Kalmars återuppståndna synagoga

Bo Fürstenberg berättade genom åren sakkunnigt och underhållande för massor av Kalmarbor om stadens mosaiska församling och dess synagoga. Det var en del i en uppgörelse med kommunen när församlingen blivit så liten att man inte kunde fira gudstjänst längre. Kommunen tog hand om hyreskostnaden mot att församlingen ställde upp och visade lokalen för intresserade. Den här bilden togs 1983. Bo Fürstenberg lämnade Kalmar och flyttade till Bergen i Norge 1997. Han avled 2017.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

Längst österut på Storgatan i Kalmar ligger pampiga Villa Hertha. Närmaste granne är ett oansenligare hus. Men bakom de lite större fönstren en trappa upp fanns från 1928 till 1991 Kalmars synagoga.

Synagogan på Storgatan 70. De två stora fönstren uppe till höger visar var synagogan fanns. Lokalen har byggts om till bostad. Längst ner på gatan skymtar Villa Hertha.
Foto: Klas Palmqvist

I mitten av 1800-talet anlände den unge juden Simon Levin till Kalmar.  Han var född 1836 i Wützna i dåvarande ryska Polen. Enligt en gammal släkttradition bodde Levin i flera år som ende jude i Kalmar. Han ska ha varit strängt ortodox och noga följt de judiska matlagarna, något som måste varit synnerligen besvärligt.

Simon Levin (1836–1922) startade grosshandel med kläder 1863. Firman kom så småningom att utgöra grunden till Ellkå, som tillverkade damkonfektion och arbetskläder. På 1960-talet ombildades företaget till AB Nibe, som i början av 1970-talet flyttade till Skottland.
Bild ur ”Kalmar län 1969”

Så småningom blev Levin välbeställd grosshandlare. Och efterhand fick han sällskap av flera judar från Polen i Kalmar. Många fortsatte omgående till andra svenska städer eller till Amerika. Andra stannade kvar i stan och gav upphov till välkända Kalmarsläkter som Silfver, Fränkel och Fürstenberg.

I början av 1870-talet blev behovet av en begravningsplats akut. En åtta dagar gammal flicka dog och fördes till den judiska begravningsplatsen i Karlskrona. Men föräldrarna hade inte råd att betala begravningsavgiften på 30 riksdaler. Var barnet till slut begravdes är inte känt, men Kalmars judar och myndigheter kom snabbt överens om att en mosaisk begravningsplats skulle anläggas intill Södra kyrkogården. Där finns den kvar än i dag.

Den mosaiska begravningsplatsen i Kalmar. Bilden visar Bertha och Henrik Fränkels grav. Den sistnämnde var ett välkänt Kalmaroriginal som nog kommer att få några egna rader här på bloggen nån gång framöver. Gravarna i bakgrunden hör alla till släkten Silfver.
Foto: Klas Palmqvist

Vid den här tiden fanns det fortfarande ingen mosaisk församling i Kalmar, trots att alla judar i Sverige egentligen var tvungna att tillhöra en sådan. 1887 bildades till slut församlingen. Men det dröjde åtta år till innan den fick en lokal. 1895 inreddes en synagoga i ett hus på Södra Långgatan. 

På övervåningen i huset med gaveln mot gatan på Södra Långgatan 48 låg den första synagogan i Kalmar 1895–1928. Huset revs 1968.
Bild ur ”Kalmar län 1969”/Kalmar läns museum

Efter ägarbyten och hyreshöjningar bestämde sig Simon Levins son Sigismund för att inreda en synagoga i sitt affärshus på Storgatan 70. Den togs i bruk 1928.

1972 firades den sista gudstjänsten i lokalen. Det fanns inte längre en minjan – minst tio judiska män över 13 år – i Kalmar, vilket krävs för vissa moment i gudstjänsten. Synagogan fanns kvar, utan att användas, ända till 1991. Hela interiören och alla föremålen fördes sedan till en synagoga i Bet She’an i Israel.

Den fattiga Kalmarförsamlingens stora skatt var två Torarullar med silverprydnader. De tillhörde från början Simon Levin och donerades troligen av honom till församlingen.
Foto: Peter Tinnert/Östra Småland

FAKTA/Judarna i Sverige
Den förste juden i Sverige var en läkare i Gustav Vasas tjänst på 1500-talet. Varaktig bosättning i landet tilläts först på Gustav III:s tid och då enbart i Stockholm, Göteborg, Norrköping och Karlskrona. Judarna fick bara arbeta med handel och hantverk och detta under starkt reglerade förhållanden. De fick inte bli riksdags- eller ämbetsmän och det var inte tillåtet att gifta sig med andra än trosförvanter. Bestämmelserna mjukades upp successivt under 1800-talet och 1873 valdes de första judarna in i riksdagen.

Kalmarjudarnas egen historieskrivare

Wulff Fürstenberg 1891–1990. Gymnasieadjunkt, författare, översättare m m.
Foto: Arne Collmo/Bild ur Östra Smålands arkiv

Wulff Fürstenberg var en äkta ”Malmenpöjk” från Kalmar, uppvuxen i det så kallade Risbygget på Nygatan 36. Det enda lite ovanliga med honom var att han var jude.

Han har själv beskrivit hur det var att växa upp i Kalmar årtiondena runt förra sekelskiftet:

”De judiska barnen var helt accepterade av sina jämnåriga, i lekgrupper och kamratlag, på idrottsplatsen och i skolan. Det förekom att glåpord kastades efter dem [...] Orden fläsk och Jesus kom då till användning [...] Uppfattningen om judarna som mindervärdig ’ras’ var okänd i Kalmar. De judiska barnen i skolorna blev inte diskriminerade, tvärtom behandlades de, både i folkskolan och läroverket med påtaglig välvilja av lärarna och helt jämlikt av kamraterna i arbetet, föreningslivet och umgänget”. 
(Citerat ur Kalmar Mosaiska Församlings tillkomst och äldsta historia från 1980).

Fürstenberg skrev åtskilliga artiklar och översatte böcker i judiska ämnen. Men i sina charmiga minnesbilder Kalmar kring sekelskiftet (utgivna som nummer 1 i Kalmar stads hembygdsförenings skriftserie 1988) nämner han det judiska bara i förbigående.

Att Fürstenberg var jude gör läraren, författaren och kulturskribenten Bengt Hallgren inte heller någon större affär av i sin bok Kan det ha varit Nietzsche? från 1990. Trots att det kunde legat nära till hands.

Bengt Hallgren: Kan det ha varit Nietzsche?
(Alba, 1990)

Hallgren berättar om några lärare vid Arvika Samrealskola 1920–21, dit Fürstenberg var förpassad ett läsår. Kontrasten var stor mot Lund, där han varit en markant profil i det akademiska livet. Bland annat som ordförande i den lika legendariska som radikala studentföreningen DYG – ”Den Yngre Gubben” – vilken kom att stå arbetarrörelsen nära. En av Fürstenbergs efterträdare hette för övrigt Tage Erlander.

En av de fyra övriga Arvikalärarna som Hallgren porträtterar i sin bok är den rabiate antisemiten Karl Stjernkrantz, som 1932 gav ut dikter på nazistiska Svea Rikes förlag. ”Omslaget pryddes av karikatyrer värdiga Julius Streichers Der Stürmer”, noterar Hallgren. Stjernkrantz hette från början Pettersson och kom från Torsås. Han var född 1874 och dog i samma majdagar som Tredje riket gick under 1945.

Letade efter synagogan – och hittade kärleken

Bo Fürstenberg packade en hel container full med inredning och föremål från Kalmar till en nybyggd synagoga i Bet She’an. 
 Foto: Peter Tinnert/Östra Småland

När Elliot Turvall var liten hälsade han ofta på hos sin farmor och farfar i Kalmar. ”Ingen sådan resa var fullkomlig utan ett besök i synagogan”, berättade Elliot för Östra Smålands läsare 2005.

Frilansjournalisten Elliot Turvall växte upp i Göteborg. Men det var tack vare synagogan i Kalmar han kom att träffa sin blivande fru.

”Sommaren 2003 var jag på en längre vistelse i Israel och beslutade mig för att leta upp synagogan i Bet She’an, dit Kalmar synagoga ’flyttat’. Detta visade sig dock inte vara så enkelt, ty det finns ett stort antal synagogor i Bet She’an”, konstaterade Elliot.

Men han gav sig inte, utan fick så småningom kontakt med Malka Gutman, som varit med och ansvarat för flyttningen av synagogan i Kalmar till Israel. Ja, projektet var något av ett skötebarn för henne och i synagogan i Bet She’an kunde hon stolt visa upp bänkarna, Torarullarna och alla de andra föremålen som Elliot kände igen från Kalmarbesöken i barndomen.

Dessutom blev han bekant med Malka Gutmans svärdotter Michal. Hon studerade konst på en högskola i Jerusalem och hade en studiekamrat vid namn Ronit.

Så i juli 2005 gifte sig Elliot och Ronit i Jerusalem. På sätt och vis tack vare synagogan i Kalmar.

”Jag är naturligtvis mycket tacksam över detta”, konstaterar Elliot.

Östra Småland den 31 oktober 2005

KÄLLOR
Wulff Fürstenberg: Kring Kalmar mosaiska församlings tillblivelse (i ”Kalmar län 1969”)
Wulff Fürstenberg: Kalmar mosaiska församlings tillkomst och äldsta historia (1980)
Wulff Fürstenberg: Kalmar kring sekelskiftet (1988)
Bengt Hallgren: Kan det ha varit Nietzsche? (1990) 
Bengt Bengtsson och Gunnar Magnusson (red): Kalmar lexikon (2014)
Bengt G Söderberg (red): Kalmar högre allmänna läroverk 1900–1960 (1963)

Se även
• Hemligheten på vinden med de glada tonerna från 20-talet
• Sista avrättningen i Vassmolösa

© Klas Palmqvist

Texten var publicerad i Östra Småland den 10 augusti 2013