Se – en sån tavla!

Sigvard Elgán med sitt inramade uppslag ur tidningen Se från hösten 1949.
Foto: Klas Palmqvist

Konsten var Sigvard Elgáns största intresse och ölänningen Per Ekström en av favoritmålarna. Men han tog sig också gärna en tur i sin Chevrolet Corvette av årsmodell 1958. Den var i ypperligt originalskick – och röd och vit förstås. Till passionerna hörde även mattor, möbler och musik, för att nu bara nämna något. Och givetvis också fotboll.

Sigvard Elgán bodde nästan hela sitt liv i samma hus på Lillegårdsgatan i södra delen av stan, KFF:s hjärtland. När jag träffade honom i april 2011 hade han fyllt 78 år, men var rastlöst pigg och verksam. I ett vårljus, som säkerligen kunnat inspirera solmålaren Ekström till stordåd på målarduken, höll Sigvard just på att klippa avenbokshäcken ut mot gatan när jag anlände. Lutad mot ett träd hade han ställt en stor Ekströmmålning som han genast ville visa mig. 

– Jag har tagit ut den bara för att du skulle få se den i sånt ljus som det är i dag. Den blir ännu finare då!

Och det var bara att hålla med. Det var verkligen en fin målning och förmodligen väldigt dyrbar. Klisterlapparna på baksidan skvallrade om att den lånats ut till många utställningar, inte bara i Sverige.

Men nu var det ju inte för konstens utan för fotbollens skull Sigvard ville träffa mig.

Sommaren 1950 åkte Kalmar FF:s juniorer till Gotland. Här är fem av dem, från vänster Sigvard Elgán, Bengt Andersson, Åke ”Mapsen” Olson, Birger Svensson och Ivar ”Iffe” Lundqvist”.
Foto ur Åke ”Mapsen” Olsons samling

– Jag spelade några år i FF:s juniorlag när jag var ung, berättade Sigvard som hade fyllt 16 år när Kalmar FF gick upp i allsvenskan första gången 1949.

– På hösten det året gjorde tidningen Se ett stort reportage. Jag sprang i väg och köpte den med en gång och ramade in uppslaget med spelarna. Många av dem bodde ju här i närheten, Rolf Holmström till exempel. Och tränaren Gösta Carlsson jobbade som cykelreparatör på Sandås.

– Nu tänkte jag att det kunde vara roligt att visa upp reportaget. Det är nog inte så många som har sett det.

Kalmar FF var grymt nederlagstippat som nykomling i allsvenskan 1949 men hade slagit Fotbollssverige med häpnad. Särskilt 3–2-segern mot AIK på Råsunda väckte både respekt och intresse. Och att ett lag i en så pass liten stad kunde locka mer än 15.000 åskådare till matchen mot Malmö FF ansågs nästan ofattbart. Bildtidningen Se, Sveriges modernaste och mest Amerikainspirerade veckotidning, skickade reportern Åke Hjelm och fotografen Bertil Hagert till Kalmar för att porträttera de nya fotbollsfavoriterna. Resultatet blev tre fullmatade sidor, inklusive uppslaget med inte mindre än 15 bilder. 

Se skulle vara en modern och fartfylld tidning och det gällde att komma på annorlunda grepp, i såväl text som bild. Ibland tog man i så man nästan sprack. Det är inte utan att man undrar en smula över hur den var funtad som kom på tanken att jaga upp fem KFF-spelare i Långvikens hopptorn med var sin kvast mellan benen och till det skriva en bildtext som inte var av detta stjärnsystem.

Originalbildtexten lyder: ”Hur Kalmar blev kvaststaden tvistar de lärde om, men ’kvastlaget’ siktar på seriestegens övre halva. ’Hopp från tornet får ej ske utan badmästarens tillsyn’, upplyser plakatet – inte dyka ner i division II hur som helst!”

Tidningen Se hade grundats 1938 och drivande kraft var Carl-Adam Nycop, som några år senare också skulle dra igång Expressen. Många kända namn kom att medverka genom åren: kåsören Gits Olsson, tecknaren ”Rit-Ola” (som egentligen hette Jan-Erik Garland), fotograferna Lennart Nilsson och K W Gullers och många, många andra.

Se var redan från början inriktad på en manlig publik och gav stort utrymme åt sport – Nycop hade tidigare jobbat på Idrottsbladet. Tidningen fortsatte att gå bra hela 40- och 50-talet, men liksom andra bildmagasin runt om i världen fick man det svårt i konkurrensen med TV på 60-talet. Motdraget blev att fylla tidningen med allt fler tuttar och rumpor, även om Se aldrig blev riktigt lika ohöljt pornografisk som till exempel FiB/Aktuellt och Lektyr. 1981 gick det inte längre. Åhlén och Åkerlunds förlag la ner tidningen.

Men 1949 var Se fortfarande det vassaste som fanns i svensk veckopress. Det var ett smått underbart litet stycke fotbolls-, tidnings- och Kalmarhistoria Sigvard Elgán sett till att bevara inom glas och ram. 

Sigvard Elgán avled 2017, 84 år gammal.

Här nedan följer några av bilderna från KFF-reportaget i Se från den 22 september 1949. De har fått behålla sina originalbildtexter, även om jag för ordningens skull lagt till ett par korrigerande kommentarer:

Kalmar har cirka 26.000 invånare och ett publikrekord på fantastiska 15.243 personer. Det betyder att hemmalaget kan räkna på moraliskt stöd från tre Kalmarbor av fem, i det här fallet chauffören Sture Olsson, söta skolflickan Britta Johansson och köpman Helge Persson. Ryggarna låter vi väl vara anonyma...

Bas i den allsvenska speceributiken i Kalmar är handlanden, skämtaren och Karl Gerhard-kusinen Oscar Jonsson. Han har tusentals aptitfriska kunder. Vad får det lov att vara... färska, fina hemmasegrar... kanske några välsmakande bortapoäng, nyss inkomna...? Ordförande i FF sedan 1904, dvs i hela 45 år!
(KP:s anm: Det sista påståendet är något överdrivet: Kalmar FF fanns inte ens 1904. Oscar ”Jonte” Jonsson (1891–1970) var verksam som idrottsledare redan i pojkåren men ordförande i KFF blev han inte förrän 1930)

Vänsterhalv: Artur Petersson, 31 år, gasverksmaskinist, ettrig, snabbast och äldst i A-laget, debuterade mot Djurgården i Stadion 1934.
 (KP:s anm: KFF mötte inte DIF i Stockholm förrän 1935 och i den matchen var inte Artur med, han gjorde debut i A-laget 1936. Äldst var han inte heller; Rolf Holmström var född i november 1917, Artur i februari året därpå).

Center: Georg ”Girre” Eriksson, 27 år, från Påryd, lokförare och själv det verkliga centerloket, skottfarlig, typiskt ”vandrande”, oberäknelig.

Centerhalv: Gunnar Svensson, 31 år, tryckare, lagkapten sedan tio år tillbaka, rutinerad, t o m ”raderat ut” Gunnar Nordahl två gånger!

Högerback: Lennart Johansson, 28 år, knådar deg och forwards lika bra, hård, god tekniker och tvåfotad.
(KP:s anm: Lennart Johansson bytte efternamn till Engström efter fotbollskarriären).

Solmålaren från Segerstad

Per Ekström på en bild från 1909.
Foto: Stockholmskällan/Stockholms stadsmuseum

Per Ekström var född i öländska Segerstad 1844. Han flyttade ut från ateljén och målade sina landskap i det fria. I många år var han verksam i Frankrike.

Ekströms ljusbehandling var mästerlig och renderade honom epitetet ”solmålaren”. Så småningom flyttade han tillbaka till Öland och avled i Mörbylånga 1935.

August Strindberg gestaltade konstnären Sellén i sin genombrottsroman Röda rummet (1879) med Per Ekström som förebild.

© Klas Palmqvist
Bearbetad version text som var publicerad i Östra Småland den 20 april 2011