Visar inlägg med etikett Finland. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Finland. Visa alla inlägg

fredag 12 juni 2020

Axel Weüdel – agent och uppfinnare

Axel Weüdel var en politisk och organisatorisk begåvning av stora mått. Men plötsligt lämnade han politiken och försvann till andra sidan jordklotet.
Bild ur ”Kalmar Folkparks historia 1900–1950” av Robert Andersson

Han var Hjalmar Brantings agent på specialuppdrag i Finland. På begäran av August Strindbergs blivande svärson smugglade han in Lenins skrifter i Ryssland. Sedan försvann han med en kvinna till Nya Zeeland och Australien. I USA gjorde han uppfinningar åt bilindustrin.

Axel Weüdel var född 1867 i Kalmar på Nybrogatan 10  där gamla polishuset ligger i dag (gatan heter numera Malmbrogatan). Men redan samma år som han föddes flyttade familjen till Öland, där fadern Nils fått arbete som rättare på det stora lantbruket i Ottenby.

När han var 17 år flyttade Axel från Öland till Stockholm. Det var förmodligen där han kom i kontakt med den tidiga arbetarrörelsen. Kanske skaffade han sig också något slags utbildning i mekanik. För när han efter ett år lämnade Stockholm för att åter bosätta sig hos familjen – som under tiden flyttat tillbaka till Kalmar och bodde på Ängö – började han arbeta i gelbgjutare Hägerbaums verkstad. 1887 står han skriven som mekaniker och lärling på Lindstedts Gelbgjuteri.

Ungdomsporträtt av Axel Weüdel.
Foto ur Östra Smålands arkiv 

Axel blev en av stans fackliga pionjärer och förgrundsfigur inom den lokala arbetarrörelsen. Han stod i kontakt med Hjalmar Branting för att starta en socialdemokratisk veckotidning i Kalmar. 

Men det blev inget av med det. 1893 flyttade han till Malmö där Metallarbetareförbundet tog vara på hans organisatoriska och agitatoriska begåvning. Efter något år kom Axel till Stockholm igen, där han knöt allt fler kontakter inom både den svenska och den internationella arbetarrörelsen. 

Han arbetade som maskinmontör på Atlas Diesel när han 1898 av Branting och den socialdemokratiska partiledningen skickades till Finland för att organisera de svenskspråkiga arbetarna. En svår och farlig uppgift, eftersom storfurstendömet Finland ingick i det ryska tsarväldet där allt som påminde om socialistiska och revolutionära idéer undertrycktes brutalt.

Axel gjorde sig snabbt känd som en lysande talare och blev 1899 förste ordförande i Svenska Arbetarförbundet i Finland. Året därpå startade han Arbetaren, den första svenskspråkiga socialdemokratiska tidningen i Finland. 

Insmugglingen av brev, agitationslitteratur och tidningar från Stockholm ordnades så att den fungerade störningsfritt i flera år. Den socialdemokratiska partikommittén i Petersburg häpnade över Weüdels effektiva transportorganisation och man kom överens om att han även skulle ta hand om distributionen av ryska revolutionära skrifter, däribland Lenins skötebarn tidningen Iskra (Gnistan). 

Weüdel flyttade till Åland i slutet av 1901 för att befinna sig i centrum för den avancerade smugglingsverksamhet han byggde upp. Kamraterna i Petersburg försåg honom med pengar så att han kunde öppna en liten verkstad i Mariehamn. Den fungerade förstås också som täckmantel för transitverksamheten.

Smugglingen in i Ryssland fortgick i mer än ett år innan ryssarna sa upp avtalet. Lenin hade ilsknat till över att Weüdel på eget bevåg utökat sändningarna med revolutionär litteratur som inte följde partilinjen.

På midsommaraftonen 1901 hade Axel Weüdel gift sig med den ett år äldre finlandssvenska änkan Sigrid Helen Grönmark. Hon hade en son från ett tidigare äktenskap och denne hotades nu av inkallelse till rysk militärtjänst. 

1903 lämnade familjen Weüdel Åland. Axel gjorde ett sista besök i Kalmar och träffade sin yngsta syster Elisabet, som just återvänt hem efter 13 år i USA.

Familjen Weydell, som stavningen nu ändrades till, anlände till Nya Zeeland 1904. Makarna noterades som naturaliserade i Auckland i november 1908, men behöll svenskt medborgarskap. Hur länge de egentligen blev kvar i landet är oklart. 

Familjen flyttade sedan till Sydney i Australien, men 1919 gick färden vidare runt jorden och man slog sig ner i Indianapolis; minst två av Axels bröder hade redan flyttat till USA. 

Här arbetade Axel bland annat inom bilindustrin. Han fick patent på olika bildelar på 20- och 30-talet och ska ha blivit kassör i American Society for Metals, en organisation för materialforskare och ingenjörer som arbetar med metaller och är verksam än i dag.  

1945 avled Axel Weydell i sitt hem i Indianapolis.

Den här självsmörjande fläkten uppfann Axel Weüdel – eller Weydell som han då stavade sitt efternamn – och fick patent på 1930.
Bilden hämtad från Free Patents Online

Nio år senare fick han en liten gata uppkallad efter sig i sin födelsestad. Axel Weüdels gata ligger bara ett par kvarter från den plats där han föddes. Alldeles i närheten låg det nu rivna hus på Lindölundsgatan där han var med om att dra igång den fackliga centralföreningens verksamhet i Kalmar på 1890-talet. Platsen är alltså mycket väl vald.


1954 blev en gata på Malmen i Kalmar uppkallad efter Axel Weüdel. Vid hans lilla gatstump har redaktören för denna blogg nu råkat bo sedan slutet av 80-talet.
Foto: Klas Palmqvist

Överlägsen valseger i Kalmar

I början av 1893 vann Axel Weüdel överlägset valet till den så kallade folkriksdagen och blev Kalmars representant när 123 valda ombud från hela Sverige samlades i Stockholm.

Det rörde sig om ett samarbete mellan socialdemokrater och liberaler för att försöka förmå högerregeringen gå med på att införa allmän rösträtt.

Axel Weüdel var den ledande kraften i den lokala rösträttsföreningen. I valet till folkriksdagen fick han 1.317 av de totalt 1.900 avgivna rösterna. S A Andersson fick 444 röster. Sammanräkningen ägde rum i borstbindare Rydfeldts verkstad vid Kaggensgatan.

Folkriksdagen öppnades i Stockholm den 13 mars 1893. Huvudpunkten blev ett beslut att kräva en radikal ändring av rösträtten. Nio personer utsågs att meddela folkriksdagens beslut till statsminister Boström. Denne vägrade ta emot deputationen. Då vände man sig till kung Oskar II, som i sin nåd i alla fall lät ombuden läsa upp sin skrivelse. Varpå han kategoriskt avfärdade den.

Axel Weüdel redogjorde för folkriksdagens arbete vid ett möte i Godtemplarsalen i Kalmar den 27 mars. 

En ny folkriksdag hölls 1896 men det skulle dröja längre än i något annat nordiskt land, ända till 1921, innan högerns envetna motstånd mot allmän och lika rösträtt för alla svenska män och kvinnor var slutgiltigt brutet.

Förhandlade med Strindbergs ryske svärson

Vladimir Smirnov (1876–1952) gifte sig 1911 med August Strindbergs och Siri von Essens dotter Karin (1880–1973). Smirnov överlevde alla Stalins  utrensningar och var vid sin död Sovjetunionens generalkonsul i Stockholm.

August Strindbergs blivande svärson Vladimir Smirnov hade en rysk far, en finlandssvensk mor och växte upp i en finsk språkmiljö. Han blev naturligt trespråkig, behärskade också flera andra språk, och arbetade som lektor i ryska vid Helsingfors universitet.

Samtidigt var han socialistisk revolutionär. Lenin bodde hemma hos honom när han befann sig i Helsingfors. 

1901 fick Smirnov i uppdrag av partikommittén i Petersburg att komma överens med Axel Weüdel om ett transportavtal för att smuggla ryska skrifter, framför allt tidningen Iskra som Lenin just då satt och redigerade i Münchens bohemkvarter i stadsdelen Schwabing. Vid den här tidpunkten hade det ryska socialdemokratiska partiet fortfarande goda förbindelser med socialdemokrater i andra länder. Weüdel åtog sig distributionen och smuggeltrafiken kom snabbt igång. 

Bland de bekantskaper Axel Weüdel gjort i Stockholm fanns den ryske socialdemokraten M G Vetjeslov, som studerat medicin i Uppsala 1896–1898. Vetjeslov satt nu som Iskras transportchef i Berlin och skickade illegala skrifter till Folkets hus i Stockholm. Där packade Weüdels vänner om försändelserna till mindre kollin som lämnades till pålitliga sjömän och båtresenärer för vidare befordran österut. 

Bland medhjälparna i Folkets hus fanns bland andra vänstersocialister som Hinke Bergegren och Axel Holmström. Weüdel själv var emellertid en stor beundrare av Branting och följde vad det verkar dennes mer återhållsamma politiska linje.

Smugglingen längs Weüdels transportled utvecklades till rena stordriften. Men efter ett drygt år avstod ryssarna från Weüdels tjänster. Dels för att kurirnätet kostade stora pengar, dels för att Weüdel blandat upp den insmugglade litteraturen med material från flera andra revolutionära organisationer, oavsett om Lenin gillade eller fördömde dem. 

Weüdel fick hård kritik från ryskt håll, något som kanske bidrog till att han lämnade politiken och bosatte sig på andra sidan jordklotet.

Axel Weüdel hann med mycket mer

Sedan 1970-talet har Komvux i Kalmar burit Axel Weüdels namn. För närvarande finns lokalerna här vid Norra vägen. Weüdel ska ha varit den som startade den första studiecirkeln i Kalmar och det var ett av skälen till att man lät uppkalla stadens kommunala vuxenutbildning efter honom.
Foto: Oddbjörn Andersson/Östra Småland

Sedan de ovanstående texterna publicerats i Östra Småland hörde flera läsare av sig och ville veta mer om agitatorn, uppfinnaren och propagandasmugglaren Axel Weüdel. ”Hur hann han med så mycket?”, undrade någon.


Faktum är att han hann med ännu mycket mer än vad som redovisats under vinjetten Torget iden 5 december 2011. Så en vecka senare kompletterade jag informationen med att Axel Weüdel bland annat startat den första studiecirkeln i Kalmar och att det var därför man man på 1970-talet lät uppkalla Komvux efter honom.

Utilisten Victor Lennstrand (1861–1894)

Axel Weüdel bildade också en Kalmaravdelning av Utilistiska samfundet, grundat av Victor Lennstrand, som var född i ett frireligiöst hem i Gävle 1861. Lennstrand tänkte bli missionär, men kom att överge sin barndomstro. I stället hävdade han att detta livet är det enda vi kan veta någonting om. Människans mål var att försöka minska lidandet och bereda tillfälle för så många som möjligt att bli lyckliga. Utilistiska samfundet skulle bekämpa tron på allt övernaturligt och verkade för avskaffande av statskyrkan. 

Utilisterna var på väg att bli en riktig folkrörelse och maktfaktor i Sverige, men Lennstrand motarbetades förstås på alla tänkbara sätt. Till sist lyckades man 1888 få honom fälld för ”förnekande av den rena evangeliska läran”, en anklagelse som inte använts sedan 1821. Han åtalades sju gånger på ett år och blev dömd till flera fängelsestraff.

Liksom Weüdel valdes Lennstrand in i den första folkriksdagen 1893, men då var hans hälsa redan nedbruten och han dog 1894, bara 34 år gammal.

Utopisten Theodor Hertzka (1845–1924)

”Frilandsförbundet” kunde också räkna Axel Weüdel som medlem. Det var en av alla dessa utopiska rörelser med sociala visioner som det slutande 1800-talet var så rikt på. Den ungersk-österrikiske nationalekonomen och skriftställaren Theodor Hertzka (1845–1924) skisserade i boken Freiland, ein soziales Zukunftsbild (1890) något som närmast liknade anarkosyndikalism. ”Frilandsföreningar” bildades i flera länder, den skandinaviska avdelningen hade sitt högkvarter i Köpenhamn. 

Hertzka hade originellt nog förlagt sitt idealsamhälle till Kenya. 1894 avreste en expedition bestående av 15 personer, varav två danskar, från Hamburg till Östafrika för att bygga upp ett samhälle grundat på Hertzkas ideal. 

Det gick om intet efter bara några månader men ett annat försök i den amerikanska delstaten Washington lär faktiskt ha existerat så sent som 1904.

KÄLLOR
Ernst W Olson & Martin J Engberg: History of the Swedes in Illinois (1908)
Robert Andersson: Kalmar folkparks historia (1951)
Michael Futrell: Underjordiskt i Norden: Episoder från ryska revolutionära transporter och förbindelser genom Skandinavien och Finland 1863-1917 (1963)
Hans Björkegren: Ryska posten: De ryska revolutionärerna i Norden 1906-1917 (1985)
Sten Aminoff: Svenskarna i Nya Zeeland (1988) 
samt Free Patents Online

LÄNK
• En liten bit av Lindölundsgatan

© Klas Palmqvist
Bearbetade versioner av texter som var publicerade i Östra Småland den 5 och 12 december 2011

måndag 30 mars 2020

En stupad Kalmar FF-centers hemkomst

Kalmar FF-centern Anders Lindegren (1916–1940) i uniform. 
Foto ur Mats Lindegrens samling

Den 30 mars 1940 hölls begravningsgudstjänst för 23-årige Anders Lindegren i Kalmar domkyrka. Kalmar FF-spelaren hade gått ut som frivillig i finska vinterkriget och stupat bara någon timme innan vapenvilan trädde i kraft.

Den 11 januari 1940 anmälde sig den 23-årige Kalmar FF-spelaren Anders ”Atte” Lindegren till den Svenska Frivilligkåren. 
Det var dit svenskar vände sig som ville slåss på Finlands sida mot Sovjetunionen. Sovjet, som då var i pakt med Hitlers Tyskland, hade anfallit Finland den 30 november 1939.

Lindegren var vid tillfället bosatt i Strängnäs, där han arbetade som typograf vid Strengnes Tidning. I samband med sitt beslut skrev han till sina föräldrar, boktryckaren Sven Lindegren och hans hustru Elna: 

”Det är bättre att mota ryssen i Finland än på vår fosterjord. Och jag som är utbildad vid antitanksvapnet kan säkert göra nytta.” 

Finländska soldater i ett kulsprutenäste under vinterkriget. Nästan 23.000 dödsoffer krävdes på den finländska sidan och mer än 43.000 sårades. Sovjetstyrkornas förluster var oerhörda: inte mindre än 126.000 soldater stupade eller rapporterades som saknade och drygt en kvarts miljon sårades.
Foto: Finlands Krigsmuseum

Sammanlagt var det mer än 8.000 svenskar som via Frivilligkåren kom att delta i det blodiga köldinferno som gått till historien som finska vinterkriget. 

I februari 1940 inledde Röda Armén en ny offensiv. I slutet av månaden sändes de första frivilliga svenskarna till området väster om byn Märkäjärvi vid Sallafronten i nordöstra Finland. 

Ett medfaret fotografi av boktryckarfamiljen Lindegren, samlad i hemmet någon gång i slutet av 1930-talet. Från vänster fadern Sven, bröderna Erik (sedermera välkänd grafisk formgivare och bokkonstnär), Sven Hugo, Åke – som även han kom att spela i Kalmar FF:s A-lag – och Anders samt modern Elna. 
Foto ur Mats Lindegrens samling

Den 3 mars skickade Anders Lindegren sitt sista brev hem till Kalmar. Han konstaterade att ”förmodligen kommer jag inte tillbaka”.

Han fick rätt. Den 7 mars hade Finlands statsminister Risto Ryti anlänt till Moskva och efter förhandlingar tvingats gå med på att avstå bland annat delar av Karelen, staden Viborg och flera andra områden till Sovjetunionen. Fredsavtalet skrevs under den 12 mars, striderna skulle upphöra dagen efter klockan 11.00. 

Sista krigsdagen utsatte de sovjetiska styrkorna det av svenskarna hållna frontavsnittet för ett ohyggligt bombardemang. Ett tiotal svenskar stupade i krigets allra sista timmar. 

Bland dem fanns Anders Lindegren. Den 16 mars kunde man i Östra Småland läsa en högstämd minnesruna under rubriken ”En idrottsman har stupat”:

”Idrottsrörelsen i Kalmar har sorg. Anders Lindegren har vandrat över gränsen till det stora okända. Han föll som en sann riddersman för de ideal, som äro för mer än livet. Med sorgen och vemodet över hans bortgång blandar sig också stoltheten över en idrottsman, som visste att göra sin plikt till det yttersta. 

Anders Lindegren hade åt sig erövrat en aktad plats bland idrottskamrater i Kalmar. Hans nobla sinne och försynta men hjärtliga sinnelag gav honom idel vänner. I första hand inom Kalmar Fotbollsförening lämnar han ett stort tomrum efter sig. På tävlingsbanan var han städse den gode och uppoffrande kamraten, som aldrig tvekade att ta på sig sin beskärda del av mödan. Han drog sig aldrig undan utan kämpade helst i första ledet... 

Det föll sig därför så naturligt, att ’Atte’ Lindegren inte heller skulle saknas i första ledet av dem, som gingo ut att med sina liv bekräfta att ’Finlands sak är vår’.” 

Texten fortsätter i ungefär samma tidstypiska, högtravande stil. Samma sak, fast ännu pompösare med tal om såväl ”karoliner” som ”hjältedöd”, gäller det minnesord som fanns infört i Barometern. 

Begravningsgudstjänsten för Anders Lindegren i domkyrkan. Officiant var pastor Ericsson. 
Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Begravningsgudstjänsten över Anders Lindegren ägde rum i Kalmar domkyrka lördagen den 30 mars. Den utformades till en stort anlagd nationell manifestation som skildrades ingående i lokalpressen. 

Dagen efter begravningen toppade Östra Småland förstås förstasidan med "Anders Lindegrens sista färd" och hade på insidorna ett fylligt reportage med flera av fotografen Walter Olsons bilder, för övrigt desamma som Kalmar läns museum generöst ställt till Torgetbloggens förfogande. Den 31 mars var en söndag och vid den här tiden en av Östra Smålands ordinarie utgivningsdagar, till skillnad från stadens båda övriga dagliga tidningar Barometern och Kalmar Läns Tidning. 

Kalmarborna hade uppmanats till allmän flaggning på halv stång och man hade också tagit initiativ till en insamling för att resa en minnesvård över den fallne hjälten. 

Kalmar FF uttryckte i en annons i mer stillsamma ordalag en önskan att föreningens medlemmar skulle övervara begravningen. 

Kistan bars ut ur kyrkan av KFF-medlemmar, däribland lagkamraten och bäste kompisen Artur Petersson, som många år senare berättade för mig att man tränat för uppgiften en hel vecka i klubblokalen. Artur avled själv i januari 2008, nära 90 år gammal. 
Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Efter begravningsakten bars kistan ut ur kyrkan av Kalmar FF-medlemmar och placerades på en öppen vagn, förspänd med fyra hästar. Musikkåren Lyran spelade sorgemusik och gick i täten för begravningståget genom stadens gator ut mot Norra begravningsplatsen. Vägen kantades av flera tusen Kalmarbor. 

Begravningståget på Storgatan. Kistan fördes till Norra kyrkogården där polismän och brandsoldater bildade häck vid ankomsten. 
Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv 

På kyrkogården finns i dag en stor gravsten. Inskriptionen lyder: 

Anders Hugo 
Lindegren 
Född i Kalmar 
13 maj 1916 
Stupad i Finland 
13 mars 1940 
För Sveriges ära 
och Nordens frihet 
Kamrater och vänner
reste stenen

FAKTA/Anders Lindegren i Kalmar FF 
Den första A-lagsmatch med Kalmar FF det finns uppgifter om att Anders Lindegren spelade var en träningsmatch borta mot IFK Karlshamn den 22 april 1935. KFF vann med 4–3 och debutanten spelade högerhalv. 
Den sista match han deltog i var bortamatchen i Division III Sydöstra mot Kallinge den 9 oktober 1938. KFF vann med 2–1 i ösregnet sedan Lindegren, som spelade center, gjort första målet efter en kvart. När ungefär en halvtimme spelats kvitterade hemmalaget men åtta minuter före slutsignalen avgjorde KFF:s högerytter Arvid Thaung (efternamnet uttalas ”tång”).
Anders Lindegrens gravvård på Norra kyrkogården finns på dess sydvästra del. 
Foto: Klas Palmqvist

© Klas Palmqvist
Bearbetad version av en text som första gången publicerades på bloggen KFF-snack den 30 
mars 2007 och i Östra Småland den 5 april 2008.


Stort tack till Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns musueum.
På Digitalt museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur länsmuseets samlingar.