Larsson kom in i stället för Daniel Sobralense och gjorde ett mål som påminde en hel del om det brassen gjort:
– Jag gick in i stället för Daniel och tog över hans roller vid fasta situationer.

Hammarbytränaren Tony Gustavsson, som tidigare hade förklarat att hans förlorat mot KFF på Fredriksskans eftersom gräset var för högt, skyllde i alla fall inte på någonting den här gången:
– Kalmar gör ingen bra match och vinner ändå med 2–1 på Söderstadion, det är otroligt starkt.

David Elm och Lasse Johansson försökte reda ut vad det var för pris David egentligen fått när han blev utsedd till matchens lirare föregående år; den här gången fick han i alla fall en mixer och en blomsterkvast:
– Förra året fick jag en expressomaskin.
– Vad hette det sa du?
– Heter det inte expresso?
– Det heter espresso.

MATCHFAKTA
Söderstadion, söndagen den 14 september 2008
Allsvenskan, omgång 22
Hammarby IF – Kalmar FF 1–2 (0–1)
0–1 Daniel Sobralense (11)
0–2 Stefan Larsson (73)
1–2 Charlie Davies (90+2)
Utvisning: Louay Chanko, Hammarby (85)
Varningar: Daniel Sobralense, KFF (16), Emil Johansson, Hammarby (23), Emin Nouri, Kalmar FF (56), Louay Chanko, Hammarby (85+85)
Domare: Daniel Stålhammar, Landskrona
Publik: 9 871
Hammarby IF: Kristoffer Björklund (mv), Emil Johansson, Christian Traoré (Suleyman Sleyman 61), José Monteiro, David Johansson, Haris Laitinen (Freddy Söderberg 73), Fredrik Söderström, Nathan Paulse (Olof Guterstam 57), Louay Chanko, Erkan Zengin, Charlie Davies. Tränare: Tony Gustavsson.
Kalmar FF: Petter Wastå (mv), Arthur Sorin, Marcus Lindberg, Joachim Lantz, Emin Nouri, Jimmie Augustsson, Lasse Johansson, Viktor Elm, Daniel Sobralense (Stefan Larsson 65), David Elm, Patrik Ingelsten (Abiola Dauda 74). Tränare: Nanne Bergstrand.

Kapten Rydström bäst på plan i ödesmatchen

”Nu jävlar ser vi till att vinna det här!” Henrik Rydström har aldrig någonsin saknat fighting spirit och den var definitivt ingen bristvara i hemmamatchen mot Brommapojkarna 2010 heller. Till höger står Erik Israelsson och är glad efter att ha skallat in en hörna från lagkaptenen.
Foto: Ulrika Bergström/Östra Småland
(Fler av Ulrikas bilder från matchen i slutet av blogginlägget)

Den 13 september 2010 spelade Kalmar FF en av sina viktigaste matcher på flera år, när Brommapojkarna kom på besök till Fredriksskans.

KFF låg inför den 22:a omgången tre poäng ovanför kvalplatsen – där för övrigt regerande mästarlaget AIK befann sig – medan BP bara hade en poäng ner till kvalstrecket. Det var ovanligt jämnt i botten av tabellen: Gefle låg sist på 20 poäng medan Gais på tionde plats hade 25, samma som KFF. Sju lag inom fem poäng således när mer än två tredjedelar av serien hade avverkats.

Matchen var alltså väldigt betydelsefull för fortsättningen av bottenstriden. Det lag som vann skulle skaffa sig skapligt med luft ner till värsta farozonen. 

Som så ofta genom åren, när det sett som bedrövligast ut, tog sig Kalmar FF samman på ett beundransvärt vis och gav aldrig BP en chans. Bäst på plan var kapten Rydström som inte bara avvärjde motståndarattacker utan även noterades för såväl mål som assist.

Resten av 2010 års allsvenska seriespel blev för KFF:s del en tämligen bekymmersfri resa i mitten av tabellen, till slut landade man nionde plats. För BP däremot gick allt på tok och man tog ynka två poäng på de sista nio matcherna (KFF tog 15), slutade som jumbo och åkte ur tillsammans med Åtvidaberg. Gefle kämpade sig upp på kvalplats och lyckades hålla sig kvar i högsta serien efter att ha besegrat GIF Sundsvall såväl borta som hemma.

Här är ytterligare ett matchreferat:

© Foto: Ulrika Bergström/Östra Småland

MATCHFAKTA
Fredriksskans, måndagen den 13 september 2010Allsvenskan, omgång 22
Kalmar FF – IF Brommapojkarna 3–0 (1–0)
1–0 Daniel Mendes (37)
2–0 Erik Israelsson (60)
3–0 Henrik Rydström, straff (63)
Varningar: Joakim Runnemo, BP (45), Kim Odelius, BP (51), Pär Asp, BP (53)
Domare: Martin Ingvarsson, Hässleholm
Publik: 3 483
KFF: Etrit Berisha (mv), Emin Nouri, Paulus Arajuuri (Joachim Lantz 72), Tobias Carlsson, Stefan Larsson, Tobias Eriksson, Henrik Rydström, Erik Israelsson, Daniel Sobralense (Marcel Sacramento 86), Ricardo Santos, Daniel Mendes (Abiola Dauda 66). Tränare: Nanne Bergstrand.
BP: Kristoffer Nordfeldt (mv), Tim Björkström, Pär Asp, Pontus Segerström, Kim Odelius, Imad Chhadeh, Mauricio Albornoz, Joakim Runnemo, Andreas Eriksson (Olof Guterstam 77), Miiko Albornoz (Dalil Benyahiya 68), Sinan Ayranci (Pablo Piñones Arce 68). Tränare: Kim Bergstrand.