 |
| Så här såg Monte Cavallo ut före ombyggnaden 1930. Då försvann lanterninen – det lilla ”lusthuset” på taket – och de dittills oputsade tegelväggarna blev vita. Vykort ur Kalmar läns museums arkiv |
Det finns knappast något hus i Kalmar som så många människor har barndomsminnen från som Monte Cavallo. I den ståtliga byggnaden med den generöst tilltagna gården intill Erik Dahlbergs väg har det i närmare sex decennier varit lekskola, dagis eller förskola – benämningarna har skiftat.
 |
| Dagisbarnen leker i Monte Cavallos stora trädgård en vacker augustidag 1989. Huset gjordes om till lekskola 1953 men senast det fanns barn i huset var 2012. Foto: PeO Larsson/Östra Småland |
Men huset har huset stått tomt i flera år och framtiden var fortfarande oklar när denna text skrevs hösten 2018, även om det tack och lov var bestämt att villan skulle bevaras.
På 1800-talet ville gärna Kalmars rika borgare ha ståndsmässiga lantställen, alldeles utanför den dåtida staden. De fick gärna heta något på ”-berg”: Lindsberg – som sedermera blev Folkets Park – Falkenberg och Stensberg låg i de södra stadsdelarna och Carlsberg på Malmen för att bara nämna några – beteckningar som kan verka malplacerade i en av Sveriges allra plattaste städer.
Det märkvärdigaste namnet i den här kategorin är förstås ”Monte Cavallo”, som på italienska väl snarast kan översättas som ”Hästens berg”. Och det är klart, det låter ju pampigare än ett prosaiskt svenskt ”Hästbacken”...
Monte Cavallo låg ju faktiskt alldeles i närheten av en av Kalmars ytterst få riktiga backar – Spännarebacken. I dag finns inte mycket kvar av den och många av dagens Kalmarbor har nog aldrig ens hört talas om den. Trots att jag själv bott alldeles i närheten sedan slutet av 1980-talet måste jag medge att det inte var förrän några år efter millennieskiftet jag första gången stötte på benämningen.
Det rör sig alltså om den i dag knappt märkbara stigning av Norra vägen, Kalmars urgamla in- och utfartsväg, som den som kommer från söder möjligen noterar efter att ha passerat korsningen med Erik Dahlbergs väg. Med åren har backen planats ut mer och mer, senast i slutet av 1950-talet när de tre gula tegelhusen med gavlarna ut mot Norra vägens västra sida skulle byggas.
Namnet kommer av Peder Spännare som avrättades här. Han var en av Nils Dackes befälhavare i upproret mot Gustav Vasa på 1500-talet.
Drygt 300 år senare, närmare bestämt 1864, lät köpmannen och kassören i Kalmar Enskilda Bank, Gustaf August Qveckfeldt, bygga sin Italieninspirerade sommarvilla på vad som fram till dess kallats Aspelyckan. Qveckfeldt var känd för sitt stora intresse för hästar och förmodligen var det därför han gav egendomen dess nya namn.
När han färdades den inte överdrivet långa sträckan från sin bostad på Kvarnholmen gjorde han det i en vagn dragen av två vita hästar, som ska ha glänst som vore de tvättade i såpat vatten. Det kanske de var också.
Tomten runt villan var på Qveckfeldts tid betydligt större än i dag och tillsammans med parkerna kring Carlsbergsvillan och Norrgård kom den länge att utgöra ett sammanhängande grönområde, som fortfarande på 1940-talet gränsade till stora jordbruksmarker.
 |
| Ida Lewenhaupt bodde tillsammans med sin man Axel Emil på Monte Cavallo under 1800-talets sista år. Foto: Herman Sandberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv |
När Qveckfeldt dog 53 år gammal 1872, visade det sig att hans affärer inte var i bästa ordning, för att uttrycka det milt. Monte Cavallo ska ha sålts på auktion och hade sedan flera olika ägare, bland dem borgmästaren Carl Alfred Hagman, Orrefors bruks ägare Axel Emil Lewenhaupt, godsägaren August Petersson – som bodde där i tio år – och trävaruhandlaren Carl Wilhelm Svensson, vars firma för övrigt på 1970-talet köptes upp av Beijer Byggmaterial.
 |
| August Petersson, godsägare på Stora Tingby, och hans fru Anna Eufrosyne, född Le Grand, flyttade in på Monte Cavallo vid förra sekelskiftet. Foto: Herman Sandberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv |
Vid 1920-talets ingång innehades Monte Cavallo av Anton och Stina Edgren. Han var direktör vid chokladfabriken och hade således bara en kort promenad till jobbet. Makarna Edgren blev de mest långvariga ägarna och kom mer än några andra att sätta sin prägel på villan och dess omgivningar.
 |
| Chokladfabriksdirektören Anton Edgren (1882–1944) var bosatt i villan från 1920 fram till sin död. Bild ur Kalmar läns museums arkiv |
Samtidigt anlades Biskopsgatan, som avskiljde ekonomibyggnaderna – bland annat stallet där Qveckfeldts fina hästar hört hemma – från huvudbyggnaden. Det är inte omöjligt att en del av det gamla stallet ingår i det avlånga bostadshus som ligger i hörnet Biskopsgatan–Norrgårdsgatan, där också ett gammalt uthus på gården finns kvar.
 |
| En del byggnader som hörde till Monte Cavallo hamnade på andra sidan Biskopsgatan när den kom till. Bland annat det här smala bostadshuset som delvis lär ha varit stall förr i världen. Det stora uthuset som skymtar till vänster är också av gammalt datum. Foto: Klas Palmqvist |
Stina Edgren moderniserade trädgården, som från början anlagts enligt tyska ideal som en förtätad, romantisk landskapspark, men behöll ändå en en del av strukturen och flera av de gamla träden, varav några fortfarande finns kvar. Den i Kalmar på 1920- och 30-talet flitigt verksamme arkitekten Tor Torsson anlitades för att modernisera huset 1930. Det var inte förrän då Monte Cavallos röda tegelväggar kläddes i den vita puts som i dag framstår som fullständigt självklar.
 |
| Monte Cavallo som villan såg ut en morgon hösten 2018, då det var bestämt att huset kommer att få finnas kvar. Vad det skulle användas till var det dock ingen som visste. Foto: Klas Palmqvist |
Anton Edgren avled 1944. Änkan Stina bodde kvar, men 1951 kom huset i kommunal ägo och byggdes om till lekskola. Mycket av inredning och planlösning bevarades emellertid, bland annat kakelugnarna, varav flera installerats vid sekelskiftet 1900.
Med sin stora och lummiga trädgård blev Monte Cavallo en omtyckt lekskola. Fast jag minns att när jag kom till stan 1965, samma år som jag började skolan, så kallade de av mina klasskamrater som själva gått där, oftast inrättningen för ”Monte Kravallo”.
 |
| Hösten 2011 inrättades en fritidsgård i den gamla villan. Men bara några månader senare flyttades verksamheten till Unik vid Lorensbergsleden. Lägg märke till den pampiga kakelugnen. Foto: Ulrika Bergström/Östra Småland |
Invändigt byggdes huset om lite grann genom åren och hösten 2011 blev Monte Cavallo fritidsgård under några korta månader. Då var tanken att en mer genomgripande omgestaltning skulle ske, men det blev aldrig av, eftersom huset inte uppfyllde brandskyddskraven och därmed begränsades antalet tillåtna besökare kraftigt. I stället flyttade fritidsgården till Ugglan, där den fick namnet ”Unik”.
En vattenskadad dagisavdelning på Barnens gård, på andra sidan gamla chokladfabriken, flyttade tillfälligt in hösten 2012 men sedan dess har Monte Cavallo stått tomt.
Alldeles intill började 2018 ett nytt hus byggas, avsett att bli bostadsrättsförening för folk över 55 år. Monte Cavallo kommer att få finnas kvar, men vad huset ska användas till är inte klart. Med tanke på dess långvariga förflutna som förskola får det gärna utnyttjas till något ungdomligare än det nya grannhuset.
För övrigt är det väl högst tänkbart att några av 55-plussarna som bor där själva gått på lekis på Monte Cavallo när de var små.
© Klas Palmqvist
Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 6 oktober 2018
 |
| Villans namn anges med smidda bokstäver på den fina, svartmålade grinden mot Biskopsgatan. Foto: Klas Palmqvist |
STORT TACK
till Eva-Lena Holmgren på Kalmar läns museum. Mer än 100.000 av museets bilder och föremål från hela länet finns att se på Digitalt Museum.
KÄLLOR:
Liselotte Jumme: Monte Cavallo och Spännarebacken – Bebyggelsehistorisk utredning (Kalmar Läns Museum 2013)
Bonny Kilefors: ”Hästen på berget” har en fantastisk historia (Östra Småland den 27 oktober 2010)
Bengt Bengtsson och Gunnar Magnusson (red): Kalmar Lexikon (Kalmar 2014)
LÄNK
Klas Palmqvist: Spännarebacken på väg att försvinna – även ur minnet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar