En död gris som ingen glömt

För svinaktigt? Den insaltade grisen i Rotundan blev föremål för den kanske allra intensivaste av Kalmars många konstdebatter genom åren.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

Den har varit tullkur, likbod, cigarraffär och fruktkiosk. Men ändå tänker många Kalmarbor på något helt annat när den lilla åttakantiga Rotundan vid Tullbron kommer på tal: En död gris på rosa lakan.

I slutet av 80-talet blev den då sedan länge övergivna lilla Rotundan utställningslokal. Den kom att kallas ”Nattmuseet” eftersom installationerna inne i huset var belysta och bara kunde iakttas genom tittgluggar  utifrån.

Vad kan det finnas här inne då? Det är många som har tittat in i Rotundan under årens lopp.
Foto: PeO Larsson/Östra Småland

Den utställning som de flesta Kalmarbor som var med på den tiden än i dag börjar prata om så fort den gamla tullhyttan förs på tal, är den då en död gris i vit svepning las på lit de parade på rosa lakan i december 1990. Runt grisen fanns bland annat  stora julpaket och en upp- och nervänd julgran.

Grisen i Rotundan blev samtalsämnet för dagen i Kalmar. Folk skrev insändare och menade att alltihop var ”makabert”, ”vidrigt” och ”ska man behöva betala skatt för sånt här”. Men det fanns också många som tyckte det var kul att att det stormade lite i ankdammen.

De fyra Göteborgskonstnärerna i gruppen Kult & Kalkon – Kia och Johann Nordquist, Nonno Petersson och Fritte Andersson – kunde konstatera att de lyckats över förväntan med att provocera Kalmarborna i julhandeln.

I början av mars hörde folk av sig om att det luktade surt från Rotundan.

Kultursekreterare Lars-Olof Sjöstedt konstaterade emellertid att dofterna måste komma någon annanstans ifrån eftersom grisen var starkt insaltad och ordentligt urtagen. Den bestod bara av skinn och ben:

– Sedan utställningen började har vi haft regelbunden tillsyn av griskroppen. Ett par gånger i veckan har vi gått in i museet. Grisen avger ingen speciell lukt alls.

Den fick ligga kvar till påsk.

Totalt kostade utställningen kommunen 5.000 kronor. Sällan har det kostat så lite att få så många att engagera sig i konstdebatten.

Fyra råttor och 150 fällor

När fyra ökenråttor – två förmodligen dräktiga – släpptes in Rotundan 1997 blev upprördheten stor. Där låg nämligen 150 råttfällor på golvet.

”Medan vi ser på”. Så hette Hans Svenssons omstridda utställning 1997.
Foto: Peter Lidengren/Östra Småland

Det var Hans Svensson,  initiativtagaren till Nattmuseet, som tackade för sig efter att ha varit utställningsansvarig i åtta år. Han ville få lite fart på det kulturella samtalet igen:

– Sist det var någon debatt var i samband med Kult & Kalkons gris. När jag satte in dem igår tyckte jag de var trevliga och mysiga, sa han i Östra Småland om ökenråttorna.

– Hemma slår jag ihjäl råttor.

Många förfasade sig men fällorna lär ha varit säkrade och ofarliga för djuren.

Ingen idé att försöka smita från broavgiften

Kusken Johan August Petersson var jämngammal med Tullbron och Rotundan. Hans far var brovakt och som pojke hjälpte Johan August pappa med jobbet åren runt 1870.

Cellbron, som den då hette, ersatte den gamla Ravelinsbron in till Västerport som Kvarnholmens huvudinfart. 

– Vagn med parhästar fick i tull betala tre öre eller sex styver, som man sa på den tiden, berättade Johan August Petersson för Kalmarkrönikören Manne Borgwall 1941.

– För en enbetsskjuts var tullen två öre och för ett ”löskräk” ett öre, vare sig detta var en ridhäst eller något djur som leddes till slaktarna på Kvarnholmen.

Ibland kunde det hända att någon försökte smita från avgiften.

– Detta slags trafik gillade dock inte min far, utan han begav sig i regel efter körkarlen och fick syn på honom utanför någon affär. Och då fick skolkaren vackert punga ut med den lilla avgiften för att undgå polisanmälan.

Rotundan var också bostad för brovakten. Där fanns en kakelugn och veden bekostades av myndigheterna.

Redan vid fyratiden på morgnarna började trafiken. Det var folk som kom från landet för att sälja sina produkter på Stortorget. Vid tvåtiden på eftermiddagen var de flesta klara för hemfärd.

– Många av körsvennerna hade då sorgligt nog hunnit förse sig med åtskilliga supar, varför det ibland uppstod kappkörningar mellan dem, mindes Johan August Petersson.

– Då var det bäst att hålla sig ur körbanan.

1874 kom järnvägen till Kalmar. Då slopades avgiften eftersom folk som bara skulle in till Centralstationen för att åka vidare med tåget, tyckte att det var orättvist att de skulle behöva betala broavgiften.  

Tullhyttan som fruktkiosk 1930. Till höger finns en varuautomat som man kunde handla ur när kiosken var stängd. 
Foto: Robert Andersson/Bild ur Kalmar Läns Museums arkiv

© Klas Palmqvist

Bearbetad version av text som var publicerad i Östra Småland den 26 maj 2012

FAKTA/ROTUNDAN

• Byggdes 1857 samtidigt som Tullbron – eller Cellbron som den då hette – stod klar. Förbipasserande fick erlägga avgift till vakten i rotundan för att passera över bron in till Kvarnholmen.

• Avgiften slopades 1874 i samband med att järnvägen kom till Kalmar. 

• Senare på 1870-talet användes byggnaden som likbod och obduktionssal.

• Kalmars krogkung ”Pin-Olle” Olsson startade cigarraffär i Rotundan 1882.

• I slutet av 1890-talet utökades sortimentet med blommor, frukt och godis.

• Fungerade som kiosk fram till 1960-talet. Då ställdes en glasskiosk bredvid och rotundan degraderades till förråd. 

• 1989 startades Nattmuseet. 

• Efter några års förfall renoverades byggnaden och nyinvigdes 2008.

På Digitalt Museum finns mer än 90.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.