Full fart i kvarteret Beckasinen

Fyra tuffa grabbar och två motorcyklar på gården till Molunds motorverkstad vid Tullslätten. Det går att skönja Tullbroskolan, mellan de båda unga männen i mitten. Bilden är tagen 1919.
Foto: Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv

Det finns inte många kvarter i Kalmar där det sjudit av liv och verksamhet lika mycket som i Beckasinen. Och det är ju fullt naturligt, där det ligger just i skärningspunkten mellan de båda urgamla infartslederna Norra och Södra vägen. 

Kvarteret Beckasinen omges av Norra vägens förlängning Tullslätten, Södra vägen, Smålandsgatan och Unionsgatan. På utsnittet här ovanför av en Kalmarkarta från 1936 kan den skarpsynte se att bebyggelsen i kvarteret var rörig redan på den tiden. 

Här har folk bott, arbetat, bildat och roat sig i flera hundra år och gör så fortfarande. I kvarteret har funnits alla möjliga verksamheter; allt från mejeri och tidningshus till krog och apotek och mycket, mycket annat.

Mejeriet på Smålandsgatan byggdes av Kalmarbygdens Mejeriförening, bildad 1902. Här kunde man köpa vispgrädde, sådan fanns inte i vanliga mjölkaffärer. Bilden är från 1935. 
Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv

Lika omväxlande, för att nu inte säga osammanhängande, är kvarterets bebyggelse. Bara några få gamla byggnader finns kvar. Med Kalmarmått mätt har det byggts ovanligt många och ovanligt stora hus i kvarteret. I dess inre trängs numera flera hus med studentbostäder och grönytorna är minimala i den mån de alls existerar. 

Gulfmacken vid Tullslätten på en bild från 1950-talet. Den höga rian är densamma som på John Sjöstrands teckning längre ner i blogginlägget och i bakgrunden till vänster ligger KFUM:s elevhem. Macken revs när KFUM byggde sitt femvåningshus vid gatan 1962. 
Mer om Gulf i Kalmar under rubriken Välkommen till framtidens bensinmack
Bild ur Bo Erikssons samling 

Studenter har också flyttat in i en del av de äldre husen och ett par av dem var faktiskt redan från början avsedda att hysa studerande. KFUM:s elevhem byggdes i slutet av 1940-talet inne på gården bakom den bensinstation som då låg vid Tullslätten och som försvann när KFUM i början av 1960-talet byggde sitt stora femvåningshus vid gatan. Och vid Smålandsgatan förlängdes ett par år senare det hus som arbetarrörelsen låtit bygga åt arbetarekommun och fackföreningar i början av samma årtionde, med ett elevhem med 32 rum. 

Lena Thornander pluggade till lärare när bilden togs 1971. Hon bodde i elevhemmet på Smålandsgatan och betalade 200 kronor i månaden för sitt rum – knappt 1.500 kronor i dagens penningvärde. Kök och dusch var gemensamma.
Foto: Östra Småland

Huset arbetarrörelsen byggde vid Smålandsgatan på 60-talet. Elevhemmet där Lena Thornander bodde låg i den del av huset som är närmast kameran. Bild från 1978.
Foto: Östra Småland

På 1870-talet fanns fortfarande en stor väderkvarn i kvarteret och en stor ria – ett torkhus för säd – fanns kvar mycket längre än så. John Peterssons spannmålsfirma ersattes så småningom av bilverkstäder som Jonssons Bilkylarservice och Hjalmar Rydbergs Bilverkstad. Ja, som bilden överst i blogginlägget vittnar om, fanns för 100 år sedan Molunds motorverkstad i kvarteret så det var inte bara Gulfmacken som stod för motoranknytningen. Även Ellinges körskola höll till här. 

Det här avsnittet av kvarteret Beckasinen mot Tullslätten är i dag fullkomligt omöjligt att känna igen på Walter Blombergs bild från 1961, även om KFUM:s elevhem från 40-talet skymtar i bakgrunden. Allt annat är borta. Allra längst till vänster syns lite av bensinmacken. I huset intill sålde Toppbolaget kylskåp och symaskiner. Kalmar Nya Glasmästeri & Ramaffär fanns kvar så sent som 2019 under namnet Kalmar Konst & Ram på Norra vägen 35, ett par kvarter längre norrut.
Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv

Samma parti av kvarteret Beckasinen som på bilden närmast ovanför, fotograferat 2019.
Foto: Klas Palmqvist

Men det är cyklar som visat sig vara den mest bestående affärsidén i Beckasinen. Hur länge det varit cykelaffär och -verkstad i det hus från år 1900 som ligger i hörnet Tullslätten– Södra vägen, och där det från början fanns ett apotek, har jag inte lyckats utröna, men kanske ända sedan 1930-talet. Här på Monarkhörnan kunde man köpa förköpsbiljetter till Kalmar FF:s matcher och köerna ringlade långa 1949 när KFF gått upp i högsta serien. Sedan länge säljs förstås mycket mer än bara cyklar i butiken. 

”Monarkhörnan” har varit sportaffär länge. Namnet har ändrats, men ägarfamiljen Almquist har låtit den gamla Monarkskylten sitta kvar ovanför entrén (se bilden här nedanför). Huset är byggt 1900 och även det mindre huset till höger är ett av av de äldre i Beckasinen. Foto från 1981.
Foto: Östra Småland

Den klassiska Monarkskylten finns fortfarande på plats ovanför sportaffärens entré. Foto från 2019.
Foto: Klas Palmqvist

I den lilla skriften Butiker i Kalmar på 1950-talet berättas att tonåringar från stadens södra delar gärna stämde träff med sina kamrater från de norra just vid Monarkhörnan ”när vi skulle gå på bio, på ishockey i Cellgraven, ta en tur i stadsparken eller ströga på Larmgatan.” 

Något som under lång tid bidrog till kontinuitet i detta brokiga kvarter är förstås det nämnda apoteket, som sedan under namnet Hjorten länge låg i KFUM:s 1960-talshus, innan det transformerades till det nuvarande sjukhusapoteket. 

Engmans Foto på en bild från cirka 1958 när butiken låg i ett av de tre senare så omstridda små trähusen vid Södra vägen.
Bild ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet”. Tack till Gunnar Magnusson/Kalmar stads hembygdsförening

Einar Engman hade 1930 startat sin fotofirma på Smålandsgatan 8 och hamnade efter några år i ett av de tre små trähusen på Södra vägen, som senare länge stod och förföll i en långdragen dragkamp mellan en byggjätte och kommunen. Som oftast vann byggjätten, som tog till det beprövade greppet att plocka bort takpannorna och ersätta dem med presenningar vilka helt enligt beräkningarna förstås omgående blåste bort i de hårda Kalmarvindarna. Sedan var det bara att låta naturen ha sin gång... 

John Sjöstrands teckning visar vyn från vad som i dag är Vänortsparken mot Södra vägen och Beckasinen på 1860-70-talet. De båda små husen till vänster finns med även på Stig Westerlunds fotografi här nedanför. Väderkvarnen var dock borta sedan mycket länge medan den höga smala rian till höger om popplarna fanns kvar långt fram i tiden.
Bild ur ”Gamla Kalmarbilder 3” (1937)

Kvarteret Beckasinen vid Södra vägen, fotograferat från Vänortsparken 1965.
Foto: Stig Westerlund/Kalmar stads hembygdsförening

Men då hade Engmans sedan länge flyttat runt hörnet och in i KFUM-husets moderna lokaler. I dag fotograferar folk med sina telefoner och passfotona tas hos polisen, men Engmans höll ut ända till 2018. 

I stället för de tre små träkåkarna byggdes 1990 den så kallade Gräddhyllan. Tomterna intill hade röjts av långt tidigare. ”Gräddhyllan” är till och med för Beckasinens förhållanden ett väldigt stort hus med mer än 50 lägenheter. 

Tack vare eftertrycklig vanskötsel fick byggbolaget som ägde de tre små husen 1990 ersätta dem med den minst sagt rejält tilltagna så kallade Gräddhyllan. Bild från 2011.
Foto: Klas Palmqvist

Annars var det länge Folkets Hus på Unionsgatan som stod för kontinuiteten. År 1900 lät fröken Alba Lindvall bygga ett hus som låg långt indraget från gatan. Där startade hon Kalmar Ångtvätteri, men avled redan året därpå, bara 37 år gammal. 1905 tog arbetarrörelsen över och fick sitt efterlängtade Folkets Hus. Redan 1942 byggde man ett hyreshus vid gatan på Unionsgatan 12, delvis framför Folkets Hus, och 1956 byggdes det nya Folkets Hus på nummer 14. Det gamla huset revs 1961 och det nya huset expanderade in mot gården. 

Gamla Folkets Hus vid Unionsgatan på en bild från 1939. Här fanns även Östra Smålands redaktion från starten 1928 tills man flyttade till sitt nya hus 1949.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Här var ständigt aktiviteter av olika slag, möten, konferenser, föreläsningar, dans, modevisningar, fester och konserter och mycket mer. Här fanns också en restaurang. Men 1992 gick Folkets Husföreningen i konkurs. Kalmarhem tog över och huset byggdes om till nattklubb. Då revs flera lokaler, bland annat restaurangköket som av fackfolk ansågs vara det bästa i hela stan. Nattklubben i sin tur försvann 2014 och numera bor det studenter även i detta hus. 

Redan 1928 hade det gamla Folkets Hus fått en inhysing som 20 år senare byggde sig ett stort eget hus i hörnet mot Tullslätten (som just här byter namn till Norra vägen). Det handlar förstås om tidningen där den här texten var publicerad första gången, Östra Småland, vars tidningshus togs i bruk 1949. Där fanns också lägenheter och en affärslokal. I den sistnämnda finns sedan länge en kvarterskrog. Kanske tur att den inte låg där samtidigt som tidningen... 

Huset Östra Småland byggde består av två delar, den ena med affärslokal i hörnet mot Tullslätten, den andra där tidningslokalerna låg längs Unionsgatan. Det vita huset till vänster är från 1865. Östran flyttade 1978, bilden togs 1992.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

I 30 år knattrade skrivmaskinerna, rasslade sättmaskinerna och dundrade tryckpressen innan flytten gick ut till Amerikavägen 1978. Undertecknad var för övrigt den allra siste på redaktionen som var med på den tiden tidningen fortfarande gjordes i gammal gutenbergsk blyteknik på Unionsgatan. Men jag har inte bara arbetat utan faktiskt också bott i kvarteret Beckasinen några år på 80-talet, närmare bestämt på Unionsgatan 10, som är ett av kvarterets äldsta kvarvarande hus, byggt 1903. 

Hörnet Smålandsgatan–Unionsgatan. Vägg i vägg med 60-talshuset i hörnet ligger Unionsgatan 10, där bloggredaktören bodde under 80-talets andra halva. Bild från 2011.
Foto: Henrik Bruun Williams

Allra äldst är dock det hus från 1865 som ligger vägg i vägg med Östrans gamla hus och som var ett av de allra första stenhusen på Malmen. Av gammalt datum är också det lilla vita bostadshus som ligger intill sportaffären. 

Trots ”Gräddhyllan” blir nog aldrig kvarteret Beckasinen en riktigt fashionabel adress. Men det är fortfarande ett i högsta grad levande kvarter och här bor fler människor än någonsin, de flesta unga. Och kommersen frodas fortfarande. Förutom sportaffären och restaurangen, finns här sedan länge en vitvarubutik, i dag under namnet Electrolux Home och med betydligt mer än bara kylskåp och frysar i sortimentet. En av dess föregångare i ett äldre hus på samma plats vid Tullslätten var Toppbolaget, som bland annat sålde kylskåp och symaskiner. 

Förr i världen fanns en pälsaffär i ett av de små husen mot Södra vägen, i dag ligger sedan länge Ha Anhs utomordentliga skrädderi vid Tullslätten. Lennart Nilssons radioaffär är förstås försvunnen, liksom Södra Basaren och Nygrens Tobaksaffär. När jag 2019 gick på rekognosceringstur i kvarteret hittade jag i gengäld förstås Maxims servicebutik med generösa öppettider samt inte mindre än två frisersalonger – hur många finns det egentligen i Kalmar? – och dessutom något så pass ovanligt som ett musikförlag med nothandel. 

Så kvarteret Beckasinen är lika brokigt och livligt som det alltid varit. Det får det gärna fortsätta med. 


STORT TACK 
till Jan Magnusson, Kalmar kommun, Gunnar Magnusson, Kalmar stads hembygdsförening, Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns museum, Bo Eriksson, Kalmar, och Henrik Bruun Williams, Uppsala.

Tiotusentals bilder och föremål ur länsmuseets samlingar finns på Digitalt Museum. Gamla Kalmarbilder finns också i Kalmar kommuns bildarkiv.


KÄLLOR
Christina Thunwall: Stadsbilden i Kalmar (1977) 
Gunnar Magnusson, Sigbritt Grusell m fl: Butiker i Kalmar på 1950-talet (2012) 
Per Jarlbo: Kalmars gatunamn (2007)
Gunnar Magnusson och Bengt Bengtsson (red): Kalmar Lexikon (2014)
Atiklar i Östra Småland 

© Klas Palmqvist


Bearbetad version av text som var publicerad i Östra Småland den 25 maj 2019 

De fyra bästa böckerna jag läste i augusti 2020

Peter Törnqvist
Kioskvridning 140 grader – En Wästern
(En bok för alla 2011, Norstedts 2010)

Harald Meller och Kai Michel
Himmelsskivan från Nebra – Nyckeln till en svunnen kultur i Europas hjärta
Översättning: Joachim Retzlaff
(Daidalos 2020, tyska originalet 2018)

Wolf Biermann
Warte nicht auf bessre Zeiten!
Die Autobiographie
(Ullstein Buchverlage, 2016)

Antal Szerb
Det tredje tornet - en resa i Italien 1936
Översättning: Maria Ortman
(Nilsson Förlag 2016, ungerska originalet 1936)

Hantverkshusets hemligheter

Hantverkshuset har varit ett självklart inslag i stadsbilden i Kalmar i ungefär 360 år. Juristen Erik Nentzel lät bygga huset strax efter att han flyttat till Kalmar 1658. Lite mer om honom finns att läsa mot slutet av blogginlägget.

Lotta Zaar, synnerligen mångkunnig och begåvad reporter som jag haft den oskattbara förmånen att få arbeta tillsammans med genom åren, berättar här historien om en av stans verkliga karaktärsbyggnader. Det är också hon som tagit samtliga bilder. Alltihop var publicerat under vinjetten Torget i Östra Småland den 12 oktober 2019.

Klas Palmqvist

Det gamla huset i hörnet Kaggensgatan–Ölandsgatan på Kvarnholmen i Kalmar ser kanske inte så stort ut när man går förbi, men innanför de tjocka väggarna finns många spår av en händelserik historia där förmögna Kalmarsläkter har förhandlat och festat genom århundradena. 

Hur tjocka väggarna i källaren är ger den här bilden en liten uppfattning om. Källaren är förstås kvar sedan huset byggdes i slutet av 1650-talet. Till höger skymtar den version av Kalmars stadsvapen som användes in på 1900-talet innan man återgick till ett vapen som mer byggde på stadsvapnet från mitten av 1200-talet, det äldsta i Norden (mer om stadsvapnet i kommade blogginlägg). 

Numera har köpmanssläkterna mindre inflytande över huset och staden. Istället är det Kalmar Fabriks- och Hantverksförenings ordförande Anders Nilsson som visar runt i huset och lyfter fram spåren från äldre tider. Föreningen ser till att fastigheten är väl bevarad, i källaren minner valvens metertjocka väggar om det ursprungliga huset från 1600-talet. 

Styrelserummet är Hantverkshusets förnämsta rum. Målningarna är från slutet av 1700-talet, med slingor, typiska för rokokon. De har hamn- och landskapsmotiv som visar en idyllisk bild av naturen och livet på landet. Anders Nilsson tänder ljusen i de praktfulla kandelabrarna. 

Den Gullbrandssonska fastigheten, som den då kallades, på Kaggensgatan 3 övertogs av Fabriks- och hantverksföreningen 1945. Här har föreningen sina möten och ceremonier. Varje år delar man ut gesällbrev till skickliga hantverkare. 

Trots sin position saknar ordförande Anders Nilsson gesällbrev, något han är långt ifrån ensam om. 

– Jag håller på med bilar och kan inte ta gesäll- eller mästarbrev. För länge sedan hade jag inte fått vara med. 

När föreningen bildades för 172 år sedan fanns mästare, gesäller och lärlingar från ett 30-tal hantverksyrken. Bilden beskriver kopparslagarens arbete. 

De som kan få gesällbrev idag är många olika hantverkare som frisörer, hudterapeuter och målare. En tatuerare i Kalmar har också fått brevet, som är ett bevis på att man kan yrket. Mästarbrevet handlar mer om att kunna driva företag. 

– Det är en hederssak att göra detta. Man kan säga att det är vår viktigaste uppgift, vår kärngrej. 

Annat var det när föreningen bildades 1847 efter att skråväsendet avskaffats året innan. 

– När vem som helst fick starta företag gällde det att hålla koll på konkurrenterna. Då gav det en hög position att vara med i föreningen, man tillhörde Kalmars ”grädda” och hade kontroll över stadens näringsliv. 

På väggen i det så kallade röda rummet finns föreningens historia. Förutom en nästan obruten rad porträtt på ordförande, kassörer och sekreterare alltsedan starten 1847 finns även bilder på Gillespiparna. Så hette föreningens egen orkester som startade 1925. För tillfället är orkestern vilande, men Anders Nilsson hoppas att den ska ta sig ton på nytt. 

Tröskeln för att få vara med har sänkts med tiden. 

– Förr skulle man bli rekommenderad av två medlemmar, i dag räcker det med att en rekommenderar någon. Stadgarna har ändrats från att man ska vara hantverkare till att man helst ska vara egen företagare. 

Det finns flera små utställningar i huset. De här verktygen har tillhört murarmästare Knut Tage Hansson, född 1914 i Malmö och verksam i Kalmar fram till sin död 1985. 

Det är snart tio år sedan Anders Nilsson kom med i Fabriks- och hantverksföreningen. 

– Först undrade jag vad jag hade här att göra och vad det skulle ge mig. Men jag har alltid varit en föreningsmänniska som tycker att det är kul när det händer någonting. 

Så här ser en rakskumskokare ut. Briljantinsprutan har också en plats i barberarnas historia.

Uppdraget som ordförande innebär mer arbete än inflytande. 

– Backar man hundra år så hade ordföranden mer att säga till om än borgmästaren. Nu utgår jag från vad vi vill göra, inte vad jag vill. 

Samtidigt som Anders värnar om att bevara föreningens historia så vill han öppna upp huset mer. 

– På torsdagskvällarna har vi öppet så att medlemmar kan komma och umgås. Förr var alla hantverkare men det har ändrats över tid. I dag finns även medlemmar som är egna företagare eller har ledande positioner. Jag vill att de alla ska känna sig välkomna hit för att pyssla med saker i lokalerna. 

– Någon ville att vi skulle titta på Kalmar FF:s bortamatcher tillsammans. Så nu träffas vi och gör det. Jag är också med, fast jag inte är så intresserad av fotboll. 

Här handlar det om ett modernare ”hantverk”, varuhusdekoratörens. Epa i Kalmar startade 1937 på Storgatan 23 och fick 1964 det mycket större Domushuset som granne. 1967 byggde Epa nytt, det som i dag är Åhléns varuhus.

Han ser ett värde i de ritualer som finns kring gesällerna. 

– För 20 år sedan körde man slaviskt enligt ritualboken vid alla möten. Man öppnade alltid möten med en ritual tills en ordförande tog bort det. Nu görs det bara en eller två gånger per år. Jag tycker att vi-känslan försvinner om man bara ”pang” nu öppnar vi mötet. 
Inför utdelningen av gesällbrev i mitten av oktober övar medlemmarna på de gamla ritualerna. 

– Det är bland annat hur vi för in och tar ut gesällerna. Ritualen är ett skådespel, något som binder oss samman. Jag vill vara rädd om det gamla. 

Vinden användes förr i tiden som lagringsutrymme. Hjulet i taket är en handvinsch för att hissa upp varorna nerifrån Ölandsgatan. 

Anders jämför föreningen med andra sällskap. 

– På ett sätt är det som Odd Fellow eller vilken herrklubb som helst. 

Det finns en hel del sådana sällskap i Kalmar. 

– Sedan jag blev ordförande har jag fått alla möjliga erbjudanden från ordnar. Men jag har tackat nej till allt, annars skulle det bli varken hackat eller malet. 

Vindsluckorna ut mot Ölandsgatan öppnas inte så ofta numera. I några hundra år var det här handelshusets pulsåder, hit upp vinschades lasterna som anlänt med fartygen till hamnen. Sedan sålde köpmännen varorna med god avans. 

Samtidigt känner han igen sig i behovet av att locka till sig nya medlemmar. 

– Det är inte så lätt att föryngra sig. Vi har också svårt med en medelålder på kanske 75 år. Med mina 54 år så sänker jag den. 

© Lotta Zaar

Text och bilder var publicerade i Östra Småland den 12 oktober 2019

Drunknade i Döderhult 

Minnestavla i Kalmar domkyrka över Erik Ehrenklo (1629–1687), som lät bygga Hantverkshuset. Bilden hämtad ”Minnestavlor i Kalmar domkyrka” (2017)

1658 utnämndes 29-årige Erik Nentzel, född i Nänsjö i Ångermanland, till syndicus i Kalmar, det vill säga juridisk rådgivare till stadens styresmän. 

Sedan rullade karriären på. 1663 var han vice lagman i Södra Möre och 1669 häradshövding i Norra Möre, Stranda och Handbörds härader. Den 26 november 1672 utsågs Nentzel till Kalmars stadspresident, det vill säga ett slags borgmästare, och adlades 1675 med namnet Ehrenklo. Han omkom genom drunkning i Döderhult under en ämbetsresa. Ätten dog ut redan 1709. 

Snart efter ankomsten till Kalmar lät Nentzel bygga sitt synnerligen ståndsmässiga hus. Efter hans död kom det ägas av kalmaritiska köpmansfamiljer, bland andra Thamsten och Seltzen. Sedan han 1773 gift sig med Johan Peter Thamstens änka tog överste Bengt Johan Skytte över ledningen för vad som var stadens största handelshus och dirigerade även firmans rederiverksamhet med fartyg även på avlägsna farvatten. 

Vid den stora stadsbranden 1765 skadades huset svårt, men sattes i stånd på nytt. Under 1800-talet var Meurlingska gården den vanligaste benämningen, därefter tog familjen Gullbrandsson över och dess namn hängde med ända tills Kalmar Fabriks- och Hantverksförening tog över 1945. 

Föreningen lät på 1950- talet varsamt renovera och bygga om huset. Fortfarande in på 2000-talet gick det att hyra den stora festvåningen för privata festligheter, något som numera tyvärr inte är möjligt. Inte ens Anders Nilsson, föreningens ”ålderman” – ordförandens traditionella titel – fick fira sin 50-årsdag i huset. 

© Klas Palmqvist

Texten var publicerad i Östra Småland den 12 oktober 2019 

Här är fler av Lotta Zaars fotografier från Hantverkshuset:

STORT TACK 
till Anders Nilsson som generöst bjöd in Östra Småland att bese Fabriks- och Hanverksföreningens hus.