Visar inlägg med etikett Öster. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Öster. Visa alla inlägg

torsdag 23 juli 2020

Grattis, tuffe Uffe!

Ulf Nordenhem finns med på Kalmar FF:s Wall of Fame på Guldfågeln Arena sedan 2015. Bilden är gjord av Pelle Friberg.

När detta publiceras, den 23 juli 2020, fyller Kalmar FF-legendaren Ulf Nordenhem 63 år. 

Uffe hette Ohlsson i efternamn när han kom till KFF från IF Trion inför säsongen 1976. Ja, sin allra första match i KFF-tröja gjorde han redan i en testmatch mot Grimsås i slutet av oktober 1975.

Matchrapporten från testmatchen mot Grimsås 1975. Man kan notera att Thomas Nilsson, som står uppsatt som vänsterinner, blev kvar i Brage och kom att göra 13 A-landskamper. Han blev också pappa till Lasse Nilsson (två A-landskamper), mest känd som Elfsborgsspelare i tre omgångar med proffsutflykter till främst Nederländerna däremellan.

Den allsvenska debuten ägde rum 1977, när Uffe fick hoppa in mot Öster i en 1–1-match på Värendsvallen.

Just Smålandsderbyna kom att bli något av en specialitet för den tuffe blekingen med nummer 2 på ryggen. Med sin kompromisslöshet i närkamperna drev han gång på gång Östers isländske forwardsstjärna Teitur Þórðarson till förtvivlan.

Fighterna dem emellan är legendariska; jag kommer själv ihåg hur de en gång rullade runt och brottades med varann på den svarta kolstybben, som på den tiden fortfarande omgav innerplanen på Fredriksskans.

Vid ett annat tillfälle, när domaren gjorde nedsläpp, drog Uffe Teitur över smalbenen så att han förmodligen känner av det fortfarande. Domaren trodde väl inte sina ögon för Uffe fick inget kort. Minns jag rätt blev det faktiskt inte ens frispark.

Ulf Nordenhem och Teitur Þórðarson på en bild ur Brunnhages ”Fotboll 1981”.

Även om gränserna för vad som var tillåtet på en fotbollsplan på 70- och 80-talet inte alls var lika snäva som i dag, hände det ju att Uffe åkte på en och annan varning. Men bara en enda gång var kulören på kortet röd: 1986 missade han i gyttjan på Örjans vall en glidtackling på HBK:s Tommy Frejdh. Frejdh, som – för att uttrycka det milt – själv inte precis var guds bästa barn, illvrålade så att domaren Lennart Törnblom från Torshälla visade Uffe vägen ut. 

Fredriksskans den 15 augusti 1985. Ulf Nordenhem, till vänster, ser i samarbete med Björn Wigstedt, till höger, till att tukta landslagsspelaren Robert Prytz, som tillfälligt kommit hem till Sverige från Glasgow Rangers efter sin första proffssejour. Den här matchen mot KFF på Fredriksskans var Malmöpågens första för Blåvitt. Uffe hade gett KFF ledningen med 2–1, men Johnny Ekström fastställde i 82:a minuten slutresultatet till 2–2. ”Måste varit offside”, hördes Uffe muttra efter matchen.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

Nu ska ingen förledas att tro att Uffe var en sjövild bärsärk på planen. Nej då, att han var jobbig för motståndarna berodde också på att han behärskade så mycket mer än enbart duellspelets inte alltid hundraprocentigt ädla konst.

Till exempel det här med att göra mål, vilket ju inte är en självklarhet för en så pass defensivt inriktad spelare, även om han inte bara tjänstgjorde som mittback, utan ibland kunde förekomma på mittfältet. Totalt blev det 41 fullträffar på de 486 matcher Uffe hann med innan han slutade efter säsongen 1986. I stunder av personalbrist eller när det behövdes extra tyngd i anfallet hände det ibland att han skickades upp som forward.

Fredriksskans den 14 juni 1981. Ulf Nordenhem, i mörk tröja till vänster, skallar in en frispark från Benno Magnusson bakom IFK Göteborgs målvakt Thomas Wernerson. Målet betydde kvittering till 2–2 i  90:e minuten. KFF-spelaren närmast målvakten är Peter Rydasp.
Foto: Östra Småland

År 2000 fick Uffe för övrigt ta över som tillfällig huvudtränare under ett par matcher i skarven mellan Simon Hunt och Conny Karlsson.

Och för säkerhets skull ska också tilläggas att även om Uffe kunde vara nog så besvärlig för sina motståndare på planen, så har han i alla andra sammanhang alltid varit en synnerligen trevlig och ytterst angenäm människa att ha att göra med.

Stort grattis på födelsedagen, Uffe!

Ulf Nordenhem som Paninibild 1986.

© Klas Palmqvist

tisdag 14 april 2020

Håkan – en hårding från Pukeberg

Håkan Arvidsson som nyförvärv i Kalmar FF våren 1973. Han kom närmast från Nybro IF, men moderklubben är Pukebergs BK. I unga år var han också en lovande brottare.
Foto: Östra Småland

Den 14 april 1953 föddes Håkan Arvidsson. 20 år senare kom han från Nybro IF till Kalmar FF och spelade direkt samtliga 26 seriematcher säsongen 1973. 

Det här var Bosse Johanssons första år som tränare och Kalmar FF slutade trea i näst högsta serien efter Halmstads BK och Skövde AIK, men före IFK Göteborg.

Håkans insatser som tuff försvarare gjorde att Stig Svensson direkt norpade honom till Öster, där han hade flera framgångsrika säsonger i allsvenskan. Man trodde allmänt att han skulle bli den som landslaget skulle bygga sitt försvar kring men riktigt så blev det aldrig. Håkan gjorde i alla fall 17 landskamper men var till exempel inte med i VM i Argentina 1978.

Sin sista landskamp gjorde han 1980, varpå han deklarerade att han var trött på toppfotbollen och skulle varva ner i Vederslöv/Dänningelanda. Rykten kom omgående i svang om att det egentligen handlade om en skenmanöver för att komma tillbaka till Kalmar och blåsa Öster och Stig Svensson på övergångspengarna. Det förnekades förstås och Håkan spelade några månader för den lilla Kronobergsklubben i tredjedivisionen.

Men ryktena gick allt intensivare och gissa vem som fanns med när KFF åkte till Stockholms stadion och slog Djurgården med 1–0 den 2 september 1981. Just det, en Håkan Arvidsson som plötsligt blivit sugen på toppfotboll igen. Men inte hade mellanlandningen i Vederslöv/Dänningelanda varit en fint, nej då, det förnekades ihärdigt även i fortsättningen... 

Det trodde förstås inte en som vanligt tvärilsken Stig Svensson en sekund på och rivaliteten mellan Öster och KFF trappades upp ytterligare några snäpp.

En nöjd Håkan Arvidsson pustar ut efter den allsvenska seriepremiären 1982, som slutade med 4–1-seger över Halmstad.
Foto: Östra Småland

Håkan Arvidsson bodde dock kvar i Växjö, där han också behöll sitt jobb som lärare, och pendlade till Kalmar. Han spelade ytterligare sex säsonger för KFF, där han förstås utsågs till lagkapten. Med långa mellanrum trillade ett och annat mål också in, det ojämförligt viktigaste betydde 1–0 i kvalet hemma mot Djurgården 1983.

Håkan Arvidsson på väg att ge Kalmar FF ledningen i kvalreturen mot Djurgården på Fredriksskans 1983. KFF vann med 3–1 och var tillbaka i Allsvenskan efter ett års frånvaro.
Foto: Östra Småland

Efter katastrofåret 1987 med degradering till söderettan var KFF ett avslutat kapitel för Håkan. Så sent som 1992 hoppade han dock in och försökte rädda kvar Virestads IF i division 5. Det gick inte och året därpå försvann för övrigt den lilla Kronobergsföreningens största talang till Älmhult för vidarebefordran till Öster. Men även han fick med tiden en lång karriär i Kalmar FF, ännu längre än Håkan Arvidssons. Namnet? Lasse Johansson.

Fotbollsforskaren Torbjörn Andersson lät i sin bok Spela fotboll bondjävlar, del 1 (2011) Håkan Arvidsson jämföra fotbollskulturen runt Öster och Kalmar FF:

”Håkan Arvidsson, med rika erfarenheter från bägge klubbarna, menar också bestämt att fotbollskulturen är mer genuin runt Kalmar FF, som mer är hela bygdens lag. Han exemplifierar med att om han går in i en butik fyra mil från Kalmar, så är det fem av tio som börjar prata fotboll med honom, mot bara en eller två stycken på samma avstånd från Växjö. Arvidsson pekar på att det alltid har skrivits långt mer om Kalmar FF i Kalmarpressen än om Öster i Växjös tidningar – och detta trots att Kalmar FF vanligtvis varit klart sämre.”

Onekligen en intressant iakttagelse, även om det där med att ”KFF vanligtvis varit klart sämre” inte riktigt varit med sanningen överensstämmande efter millennieskiftet...

© Klas Palmqvist
Bearbetad version av en text som publicerades första gången på bloggen KFF-snack den 14 april 2006