Ta själv – betala i kassan

Konsumbutiken i Tegelviken invigdes den 7 juli 1950 och var kooperationens andra snabbköp i Kalmar – det första låg på Larmgatan 40 – men hade till skillnad från föregångaren redan från början byggts som självbetjäningsbutik. Vilka de båda unga damerna är finns det inga uppgifter om, men av varorna går det att urskilja ättika, bröd och ”Allround-kex”. Möjligen är det ett smör- eller margarinpaket kassörskan håller i handen.
Foto ur Östra Smålands arkiv

Från mitten av 1800-talet hade svenskarna vant sig vid att handla sina livsförnödenheter inte bara på torget utan över disk i butik. Man gick till viktualiehandlaren för att införskaffa specerier, till mjölkaffären, kryddkramhandlaren, bageriet, charkuteributiken, tobaksaffären osv. Sedan kom snabbköpen och konsumtionssamhället var ett faktum, en omvälvning i klass med den industriella revolutionen ett århundrade tidigare. För Kalmars del inleddes de moderna tiderna en junimåndag 1949.

Konsum Tegelviken på en bild från1950. Bostadsområdet byggdes i första hand med tanke på att de anställda vid flygflottiljen F12 skulle ha cykelavstånd till jobbet.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

På 1930-talet hade butiker där kunderna själva plockade åt sig varorna etablerats i USA. I Sverige hade genomslaget förstås gått mycket snabbare om inte andra världskriget kommit emellan. 

Kooperativa Förbundet gick som vanligt i bräschen för moderniseringen av handeln och intresserade sig redan före kriget för de amerikanska idéerna. Vissa försök gjordes också i Konsumbutiker i Stockholm och Motala. Men de stupade snart på den krångliga hanteringen av ransoneringskort. Varubristen under kriget gjorde ju att man inte fick köpa mer än bestämda mängder av de flesta livsmedel.

Efter kriget accelererades planerna på snabbköp, även om många varor fortfarande var ransonerade och så skulle förbli flera år framåt. Konsumbutiken på Odengatan i Stockholm gjordes om till snabbköp 1947 och brukar framhållas som den första renodlade självbetjäningsbutiken av amerikansk modell i Sverige. Men det förekom privata initiativ också, till exempel i Skelleftehamn i Västerbotten där handelsmannen Paul A Kågström redan i december 1946 startade PK:s Snabbköp. 

Annons i Östra Småland den 27 juni 1949, med korrekturfel och allt; ett ”s” till i ordet ”humödrarnas” hade inte skadat. Redaktören för denna blogg svär sig dock fri från fadäsen, han började inte läsa korrektur på tidningen förrän 25 år senare.

Även i Kalmar var det en privat butik som var först, nämligen Stensbergs Livs. 1949 drevs den av en man vid namn Johansson. Även denna butik hade börjat som en traditionell ”över disk-butik” där handelsmannen mötte sin kund med frågan ”Vad får det lov att vara?” och sedan fermt plockade fram den ena begärda varan efter den andra, många i lösvikt, vägde upp dem och slog in dem. 

En bild från Stensbergs Livs, tagen på förmiddagen den 19 juli 1949, när kunderna haft drygt tre veckor på sig att vänja sig vid att själva plocka ihop sina varor. Den diminutive mannen i mitten av bilden lär vara bokbindaren Gunnar Lönner, vars adress var Kylegatan 17A, alldeles i närheten av butiken. Stensbergs Livs drevs sedan i många, många år av familjen Hultgren vars färdiglagade köttbullar och pannbiff med lök åtnjöt oerhört gott rykte. Den förnämsta specialiteten var emellertid kroppkakor, särskilt de minimala julkroppkakorna ansågs vara oöverträffat delikata.
Foto: Walter Olson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Handelsman Johansson poängterade i en intervju med Östra Smålands utsända att tidsbesparingen var det väsentliga:

– I den gamla affären med vanlig betjäning hände det att kunder fick vänta under rusningstid så att de ibland var svimfärdiga – här kan de själva gå in och plocka till sig varorna, betala i kassan och gå igen. Alltsammans på mycket ringare tid än med det gamla systemet.

Förpackningarna och exponeringen av varorna blev oerhört mycket viktigare i de nya snabbköpen än tidigare när man handlat över disk. Bild från Konsum Tegelviken 1950.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Att det gick undan – eller att man i lugn och ro kunde strosa runt i butiken – framhölls utåt som en stor fördel med självbetjäningen. Men inom branschen var det i stället de ökade försäljningsmöjligheterna genom impulsköp som betonades för att handlarna skulle anamma det nya systemet.

En förutsättning för snabbköpen var förpackningsindustrin. I branschtidskriften Svenska förpackningar poängterades hur exponeringen av varor i snabbköpet ledde till att ”Fru Konsument” köpte betydligt fler varor än hon planerat. Svenska försök visade också att om småvaror som godis och tobak placerades vid kassan kunde försäljningen av dem öka med långt över 200 procent.

Självbetjäningen gällde inte alla varor i de nya snabbköpen. Särskilda charkdiskar finns ju fortfarande i många butiker. I Tegelvikens Konsumbutik fanns också den här konditoridisken.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Snabbköpens genomslag i Sverige var enormt, mycket kraftigare än i övriga Europa. På sju år ökade antalet snabbköpsbutiker från noll till 1.500. 

Stensbergs Livs blomstrade in på 1980-talet. Sedan etablerades stormarknaderna och de flesta av Kalmars mindre butiker försvann. Butiken på Stensbergsvägen existerade dock i anspråkslösare form långt in på 2000-talet. Men nu är även den borta sedan flera år.

Från vänster margarin, frukt, grönsaker och sillkonserver i Konsum Tegelviken 1950.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

KÄLLOR
Ulrika Torell, Roger Qvarsell och Jenny Lee (red): Burkar, påsar och paket (Nordiska Museet, 2010) 
Birgitta Conradsson: Sillburkar & tvålkartonger (Nordiska Museet, 1977) 
Artiklar och annonser i Östra Småland 1949 och 1950. 
Edward Blom: Sveriges första självbetjäningsbutik?

STORT TACK 
till Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns museum. På Digitalt Museum finns mer än 90.000 bilder och föremål ur Länsmuseets samlingar.

© Klas Palmqvist

Texten var publicerad i Östra Småland den 30 januari 2016