Innan Rifa blev ruin och revs

Fredagen den 29 juni 1979 var sista dagen före semestern för 29-åriga Margita Larsen, kontrollant på Rifa. Det hade regnat när hon vaknade på morgonen så för att få lite sommarstämning plockade hon några prästkragar och klöverblommor och ställde på arbetsbordet. Klockan tolv minuter i fyra skulle semestern börja och Margita tänkte vara hemma i fyra veckor med sina barn Mikael, 12 år, och Jeanette, 8 år. Sedan skulle hon tillbaka till fabriken igen och syna kondensatorer. I varje låda fanns 180 stycken och hon brukade hinna med tio lådor varje timme. Solen tittade fram när klockan var kvart i fyra. ”Nu är jag värd min ledighet”, konstaterade Margita.
Foto: PeO Larsson/Östra Småland

I september 2016 kom det definitiva beskedet att Rifas gamla övergivna fabrik i Kalmar skulle rivas samma höst. På den 42.000 kvadratmeter stora tomten skulle 700 nya lägenheter byggas.

Den stora fabriksbyggnaden var förstås inte vacker ens innan den började förfalla. Men nog vore det synd om alla spår efter en av Kalmars största industrier genom tiderna blev totalt utplånade. Under fyra årtionden arbetade sammanlagt flera tusen Kalmarbor här. Ungefär två tredjedelar av de anställda var kvinnor.

Att Rifas gamla fabrik i Oxhagen var en stor byggnad var ju lätt att förstå även från marknivå. Men kanske var det först när den sågs så här, en liten bit från ovan, som det riktigt framgick hur kolossal den i själva verket var. Flygfoto från 2010.
Foto: Mattias Rubin/Östra Småland

Radioindustrins Fabriksaktiebolag – Rifa – startades mitt under andra världskriget för att säkra den svenska försörjningen av kondensatorer. Asea var ett av företagen som stod bakom bildandet. Ericsson – som på den tiden benämndes LM Ericsson eller bara LM – hade sedan 1929 en egen kondensatorfabrik. När efterfrågan ökade på Ericssons produkter efter kriget räckte den egna fabrikens kapacitet inte till och 1947 togs Rifa över.

1964 stod den nya fabriken i Kalmar klar. Den byggdes ut och blev dubbelt så stor 1971. Tio år senare hade företaget totalt 1.600 anställda, varav hälften i Kalmar. De övriga arbetade i företagets anläggningar i Gränna och i Kista utanför Stockholm. 

En alldeles vanlig dag på Rifa i november 1983. Vid den här tiden producerade Kalmarfabriken närmare 100 miljoner kondensatorer varje år.
Foto: PeO Larsson/Östra Småland

Men på 80-talet började problemen. Digitaliseringen av telefonin gjorde att Ericsson inte längre behövde precisionskondensatorer för att filtrera olika samtal från varandra i telefonväxlar. 1988 såldes Rifa till finländska Finvest, som sedan tidigare ägde kondensatortillverkaren Evox. Företagen slogs ihop till Evox Rifa.

En seg lågkonjunktur hade fått orderingången att minska och i februari 1982 ville företagsledningen införa tredagarsvecka fram till sommarsemestern för samtliga 550 kollektivanställda. Fackklubbens ordförande Birger Jannas, till höger, pratar om läget med, från vänster, Carina Arvidsson, Christel Lind och Gunilla Sjöstrand.
Foto: Peter Tinnert/Östra Småland

I samma veva slog lågkonjunkturen till och konkurrensen från Asien blev allt hårdare. Trots omfattande personalnedskärningar blev lönsamheten sämre och 2005 stängdes fabriken i Kalmar. 

Rifa var ett av Kalmars största företag, tidvis det som hade allra flest anställda. Exempelvis 1983 utgjordes 65 procent av arbetsstyrkan av kvinnor. Det fanns en stor idrottsverksamhet på företaget, som också hade egen konstklubb. Massor av människor i Kalmar har genom åren haft sin försörjning här, fått nya vänner, ja, kanske rent av träffat sin partner på jobbet. 

Sådant kan ju också vara värt att ägna en tanke, nu när den jättestora fabriken rivits och nybyggena skjuter i höjden. Ingen saknar väl själva byggnaden som stod tom i mer än tio år och många av dem som en gång jobbade där tycker säkert att det är skönt att slippa se förfallet varje gång de passerar på Erik Dahlbergs väg. 

Visst, det rör sig inte om en verksamhet med anor, som till exempel skeppsbyggandet på Varvsholmen. Där har bland annat slipen, norra kajen och huset med mallvinden bevarats. En plats där det i århundraden byggts båtar väcker givetvis fler och annorlunda känslor hos oss än en plats där det i 40 år med största noggrannhet tillverkats elektroniska komponenter. Andra gamla Kalmarindustrier som ångkvarnen, chokladfabriken och Volvo har fyllts med nytt innehåll, men bär ändå det förflutna i sig eftersom själva byggnaderna finns kvar, om än i förändrat skick.

Till slut handlar det ändå om respekt för människors arbete och vardag. Då är det bra om spåren även av det nära förflutna inte sopas bort fullständigt. 

Kanske ett konstverk eller en minnesplats med en liten utställning i det nya bostadsområdet kunde få påminna om att just här låg en gång en av de riktigt stora arbetsplatserna under den nu i stort sett avslutade industriepoken i Kalmar.

I november 2002 var nya neddragningar på gång på Evox Rifa. Eivor Jönsson hade arbetat i fabriken i 24 år  ”När jag började 1978 sa jag att jag skulle stanna högst en månad, inte en dag längre. Men vi har bra kamratskap, så länge man trivs söker man inte gärna nytt”. Hon arbetade som operatör, skötte en maskin som packade de lindade kondensatorerna. Som mest hade hon haft uppåt 1.000 arbetskamrater, efter alla uppsägningar återstod lite drygt 200.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

Fakta/Kondensatorer
En kondensator är en elektronisk komponent som används för att lagra elektrisk laddning. Precis som elektriska motstånd gör kondensatorer en sorts motstånd mot ström. Men det finns en skillnad: kondensatorns bromsande verkan är olika beroende på strömmens frekvens. Har strömmen hög frekvens gör kondensatorn mindre motstånd, är frekvensen lägre gör kondensatorn mer motstånd. För ren likström är det tvärstopp, den släpper kondensatorn inte igenom alls.
Källa: faktabanken.nu

Prouktionsbild från 1983.
Foto: PeO Larsson/Östra Småland

Annie Holgersson fotograferad på jobbet i oktober 1992.
Foto: Peter Tinnert/Östra Småland

Hans-Göran Andersson hade skadats mycket allvarligt i en motorcykelolycka 1984. När bilden togs fem år senare var han tillbaka på Rifa, men med nya arbetsuppgifter, anpassade till hans handikapp.
Foto: Peter Lidengren/Östra Småland

Axel Lind gick på Sjöbefälsskolan men hoppade in och jobbade helgskift på Rifa 1984.
Foto: Peter Lidengren/Östra Småland

I februari 1982 fick de anställda besked om att företaget ville införa tredagarsvecka eftersom orderingången var så dålig.
Foto: Peter Lidengren/Östra Småland 

1984 hade Lillemor Höglund gått över från att jobba vanligt kvällsskift måndag–fredag till att jobba 24 timmar lördag–söndag. Ekonomiskt märktes ingen större skillnad och hon var glad åt att för första gången på många år ha fått ordentligt med tid att vara med sina barn.
Foto: Peter Lidengren/Östra Småland

Produktionsbild från 1980.
Foto: Östra Småland

Produktionsbild från 1980.
Foto: Östra Småland

Produktionsbild från 1983.
Foto: PeO Larsson/Östra Småland

Produktionsbild från 1981.
Foto: Östra Småland

Åsa Jonsson hade jobbat 18 år som operatör på Rifa när det 2002 var dags för nya varsel om uppsägningar.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

KÄLLOR
Artiklar i Östra Småland 1979–2005
Bengt Bengtsson och Gunnar Magnusson (red): Kalmar Lexikon (Kalmar 2014)

© Klas Palmqvist

Bearbetad version av text som var publicerad i Östra Småland den 17 september 2016