 |
Simtävling i gamla varmbadhuset. Eftersom bassängen bara var 12,5 yards lång – 11,43 meter – blev Kalmarsimmarna skickliga på vändningar. Skälet till att man inte använde metersystemet var att distanserna vid simtävlingar i början av 1900-talet angavs i engelska mått.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv |
2025 ska Kalmars nya simhall stå klar i Snurrom. Men trots att alla i åratal varit ense om att den gamla simhallen från 1970 blivit både nedsliten och omodern tog det sin tid innan beslut om ett nybygge kunde tas. Ungefär likadant var läget när det gällde inomhusbadande i Kalmar vid 1900-talets början.
Maskinist C A Hedin var innehavare av det gamla varmbadhuset från 1856. Det var en enkel inrättning som inte tillfredsställde tidens smak. Man kan väl också förmoda att anläggningen med åren blivit tämligen sliten.
 |
Varmbadhuset från 1856 revs för att lämna plats åt J Fred Olsons jugendskapelse. Uppe till höger på bastionen Regeringen låg lotsstationen.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv |
Decennierna runt år 1900 var badens storhetstid i hela Europa. En kombination av mondän lyx, hygieniska insikter, socialt ansvar och intresse för simsporten ledde till inrättandet av badanstalter av olika slag över hela kontinenten.
Den främsta exponenten i Sverige för de stora sekelskiftesbaden är Centralbadet i Stockholm från 1904, byggt i böljande jugendstil av Wilhelm Klemming, byggmästare, arkitekt och innehavare av Klara badinrättning.
 |
Josef Fredrik Olson (1870–1947) ritade badhuset och ytterligare 450 Kalmarhus.
Bild ur ”Porträttgalleri Kalmar län” (1926) |
Anställd vid bygget av Centralbadet var en grosshandlarson från Kalmar vid namn Josef Fredrik Olson. Han hade utbildat sig i Stockholm och 1896 rest till München för att lära sig ännu mer. Samma år började Georg Hirths tidskrift Jugend ges ut i den bayerska huvudstaden och dess formspråk slog an direkt hos många konstnärer, arkitekter och formgivare.
1904 var Centralbadet klart och J Fred Olson, som han gärna skrev sig, utnämndes till Kalmars förste stadsarkitekt. Han kom att inneha tjänsten i ett tredjedels århundrade, ända till 1937. Ingen arkitekt har präglat Kalmar mer än han. Totalt ritade han cirka 450 hus i stan.
I det Kalmar Olson återvände till var de första jugendhusen redan på gång: Stadshotellet, brandstationen och det så kallade Eoska huset vid Larmtorget, även känt som Ludvigshuset. Men det varmbadhus Olson blev färdig med ritningarna till i april 1907 skulle byggas i mer utpräglad jugendstil än något av dem.
För efter att ha diskuterat ärendet ända sedan 1890-talets början hade stadens styrande i juni 1904 kommit fram till att det gamla varmbadhuset skulle rivas och ett nytt byggas på samma tomt. Det fanns dock vissa som tyckte att placeringen var lite väl långt från centrum...
 |
Gamla varmbadhuset som det såg ut efter att ha stått tomt i några år. Bilden är tagen före rivningen av skorstenen 1974. I badhusets panna brukade av tullen beslagtagna smuggelcigaretter eldas upp. Fast kanske inte riktigt alla – det påstås att polismännen som levererade tobaksvarorna diskret brukade titta bort sedan de överlämnats till den som storrökare kände badhusvaktmästaren...
Foto: Östra Småland |
Olson var noga med att badhuset inte bara skulle förses med duschar och karbad av olika slag utan även med en stor bassäng, ”då i de moderna badhusen numera brukar anordnas simhall, hvilken badform numera synes vara mest omtyckt af allmänheten”. Centralbadets bassäng i Stockholm ansågs enorm med sin längd på hela 25 engelska yards.
I Kalmar nöjde man sig med 12,5 yards – 11,43 meter – vilket ändå var betydligt mer än i de samtida badhusen i Västervik, Karlskrona och Halmstad.
Ovanför bassängen svävade ett glastak – skulle förmodligen dömts ut som livsfarligt i dag – med handmålade kastanjelöv. I ena kortändan sprutade ett skulpterat valrosshuvud returvatten. Där bakom fanns en duschalkov med ett jättestort musselskal i rundningen, vilken i sin tur omramades av fiskar och sjöstjärnor i färgat kakel.
Den 1 november 1909 var hela härligheten klar för invigning. För bygget svarade N J Andersson (firman blev i senare tid känd som Tegnanders). Men något badande i bassängerna förekom inte. De läckte nämligen! Först den 22 december kunde de tas i bruk.
Sedan plaskade alltså Kalmarborna på i mer än 60 år, innan det i juni 1970 var dags att flytta badandet till den nya simhallen.
 |
Badentusiaster samlade till gravöl i badhuset i juni 1970. Från vänster Harry Haglund, Sven Zinnerström, Tommy Rindsäter, Evert Johansson, Lars Schött och Gunnar Nilsson. Öppettiderna var alltid mer generöst tilltagna för män än för kvinnor.
Foto: Östra Småland |
En del ville riva varmbadhuset, men många, med dåvarande stadsarkiteketen Ulf Liedström i spetsen, kämpade för ett bevarande. Dock revs den höga skorstenen våren 1974, sedan den börjat luta betänkligt.
Folk bröt sig in och vandaliserade det övergivna huset och brandkåren använde källaren för rökdykningsövningar. Alltmedan förfallet fortskred avlöste förslagen varandra om vad det skulle användas till: karantänstation, konstnärsateljéer med utställningslokal, ungdomsgård, vandrarhem och kommunal tvättstuga var bara några av förslagen.
 |
Bassängen i bedrövligt skick 1979. När renoveringen drog i gång 1982 tog det flera veckor bara att röja ur all bråte som slängts omkring i huset.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland |
I slutet av 1970-talet ville sjukgymnasten Gizella Pallay inrätta vad som i dag skulle kallas ett spa i badhuset. Det hade ju varit en naturlig fortsättning av den tidigare verksamheten och hade man byggt om i dag skulle man säkerligen gjort något åt det hållet.
 |
Den största samlingen punkklotter i stan kom till när badhuset stod övergivet och objudna gäster tog sig in. Men klottrarna hade onekligen sinne för musiken i tiden. Riktigt bra band och artister allihop! Bilden är från 1982.
Foto: Östra Småland |
Men det blev bostäder i stället. Våren 1982 började ombyggnaden, efter tolv års vanvård. Husets stomme var trots allt i gott skick och i december var det inflyttning för de första bostadsrättsinnehavarna. Sedan dess är gamla varmbadhuset en av stans mest åtrådda adresser.
Själv har jag inte besökt det sedan det byggdes om. Men i slutet av 1960-talet var jag där och badade, ditfraktad med min skolklass. Den slitna elegansen gjorde visserligen intryck, men när den nya simhallen togs i bruk 1970 kändes det som att ha förflyttats från forntiden till framtiden.
En framtid som numera alltså sedan många år är fuktskadad, möglig och utdömd.
 |
Ingrid Parild började arbeta som baderska i varmbadhuset 1947. Valrossen, ett verk av den i Kalmar verksamme tyske bildhuggaren Josef Anton Schmid, syns vid bassängen på ett par av bilderna härovanför, men är sedan länge placerad i badhusets trädgård. Bild från 1981.
Foto: Östra Småland |
Ingrid tvagade Kalmarborna i 23 år
Hur var det egentligen att arbeta i varmbadhuset på den tiden Kalmarborna kom dit för att bada? Det kunde baderskan Ingrid Parild berätta om för Östra Smålands Annie Björck några veckor före sin pensionering 1981.
När det gamla varmbadhuset i Kalmar hade tjänat ut 1970 fick baderskan Ingrid Parild börja arbeta i den nybyggda simhallen i stället.
– Men det var ju lite annorlunda förr i världen. Man skulle arbeta på ett helt annat sätt. Nu har ju jobbet mer bara blivit att vi får gå och passa, konstaterade hon.
Varmbadhuset togs alltså i bruk 1909. På den tiden var det ytterst ovanligt att ha badrum hemma och det blev snabbt populärt att gå till badhuset och låta sig bli tvagad.
När Ingrid Parild började arbeta där 1947 hade bostadsstandarden i stan förbättrats en hel del, men det var fortfarande många som bodde utan bad eller dusch:
– Folk kom ju hit på ett annat sätt då, någon gång i veckan, helt enkelt för att de ville bli riktigt rena.
I karbaden skrubbade baderskorna folk med borstar. Dessutom kunde man förstås bada i den stora bassängen, som var 11,43 meter lång. I den billigare andraklassavdelningen fanns en liten bassäng på 3x4 meter.
Sex baderskor arbetade i varmbadhuset. De började varje dag med att städa hela huset.
Förutom att de tvagade Kalmarborna skötte baderskorna dessutom all kommunal tvätt.
– Jag måste nog säga att jag saknar det gamla, även om vi fick slita hårt. När vi jobbade på gamla badhuset, då var det inte lönt att vara sjuk. Det fanns inga extra att ta in.
– Men vi tyckte att det var så kul så vi skötte om det som om det varit vårt eget, skulle man kunna säga.
Fast det fanns förstås stillsammare stunder också. Ingrid fnissade förtjust när hon berättade för Östra Smålands reporter om hur mysigt hon tyckte det var att sitta uppe på vinden...
– ...och titta ner, tillade hon lite tyst.
Badkläder användes inte av badgästerna på den tiden. Damer och herrar hade skilda tider. Fem av veckans sju dagar var badhuset reserverat för män. Ynka två dagar var kvinnornas.
– Men det var ju också mest herrar som badade, konstaterade Ingrid.
Ingrid Parild avled i Kalmar 1996, 78 år gammal.
 |
Ingrid Parild fotograferad 1981 utanför det då förfallna gamla varmbadhuset. Där hade hon arbetat från 1947 till 1970 med att skrubba Kalmarborna rena.
Foto: PeO Larsson/Östra Småland |
© Klas PalmqvistBearbetade versioner av texter som var publicerade i Östra Småland den 22 november 2014 respektive den 23 januari 2016
KÄLLOR
Jim Sundström: Gamla Varmbadhuset i Kalmar – En historik (Kalmar 2008)
Gunilla Petri: Josef Fredrik Olson och några av hans tidiga hus (ur årsskriften Kalmar län 1974)
Bengt Bengtsson och Gunnar Magnusson (red): Kalmar lexikon (2014)
Reportage i Östra Småland av Håge Mattisson (12 juni 1976), Rune Johansson (7 december 1979), Annie Björck (28 juli 1981) och Bonny Kilefors (11 november 2009)
LÄNKAR
Klas Palmqvist: "Kalla bad på Kattrumpan" (2021)
STORT TACK
till Eva-Lena Holmgren för bilder ur Kalmar läns museums arkiv. På Digitalt Museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur Länsmuseets samlingar.
Stort tack även till Anders och Olof Torbrand som några år efter att ovanstående texter kom till gav mig chansen att få se varmbadhuset inifrån på nytt, mer än ett halvsekel efter mitt första besök i huset. Den gamla bassängen finns bevarad, men är överbyggd. Och tömd, förstås...
