Mackarna som bara finns kvar i tankarna

”Full tank, förstås!”. Gösta Tapper, föreståndare på Shell vid Floras kulle, alldeles i närheten av Centralstationen i Kalmar.
Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Shell, IC och Caltex låg vid Bensintorget, där Galggatan korsade Norra vägen. Esso låg lite längre norrut, vid Röda Grind. Och i Funkabo, där jag bodde i mitten av 60-talet, låg Mobilmacken med den jättestora, röda bevingade hästen.

Det var i vänstertrafikens sista skälvande år och jag trampade runt till alla mackar i Kalmar och bad om ”märken”. Sedan klistrades cykeln full med Essotigrar, BP-pysslingar, Caltexstjärnor och Shellsnäckor.

Men det snyggaste märket med det allra starkaste signalvärdet, som det väl skulle heta i dag, det märket fick jag aldrig tag i. 

1998 dök Koppartrans upp på marknaden igen – fast bara som märke på modekläder.

Den gula, eldsprutande K-formade draken fick jag nöja mig med att beundra i kolossalformat på en cistern ute på Tjärhovet. Närmaste Koppartransmack låg i Ljungbyholm och dit var det lite för långt att cykla.

Största märket i stan. Emblemet på Koppartrans cistern på Tjärhovet blev allt blekare med åren. Bolaget startade 1947 av Stora Kopparbergs Bergslags AB och Rederi AB Transatlantic. Shell köpte halva bolaget 1959 och resten fem år senare. De sista stationerna som skyltade med det eldsprutande K:et försvann i början av 70-talet.
Foto: Mattias Johansson/Östra Småland

Men så gjordes Koppartransstationerna om till Shell. IC blev OK som blev OKQ8. Esso och BP blev Statoil. Mobil blev Hydro. Och Caltex blev Texaco som i sin tur blev Preem med en ful grön björn på orange bakgrund som emblem. 

Den skulle jag aldrig velat ha klistrad på cykelskärmen.

Macken vid Floras kulle öppnades 1945 och var en av de allra sista som fanns kvar på Kvarnholmen. 1996 ersattes den av den nuvarande lilla parkanläggningen. I slutet av 40-talet, när den här bilden bör ha tagits, samsades bensinbolagen Esso (till vänster) och Shell (till höger) om utrymmet. Så småningom blev Shell ensamma på platsen.
Foto ur Östra Smålands arkiv

Floras kulle som den ser ut numera.
Foto: Kalmar stads hembygdsförening

I hörnet Kaggensgatan–Södra Kanalgatan tankade man BP.  Bilden är från 1948, men stationen var gammal redan då. Sedan byggdes landstingets kontorshus där.
Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Hörnet Kaggensgatan–Södra Kanalgatan 2011.
Foto: Klas Palmqvist

Bakom domkyrkan, där Nordea har sitt kontor, i hörnet Västra Sjögatan–Norra Långgatan, fanns en Texacopump.
Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Hörnet Västra Sjögatan–Norra Långgatan 2011.
Foto: Klas Palmqvist

Tiden måste vara 30-tal och platsen är Proviantgatan 26, nära hörnet mot Fiskaregatan. Texacos röda stjärna lyser högst upp på den klassiska pumpen av modell Vici, som Ljungmans i Malmö började tillverka 1927. Macken är belägen alldeles intill Liljas bilaffär och det verkar vara Opels nya modeller som parkerats på gatan. I dag finns bara bostadshus på adressen.
Okänd fotograf/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Platsen för macken på Proviantgatan 2011.
Foto: Klas Palmqvist

På Södra vägen hos Kalmar Bilförmedling kunde man tanka Gulf 1949.
Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Det var fortfarande bilar som gällde när den här bilden togs 2011, men pumparna var borta.
Foto: Klas Palmqvist

När man byggde bensinstationer i slutet av 1920-talet skulle de se ut som grekiska tempel. Vid denna petroleumhelgedom på Södra vägen gick det att fylla tanken långt in på 80-talet, om jag inte minns fel.
Okänd fotograf/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

2011 arbetade man med bilglas i den gamla tempelmacken. Någon bensin kunde man dock inte köpa.
Foto: Klas Palmqvist

Kvällsöppet på macken vid Floras kulle. Bild från 1950.
Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Därför heter det mack

Ljungmans Verkstäder i Malmö levererade de klassiska svenska bensinpumparna. Till vänster modellen Star 76 från 1950, i mitten Star 97 från 1960 och till höger den största säljsuccén, Star 167 från 1965. Företaget blev 1970 USA-ägt och bytte namn till Dresser Wayne AB.
Bild ur boken ”Farväl till Macken”

Mathiasson, Andersson, Collin och Key – initialerna tillsammans blir ”MACK”. 

De fyra herrarnas gemensamma företag AB Mackmeter i Midsommarkransen i Stockholm var ett av de första som tillverkade bensinpumpar i Sverige. 

Företaget gick omkull redan i början av 30-talet, innan den stora utbyggnaden av bensinstationer satte i gång i Sverige. Men då hade mack redan hunnit bli det vanliga ordet för vad som från början fått heta bland annat bensintappsdepå, tappstation eller bensintapp.

Branschen var inte förtjust i ordet ”mack”. Det fanns bolag som länge förmanade sina anställda att enbart använda det mer seriöst klingande ordet bensinstation. 

Men trots alla ansträngningar kommer ”mack” av allt att döma att fortsätta att vara den vanliga benämningen, utom på sina håll i Göteborgstrakten, där man gärna pratar om ”tappen”.

I sin bok ”Farväl till Macken”, utgiven 2007 av Trafik-Nostalgiska Förlaget, berättar Jan Öhman historien om bensinbolagen och den svenska bensinhandeln.

Oljeshejkerna Johnsson från Alvesta. Pappa Sven-Inge och sonen Thomas Johnsson besökte på 80-talet ett arabland och blev så imponerade av hur oljeshejkerna levde att de hyrde burnus i Växjö, lät fotografera sig och satte in annons i tidningen. ”Morsan tyckte att vi skämde ut hela släkten”, berättade Thomas för Kvällsposten. 2011 drev oljeshejkerna Johnsson ett tiotal mackar, främst i Kronobergs län.
Foto: Klas Palmqvist

Maskoten ”Essodroppen” eller  ”Dropman” började användas 1952 men fick sin definitiva utformning först på 60-talet. Då lanserades även den kvinnliga motsvarigheten ”Dropgirl”.

Mera mack

Efter att ha satsat den för tiden enorma summan 72.000 kronor kunde 35-årige Ludwig Markus Mack 1877 nöjt konstatera att hans bryggeri i nordnorska Tromsö stod klart. 

Mack kom ur en gammal bryggarsläkt och Macks öl har gott rykte än i dag. Norskt öl är pålitligt eftersom nästan alla bryggerier fortfarande följer de gamla tyska reglerna från 1516 om att bara använda malt, vatten, jäst och humle. Detta var lagstadgat i Norge från 1857 till 1994. I exempelvis Danmark drar man sig ju däremot inte för att tillsätta billigare ingredienser som majs och ris i sina brygder.

Macköl säljs inte längre av det svenska Systembolaget.

Karl Mack von Leiberich (1752–1828). Österrikisk militär, som 1799 sökte sin räddning i det franska högkvarteret undan den neapolitanska pöbelns raseri. Fördes till Paris som krigsfånge men rymde i april 1800. Mot sitt hedersord.
Bild: Wikimedia Commons

The Mack. Amerikansk blaxploitationfilm från 1973 med Max Julien i huvudrollen som ”Goldie”, en just frisläppt knarklangare. Richard Pryor ses också i en av de större rollerna. Filmen visades i USA bara på ett 20-tal ställen där den övervägande delen av befolkningen utgjordes av svarta, eftersom man inte vågade sig på att visa den där majoriteten av invånarna var vita. Där den visades gick den så bra att den drog mycket mer folk än den samtidigt aktuella ”Gudfadern”.

”Hej då, macken! Vi ses i môrr’n!”, brukade Roy säga när han gick hem från sin och brorsan Rogers mack i Galenskaparnas och After Shaves TV-serie ”Macken”, som hade premiär 1986. Serien gjorde braksuccé och var och varannan människa svängde sig med uttryck som ”Vi ses i môrr’n” och ”Ring mäj sen!” på mer eller mindre genuin västgötska. Roy, till höger, spelades av Anders Eriksson och Roger av Jan Rippe.
Foto ur Östra Smålands arkiv

STORT TACK till Eva-Lena Holmgren på  Kalmar läns museum. Nästan 90.000 bilder och föremål ur Länsmuseets samlingar finns att se på Digitalt Museum.


© Klas Palmqvist

Texten var publicerad i Östra Småland den 25 augusti 2011