Lindölundsgatan på fyra meter och 55 minuter

Ivar Olander på sin mammas gata i januari 1981. Och gatan var hans egen också förstås. Han föddes, växte upp och hade en stor del av sin släkt på Lindölundsgatan i Kalmar. Följ med honom på en tur längs gatan som den var för ungefär 100 år sedan, med hans fyra meter långa karta som vägledning, och hör honom själv berätta om människorna som bodde där.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

Den allra längsta och på alla vis mest originella karta som finns i Kalmar kommuns samlingar är en mer än fyra meter lång handritad skiss som visar Lindölundsgatan och dess närmaste omgivningar för ungefär ett sekel sedan.

Lindölundsgatan som den såg ut 1928, innan den jämnades ut och breddades rejält. Närmast till vänster Kvaste-Jönssons stuga, där bortom Anna Gustavssons hus. Båda försvann när Lagmansgatan anlades på 1940-talet På högra sidan ligger tvätterskan Hulda Johanssons stuga och där bakom skymtar trädgårdsmästare Forsbergs hus, där Kafé Paradiset inrättades samma år som bilden togs.
Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv

Upphovsmannen Ivar Olander, som var född 1908 och uppvuxen på Lindölundsgatan 13 i ett hus som är borta sedan länge, har även försett sin kartskiss med en mängd anteckningar om människorna som bodde där när han var pojke. Dessutom talade Ivar, på dåvarande stadsingenjören Per Jarlbos uppmaning, in sina minnen från gatan och dess färgstarka invånare på kassettband. Nästan en hel timme på den mest genuina kalmaritiska man överhuvudtaget kan föreställa sig.

Stadsingenjör Per Jarlbo (1927–2022) med Ivar Olanders långa karta i famnen. Det var Per som bad Ivar rita och berätta om sin barndoms gata, något han uppmanade alla andra att också göra.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

En liten bit av Ivar Olanders kartskiss.
Foto: Jan Magnusson/Kalmar kommun

Ivar ritade kartan och spelade in sina minnen vid årsskiftet 1980–81. Både karta och kassetter har sedan förvarats på stadsingenjörskontoret. Men vem som vill kan när som helst lyssna på Ivars minnen och samtidigt följa med på hans kartskiss för tack vare Kalmar stads hembygdsförening finns berättelsen att höra på nätet (ljudet är lågt i början men blir bättre efter en stund) och Jan Magnusson på Kalmar kommun har fotograferat kartan och sett till att den går att se på webbplatsen för kommunens arkiv med gamla Kalmarbilder (klickar man på bilden så blir den större).

Detalj av 1854 års Kalmarkarta. Då var Fredriksskans bara en holme i Malmfjärden. Längst till vänster går Norra vägen lodrätt på kartan. En bit till höger därom återfinns Lindölundsgatan.

Lindölundsgatan har förvisso aldrig varit någon fashionabel adress, men det är en gammal gata. Redan på 1600-talet fanns ett gatustråk mellan Skvallertorget och stadens norra utmark. Senare fick den sitt namn efter lantgården Lindölund, som från 1870-talet ersatts av vad som sedan länge kallas Villa Lindö. 

Ungefär samma område som på 1854 års karta, fast här i 1964 års upplaga. Det har hunnit hända en hel del både på Malmen och på Norrgårdsgärdet.

Förr i världen var gatan betydligt längre än i dag. Sedan 1940-talet sträcker den sig från Trädgårdsgatan i söder, över Erik Dahlbergs väg och slutar vid Domaregatan i norr. När Ivar Olander växte upp var Lindölundsgatan en trång och slingrande gata som fortsatte rakt igenom kvarteret mellan Magistratsgatan och Jutegatan, fram till den del av Galggatan som numera heter Lindövägen, varpå den övergick till att bli Tallhagsvägen, vars sträckning också var annorlunda på den tiden.

Ivar Olander passar på att berätta en del även om Skvallertorget och den del av Norra vägen som ligger närmast Lindölundsgatans södra ände. A T Holgersons Mekaniska Werkstad var belägen på Norra vägen 41. Här står sju man i grindhålet och försvinner nästan under den stora skylten på denna odaterade och något beskurna bild från förra seklets första eller möjligen andra årtionde.
Vykort ur Klas Palmqvists samling

Lindölundsgatan var dammig, gropig och tycktes tröstlöst lång, åtminstone för de Ängöbor som blivit inblåsta på ”fel” sida Malmfjärden. Först 1878 fick Ängö broförbindelse med Kvarnholmen. Innan dess var det roddbåt som gällde för att ta sig över den då mycket större Malmfjärden. Blev vädret för dåligt fick man traska hela Lindölundsgatan och sedan försöka ta sig över vid vadstället vid Lindö. Ibland var vattenståndet och vädret sådant att även det var omöjligt och då var det bara att invänta bättre tider. Jutebron kom till först 1915 och Jutegatan, som i dag går längs Lindölundskanalen, blev inte en realitet förrän på 1930-talet.

Där råkade Ivar Olander för övrigt ut för ett vådligt äventyr när han lekte på isflaken. Givetvis trillade han i, men räddades i sista momangen av sina kamrater. Han berättar själv om olyckstillbudet och dess följder på bandinspelningen. 

Hilda Skoglunds affär vid Skvallertorget, vid hörnet mot Södra Malmgatan. Här rann vattnet nerför trappan och in på butiksgolvet när det regnade. Huset kallades aldrig för något annat ”Huttave’”, detta eftersom det byggdes till lite hur som helst (”huttades vid”) mest hela tiden. Bilden togs 1949.
Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Att följa med på kartan när Ivar berättar blir till en sällsam resa i tiden, i vardagsmiljöer och bland människor som annars bara glöms bort. Ivar drar till exempel ett par historier om den sällan nyktre skeppar Solberg, som det gick att reta gallfeber på bara man ropade ”lägg av träankaret, Solberg!”. Bakgrunden var att han gärna mönstrade på besättningar helt utan sjövana – det blev väl billigare kan man tro – som inte ens kunde skilja på babord från styrbord. Han placerade ett ankare gjort av trä på skutans vänstra sida och ett av järn på den högra så visste de allt annat än kompetenta sjömännen åtminstone vilken sida som avsågs när Solberg ropade ”lägg av träankaret”. Men det här var något skepparn absolut inte ville bli påmind om i sin oftast tämligen dimmiga tillvaro på landbacken. 

Skvallertorget på ett vykort som förmodligen är från 1930-talet. Från vänster ansluter Nygatan till Norra vägen, som sedan smalnar av rejält norrut. Therese Sjögrens sybehörsaffär, där Ivar Olander berättar att skolbarnen köpte sina skrivböcker, är det låga huset närmast ledningsstolpen, det som har två fönster med en dörr emellan.
Vykort ur Klas Palmqvists samling

Ivar berättar också om Augusta i bageriet vid Skvallertorget, som vid köp av en brödkaka brukade ge två bullar som påbröd. Ivars kusin Birger kallade henne ”den graciösa” eftersom ”hon svängde på rompan när hon gick, så där graciöst”. Vi får höra om Bryggar-Olle som slog ihjäl Jönsson när järnvägsmännen hade fest i Norrgårdsparken 1918, om Svenssons i Sumpen, om den utvecklingsstörde pojken som hölls inlåst i ett skjul på en gård och fick sin mat genom en lucka i dörren, och om den sluddrigt talande Carl Blomgren som blivit fosforförgiftad på sitt arbete på tändsticksfabriken och fått en stor del av käken bortfrätt, något han försökte dölja med sitt helskägg. 

Två cyklande damer möts på Lindölundsgatan. Till höger syns den då smala Trädgårdsgatan och trähuset vid den är ”Gamla barnhemmet”, där det från 1875 bara fanns flickor ”som företrädesvis behöfva skydd och hjelp mot prostitutionens härjningar”. Bilden är odaterad, men förmodligen tagen i slutet av 1930-talet. Alla husen är borta även det till vänster där tapetmästare Rundblom bodde. Men fönsterluckorna lär finnas på länsmuseet.
Foto: Robert Andersson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Och om många andra förstås. Däribland Fiskar-Alfred som bodde i nummer 21 vid den i dag igenlagda delen av gatan. Hos honom var misären skriande. Ivar råkade komma förbi en gång när gubben skulle hugga ved. Ivar tog över yxan och hjälpte den tacksamme gamlingen, men när Ivar bar in veden chockades han över smutsen i stugan, där det bara fanns jordgolv. Dessutom var det hål rakt genom taket. Den smutsige gubben togs till slut in på Falkenbergshemmet. Det påstods att han dog när blivit badad där; ”han tålde väl inte att bli ren…

Husen vid stans norra utkant i början av 1900-talet, där Lindölundsgatan mynnade i Galggatan. I förgrunden åkare Danielssons rågåker, torvtaket på huset strax till höger om bildens mitt tillhör Fiskar-Alfreds stuga, där Ivar Olander blev bestört över misären sedan han hjälpt gubben med vedhuggningen.
Teckning: John Sjöstrand ur ”Gamla Kalmarbilder 2” (1928)

Just norr om där i dag korsningen med Erik Dahlbergs väg finns, låg förr ”Ladorna”, som hörde till lantgården Lindölund (den delen av tomten är sedan länge avstyckad och villan som nu ligger där byggdes på 1960-talet). På sin tid var det ”ett farligt ställe där fyllehundar och lodisar låg och sov ruset av sig.” 

Albert Alm bodde i Villa Lindö och var Kalmars kändisadvokat nummer ett. Han umgicks gärna i stans bohemiska konstnärskretsar, inte minst med Ivan Hoflund som ritat det här porträttet av honom. Det fanns med i karikatyrsamlingen ”Kalmariter och andra med meriter” som det säkert kommer att berättas mer om här på Torgetbloggen framöver.
Teckning: Ivan Hoflund/Ur ”Kalmariter och andra med meriter” (1924)

I pampiga Villa Lindö bodde på Ivars tid den välkände advokaten Albert Alm och hans familj, som väl utgjorde den samlade överklassen på den annars proletärt präglade gatan. Villan byggdes alltså runt 1870 och beboddes från början av representanter för den stenrika familjen Jeansson, ägare till de flesta av stans blomstrande industrier. 

Så här såg det ut när trevåningshuset i hörnet Erik Dahlbergs väg–Lindölundsgatan började byggas 1941. I bakgrunden Villa Lindö, som då beboddes av Allan Jeansson, direktör för Nygärde Tegelbruk.
Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv

Efter mellanspelet med advokat Alm kom huset i Allan Jeanssons ägo, ”Tegel-Jeansson” kallad eftersom han var vd för och ägare till Nygärde Tegelbruk, som brann ner en svinkall februarinatt 1953 och aldrig återuppbyggdes. I början av 1960-talet gjordes villan om till hotell för att 1982 bli behandlingshem.

Lindölundsgatan breddades 1943. Det blev slutet för det lilla huset där Anna Gustavsson bott med sin papegoja. När det revs uppdagades en massa fina grejer, berättar Ivar Olander,. Där fanns till exempel gamla flintlåsgevär och en fin frimärkssamling. Men inget togs till vara utan allt slängdes på ”muddern”, det vill säga soptippen.
Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv

Alldeles bakom Villa Lindö bodde Hulda Johansson ensam med fem barn i en liten stuga, som sedan fanns kvar i långt fram i tiden. Hennes man hade avlidit i lunginflammation sedan han arbetat med att rensa brunnen på Stortorget. Hulda fick ut lite försäkringspengar som hon köpte stugan för, då slapp hon åtminstone att tänka på hyran. Hon arbetade varje dag, från klockan sex på morgonen till klockan åtta på kvällen, med att tvätta i ett brygghus ner mot sjön. Ivar Olander berättar att Hulda på detta tjänade två kronor om dagen och att hennes händer var som svampar, alldeles uppluckrade av vatten och tvättmedel.

I och med att Lindölundsgatan jämnades ut 1943 hamnade Hulda Johanssons stuga, till höger på bilden, och Kafé Paradiset där bortom en bra bit under den nya gatunivån. Lösningen fick bli en trottoar på avsevärt lägre nivå än gatan. Så förblev det ända tills de gamla stugorna revs när Riksbyggen byggde nytt i slutet av 1980-talet. Anna Gustavssons stuga, till vänster mitt i den nya gatan, revs strax efter att bilden togs.
Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv

I nästa stuga, på en tomt med en stor och lummig trädgård, bodde trädgårdsmästare Forsberg. Senare, från 1928 till 1958 fanns här sommarserveringen Kafé Paradiset, ett populärt utflyktsmål för Kalmarborna, som ibland till och med bjöds på levande musik. Långt in på 1970-talet kunde man bland buskarna skymta gamla kulörta glödlampor som hängt med sedan kafétiden. Huset var bebott fram till 1986 då det revs för att ge plats åt Riksbyggens bostadsrättslägenheter.

Ivar Olander har mycket mer att berätta så lyssna själv på hans nästan timslånga redogörelse på oförfalskad Kalmardialekt och titta på hans kartskiss. 

Ivar Olander, fotograferad i januari 1981, med en bild i handen som visar hans barndomshem på Lindölundsgatan 13. Ivar står där Lindölundsgatan i dag mynnar i Domaregatan. Nummer 13 låg vid den sedan länge igenlagda nordliga delen av Lindölundsgatan.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

I sin fantastiska bok Kalmars gatunamn (2007, ny upplaga 2021 – köp den!) uppmanar Per Jarlbo: ”Gör som Ivar Olander! Skriv sagan om din barndoms gata till glädje för dina barn, barnbarn och framtida forskare!” Kloka ord som det bara är att instämma i.

Ivar Olander tillbringade sitt yrkesliv som besiktningsingenjör på elverket, beläget bara något kvarter från Lindölundsgatan. Han avled 1991, 82 år gammal. 

© Klas Palmqvist

Bearbetad version av en text som var publicerad i nättidningen Hela Östra Småland den 18 december 2020

Lindölundsgatan 3 där fröken Karlsson bodde. Hon hade köpt huset för pengar hon tjänat som massös i Amerika. Senare bodde skräddarmästare Torsten Silfver här. Huset revs i början av 1970-talet och i dag finns här bara en stor parkeringsplats. Päronträdet som skymtar bakom huset fick stå kvar in på 1990-talet, men sågades ner eftersom päronen föll ner på bilarna… Bilden är tagen 1968.
Foto: Stig Westerlund/Kalmar stads hembygdsförening

KÄLLOR
Ivar Olander: Ljudinspelning och kartskiss (se under "Länkar")
Rune Johansson: Artikel om Ivar Olander och Lindölundsgatan i Östra Småland den 17 januari 1981
John Sjöstrand: Gamla Kalmarbilder 2 (1928), Gamla Kalmarbilder 3 (1937), Det Kalmar som gått och går (1948)
Per Jarlbo: Kalmars gatunamn (2007)
Bengt Bengtsson och Gunnar Magnusson (red): Kalmar Lexikon (2014)

STORT TACK
till Jan Magnusson, Kalmar kommun, Gunnar Magnusson, Kalmar stads hembygdsförening, och Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns museum

LÄNKAR
Ivar Olanders kartskiss (Klicka på bilden så blir den större, fungerar bättre i exempelvis webbläsarna Chrome och Firefox än i Safari)
Ivar Olanders berättelse (Ljudet är lågt i början men blir bättre efter en stund)
Fler av fotograferna Blombergs fotografier finns i Kalmar kommuns arkiv med gamla bilder
På Digitalt museum finns mer än 90.000 bilder och föremål ur Länsmuseets samlingar

Österbergska gården på Lindölundsgatan 1, fotograferad 1968, några år före rivningen. Huset köptes 1896 av åkaren Karl Österberg och byggdes ut i etapper.  På vinden grundade ett tiotal pojkar i 14–15-årsåldern den 22 november 1903 Kalmars första egentliga idrottsförening, IF Glad Ungdom, som så småningom skulle bli den äldsta beståndsdelen i Kalmar AIK. Höghuset i bakgrunden uppfördes 1959–60.
Foto: Stig Westerlund/Kalmar stads hembygdsförening