Visar inlägg med etikett Nybro IF. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nybro IF. Visa alla inlägg

måndag 1 juni 2020

FA-cuphjälten i KFF:s reservlag

Everald La Ronde gör sitt första träningspass med Kalmar FF på Fredriksskans B-plan.
Foto: PeO Larsson/Östra Småland

En av de största cupskrällarna i den engelska fotbollens historia inträffade den 7 januari 1984 när Bournemouth besegrade Manchester United. Och bäst på plan var en 19-årig högerback som två år senare skulle återfinnas i Kalmar FF:s reservlag för att sedan göra succé i Nybro.

Manchester United låg tvåa i ligan och hade bara förlorat en enda bortamatch på hela säsongen, när man infann sig på Dean Court, hemmaplan för badorten Bournemouths då tämligen knackiga fotbollslag. Hemmalaget låg för tillfället parkerat på fjärde plats från slutet i tredjedivisionen. 

United hade spelare på planen som Bryan Robson (totalt 90 landskamper), Ray Wilkins (84 landskamper), Frank Stapleton (71 landskamper), Norman Whiteside (38 landskamper) och Arnold Mühren (23 landskamper), för att bara nämna några. 

Hemmalaget gick ut fullkomligt respektlöst, påeldade av sin färske manager, den ännu okände Harry Redknapp, och United kom aldrig igång. 

– Managern Ron Atkinson skällde ut mig och Bryan Robson i halvtid och kallade oss primadonnor, berättade Ray Wilkins senare för Daily Mail. 

– Vi hade tagit hem cupen året innan och det är klart att vi borde vunnit den här matchen. Att vi inte gjorde det var rena chocken. Men Bournemouth pressade oss hårt och gjorde det väldigt svårt för oss att få igång något spel. 

United hade nästan inte en enda målchans. Efter en timmes spel vräkte Milton Graham in 1–0 till Bournemouth på en saxspark efter hörna. Bara ett par minuter senare fick hemmalaget frispark. Den las mot bortre stolpen där Bryan Robson inte fick undan bollen utan Ian Thompson, en före detta matematiklärare som gjorde sin första proffssäsong, kunde göra 2–0. 

Milton Graham gör 1–0 för Bournemouth mot Manchester United i FA-cupen 1984. 

Sensationen var ett faktum och matchen brukar finnas med på alla listor där de tio största engelska cupknallarna genom tiderna räknas upp. Att det var lilla AFC Bournemouths största stund i fotbollshistorien står utom allt tvivel. 

Frisparken som ledde till andra målet las av försvarsklippan Everald La Ronde. Drygt 20 år senare berättade han om den för tidningen Daily Echo i Bournemouth: 

– Inför matchen hade vi övat in en variant där Thompson skulle ställa sig vid den främre stolpen men i sista ögonblicket sno runt mot den bortre. Vi fick den inte att funka riktigt som det var tänkt men tillräckligt bra för att det skulle bli mål. 

– Efteråt fanns det inte en nattklubb i hela Bournemouth där det var mer ös än i vårt omklädningsrum. Champagnen flödade, vi skrek och sjöng och badade tillsammans och Harry Redknapp åkte i vattnet med kläderna på. 

En sponsor bjöd på en Spanienresa som tack för insatsen och en pizzeria i stan lovade att målvakten Ian Leigh skulle få käka gratis pizza livet ut. Han uppskattade belöningen och begagnade sig flitigt av förmånen ända tills managern Harry Redknapp tyckte att Leigh började bli lite väl rund om magen. 

Då köpte Redknapp själv näringsstället: 

– Sorry, Ian. Under den nya regimen gäller inte den gamla överenskommelsen… 

Bournemouths cupäventyr tog slut redan i omgången därpå mot Middlesbrough men för Redknapp innebar triumfen avstampet för en lysande karriär som bland mycket annat innebar FA-cupvinst med Portsmouth 2008 och en framgångsrik sejour i Tottenham 

För Everald La Ronde, den unge högerbacken som utsågs till Man of the Match, tog fotbollslivet en helt annan väg. Han hade kommit till Bournemouth från West Ham där han varit kapten när Londonklubben vann FA-cupen för ungdomslag 1981. Men det blev inte mer än sju A-lagsmatcher för den kraftfulle försvarsspelaren som i stället hamnade på Englands sydkust. Efter cuptriumfen drabbades han av den ena skadan efter den andra. Problem med en magmuskel följdes av ljumskbråck och dåliga knän. 

Han lånades ut till Peterborough men skadeeländet fortsatte och 1985 stack han till Förenade Arabemiraten som ungdomscoach tillsammans med bland andra gamle Chelseastjärnan Peter Osgood och Liverpools Emlyn Hughes. 

Tillbaka i England blev det korta sejourer i Exeter och Wolverhampton men till slut bestämde Everald sig för att flytta tillbaka till London och hålla igång med den lilla halvprofessionella klubben Woodford i väntan på att något bättre skulle dyka upp. 

På en Woodfordmatch fanns en gammal kompis från West Ham i publiken. Liksom Everald hade han haft svårt att etablera sig i West Hams A-lag och i stället tagit chansen när han fått ett erbjudande från Sverige. Där hade det gått bra för honom och han hade blivit allsvensk skyttekung. Kompisen hette Billy Lansdowne. Han hade inte särskilt svårt att övertala Everald att följa med till Kalmar. 

Gamla polarna från West Ham, Everald La Ronde, till vänster, och Billy Lansdowne i Kalmar FF:s omklädningsrum i april 1986.
Foto: PeO Larsson/Östra Småland

Så kom det sig att Everald La Ronde en dag i april 1986 dök upp på Fredriksskans B-plan, iförd Kalmar FF:s träningskläder. Efter någon månad hade han fått upp flåset så pass att han kunde börja spela med reservlaget. Men längre än så kom han aldrig i Kalmar FF. Något kontrakt fick han inte och turistvisumet gick ut. 

Gamle Kalmar FF-spelaren och sedermera lagledaren Ola Ragnarsson hade dock lagt honom på minnet. När Ola året därpå blev tränare i dåvarande division III-laget Nybro IF lyckades han få Everald att förstärka laget. 

– Han var en bitig och riktigt bra fotbollsspelare. Och en jättebra kille utanför planen också. Han satt inte på krogen som en del andra, minns Ola. 

I Nybro blev det 14 seriematcher och ett mål för den forne FA-cuphjälten. Sedan satte knäna definitivt stopp för hans fotbollskarriär. Bara 24 år gammal tvingades han lägga av. 

Everald LaRonde fick snöra av sig skorna alldeles för tidigt.
Foto: PeO Larsson/Östra Småland

Han har senare arbetat i många år med säkerhetsfrågor vid det stora bostads- och affärskomplexet Canary Wharf i London. Han har inte Unitedmatchen inspelad: 

– Men det är alltid lika roligt att se bilder från den när man pratar på tv om de största skrällarna i FA-cupens historia. 

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 30 maj 2009



Efter en evighetslång inledning kommer cirka 2:45 in i det här filmklippet ett eftersnack med Harry Redknapp och därpå några korta matchbilder med bland annat Everald La Rondes frispark som ledde till andra målet.

tisdag 14 april 2020

Håkan – en hårding från Pukeberg

Håkan Arvidsson som nyförvärv i Kalmar FF våren 1973. Han kom närmast från Nybro IF, men moderklubben är Pukebergs BK. I unga år var han också en lovande brottare.
Foto: Östra Småland

Den 14 april 1953 föddes Håkan Arvidsson. 20 år senare kom han från Nybro IF till Kalmar FF och spelade direkt samtliga 26 seriematcher säsongen 1973. 

Det här var Bosse Johanssons första år som tränare och Kalmar FF slutade trea i näst högsta serien efter Halmstads BK och Skövde AIK, men före IFK Göteborg.

Håkans insatser som tuff försvarare gjorde att Stig Svensson direkt norpade honom till Öster, där han hade flera framgångsrika säsonger i allsvenskan. Man trodde allmänt att han skulle bli den som landslaget skulle bygga sitt försvar kring men riktigt så blev det aldrig. Håkan gjorde i alla fall 17 landskamper men var till exempel inte med i VM i Argentina 1978.

Sin sista landskamp gjorde han 1980, varpå han deklarerade att han var trött på toppfotbollen och skulle varva ner i Vederslöv/Dänningelanda. Rykten kom omgående i svang om att det egentligen handlade om en skenmanöver för att komma tillbaka till Kalmar och blåsa Öster och Stig Svensson på övergångspengarna. Det förnekades förstås och Håkan spelade några månader för den lilla Kronobergsklubben i tredjedivisionen.

Men ryktena gick allt intensivare och gissa vem som fanns med när KFF åkte till Stockholms stadion och slog Djurgården med 1–0 den 2 september 1981. Just det, en Håkan Arvidsson som plötsligt blivit sugen på toppfotboll igen. Men inte hade mellanlandningen i Vederslöv/Dänningelanda varit en fint, nej då, det förnekades ihärdigt även i fortsättningen... 

Det trodde förstås inte en som vanligt tvärilsken Stig Svensson en sekund på och rivaliteten mellan Öster och KFF trappades upp ytterligare några snäpp.

En nöjd Håkan Arvidsson pustar ut efter den allsvenska seriepremiären 1982, som slutade med 4–1-seger över Halmstad.
Foto: Östra Småland

Håkan Arvidsson bodde dock kvar i Växjö, där han också behöll sitt jobb som lärare, och pendlade till Kalmar. Han spelade ytterligare sex säsonger för KFF, där han förstås utsågs till lagkapten. Med långa mellanrum trillade ett och annat mål också in, det ojämförligt viktigaste betydde 1–0 i kvalet hemma mot Djurgården 1983.

Håkan Arvidsson på väg att ge Kalmar FF ledningen i kvalreturen mot Djurgården på Fredriksskans 1983. KFF vann med 3–1 och var tillbaka i Allsvenskan efter ett års frånvaro.
Foto: Östra Småland

Efter katastrofåret 1987 med degradering till söderettan var KFF ett avslutat kapitel för Håkan. Så sent som 1992 hoppade han dock in och försökte rädda kvar Virestads IF i division 5. Det gick inte och året därpå försvann för övrigt den lilla Kronobergsföreningens största talang till Älmhult för vidarebefordran till Öster. Men även han fick med tiden en lång karriär i Kalmar FF, ännu längre än Håkan Arvidssons. Namnet? Lasse Johansson.

Fotbollsforskaren Torbjörn Andersson lät i sin bok Spela fotboll bondjävlar, del 1 (2011) Håkan Arvidsson jämföra fotbollskulturen runt Öster och Kalmar FF:

”Håkan Arvidsson, med rika erfarenheter från bägge klubbarna, menar också bestämt att fotbollskulturen är mer genuin runt Kalmar FF, som mer är hela bygdens lag. Han exemplifierar med att om han går in i en butik fyra mil från Kalmar, så är det fem av tio som börjar prata fotboll med honom, mot bara en eller två stycken på samma avstånd från Växjö. Arvidsson pekar på att det alltid har skrivits långt mer om Kalmar FF i Kalmarpressen än om Öster i Växjös tidningar – och detta trots att Kalmar FF vanligtvis varit klart sämre.”

Onekligen en intressant iakttagelse, även om det där med att ”KFF vanligtvis varit klart sämre” inte riktigt varit med sanningen överensstämmande efter millennieskiftet...

© Klas Palmqvist
Bearbetad version av en text som publicerades första gången på bloggen KFF-snack den 14 april 2006