1600-talsgatan som försvann i betongen

Kolorerat vykortet som visar Nybrogatans mynning vid Skvallertorget strax efter förra sekelskiftet. August Ljungstedts speceri- och viktualiehandel, i huset till höger, hade etablerats redan 1878. Långt senare, på 1920- och 30-talet, ska butiken ha varit känd som ”Solbergs specerier”.
Tack till Ingrid Bruun för vykortet

Den som tar en promenad på Malmbrogatan i Kalmar hör knappast historiens vingslag susa runt öronen. Betongstråket mellan de gigantiska tegelbergen från 1970-talet utstrålar inget annat än kompakt myndighetstristess. Absolut ingenting skvallrar om att man faktiskt befinner sig på en gata med anor från 1600-talet. 

Samma vy som på det gamla vykortet överst i blogginlägget, men fotograferad drygt 100 år senare.
Foto: Klas Palmqvist

Inte ens sitt gamla namn har denna misshandlade förbindelseled fått behålla. Fram till 1974 hette den Nybrogatan. Båda namnen syftar förstås på bron till Kvarnholmen. Runt 1840 byggdes en gångbro i trä med ena änden vid Nybrogatan och den andra vid Kaggensgatans mynning. I samma material konstruerades 1875 den första körbron. Den betydligt kortare Malmbron av sten som vi använder i dag kom till 1925. Redan då hade Nybrogatans direktförbindelse med bron försvunnit i och med att Sveaplan anlagts och fått den trafikplats som sedan många decennier är rondell.

Kalmarskildraren Manne Borgwall konstaterar i sin bok Kalmar i minnets skimmer från 1954, att under hans uppväxt på 1890-talet började hästskjutsarna från landet skramla på Nybrogatans kullerstenar redan tidigt på morgnarna. Folk från landet var på väg in till Kvarnholmen för att sälja ved, brädor, mjölk, smör, potatis och fläsk. 

Själv tyckte den unge Manne att gatan var fasligt lång och smal. Och dåligt upplyst. Längs hela gatan, från Skvallertorget till Malmbron fanns bara en enda svag fotogenlykta. Den satt fast i ett stativ på en vägg eftersom gatan var så trång att det inte fanns plats för någon lyktstolpe.

Men även om den var trång och mörk var gatan ändå full av liv. Den kantades av trästugor, hantverkares små verkstäder och ett och annat lite större hus. Där gatan började vid Skvallertorget låg August Ljungstedts affär: ”Ljungstedts butik var i gammaldags stil med silltunna och fotogencistern i hörnen utanför disken”, berättar Borgwall.

Det var alltid gott om folk hos Ljungstedt. Så var inte fallet hos Jakob Nilsson, känd som ”Snåle Jakob”, en bit ner i gatan. 
Däremot hade den glade historieberättaren P F Andersson  många kunder i sin affär på andra sidan gatan. Bakom hans hus fanns en stor trädgård som vette mot Trädgårdsgatan. Där brukade han ordna offentliga fester med dans till musik av Amatörsextetten. Det fanns flera sådana festplatser längs Trädgårdsgatan, som då var avsevärt smalare än i dag. Den lilla parkanläggningen Hantverksplan vid korsningen med Lindölundsgatan utgör en sista liten rest av en sådan trädgårdsfestplats.

Det fanns två mjölkaffärer på Nybrogatan också. Fru Ahlin hade den ena nere vid Strandgatan och fru Anna Karlsson stod i den andra, ungefär mitt på Nybrogatan. Hon ska ha varit  en snäll och barnkär dam, som gärna bjöd de små på en liten polkagris, en ”enstyversbit”, som det hette.

En annan dam, som var både närsynt och lomhörd, sålde bröd och karameller snett emot Ahlins mjölkaffär. Hennes svagheter utnyttjades ibland av ”mindre nogräknade pojkar” som passade på att ”låta några läckra pariserbullar försvinna in i blusarna”. Borgwall försäkrar dock att snattarna så småningom fick sina rättmätiga straff och sedan aktade sig för dylika eskapader. 

I hörnhuset vid Strandgatan, där Lena Keramik ligger i dag, residerade på 1890-talet Viktor Malmström i en kombinerad tobaks- och sybehörsaffär. Där kunde tjuvrökande pojkar inhandla en ”Dukke” för tre öre – alltså en cigarett av märket ”Duke of Durham”.

1937 bodde det 880 personer i de kvarter där polishuset, skattehuset och länsstyrelsen kom att byggas. I mitten av 50-talet fanns det 250 lägenheter samt några butiker och verkstäder i området. En av firmorna var Erik Lewins Bleck- och Plåtslageri som låg på Nybrogatan 19. Just Lewins hus hör till de få som finns kvar, men har flyttats till hörnet Strandgatan–Trädgårdsgatan. Bilden bör ha tagits runt 1970.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv/Tack till Eva-Lena Holmgren

Bild från 2012, så gott det nu går tagen från samma plats som bilden närmast ovanför.
Foto: Klas Palmqvist

Två urmakare höll också till vid Nybrogatan: Emrik Johansson satt med luppen i ögat och lagade Kalmarbornas fickur och P A Jonsson hade en stor urtavla i sitt skyltfönster.

Skomakaremästare August Karlberg höll till på Nybrogatan 4 och i ett långt rött hus ner mot Sveaplan hade John Nilsson sin fotoateljé. I samma fastighet stod den vitskäggige Karl Melander och berättade goda historier med pipig röst i sin ”pyngelbod”.

Även för det andliga var det väl sörjt på Nybrogatan. Här fanns både metodisternas predikolokal – numera katolska kyrkan – och Frälsningsarmén. 

Frälsningarméns hus på Nybrogatan 14, fotograferat strax före rivningen nån gång runt 1970. Huset byggdes av predikanten Häst-August av virke från hans gamla predikolokal "Arken" på Smålandsgatan (se blogginlägget Himmelriket är likt en kroppkaka)
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Den här miljön som fått växa fram under några hundra år, blev totalt utplånad på 1960-talet. De  som inte ville sälja sina hus tvingades till domstol. Den sista domen i ett sådant mål föll i Göta hovrätt 1969. 

Ett tag var avsikten att bygga en rad höghus på Malmen. Bara ett sådant blev verklighet. I dag står det vid Skvallertorget som ett utropstecken för att understryka måttlösheten i de tre statliga kolosserna – polishuset, skattehuset och länsstyrelsen – som till slut ersatte de små trähusen. 

Polishuset blev snabbt ett mögelfiasko, skattemyndigheten lämnade sitt hus för flera år sedan, och till slut flyttade även länsstyrelsen.

Det bestående med jättebyggena är att de för alltid förintade en miljö där tusentals kalmariter genom århundradena haft sina rötter, där de levt, dansat och känt sig hemma.

Det är det ingen som gör på Malmbrogatan i dag.


Här är några bilder från Nybrogatan tagna av Stig Westerlund i mitten av 1960-talet. Stort tack till Gunnar Magnusson och Kalmar stads hembygdsförening.

Nybrogatan fotograferad 1963, upp mot Skvallertorget. Huset längst till höger, närmast kameran, hade adressen Nybrogatan 16.

Vinterbild från 1966 med den så kallade Gull-Pellagården till vänster på Nybrogatan 22.

Gården på Nybrogatan 18, där Carlbergs bilverkstad höll till. Bilden togs 1964.

En bild från den evighetslånga vintern 1966. Allra längst till höger ses en del av huset på Nybrogatan 25, därefter nummer 23 och en ytterligare en bit bort ligger de gavelvända husen som inrymde Erik Lewins Bleck- och Plåtslageri.

Therese Sjögrens sybehörsaffär, till vänster, låg vid Skvallertorget, just vid Nybrogatans mynning. Bild från 1963.

Nybrogatans mynning vid Sveaplansrondellen, som den såg ut 1966. I dag går det inte att komma fram här med bil utan passagen är bara öppen för fotgängare och cyklister.

Nybrogatan 26. Fotografi från 1963.

Metodistkyrkans hus finns fortfarande kvar, men numera är det katolikerna som håller till här. Riktigt när huset byggdes vet man inte, men det måste varit efter 1832. Troligen var det från början en smedja eller möjligen repslageri. Metodistförsamlingen grundades 1868 och hade sin kyrka här redan från början, den fick då heta S:t Pauls kyrka. 1986 upphörde metiodistförsamlingen i kalmar och huset övertogs året därpå av den katolska församlingen. Foto från 1964.

Se även:

• Hemma hos farbror Ludvig på Nybrogatan
• Sista huset i en förintad stadsdel
• Stadsbilden naggas hela tiden i kanten
• Vi går en sväng på Trädgårdsgatan
• Här fanns bordellen på Södra Malmgatan



© Klas Palmqvist

Bearbetad och utvidgad version av text som var publicerad i Östra Småland den 9 januari 2012