De tolv bästa böckerna jag läste i oktober 2024 – och lite nytt

Texterna under bokomslagen länkar till mer läsning om respektive bok eller författare. OBS: ingen rangordning, böckerna räknas upp helt enkelt som det faller sig. 

Stefan Themerson:
Läsebok
Urval, översättning och kommentarer: Magnus Hedlund
(Rönnells antikvariats förlag, 2018)

Uwe Wittstock:
Marseille 1940 – Den tyska litteraturens flykt
Översättning: Jens Christian Brandt
(Nirstedt litteratur, 2024)
Originaltitel: Marseille 1940 – Die grosse Flucht der Literatur (2024) 

Thomas Blubacher:
Weimar unter Palmen – Pacific Palisades
Die Erfindung Hollywoods und das Erbe des Exils
(Piper Verlag, 2022) 

Gershom Scholem:
Walter Benjamin – Historien om en vänskap
Översättning: Christian Nilsson
(Bokförlaget h:ström – Text & Kultur, 2023)
Originaltitel: Walter Benjamin – die Geschichte einer Freundschaft (1975)

Oliver Sacks:
Det inre ögat 
Översättning: Ingemar Karlsson
(Brombergs bokförlag, 2011)
Originaltitel: The mind's eye (2010)

Anna Williams:
Resa ut och komma hem – Axel Johanssons Amerika i brev och dagböcker 1913–1920
(Förlaget LaGun, 2024)

Magnus Hedlund:
Bakom ljuset och andra noveller
(Albert Bonniers förlag, 1984)

Magnus Hedlund:
Snittet
(Albert Bonniers förlag, 1999) 

Johannes Bobrowski: Litauisk melodi
Översättning: Estrid Tenggren
(Förlaget Näktergalen, 1986 – första utgåva 1970)
Originaltitel: Litauische Claviere (1966)

Ulrika Revenäs Strollo:
Velocitas
(Rönnells antikvariats förlag, 2021)

Thomas Tidholm:
Friluftsliv i strandområden och andra prosadikter
(Wahlström & Widstrand, 1991)

Salomon Schulman:
Jiddisch för dårar
(Bokförlaget Kaunitz-Olsson, 2024)

Senaste nykomlingarna i bokhyllan

Den här litteraturen är införskaffad den senaste veckan. Ida Börjels Omsorgslabyrinten lånade jag först på biblioteket, men insåg att jag var tvungen att ha konstant tillgång till. De andra böckerna har jag inte läst. Ännu.

Fleur Jaeggy: De möjliga liven
Översättning: Viveca Melander
(Nilsson Förlag 2022 – italiensk originalutgåva 2009)

Theodor Fontane: Stechlin
Översättning: Anders Björnsson
(Atlantis Bokförlag 2017 – tysk originalutgåva 1898)

Sophie Calle: Sanna historier
Översättning: Maja Lundgren

(Bokförlaget Faethon 2022 – fransk originalutgåva 2021)

Italo Svevo: Zenos bekännelser / Ytterligare bekännelser
Översättning: Åsa Styrman / Johan Bornebusch
(Bokförlaget Atlantis 1994 – italiensk originalutgåva 1923)

Ingrid Börge: Jag ville ju bort!
(Carlsson bokförlag 2023)

Ida Börjel: Omsorgslabyrinten
(Albert Bonniers förlag 2023)

Baronen har ett flott förflutet

Massor av margarin! På den här bilden från början av 1940-talet arbetar man vid den så kallade multiplexvalsen. Före andra världskrigets utbrott tillverkades drygt 6.000 ton margarin årligen i Kalmarfabriken. I mitten av 1950-talet var man uppe i mer än 17.000 ton per år.
Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv 

Att köpcentret Baronen håller till i en av Kalmars gamla livsmedelsindustrier känner kanske inte alla till som går dit för att handla. Under nästan 60 år tillverkades här tusentals ton margarin varje år. Som mest arbetade ungefär 220 personer i fabriken som spred sitt omisskännliga os över stan.

Trots ett otal om- och tillbyggnader går det fortfarande att se att den gamla margarinfabriken Svea utgör stommen till dagens köpcenter. Bilden är från 1933.
Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv 

Cocos & Margarin AB Svea drog igång tillverkningen 1906. I huset fanns då sedan några år en havregrynskvarn, men den flyttades till ångkvarnskomplexet. Margarinfabriken var en del av familjen Jeanssons industriimperium i Kalmar. Initiativtagare var Ragnar L Jeansson (1873–1942), en hetlevrad herre som inte drog sig för tuffa metoder mot såväl konkurrenter som fackföreningar.

När Arbetsgivareföreningen 1926 lockoutade 130.000 metallarbetare utestängde Jeansson ett antal anställda vid margarinfabriken med motiveringen att de tidigare varit metallarbetare. Tilltaget väckte en storm av kritik runt om i landet, men lockouten blev kortvarig och det hela rann ut i sanden.

Margarinmärket Tre Ess lanserades i mitten av 1920-talet av Zenith i Malmö, men sedan fabrikerna börjat samarbeta om försäljningen fanns det även i Kalmar. ”Smakar Som Smör” stod de tre essen för, men det var en slogan som förbjöds på 1930-talet. Margarinreklam fick inte använda ordet ”smör” hur som helst. 1956 togs namnet upp på nytt till det första svenska bordsmargarin som såldes förpackat i aluminiumfolie.
Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv 

1926 var också året som gjorde slut på de ständiga priskrigen. Zenith i Malmö, Fenix i Helsingborg, Pellerin i Göteborg, Svea i Kalmar och flera andra hade i åratal bekämpat varann med alla medel. 1913 hade Svea rent av gått omkull, men återuppstått direkt som Nya Margarin AB Svea.

Reklamkrig modell 1923. Annons riktad mot en ny produkt från Zenith och Pellerin.

Första världskriget klarade Kalmarfabriken till en början ganska bra eftersom man till skillnad från konkurrenterna hade ett eget raffinaderi. Men råvarutillförseln ströps och de sista krigsåren försökte man göra smörersättning av potatis.

Margarinmärket Runa lanserades 1925 och blev en försäljningssuccé.
Bild ur "Kokbok och rådgivare – Nya Margarin AB Svea, Kalmar" (1926)

1920-talet fortsatte med nya priskrig men 1926 gick fabrikerna samman i ett gemensamt försäljningsbolag, med udden riktad mot den alltmer konkurrenskraftiga kooperationen. Året därpå köpte holländska Unie NV – sedermera Unilever – in sig i Svea. Oljefabriken – nuvarande Byteatern – som var nära knuten till margarinfabriken las ner 1932. 100 personer förlorade jobbet.

Svea matolja producerades i den egna oljefabriken.
Bild ur "Kokbok och rådgivare – Nya Margarin AB Svea, Kalmar" (1926)

Oljefabriken drogs igång igen under andra världskriget (den las slutligen ner 1957). 1947 ombildades Svea till AB Liva Fabriker och på 50-talet ökade margarinproduktionen stadigt.

I början av 60-talet bestämde sig Unilever för att bygga en ny fabrik på Lidingö. Fabriken i Kalmar stängdes 1964 och gjordes snabbt om till varuhuset Kalmar Stormarknad, som i sin tur blev köpcentret Baronen 1977.

Men det är en annan historia.

Köpcentret Baronen på en bild från 2013.
Foto: Klas Palmqvist

FAKTA / Margarin
I mitten av 1800-talet var efterfrågan på smör mycket större än tillgången och priset var högt. På 1860-talet utlyste den franske kejsaren Napoleon III en tävling för att få fram en billig smörersättning. Kemisten Hippolyte Mège-Mouriès presenterade 1869 en produkt han kallade för ”margarin” efter det grekiska ordet för pärla, ”margaron”. Under det fransk-tyska kriget och belägringen av Paris 1870–71 fick margarinet sitt genombrott. I början användes bara animaliskt fett, talg och ister, som kärnades med skummjölk. Först under 1900-talets första årtionde kunde man raffinera vegetabiliskt fett så att det gick att använda till storskalig margarintillverkning.

Några av de anställda vid fabriken som de presenterades i jubileumsskriften "Margarinaktiebolaget Svea 1905–1955":

John Ottosson, chaufför, anställd 1924. Fackföreningens ordförande. 

Aina Nilsson, anställd 1924.

Per Follin, mejerist, anställd 1912.

Annie Johansson, kassörska, anställd 1924.

Torsten Andersson, anställd 1923.

F d maskinmästare Johan Sundberg, anställd 1906.

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 9 november 2013

KÄLLOR
Jeansson-sagan, artikelserie av Rolf Ljung och Alf Olsson i Östra Småland den 13–18 november 1981
Kokbok och rådgivare, utgiven av Nya Margarin AB Svea Kalmar (Göteborg, 1926)
Margarinaktiebolaget Svea 1905–1955, jubileumsskrift under medverkan av Harald Lignell (Kalmar, 1955) 
Jeanssondynastin av Göran P D Adolfson (Kalmar, 1993) 

TACK
till Eva-Lena Holmgren på Kalmar Läns Museum.

På Digitalt Museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.

LÄNKAR till andra texter på bloggen:
• Gula Faran och vampyrernas kung
• Tippade nazisten i Stensökanalen
• När marzipanen kom från Kalmar

Pané var ytterligare ett av Sveas margarinmärken.

Barnhuspojken som blev legendarisk redaktör på Östra Småland

Vilhelm Mauritz (1894–1966). Hatten med sitt ovanligt breda brätte var hans speciella signum ända från ungdomen.
Foto ur Klas Palmqvists samling

När Östra Småland började komma ut 1928 bestod redaktionen av chefredaktören Adolf Malmborg samt Vilhelm Mauritz. I sin bredbrättade hatt blev den sistnämnde snart blev en av Kalmars mest välkända profiler, inte minst uppskattad som kåsör under signaturen Akt Givarson. Som barn hade Vilhelm Mauritz avyttrats för en årlig ersättning av 60 kronor till ett par fattiga smålänningar som behövde pengarna till att betala skatten.

Den blivande författaren Vilhelm Moberg var redaktör i Alvesta för Nya Växjöbladet när han 1922 skickades till Emmaboda för att försöka förmå ortens företagare att annonsera i tidningen. Där råkade han stöta ihop Vilhelm Mauritz som då var anställd på ett kristallsliperi. Ett möte som slutade med att Mauritz blev tidningens korrespondent på orten, ända tills han 1928 sökte och fick arbete på den nystartade arbetartidningen Östra Småland i Kalmar.

Vilhelm Mauritz kom från Smedbäck i Nottebäck, nära Åseda i Kronobergs län. Men han var född 1894 i Jakobs församling i Stockholm av ”okända föräldrar”. Ett lätt ålderstiget torparpar hade införskaffat honom från Allmänna Barnhuset i huvudstaden – ett barnhem dit kvinnor i hopplösa omständigheter kunde lämna sina barn. Smålandstorparna behövde de 60 kronor man fick när man tog sig an ett fosterbarn för att ha råd att betala skatten.

Vilhelm Mauritz fotograferad på äldre dagar framför sitt barndomshem i Smedbäck utanför Åseda.
Foto ur Roland Classons samling

Den lille klene pojken, märkt av engelska sjukan, hade ändå hamnat i ett kärleksfullt hem, något han vittnar om i sin självbiografiska roman Föräldrar okända. Boken gavs ut 1962, året efter pensioneringen från Östra Småland, där han kommit att arbeta resten av sitt yrkesliv, de sista åren mest som kulturskribent och kåsör.

Demonstrationståg utanför Ljungbyholm den 8 september 1929. Mörekonflikten handlade om lantarbetarnas rätt att organisera sig fackligt och är en av de långvarigaste och bittraste arbetsmarknadsstriderna någonsin i Sverige. På stenmuren befinner sig Östra Smålands Vilhelm Mauritz, vars reportage från demonstrationen täckte flera sidor i tidningen.
Foto: Robert Andersson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Under uppväxten fick Vilhelm Mauritz av en tillfällighet kontakt med sin biologiske morbror, den norske skådespelaren Aksel Opsann. Han kunde berätta att Vilhelms mamma bott i Stockholm, men blivit sjuk och flyttat tillbaka till Oslo, där hon dött bara 28 år gammal. 

Vem som var hans far fick Vilhelm Mauritz aldrig veta.

Aksel Opsann (1872–1933), norsk skådespelare och morbror till Vilhelm Mauritz.
Foto: Oslo Museum (tack till Örjan Johansson)

Föräldrar okända blev en avsevärd framgång, fick fin kritik och gick som följetong i inte mindre än 15 tidningar. Bara honoraret från Vår kyrka var nästan lika stort som betalningen han fått från Diakonistyrelsens förlag för bokutgivningen.

Att Vilhelm Moberg var den stora förebilden för Vilhelm Mauritz är inte att ta miste på för den som läser hans romaner. Här handlar det om rejäl epik på småländsk dialekt.

Vilhelm Mauritz tre romaner, från vänster Föräldrar okända (1962), Brutna banor (1964) och Egna vägar (1966). Den sistnämnda är en på sitt sätt feministisk berättelse om en stark kvinna som tar sig fram ”i ständig opposition mot det vrånga i den fattiga omgivningen och mot mängden av manliga privilegier”, som det står i baksidestexten. Samtliga omslagsbilder är gjorda av Torsten Århult och böckerna utgivna av Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, föregångare till förlagen Verbum och Cordia.

Mauritz hade redan som ung skickat ett manus som byggde på hans egen uppväxt till ett bokförlag, men fått nobben med en uppmaning att försöka igen när han mognat mer. Ungefär 40 år senare var han definitivt mogen, men blev ändå refuserad två gånger till innan han fick napp hos Diakonistyrelsens bokförlag, som knappast gjort sig känt för experimentell eller modernistisk diktning.

– Tänk om jag debuterat tidigare. Då hade jag saknat den erfarenhet som jag nu har. Det skadar inte att ha en äldre människas perspektiv på tingen, förklarade han i en intervju i Barometern våren 1966.

Vilhelm Mauritz hade skaffat sig en gedigen bildning på egen hand, men även när han 1919 tillbringat ett år på Brunnsviks folkhögskola. I Kalmar var han i många år skolstyrelsens ordförande och kunde medverka till att ge nya generationer en mycket bättre skolgång än den han själv förunnats.

Vilhelm Mauritz avled den 4 augusti 1966, 71 år gammal.

Kuvertet med klipp om och bilder på Vilhelm Mauritz försvann för många år sedan ur Östra Smålands arkiv och lär nog aldrig återfinnas. Men i samband med redaktionens flytt från Amerikavägen i Kalmars norra förorter in till Kvarnholmen 2013, dök plötsligt den här teckningen upp. ”Akt Givarson”  står det – för så kallade sig Mauritz när han kåserade – ”sedd av Karl Roll -49”, en tecknare som åtminstone denna bloggs redaktör aldrig hört talas om. Den som vet mer om honom får gärna lämna en kommentar.
Foto: Ulrika Bergström/Östra Småland

© Klas Palmqvist
Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 15 november 2014

LÄNKAR till andra texter på bloggen:

• Mörekonflikten rev upp djupa sår
• Sista kvällen på ett blytungt jobb
• Bär Vilhelm Moberg skulle slå ihjäl Dramatenchefen, köpte lingon i Växjö och pinkade på Stockholms Central
• Ångkvarnen brinner!

På Digitalt Museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.

Den gamle husaren i Mönsterås

Exakt när och var bilden är tagen är svårt att säga. Men förmodligen i Kalmar och eftersom förre Östra Småland-medarbetaren Malle Karlsson, till höger, ser ut att ha varit sisådär tre år gammal bör den vara från ungefär 1956. Mannen han håller i handen, gamle husaren Axel Skog var född 1875 och alltså drygt 80 år när bilden togs. Visst är det en hisnande tanke att när husar Skog själv var i samma ålder som Malle på bilden, höll han kanske en människa som var född på 1700-talet i handen.
Stort tack till Malle Karlsson för bilden 

Axel Skog i Mönsterås kallades alltid för ”husar Skog”, trots att han bara varit husar några år runt sekelskiftet 1900 och ägnat sig åt mycket annat i livet – han var sjöman, lanthandlare, bonde, snickare och oöverträffad som flaggstångstillverkare. Men så fort han fick chansen drog han på sig sin gamla uniform.

Husar Skog hedrade alla evenemang av betydelse i Mönsterås-trakten med omnejd med sin närvaro. Särskilt den årliga hembygdsfesten i hemorten. Säker i sadeln, rak i ryggen och försedd med imponerande martialiska knävelborrar red han i 27 år i täten för festtåget genom köpingen. 

Det slutade han med 1958, fast inte för att han kände sig för gammal: 

– Men det finns ju inga hästar numera, konstaterade han i en intervju i Östra Småland i samband med sin 90-årsdag 1965.

– Om det fanns hästar, skulle Skog rida då?

– Javisst skulle jag det, fick reportern veta.

Axel Skog hade påbrå som hästkarl – hans morfar hade också tjänat som husar, fast på Karl XIV Johans tid. 

Skogs far var däremot smed och när sonen föddes 1875 verksam i Kvillemåla utanför Högsby. 

Innan pojken var året gammal flyttade familjen till Böle, nordväst om Rockneby. 

Redan när Axel var så liten att han måste stå på en pall för att nå upp till städet fick han hjälpa till i smedjan. Fadern arbetade emellanåt även med skogsarbete och som tio-åring gjorde Axel sina första dagsverken tillsammans med honom. 

Efter konfirmationen gick unge Smedberg – som han fortfarande hette i efternamn – till sjöss, men den 20 januari 1895 befann han sig för första gången på Smålands husarregementes övningsplats Ränneslätt utanför Eksjö. 

Det var nu han ändrade sitt efternamn till Skog. Varför kom han på äldre dagar inte ihåg, men han hade ju börjat tidigt med skogsarbete och senare i livet kom han att handla med skogsposter, virke och timmer.

Axel Skog trivdes i det militära. Han berättade gärna om hur man red till attack med dragna sablar vid övningarna på Ränneslätt. Men lönen var otillräcklig: 150 kronor om året motsvarar inte mer än drygt 10 000 kronor i dagens penningvärde. 25 dagar om året tillbringade han på Ränneslätt. Annars gjorde han skogsaffärer och arbetade som byggnadssnickare. 

1899 gifte han sig med Hilma Amanda Petersson och paret fick en dotter samma år. Men hustrun dog i samband med förlossningen och mindre än ett år senare var även den lilla flickan död.

Skog slutade som husar efter sju eller tio år – uppgifterna varierar. Men 1904 gifte han sig med Nanny Viktoria Sofia Svensson och köpte en skogsgård i Knivingaryd i Bäckebo socken. Gården arrenderades ut medan Skog i stället öppnade lanthandel i byn. 

I början av 1910-talet köpte han Kråkebäcks gård i Mönsterås och var lantbrukare tills han sålde gården 1927 och blev snickare i Mönsterås. Specialiteten var flaggstänger. I födelsedagsartikeln 1965 berättade han att minst 50 av alla flaggstänger som fanns i köpingen hade han tillverkat. Det var enkelt att känna igen dem:

– Alla som inte ser ut som en syl har jag gjort. Det finns knappt nån som kan göra en rejäl flaggstång numera. Det blir mest en syl rakt upp i vädret.

Efter 20 års barnlöst äktenskap blev Skog änkeman på nytt 1947. Efter ett par år gifte han om sig med Emy Johansson från Misterhult. Hon avled 1971 och Axel Skog blev änkeman för tredje gången.

Husar Skog till höger och kyrkoherde John-Erik Hellborg till vänster. Tyvärr finns inga uppgifter om när eller i vilket sammanhang bilden tagits. Kanske kan damen i mitten vara Skogs tredje hustru Emy (1891–1971).
Foto: Östra Småland

Makarna hade bott i Villa Karlsro vid Älgerumsvägen och Axel Skog bodde kvar där ytterligare ett par år. Hans hälsa var länge utmärkt och långt efter han passerat 90-årsstrecket kunde man se den gamle husaren ”praktiskt taget dagligen kuska omkring i köpingen på sin cykel, fullkomligt obesvärad av väder och vind”, som det stod i Östra Småland. Ofta gick färden till idrottsplatsen; Skog missade aldrig en hemmamatch för Mönsterås GIF, oavsett om det gällde fotboll eller bandy.

Jonny Nilsson i Mönsterås har forskat och skrivit om husar Skog – många uppgifter i den här texten är hämtade från honom – och han återger också vad Sven-Eric Nelsson berättat om hur Skog uppvaktades av musikkåren när han fyllde 90 år:

”På söndagsmorgonen den stora dagen samlades vi i hans trädgård och spelade några militärmarscher som hade varit hans musik. Vi blev senare inbjudna på kaffe med dopp och för den som så önskade, en konjak till kaffet. Gratulanterna strömmade till med prosten i spetsen för att hylla en av församlingens äldste. Det var dags för musikanterna att bryta upp och skaka hand med jubilaren, då han vände sig till en av kårens nykterister och sade:

– Ni skulle ju hatt en konjak te, du Pettsson, men prästen kom och förstörde alltihop!”.

När han fyllt 98 började Axel Skog känna sig lite skröplig och sålde huset och flyttade till äldreboendet Åshaga. Han avled i oktober 1973. 

Husar Skog ligger begravd på Mönsterås gamla kyrkogård.

Intervju med Axel Skog. Det saknas notering om vem det är som håller i mikrofonen. Kanske är det den legendariske radiomannen Bertil Perrolf  (1917–2004) som håller på att sända ”Skivor till kaffet” och låter den färgstarke Mönsteråsprofilen komma till tals.
Foto: Östra Småland

Smålands husarregemente

En husar är en lätt kavallerist, beväpnad med sabel, pistol och karbin, ibland med lätt lans.

Smålands Husarregemente K4 i Eksjö las ner 1927. Förbandet räknade sina anor ända tillbaka till 1543 och hette från 1634 Smålands och Ölands ryttare. I samband med indelningsverkets införande 1684 ändrades namnet till Smålands kavalleriregemente. 1686 började man öva på Ränneslätt, vilket man fortsatte med ända till nedläggningen 1927. Namnet på förbandet skiftade men 1822 fick det sin slutgiltiga benämning Smålands husarregemente. 

Dess siste chef var greve Gilbert Hamilton, mest känd för tobaksblandningen som bär hans namn. Redan året därpå var han med om att ta initiativet föreningen Smålands Husarer som fortfarande är verksam i högsta grad. Till exempel gav man 2014 ut en ny och utökad upplaga av den imponerande boken Kungl. Smålands Husarregementes historia.

Om tobaksgreven Gilbert Hamilton (1869–1947) och hans lika dumma som oemotståndliga memoarer – omdömet fällt av den legendariske DN-signaturen Jolo – kan man läsa lite mer i blogginlägget Greve Hamilton – helt rökt. 

Själva ordet husar är ungerskt. Troligen kommer det av húsz som betyder 20; så många hushåll utrustade en kavallerist. På ungerska heter det huszár, men eftersom bokstavskombinationen sz på detta språk uttalas som svenskans s (på ungerska ska bokstaven s däremot uttalas som vårt sje-ljud) är husar ett av mycket få ord som fungerar lika bra på svenska som ungerska. 

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 27 februari 2016

KÄLLOR
Artiklar i Östra Småland den 6 mars 1965 och den 11 oktober 1973
Jonny Nilsson: Husar Skog - en originell personlighet i Mönsterås på 1900-talet (2013)  
Föreningen Smålands Husarer

STORT TACK 
till Malle Karlsson och Conny Lindell

Mastiga menyförslag från handlare Haglund

Castenska huset på en bild från den tid då Gustaf Haglund hade sitt vin-, speceri- och delikatessmagasin där, en lokal dit Kalmarborna gått för att handla i snart 300 år. Det här fotografiet ska ha tagits den 27 juni 1912.
Vykort ur Olle Vallerheds samling

Funderat på vad det ska bli till söndagsmiddag? Gustaf Haglund i Kalmar föreslår buljong med pastejer, följd av fiskkroketter med champinjonsås, därefter kall orre med sylt och som avrundning rabarberpaj med vaniljsås. Den som önskar enklare alternativ kan byta ut pastejerna mot ägg, skippa fiskkroketterna och orren och i stället satsa på kall rostbiff. Även vanlig biffstek kan duga. Som efterrätt rekommenderas ”tomtekräm”, vad det nu egentligen kan vara för något.

De här tipsen förmedlas i Kökets praktiska hjälpreda en reklamskrift på 60 sidor för Gustaf Haglunds Vin-, Speceri- och Delikatess-Magasin, tryckt i 7.000 exemplar som bilaga till tidningen Kalmar den 5 december 1908. 

Reklambilagan som följde med tidningen Kalmar lördagen den 5 december 1908 trycktes i en stor upplaga men riktade sig i själva verket till en mycket snäv kundkrets, hushåll med tjänstefolk där det kunde serveras hummer på lördagarna.

Gustaf Haglunds butik låg på Storgatan 20 i det så kallade Castenska huset från 1667, sedan mitten av 1990-talet hemvist för Gerdas Te & Kaffehandel. Trappgavelhuset byggdes av sadelmakaren Christian Castens och hans hustru Anna Hermansdotter (Ståhle). Deras namn står jämte byggåret i kartuschen ovanför entrédörren. 

Sadelmakarens efternamn är stavat ”Cerstens” på redi’ kalmaritiska, där ju ”a” än i dag gärna drar mot ”e” eller snarare ”ä”, och där det ibland ”för säkerhets skull” läggs till ett ”r” när ett ord ska skrivas för att man tror att det ska stavas så, fast det i själva verket inte alls gör det. På kalmaritiska hörs ju ingen skillnad på ”Castens” och ”Carstens” – eller ”Cerstens”. Hyperkorrektion, som facktermen lyder.

Sadelmakarens ansenliga förmögenhet, förmodligen grundad på leveranser till militären under detta krigiska århundrade, slösade hans söner snabbt bort när de fått den i arv. Änkan Anna Hermansdotter lär ha avlidit i armod. 

Den oftast liberala tidningen Kalmar var länge stans ledande pressorgan. 1908, när Kökets praktiska hjälpreda medföljde som annonsbilaga, kom den liksom konkurrenten Barometern ut fyra dagar i veckan. 1915 slogs Kalmar samman med Kalmar Läns Tidning, som sedan 1960-talet utkommer en gång i veckan.

Åtminstone sedan 1734, när Anders Klint blev ägare till huset, har Kalmarborna gått till Storgatan 20 för att handla. Det finns inte särskilt många lokaler i landet där det bedrivits handel oavbrutet i bortåt 300 år. Många på sin tid välkända köpmannafamiljer i Kalmar har varit verksamma här: Thamsten, Holtz, Rosén, Britthelli, Brunius, Rydberg och Hasselquist för att bara nämna några.

Grosshandlare Andreas Magnus Britthelli, som blev ägare till fastigheten 1817, kan ha varit den förste affärsinnehavaren på adressen som annonserade i den just uppståndna lokalpressen. I Calmar-Bladet kunde man läsa att han förde ”god winterfrukt af åtskilliga slag”. Ännu flitigare annonserade Sven Hasselquist, när han tagit över huset 1851. I ett decembernummer av Kalmar-Posten 1853 meddelas sålunda allmänheten att man hos honom kan inhandla ”Götheborgs bästa Cabeljou à 9 riksdaler per fjerding, Spillångor, Anjouvis, Rysk Caviar, Drufrussin, Muscatell- och Malaga-Russin, stora Fikon, raspadt Hjorthorn, preparerad Chocolade, Ostindisk Soija, Lisabons groft hwitt Salt, Ryskt lin, Gefle Spelkort n:o 1 m.m.”

Kalmar Matvaru-Affär var konkurrent till Gustaf Haglund men hade trots det en stor annons i Kökets praktiska hjälpreda. Affären var en inrymd i det gamla Olsbonska huset i hörnet Storgatan–Kaggensgatan. Det låg på den tomt där Handelsbankens hus nu funnits sedan 1913.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Från 1863 hette handlaren i Castenska huset Alfred Robert Appeltofft och han sålde till exempel ”gamla och torra Cigarrer, 45 olika märken”, ”vattenklar, luktfri Fotogen” och ”gammal vacker Smålandsråg”. Sedan Appeltofft avlidit i slutet av 1870-talet tog Gustaf Alfred Kindberg 1881 över ruljangsen för mer än 20 år framåt. Tillsammans med lektor Oscar Swahn hade han startat en charkuterifabrik på Ängö och produkterna därifrån såldes förstås i butiken. 

På den här grådaskiga bilden är det inte alldeles lätt att se hur det egentligen såg ut inne i Gustaf Haglunds butik. Det finns ytterligare en interiörbild i reklamhäftet, men den är tryckt på blått papper och snudd på helt omöjlig att urskilja något alls på.

Efter ett par snabba mellanspel av andra ägare kom så Gustaf Haglund in i bilden några år in på 1900-talet. Den 1 oktober 1910 blev han fastighetens 26:e innehavare, om Kalmarkrönikören Manne Borgwall räknat rätt och det har han säkert. Men redan några år innan dess drev Haglund butiken i huset. 

Knappast någon av alla dessa butiksinnehavare hade gjort en satsning i stil med Gustaf Haglunds reklambilaga  1908. Vid den tiden hade Kalmar cirka 15.000 invånare. Att då skicka ut 7.000 gratisexemplar, som så uppenbart vänder sig till en välbärgad för att inte säga besutten kundkrets, skulle knappast någon reklamkonsult av i dag ha tillrått. Det var ju inte precis de som arbetade som hamnsjåare eller på tändsticksfabriken som kunde förväntas gå och handla oxstek, kalvbräss eller hummer hos Gustaf Haglund, men det är rätter av det slaget som finns med i den mastiga veckomeny Kökets praktiska hjälpreda tillhandahåller.

Så här tänkte sig tecknaren John Sjöstrand en vinterkväll vid Castenska huset på 1880-talet. I den låga längan till höger om 1600-talshuset residerade då lamphandlaren Johan Blom och före honom hade mösskräddaren Johansson hållit till där. Den revs i början av 1900-talet och ersattes av det tegelhus som ligger där i dag.
Teckning ur ”Från flydda tiders Kalmar” (1944)

Ordet ”praktiska” i titeln motiveras rimligen av att skriften innehåller anvisningar om hur maten ska tillredas. Så här hanterar man till exempel orren till söndagsmiddagen:

”Orren plockas ur och urtages och bör gärna ligga ett par timmar i vatten. Sedan späckas den tätt i bröstet med fläskstrimlor. Stekgrytan smörjes med kallt smör, orren ilägges och brynes vackert på alla sidor. Sedan detta skett spädes med kokt vatten eller mjölk, detta senare om fågeln är gammal och besk, i hvilket fall man äfven bör under stekningen öfverströ den med sammanblandadt socker och mjöl. Tätt lock pålägges och fågeln stekes vid sakta eld. Den bör ofta vändas och afredas. Såsen bör helst under stekningen spädas med vatten och sedan afredas med grädde. När orren serveras kall bör man ha stekta potatis. Såsen kan vara både varm och kall.”

Praktiskt så det förslår alltså. Åtminstone det där att temperaturen på såsen inte spelar någon roll…

Den som följer de menyförslag som Gustaf Haglund ger i reklamhäftet riskerar nog i högsta grad att få magkatarr. Så det är inte mer än rätt att även det här receptet finns med.

Att en del av recepten var, om inte beska så i alla fall gamla, framgår indirekt genom de lite egendomliga måtten. Till rabarberpajen ska man sålunda göra mördeg av ”212 gram urvattnadt smör, 212 gram fint socker, 212 gram hvetemjöl och 212 gram skållad och rifven mandel blandat med 1 ägg”. I ursprungsrecepten har det i stället för ”212 gram” stått ”ett halft skålpund”. Ett skålpund motsvaras av 425,076 gram, men måttenheten togs ur bruk när metersystemet infördes på 1880-talet.

Risstärkelse och vetemjöl av märket ”Kalmar Vapen” tillverkades av Kalmar Ångkvarns AB, på sin tid ett av Europas största kvarnföretag. Det köptes 1957 av Electrolux’ skapare Axel Wenner-Gren som la ner driften.

Varje veckodags matsedel inleds med en förnumstig liten grötrimmad vers: 

På måndag börjar veckans slit,
Då magen ock bör ha en bit.

eller

Torsdag och ärter går icke att skilja
Och inte tror jag att nå’n det skulle vilja.

Grossistfirman Hoflunds fanns kvar länge i Kalmar. Fast när jag besökte företaget på 1970-talet såldes där ingen champagne och jag tror knappast att det var möjligt att teckna sjöförsäkring där heller. Hoflunds Kolonialvaru AB upphörde 1986.

Att de som menyförslagen riktar sig till ska ha tjänstefolk förutsätts som en ren självklarhet och att det ska serveras kall mat till den jämförelsevis ytterst lätta söndagsmiddagen – orre eller rostbiff – beror förstås på att hembiträdet ska få pusta en liten stund på vilodagen:

Söndagen är en hvilodag 
För menniskan och för magen.
Din jungfru vill ju bli fri ett tag,
Det är ju solklart som dagen.
Därför man äter då jämt och nätt
Så mycket att man kan blifva mätt.

Men hur hade då Gustaf Haglund råd med den här braskande reklamen? Det hade han förstås inte. Skriften finansierades till stor del med annonser för andra firmor, något som på sätt och vis gör den ännu mer läsvärd i dag än när det begav sig 1908.

1908 kunde man fortfarande köpa vin hos specerihandlarn. ”Äkta och naturliga” var vinerna dock inte alltid, det förekom massor med fuffens i branschen. Det var inte ovanligt att exempelvis blåbärs- och hallonvin utgavs för att vara högklassig fransk vara. Men vi får väl inte tro att Gustaf Haglund höll på med så fula knep.

Flera leverantörer av varor till Haglunds butik finns förstås med, till exempel AB Öhnberg i Lysekil vars ”Anjovis [stavad just så] af märket Ejdern” alltid bör finnas på smörgåsbordet, och Örebro Kemisk Tekniska Fabrik som bidrar med ”Ekströms jästmjöl”, det vill säga bakpulver, samt Hultmans vars ”Salus Cacao” […] ”berömmes af alla mina kunder”. 

Hultmans Choklad- & Konfektfabrik grundades 1881 i Malmö och var länge ett framgångsrikt företag, men lyckades aldrig riktigt hämta sig efter den djupa lågkonjunkturen 1921 utan gick omkull 1927.

Dessertkonfekt från just Hultmans i Malmö anbefalles för övrigt som avslutning på onsdagsmiddagen, som i övrigt består av ”brynt hvitkål, kokt lax med hollandaissås, griljerad kalfbräss [och] apelsinkräm”. 

Men de flesta annonsörerna är Kalmarfirmor i andra branscher än Gustaf Haglund. Albin Palmquists Hatt-, Möss- & Pelsvaruaffär har flera olika annonser med, liksom Gottfrid Carlssons Uraffär. Överraskande är att Kalmar Matvaru-Affär, som rimligen måste varit en direkt konkurrent till Haglund, har en stor annons på insidan av omslaget. Även några Kalmarfirmor som fortfarande finns kvar är representerade: Dillbergs Bokhandel har till och med två annonser medan Frans Holmgrens Conditori & Café nöjer sig med en, Hôtel Witt likaså. Här i blogginlägget bjuds bara på ett litet urval av alla annonserna i reklambilagan.

Dillbergs Bokhandel räknar sitt ursprung från 1832 då Axel Fredrik Wåhlin drog i gång sin verksamhet i Kalmar. Som annonsen visar sålde man 1908 inte bara böcker utan även musikinstrument och ”den äkta Grammofonen”, minsann.

På Storgatan 20 i Kalmar fanns Gustaf Haglund kvar till 1913 då Hjalmar Lindblom tog över. 1925–1934 drevs rörelsen av E G Lindgren innan det var det dags för Knut Hugosson, vars namn förknippades med butiken i 60 år framåt, även sedan efterträdare tagit vid. 1994 flyttade Gerdas Te & Kaffehandel från sin gamla lokal vid Stortorget in i det gamla karolinska stenhuset. Det innebär att te- och kaffehandeln är en av de allra mest uthålliga affärsrörelserna i husets långa historia.

Det är inte ofta numera man ser en annons med reklam för såväl Liptons te som tryffel från Provence. Alla varorna från Georg Tempelman i Stockholm fanns förstås att köpa hos Gustaf Haglund i Kalmar.

Få ägare till Storgatan 20 genom århundradena kan heller ha ägnat lika mycket omsorg åt fastigheten som Gerd Carlsson och hennes man Ulf. Vid en omröstning som Länsmuseet anordnade för några år sedan utsågs huset till stans vackraste. En synnerligen välförtjänt utmärkelse.

Det är svårt att tänka sig en verksamhet som passar bättre i det gamla 1600-talshuset än Gerdas Te & Kaffehandel. Ost ingår också i sortimentet eftersom det var föregångaren Hugossons specialitet. Den fina gula ostskylten med sina röda bokstäver i frakturstil ingår i arvet från den tiden.
Foto: Klas Palmqvist

© Klas Palmqvist
Bearbetad version av en text som var publicerad i nättidningen Hela Östra Småland den 5 mars 2021

Albin Palmquist hade sin affär på andra sidan gatan, från Gustaf Haglund sett. Felb är det sammetstyg med lång ludd som när det borstas åt ett håll ger den blanka yta som eftersträvas på höga hattar.

Anna Johanson höll till på samma adress som Albin Palmquist. Hennes hattsortiment var inriktat på damer och barn, hans mer på herrar kan man förmoda.

Alfred Ahlqvist hade sin verkstad i hörnhuset Södra Långgatan–Östra Sjögatan, mittemot Hotell Witt. Kanske är det han själv som står till höger på bilden som är avfotograferad från en ”annonstavla” från 1908, samma år som han också annonserade i Kökets praktiska hjälpreda.
Foto: Kerstin Pettersson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Anna Jonssons lokal vid Stortorget togs senare över av Oscar Ohlsson som drev sitt konditori där i många år. På Kaggensgatan 26 finns i dag Kullzénska caféet.

Adressen Storgatan 23, där August Ståhlgren sålde skor 1908, ingår i dag i Kvastenhuset.

Axel Andersson fick sin utbildning i konsten att brygga öl som ung man på 1870-talet vid det ärevördiga bayerska bryggeriet Weihenstephan, som stoltserar med anor ända från år 1040 och kallar sig ”världens äldsta bryggeri”. Se även Kalmaröl är ingen avslagen historia.

Så här presenterade sig måleribranschens arbetsgivarsida i Kalmar när dess förening hade 60-årsjubileum 1921. I mitten ordförande C O Wahlström.
Foto: Herman Sandberg/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Emil Ödmans klädeshandel fanns i ”hörnet af Södra Lång- och Larmgatorna”, i samma lokaler där Ernesto har sin italienska restaurang i dag.

Tänk att städerna förr i tiden höll sig med en egen stadskemist, åtminstone Göteborg, som kunde intyga att kakaofett var kakaofett och inget annat.

Emigrationen till Amerika var fortfarande i full gång och en agent för brittiska Cunard Line fanns på Södra Långgatan i Kalmar.

En affisch som visar ett av rederiets många stora fartyg, RMS Aquitania som sjösattes några år efter annonsen i Kökets praktiska hjälpreda.
Affischen hämtad ur boken ”Vintageaffischer – Resandet som konst” (2015) av Patience Coster

Gottfrid Carlsson sålde inte bara klockor och ficklampor utan även teaterkikare, glasögon och pincenez, det framgår av andra annonser i Kökets praktiska hjälpreda.

Göteborgs Kex är välkänt än i dag, även om huvudkontoret inte legat i Göteborg utan i Kungälv och företaget sedan många år ägts av det norska multinationella industrikonglomeratet Orkla. Företaget producerar inte längre några kex i Sverige; all tillverkning är sedan 2022 flyttad till en ny fabrik i Riga.

Guldsmedsfirman Hentzell fanns i mer än ett århundrade på Storgatan 22, närmast öster om Castenska huset.

Fotografen Herman Sandberg (1865–1933) gjorde även kolorerade bilder, det vill säga svartvita kopior som det fanns olika metoder att färglägga för hand. Men det finns också uppgifter om att han tidigt ska ha experimenterat med färgfotografering av fåglar tillsammans med den beryktade naturforskaren Bengt Berg, kalmariten som tog kanadagåsen till Sverige.
Foto ur Kalmar läns museums arkiv

Hilma Petersons Cigarraffär hade två lokaler, dels på Storgatan 25, snett emot Castenska huset, dels på Larmtorget. Man kan notera att det fortfarande är cigarrer som gäller i första hand, även om hon gör reklam också för cigaretter. Sådana fick inte sitt genombrott förrän i första världskrigets skyttegravar, då cigarrerna försvann tillsammans med fickuren, vilka ersattes av armbandsklockor.

Frans Holmgren tog 1903 över Nils August Sahlins konditori, som hade rötter så pass långt tillbaka som 1868. Holmgrens finns fortfarande kvar på Kaggensgatan 5, men Sahlins gamla inredning skänktes 1967 till länsmuseet där den gör tjänst i Kafé Ångkvarnen.

Av gamla Hotell Witt, som skymtar till vänster på den här bilden från Östra Sjögatan 1909, finns ingenting kvar. De gamla lokalerna revs i skarven mellan 30- och 40-talet och det nya hotellet byggdes ut rejält under etablissemangets senaste storhetstid på 70-talet.
Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv

Kalmar Skjortfabriks butik var Gustaf Haglunds närmaste granne och höll till i samma hus som juvelerarfirman Hentzell, som sedan tog över även den lokalen. På senare år har det varit restaurang i huset.

Gustaf Haglund sålde förstås ljus också. Liljeholmens ljusfabrik fanns i Stockholm från 1839, även om den bara de allra första åren låg på själva Liljeholmen. 1970 flyttades tillverkningen till Oskarshamn.

I Kalmar fanns sedan 1906 Margarinfabriken Svea i vad som i dag är köpcentret Baronen. Pellerins margarin tillverkades i Göteborg.

Affärer som på en gång poängterar att man säljer leksaker och T-sprit finns inte längre. Men så gjorde Tekniska Magasinet på Storgatan 27, där i dag Kapp-Ahl återfinns i ett helt annat hus. Butiken fanns på 1950-talet, när bilden togs, kvar på nummer 29 men den lokalen är numera sammanslagen med Rågårds utrymmen.
Fotografi ur ”Butiker i Kalmar på 1950-talet”

Tomtens bakpulver var bara en i en stor mängd hushållsprodukter som tillverkades av Tomtens Tekniska Fabrik i Göteborg. Några av varumärkena har överlevt in i våra dagar: Tomteskur, Häxans putsmedel och Tomtebloss.

TACK TILL
Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns museum
Gunnar Magnusson, Kalmar Hembygdsförening
Jan Magnusson, Kalmar kommun
Olof Vallerhed, Färjestaden
Henrik Bruun Williams, Uppsala
Ulf Carlsson, Kalmar

KÄLLOR
Bengt Bengtsson och Gunnar Magnusson (red): Kalmar Lexikon (2014)
Oscar Bjurling (red): Malmö stads historia del 5, 1914–1939 (1989)
Manne Borgwall: Från flydda tiders Kalmar (1944)
Sigbritt Grusell m fl: Butiker i Kalmar på 1950-talet (2012)
Manne Hofrén: Kalmar – Karolinska borgarhus i sten (1970)
Per Jarlbo: Kalmars gatunamn (2007)
Klas Palmqvist: ”Killar med kulör” och ”Strejk, lockout och en kassör som försvann” (i Östra Småland den 9 juni 2012)
Kerstin Pettersson: ”Herman Sandberg, fotograf” (i årsboken Kalmar län 1970–72)
John Sjöstrand: Gamla Kalmarbilder, del 2 (1928)
Svenska Målareförbundets Avdelning 21 Kalmar – Minnesskrift 1890–1940 (1940)

Turisthotellet drevs av krog- och biokungen Thomas Hansen. Det låg i hörnet Larmgatan–Ölandsgatan åren 1891–1938. Sedan revs det och ersattes av det så kallade Hantverkshuset, som inte ska förväxlas med 1600-talshuset med samma benämning i hörnet Kaggensgatan–Ölandsgatan inte långt därifrån.
Vykort ur Olle Vallerheds samling

LÄNKAR
Tidningen ”Kalmar” den 5 december 1908 med julbilaga
Marianne Odelius: Fiskardottern från Öland som blev framgångsrik företagare
Klas Palmqvist: Kalmaröl är ingen avslagen historia
Klas Palmqvist: Victoria, Nea, Svea och andra Kalmarhotell
Klas Palmqvist: Witt – klassiskt hotell som sett bättre dagar
Klas Palmqvist: Baronen har ett flott förflutet

På Digitalt Museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.

Kalmar kommuns arkiv med fotograferna Blombergs gamla bilder