Bengt Kjell (11 april 1926–22 april 2020) Foto: Kajsa Palmqvist |
Bengt ”Spjället” Kjell var en av de stora i Kalmarfotbollen. Han var absolut en av de allra bästa målvakterna på Gunnar Nordahls tid.
Den sympatiske vännen och människan Bengt "Spjället" Kjell, Nacka, har gått ur tiden i sitt 94:e levnadsår. Närmast anhörig är mågen Mikael Sällström.
Denne fine man kom att bli en av mina allra bästa vänner och jag hade många gånger glädjen att få ta del av hans minnesskatt när jag gästade honom.
När Bengt fyllde 90 år hade hans kärleksfulla dotter Carina ordnat fest till glädje för Bengt och oss andra. Några timmar senare inträffade det omöjliga. Carina avled i ambulans. Trots starka band mellan far och dotter förmådde Bengt inte prata om Carina mer. Utåt sett verkade han kunna hantera förlusten och när jag ringde på 91-årsdagen kunde han till och med skämta.Han hade då besök av medlemmar ur AIK-Ringen och sa: ”Vi har precis pratat om att Börje Leander och Gurra Sjöberg blev bara nltti!”
Mitt möte med Bengt började redan 1947 när jag jag för första gången, och då tio år gammal, fick åka till Kalmar med tåg från Lessebo för att se Kalmar FF möta Åtvidabergs FF. Min fasters man Rolf Holmström, då vänsterinner i FF, tog mig direkt med till taktiksnacket i Artur Peterssons masonitstuga på Stensö! Fick jag träffa och lyssna på laget – på ”Spjället”, på backarna Lennart Johansson och ”Litzen” Lundström, på ”Jeppe” Olsson, Gunnar Svensson och Artur i halvbackskedjan, på Bertil Friberg, ”Lill-Rune” Johansson, ”Girre” Ericsson, Rolf och ”Frille” Gustafsson och på lagledaren och tränaren Gösta Carlsson. Förundrad fick jag sen åka med på Rolfs pakethållare när laget cyklade till Fredriksskans, cyklande i underbar sammanhållning med spel- och livsglädje.
Så rullade det på och söndagen den 26 maj 1949 löstes ett biljettproblem med att Rolf fixade en bollkalleplats bakom ”Spjället” och i den positionen fick jag uppleva när Rolf Holmström skjuter Bengt och Kalmar FF in i allsvenskan för första gången. Halmstads BK besegrades med 1–0 och Rolf gjorde målet. De allsvenska nykomlingarnas spel kom att överraska expertisen. Stormatch mot Malmö FF med publikrekord som står sig än idag. MFF:s "ouppnåeliga" 49 matcher utan förlust var nära att gå om intet. Seger mot AIK på Råsunda efter övertygande spel av Bengt för med sig att han värvas till de guldkantade.
Hårda och orättvisa övergångsregler satte då käppar i hjulet. Bengt stängdes av från seriematcher under stor del av våren 1950. De uteblivna matchträningarna – även om han gjorde uppmärksammade inhopp för Everton på besök i Sverige – kan ha hämmat hans karriär. Han var ändå en av fyra målvakter på Bosön inför VM i Brasilien. De andra tre var Kalle Svensson, Torsten Lindberg och Kurt Torstensson (Gais). I den stenhårda konkurrens som rådde blev det tre B-landskamper. Bengt var ytterst både respekterad och ansett skicklig! Han berättade själv – med lite sorg i hjärtat – att ”Rio-Kalle” lär ha varit livrädd för att mista sin närmast givna landslagsplats! Han – efter vad andra spelare berättat för Bengt – helt enkelt lämna planen som brukligt var och reserven Bengt missade chansen att få göra en eftertraktad A-landskamp.
I AIK med Börje Leander, Kurre Hamrin, Ivan Bodin m fl prominenser blev han ständigt – liksom i Kalmar – omskriven för avgörande insatser! I en match mot Middlesborough hyllades han efteråt tillsammans med ”Nacka” och en Middlesboroughspelare som bäst på plan! Bengt berättade att ”Nacka” som åkte taxi – en och annan gång något osande – hem från träningarna erbjöd gratis skjuts. Allt i linje med den omvittnat generöse människa Lennart Skoglund var.
Bara 30 år gammal – inte mycket för en målvakt – lade Bengt handskarna på hyllan 1956. Den enastående karriären, som inleddes i BK Stjärnan i Nybro och via Nybro SK ledde till att han började i Kalmar FF som 16-åring, var över i samband med en jubileumsmatch 1958 mellan Kalmar FF:s och Kalmar AIK:s lag från 1948! De långa resorna med AIK bara för träning tog för mycket av både tid och kraft.
Bengt Kjell var en klassisk målvakt. Reslig, alltid rätt placerad, rörlig och läsande spelet – med en spelstil som sin företrädare i AIK, Gurra Sjöberg, som Torsten Lindberg – också han en av mina bästa vänner – legendariske Lev Jasjin i Sovjet, Janne Möller och i viss mån Thomas Ravelli. Bengt berättade själv – liksom Torsten – att han hade stor nytta av att också ha varit handbollsmålvakt. Därför stod han också för fenomenala reflexräddningar och kunde han, så lång han ändå var, blixtsnabbt kasta sig och täckande fånga och parera markskott! I minnet finns hans precisa och utsparkar som nådde ända till mitten av motståndarnas planhalva! I en bortamatch för Kalmar FF mot Elfsborg i Borås med en sådan lyckad utspark nådde han Girre Ericsson. Mål direkt!
Bengt Kjell var en mycket generös, omtänksam, godhjärtad och gladlynt person. En fängslande berättare och med i tiden. Han var travintresserad och – som en vän till mig och tillika hästägare uttryckte det – mycket initierad. Inriktad på outsiders tog Bengt hem vinster och hävdade belåtet att det till och från innebar en "extra pension"! Genom fotbollen hade han skaffat sig en rejäl grundkondition och nästan ända fram till hans 90-årsdag blev det långa promenader i Skuru i Nacka när jag gästade Ugglevägen. Han var stor Bengt Kjell!
Olle Dahlin
I samband med Bengt Kjells 94-årsdag publicerades här på Torgetbloggen Bengt Kjell – den allra sista utposten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar