Saga – äldsta biografen i Sverige

”Välkommen till min biograf!” Carl Albien bjuder in till Saga på Södra vägen 12 i Kalmar, där det nu visats film i låmngt mer än hundra år. Bild från 1970-talet.
Foto och montage: Joy Lindstrand/Östra Småland

På Saga i Kalmar har det visats film ända sedan 1906 – längre än på någon annan bio i Sverige – och Carl Albien var med nästan från början. Han bodde livet ut kvar i våningen ovanför biografen.

Men även om biografteatern Göta, som Saga hette vid premiären, var den första fasta bion i Kalmar så hade det visats film i stan flera år tidigare.

Annons i tidningen Kalmar den 21 maj 1898 för den allra första filmförevisningen i stan.

Första gången Kalmarborna fick se ”lefvande bilder” var den 21 maj 1898, då den ryska cirkusvarietén Kalinikoff visade ”Edisons uppfinning” mellan sina ryttar- och clownnummer ”å utfyllningsplanen”, även känd som Gamla idrottsplatsen. Där finns numera den stora bilparkeringen mellan Södra Kanalgatan och Fiskaregatan.

Samma år ska oskarshamnaren C J Andersson ha visat film i det 2015 rivna IOGT-huset på Strömgatan, som fram till 1947 också tjänade som biograf under olika namn: Kalmarbiografen, Rex och Röda Kvarn.

Att det dröjde några år in på 1900-talet innan fasta biografer etablerades berodde på att den som ville visa film dessförinnan var tvungen att köpa filmerna direkt från utländska producenter. Det var dyrt och man hade bara råd med ett fåtal filmer. För att hitta ny publik tvingades kinematografinnehavarna till en ambulerande tillvaro. Omkring 1904 blev det i stället möjligt att hyra filmer, något som satte fart på etablerandet av biografer runt om i landet.

Fast det fanns förstås andra problem. Göta i Kalmar skulle öppnat redan i september 1905, men premiären fick skjutas upp eftersom det inte fanns elektricitet i Kalmar. 

Gasverk fanns däremot i stan ända sedan 1862 och lösningen fick bli en gasdriven motor, som alstrade den ström som behövdes.  På premiärkvällen den 12 februari 1906 hackade maskineriet betänkligt. Men sedan man väl fått ordning på apparaturen fungerade den så bra att man fortsatte att använda egen elektricitet, även sedan stadens elverk vid Trädgårdsgatan tagits i bruk 1908.

Annons i tidningen Kalmar för premiärprogrammet på biografen Göta – numera Saga – i februari 1906. På den här tiden visades bara kortfilmer, helt enkelt för att det ännu inte fanns några längre spelfilmer.

Ett annat bekymmer utgjordes av stadsfiskalen, polischefen, som agerade lokal filmcensor och bestämde vad om fick visas. I Kalmar totalförbjöds Den vita slavflickan, som däremot gick bra att visa i Karlskrona. I Kalmar var det dessutom inte tillåtet att visa porslinskrossning – rena katastrofen med tanke på hur tidens filmfarser såg ut. Motiveringen var att ”i den saken var pigorna hemma ändå”. 1911 infördes statlig filmcensur i stället för lokalt godtycke.

Göta drevs av Kristianstads Biografteater som öppnade biografer runt om i Sverige och blev början till SF, Svensk Filmindustri. Men bara en dryg månad efter Götas invigning startade källarmästare Thomas Hansen Teaterbiografen, som mycket riktigt var inrymd i teatern vid Larmtorget. Redan året därpå flyttade den till IOGT-lokalen på Strömgatan och bytte namn till Kalmarbiografen.

Hansen ägde Turisthotellet, som låg i hörnet Larmgatan–Ölandsgatan (rivet på 30-talet). Han gifte sig med Emelie Nilsson, som sedan 1893 drev stadsparksrestaurangen Byttan.

Samma år som Thomas Hansen blev biografägare anlände hans 13-årige brorson Carl Albien, född i Näshult i Jönköpings län, till Kalmar. Han skolades in i verksamheten på ”Turisten” och Byttan och givetvis även på biografen. 1911 övertog Hansen Göta, som döptes om till Biorama, och ägde därmed båda stans biosalonger.

Tioårsjubileum 1916 för Biorama – nuvarande Saga. Sittande längst till höger källarmästare Thomas Hansen – Carl Albiens farbror – och till vänster om honom hans hustru Emelie.
Foto ur Carl Albiens bildsamling i ”Kalmar län 1980”

Efter ett kort gästspel på bioföretaget i Kristianstad återvände Carl Albien 1913 till Kalmar. 1924 tog han över Biorama och snart nog var han även krögarfar på Byttan. 1930 startade han Centrum på Larmgatan, den första biografen i stan som var byggd för ljudfilm redan från början. Albien blev en av stadens stora profiler och var dessutom engagerad i Visans vänner, Barnens dagföreningen och barnkoloniföreningen Kalmar Sommarstuga som skulle ge ”ett par veckors friluftsvistelse åt undernärda och fattiga småttingar i vår stad”.

Nedanför filmduken satt musikerna, oftast en ensam pianist, men ibland en ensemble. Här är den första biograforkestern i Kalmar. Från vänster Hjalmar Arvidsson, Edvin Eriksson, Sissan Rydell, Franz Schmützer och Anton Granath.
Foto ur Carl Albiens bildsamling i ”Kalmar län 1980”

Bion vid Södra vägen moderniserades flera gånger på 30-talet. Vicke Lindstrand utförde väggmålningar – En kavalkad runt klotet genom sekler kallade han dem – och Edward Hald komponerade den anslående armaturen Vintergatan. Båda konstnärernas verk restaurerades med gott resultat i slutet av 90-talet.

Bioramas salong som den såg ut 1933. Från början hade salongen 90 platser, som 1912 utökades  till 360. 1939 sattes nya fåtöljer in, och antalet platser minskade till 320. De fåtöljerna fanns kvar till 1983 då platserna minskades till 200 för att 1998 bli 173.
Foto ur Carl Albiens bildsamling i ”Kalmar län 1980”

Men inte bara salongen genomgick förändringar. När man skulle pryda biografen med neonskylt 1939 var det dags att byta namn igen. Om namnet Biorama hade behållits skulle skylten stuckit ut för långt över trottoaren. Därför valdes det kortare Saga. Det är i alla fall den officiella versionen. Man kan väl också förmoda att det blev billigare med fyra bokstäver i neon i stället för sju...

På 70-talet sålde Carl Albien sina biografer. Men han bodde kvar i huset på Södra vägen 12. När han fick besök av Östra Smålands reportageteam sommaren 1980 var han fortfarande indignerad över sammanslagningen 1917 av AB Svenska Biografteatern – före detta Kristianstads Biografteater – och Filmindustri AB Skandia:
– De bytte namn till Svensk Filmindustri. ”Industri” – varför det? Ett namn jag aldrig tyckt om. Film är ju konst!

Carl Albien avled i januari 1981, 87 år gammal. Men Saga lever fortfarande.

Trots sin trinda lekamen var Carl Albien en entusiastisk cyklist. Här har han fotograferats på Bremergatan, hans vanliga stråk mellan de båda viktigaste punkterna i hans tillvaro: restaurangen Byttan i Stadsparken och biografen Saga och hemmet på Södra vägen 12.
Foto: Östra Småland

Se även:
• Sista rullen på Palladium
• Centrum för film i Kalmar i 68 år

KÄLLOR
”När filmen kom till Kalmar” av Ann-Charlotte Ohlén i Kalmar län 1980 – Årsbok för kulturhistoria och hembygdsvård
Artiklar i Östra Småland av Josef Ohlsson den 1 mars 1943 och Vilhelm Mauritz den 1 mars 1953 samt reportage av Annie Björck (text) och Örjan Kristensson (foto) den 26 juli 1980
Gunnar Magnusson och Bengt Bengtsson (red): Kalmar Lexikon (2014) 
Stefan Blomstrand: Stefans Biosidor, som tyvärr inte tycks finnas kvar på nätet

STORT TACK till Hans Egeskog

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 10 december 2016