Fängelse för att ha hädat Gud i Kalmar

Den gamle fritänkaren Oscar Ljungdahl (1849–1941) var aktiv högt upp i åren; sitt sista föredrag höll han som 85-åring. Han tillhörde aldrig något parti men stod arbetarrörelsen nära, särskilt ungsocialisterna och syndikalisterna. Ljundahl utsattes konstant för förföljelser och förtal av det konservativa prästerskapet och det samhälleliga etablissemanget. Redan långt före Ljungdahls död fanns det predikanter som inte drog sig för att berätta om hur den gamle hedningen avlidit, men blivit omvänd på sitt yttersta. Han påstods göra stora pengar på sina föredrag, när han och hans hustru i själva verket levde på en liten manufakturhandel på Fleminggatan i Stockholm

”Dessa protokoll skola i Kalmar dombok från 1908 för eftervärlden vittna om vår tids mörker, vidskepelse och våld, till evärdlig skam för Kalmar stad som dyrkar en avdankad gud efter 1.900 års kristendom”.

Denna i sin vrede närmast gammaltestamentliga förbannelse utslungar Oscar Ljungdahl i den vidräkning med de förstockade Kalmarborgarna som avslutar hans lilla skrift Bibelgudens moral från 1908. 

Föredraget Ljungdahl hållit i Kalmar trycktes och såldes för att få ihop till rättegångskostnaderna som han dömts att betala. Det gällde främst vittnenas omkostnader, bland dem redaktören Wallin som var den som låg bakom åtalet.

Ljungdahl hade den 26 april det året hållit ett föredrag med samma titel inför en publik på ett par hundra personer i Kalmar Folkets Hus. Han tackades med applåder och stämningen var god även vid den efterföljande diskussionen.

Men  tre dagar senare kunde man i tidningen Kalmar, under rubriken ”Hvar är gränsen för yttrandefriheten?”, läsa en upprörd artikel av redaktör J A Wallin om hur ”vämjeligt” det varit att höra ”den ena hädelsen mot Gud efter den andra”. Texten utmynnade i ett förnöjt konstaterande att stadsfiskalen tänkte åtala föredragshållaren; ”en åtgärd som torde komma att hälsas med allmän tillfredsställelse”. 

Gamla Folkets Hus på Unionsgatan. Det var här Oscar Ljungdahl inför 200 åhörare höll föredraget som medförde att rådhusrätten i Kalmar dömde honom till tre månaders fängelse. 

Oscar Ljungdahl var en av fritänkarrrörelsens  veteraner. Han föddes i Stockholm 1849, modern var den blott 15-åriga Anna Charlotta Malmén, fadern den 20 år äldre tullvaktmästaren Carl Olof Ljungdahl, som insjuknade och dog på Danvikens hospital 1856. 

Då hade sonen, utan moderns vetskap, av myndigheterna skickats till Norrköping. Han hamnade hos välvilliga fosterföräldrar i Skedevi och blev kvar där till 1864. Först då kunde han återförenas med sin mor i Stockholm, där han sattes i sadelmakarlära.

När han var 21 år gammal skrevs Ljungdahl in på Johannelunds missionsinstitut i Uppsala för att utbildas till missionär. Han blev sedan lärare, kom i kontakt med metodisterna och gick i deras predikantskola i Örebro. Han gifte sig med Vendla Svensson, sjuksköterska från Uppsala och fick fem barn, varav två dog som små. Men då hade Ljungdahl tvingats sluta som församlingspredikant eftersom kyrkans ledning inte gett sitt godkännande till giftermålet. Han utträdde ur Metodistkyrkan 1877.

En avgörande kris hade Ljungdahl gått igenom redan vid utbildningen till missionär. En av hans studiekamrater hade ekonomiska bekymmer och hängde sig. Ljungdahls dittills blinda tro rubbades. ”De som söka Gud skola ej lida brist på något gott”, står det i bibeln. Varför drevs då hans gudssökande kamrat till självmord? Han försökte diskutera saken med de andra eleverna men blev betraktad som en farlig kättare. Det gällde att tro, bara tro.

Det kunde inte Ljungdahl. Han beundrade Jesus livet ut – som människa. Men kyrkan och, framför allt, Gamla testamentets blodtörstiga monstrum till gud gjorde han allt för att bekämpa. Uppmaningar som till exempel i Andra Konungaboken att ”deras unga män skall du dräpa med svärd, deras späda barn skall du krossa och deras havande kvinnor skall du upprista”, fann Ljungdahl vidriga. Och att en sådan gud försvarades  av statskyrkan fann han barockt. Ljungdahl trodde på människan och vetenskapen och var en utvecklingsoptimist i tidens anda.

Sådan var förvisso inte redaktör Wallin i Kalmar, som skakade fram dryga dussinet vittnen. Visserligen var det inte mer än tre av dem som själva sa sig ha blivit illa berörda av Ljungdahls anförande, medan flera andra – som själva inte betecknade sig som troende eller förargade – dock menade att ”föredraget måste anses förargelseväckande för de troende”.

Rådhusrätten meddelade sin dom den 26 oktober 1908. Ljungdahl dömdes till fängelse i tre månader och att ersätta samtliga vittnen. Sina egna utlägg på 511 kronor – i dagens penningvärde mer än 25.000 kronor – fick han förstås ingen ersättning för. Domen ändrades i högre instans till böter.

Ljungdahl konstaterade torrt: ”Man talar om det efterblifna, mörka Småland; nu hafva vi fått intyg om dess efterblifvenhet i utvecklingen”.

Minnesskrift om Oscar Ljungdahl, utgiven 1942, av anarkistredaktören Carl Johan Björklund, som själv suttit fyra månader på Kalmar fängelse för att ha sagt att staten mördat värnpliktsvägraren Rickard Almskoug från Kalmar, död i fångenskap 1909.

Några andra som åtalats för religionsbrott i Sverige

August Strindberg (1849–1912)

I novellsamlingen Giftas (1884) skrev Strindberg om ”det oförskämda bedrägeriet som spelades med Högstedts Piccadon à 65 öre kannan och Lettströms majsoblater à 1 krona skålpundet, vilka av prästen utgåvos för att vara den för över 1800 år sedan avrättade folkuppviglaren Jesus av Nasarets kött och blod”. 

Strindberg åtalades men friades av Stockholms rådhusrätt i november 1884.

Victor Lennstrand (1861–1895)

Född i ett frikyrkligt hem i Gävle bestämde Victor Lennstrand sig, precis som Oscar Ljungdahl, för att bli missionär. Men studierna gjorde honom i stället till en glödande religionskritiker. Stiftade Utilistiska Samfundet och förklarade att ”detta liv vore det enda om vilket vi veta någonting”. 

Dömdes av Svea hovrätt till fängelse för ”förnekande av den rena evangeliska läran” och av flera andra domstolar runt om i landet. Lennstrands hälsa bröts ner i fängelset och han dog ung.

Knut Wicksell (1851–1926)

Knut Wicksell var professor i nationalekonomi och finansrätt i Lund. En av de internationellt mest inflytelserika svenska nationalekonomerna genom tiderna, men aktiv även på många andra områden i samhällsdebatten. Han var republikan, antimilitarist, radikal i sexualfrågor och kritisk mot kyrkan. Dömdes 1908 – samma år som Oscar Ljungdahl – till två månaders fängelse för ”gäckeri med Guds heliga ord” efter att ha skämtat om den obefläckade avlelsen i ett föredrag i Stockholms Folkets Hus. Satt av straffet i Ystad året därpå.

FAKTA/RELIGIONSFRIHET

• På Uppsala möte slogs 1593 fast att den svenska kyrkan skulle vara en statskyrka av den augsburgska bekännelsen. 

• 1598 påbjöds att alla svenskar var tvungna att tillhöra kyrkan. 

• Först 1741 fick utlänningar som var anglikaner och reformerta begränsad frihet att utöva sin religion i Sverige. 

• 1781 utvidgades toleransen även till katoliker och året därpå till judar, dock med omfattande restriktioner. 

• Frikyrkorörelsens tillväxt ledde till att nya lagar infördes 1860 och 1873. Då blev det tillåtet att lämna statskyrkan under förutsättning att man anslöt sig till något annat samfund, som var officiellt godkänt av myndigheterna. 

• Först i och med 1951 års religionsfrihetslag fick svenska medborgare rätten att fritt utträda ur Svenska kyrkan, utan att behöva gå in i något annat trossamfund. 

• I dag regleras religionsfriheten genom Regeringsformens kapitel 2 och Europakonventionens nionde artikel. 

• Från en del håll har det juridiska begreppet ”religionsfrihet” fått kritik för att vara otydligt formulerat. Bland annat har frågan ställts om begreppet även inbegriper friheten från att utsättas för religiös mission.

© Klas Palmqvist

Bearbetad version av text som var publicerad i Östra Småland den 31 maj 2014

KÄLLOR: 
Artiklar i tidningen Kalmar 1906. 
Oscar Ljungdahl: Bibelgudens moral – Det åtalade föredraget i Kalmar (Broschyrförlaget, Stockholm 1908) 
Carl Johan Björklund: Kyrka, präster och fritänkare – Minnesskrift om O. Ljungdahl och den svenska fritänkarerörelsen (Brands Förlag, Stockholm 1942)
Michael Ahlström: Svensk Fritänkarrörelse – Idé och debatt under sent 1800-tal (D-uppsats, Religionsvetenskap, Högskolan i Gävle 2007)
Tyvärr verkar Ahlströms uppsats i långa stycken ungefär lika grumligt tänkt som den rakt igenom är illa skriven – och det vill inte säga lite…