 |
| Fem förhoppningsfulla män framför femton luftigt parkerade bilar. Så här såg det ut när parkeringshissen presenterades på Oskarshamns varv den 19 november 1968. Från vänster Hans Hägg, civilingenjör och försäljningschef, KVAB:s Karl-Erik Karlsson, överingenjör och produktionschef, konstruktören Lennart Strandberg, KVAB:s vd Erik Hammerlund och Oskarshamns kommunalråd Nils Falk (S). Foto: Åke Håkansson |
I årtionden har bilarna brett ut sig och lagt beslag på en allt större del av stadsrummet. Det är ju inte bara gator och vägar som tas i anspråk, enorma arealer går åt till parkeringsplatser. Redan 1968 presenterades en elegant lösning på problemet när Kalmar Verkstads AB – KVAB – visade upp det nya dotterföretaget AB Autolifts produktion på varvsområdet i Oskarshamn.
Varvskrisen hade börjat ta fart och för varvet i Oskarshamn kom den att innebära att konkurser och rekonstruktioner följde på varandra i många år framöver.
Hösten 1968 var läget sådant att varvet nedlagt, för gott eller temporärt kunde ingen vara säker på.
Tågtillverkaren KVAB i Kalmar hade också problem. 1960-talet var ett katastrofalt årtionde för järnvägen i Sverige med massor av nedläggningar.
Framtiden fanns uppenbarligen någon annanstans: på gator och vägar. Att både Oskarshamnsvarvet och KVAB kom att intressera sig för den expanderande bilismen var helt naturligt.
Parkeringshissen hade konstruerats av ingenjör Lennart Strandberg i Örnsköldsvik och presenterades för den församlade länspressen som något alldeles nytt.
Signaturen Barret – alias Bertil Johansson – beskrev funktionen i Oskarshamns-Nyheterna:
”Innan kommunalrådet Nils Falk tryckte på startknappen väntade 15 bilar i en rad på parkering. Herr Falk tryckte på knappen och bilarna körde en och en in i hissen och gick, elegant, till väders. Det tog bara några få minuter att parkera de 15 bilarna och lika snabbt att köra dem ut ur parkeringen.
Parkeringshissen, som drivs med två kraftiga länkkedjor, utformade med en länk mellan varje hisskorg, arbetar som en elevatorhiss eller ett ’pariserhjul’ med två vertikala rader hisskorgar”.
Förutom att den sparade plats hade parkeringshissen andra fördelar: ”en bil som befinner sig i en hisskorg uppe i luften är omöjlig att stjäla eller göra åverkan på”. Hissen sas också vara tämligen enkel att montera ner och flytta och därför lämplig i samband mässor och utställningar där det behövdes tillfälliga parkeringsplatser. Den kunde kläs med olika fasadmaterial, men ”hissen är i sig själv dekorativ och kan i många fall inpassas i miljön utan fasadbeklädnad”.
 |
| Sedan bilen körts in i hissen gick föraren fram till apparaten till höger på bilden och vred om en nyckel med samma nummer som hisskorgen. Då hissades bilen upp och nästa tomma hisskorg kom ner i inkörningsläge. Först därefter gick det att dra ut nyckeln och ta den med sig. Foto: Åke Håkansson |
Det var ingen ände på visionerna. Bilen kunde parkeras utanför lägenheten, oavsett våning. ”Man skulle kunna ha sin parkeringsplats på till exempel nionde våningen och gå direkt från lägenhet till bil utan omvägen via byggnadens hiss eller trappor samt vägen från entré till parkering. Säkert en fördel många skulle uppskatta”, menade en tidning.
Hissen skulle gå att få i olika storlekar, den minsta med nio platser, den största med 35. Den som förevisades i Oskarshamn med 15 platser kostade cirka 180.000 kronor – drygt 1,5 miljoner i 2016 års penningvärde.
I november 1968 var 20 man sysselsatta med att tillverka de fem första hissarna, men efterfrågan skulle alldeles säkert öka dramatiskt, främst från Stockholm men också från utlandet. 1970 räknade AB Autolift med att ett par hundra personer skulle arbeta i företaget.
Så blev det nu aldrig. Hur många parkeringshissar som färdigställdes och hur länge produktionen pågick har jag inte lyckats utröna.
Riktigt så revolutionerande som tillverkarna ville ha det till var parkeringshissen inte. Olika system för att minimera den yta som går åt för parkering har funnits länge.
Så tidigt som 1905 togs en bilhiss i bruk i ett parkeringshus i Paris och redan på 1920-talet var konstruktioner snarlika den i Oskarshamn i bruk i bilismens hemland USA.
I dag är olika sorters hissar i samband med parkering inte alls ovanliga, varken i Sverige eller på andra håll i världen. Men i 1960-talets Sverige var parkeringshissen något nytt. Förmodligen alltför nytt.
Varvet i Oskarshamn återgick till en skakig tillvaro som fartygsbyggare.
KVAB gav sig däremot ännu längre in i bilbranschen och började tillverka den synnerligen originella brevbärarbilen Tjorven, en satsning som höll på att bli slutet för företaget. Även det projektet var på sitt sätt före sin tid.
Men det är en annan historia.
”Som ett hopklämt pariserhjul” beskrevs parkeringshissen i tidningarna. Konstruktören Lennart Strandberg från Örnsköldsvik hade arbetat med hissen i fem år innan den blev verklighet. Här poserar han framför sitt verk.
Foto: Åke Håkansson
© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 22 oktober 2016
STORT TACK
till Åke Håkansson som generöst ställt sina bilder till förfogande.
KÄLLOR:
Artiklar i lokalpressen, främst en text av Bertil Johansson, signaturen Barret, som var införd i Oskarshamns-Nyheterna den 20 november 1968.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar