Sista huset i en förintad stadsdel

Lindölundsgatans mynning i Trädgårdsgatan på ett repigt foto från 1971. Men även om de vuxit till sig så går det faktiskt ganska lätt att känna igen de båda träden längst till höger, när man jämför med den 40 år yngre bilden lite längre ner i blogginlägget. Sedan kan man undra varför just det här huset blev kvar några år längre än de andra. Nästan all övrig bebyggelse i området revs på 50- och 60-talet.
Foto: Östra Småland

Som en ensam, maskstungen tand stod det kvar efter att alla dess grannar försvunnit, det sista gamla huset vid Skvallertorget i Kalmar. 

Den svartvita bilden härovan togs 1971. En liten skylt vid trottoaren förkunnar ”Varning – rivning pågår”. Alldeles intill står en Opel Rekord från något av 60-talets första år parkerad. Några dagar senare var huset jämnat med marken allt var klart för att bygga det nya polishuset. 

Året därpå flyttade poliserna in, varpå följde decennier av bekymmer med fukt och mögel. Problem som kanske varit välbekanta för några av invånarna i ett och annat av husen som tidigare legat i samma kvarter. 

Den miljö som härmed slutgiltigt försvann hade satt sin prägel på många, många generationer Kalmarbor. Gatorna var smala och kantades mest av enkla trähus på minimala tomter. Här fanns många hantverkare och små affärer, ja, ibland även en del mer ljusskygga verksamheter med kopplingar till kriminalitet och prostitution. En del av husen var välhållna och pittoreska, andra illa underhållna smäckbyggen. Alldeles i närheten hade den tidiga arbetarrörelsen sina första lokaler. 

Några av husen rustades upp och finns i dag kvar som en ridå längs Strandgatan, men i övrigt revs alltihop på 60-talet. Den långa smala Nybrogatan byggdes in mellan enorma huskroppar som rymde olika förvaltningsorgan och bytte 1974 namn till Malmbrogatan. Det så kallade Skattehuset mellan denna gata och Södra Malmgatan stod klart 1978 och två år senare var länsstyrelsens bygge vid Trädgårdsgatan färdigt. 

Mastodontbyggena på östra Malmen kommer nog aldrig att bli älskade av Kalmarborna, även om de olika matställena och butikerna gett lite mer liv åt området än när det utgjorde högkvarter för Kalmars statliga myndigheter. Bilden är tagen 2011 och träden till höger har hunnit växa till sig en del sedan bilden överst i blogginlägget togs 40 år tidigare.
Foto: Klas Palmqvist

Ingen del av Kalmar har blivit så förrödd av rivningar som östra Malmen. Till skillnad från många andra svenska städer klarade sig stadskärnan förhållandevis skapligt undan 60-talets rivningsraseri, även om också Kvarnholmen skadesköts svårt och fler hus än man egentligen vågar tänka på har försvunnit bara under de senaste 40–50 åren. Med åren har nybyggena i centrum också anpassats allt sämre till den äldre omgivningen.

Men östra Malmen blev i stort sett totalt förintad och dess karaktär förändrad i grunden. Det märkliga är att man inte heller gjorde någon riktigt systematisk dokumentation av vad som försvann. Visst finns det många bilder bevarade från skilda tider av denna småfolkets egen stadsdel, som planlades redan på 1600-talet, samtidigt som Kalmar flyttades från sitt gamla läge vid slottet. Men det är ändå otroligt svårt att i dag föreställa sig hur östra Malmen en gång faktiskt såg ut. 

Det är aldrig den här delen av stan som står i centrum för historiska skildringar av Kalmar. Detta trots att det rör sig om en miljö som nog betytt minst lika mycket – om inte mer – för människorna som levt i stan, som slottet och Gamla stan, Kattrumpan och Ängö. 
Snart 50 år har gått sedan den sista gamla kåken vid Trädgårdsgatan revs. Och ännu har ingen på allvar försökt levandegöra Malmens historia. 

Se även:
• Hemma hos farbror Ludvig på Nybrogatan
• 1600-talsgatan som försvann i betongen
• Vi går en sväng på Trädgårdsgatan
• Stadsbilden naggas hela tiden i kanten
• Här fanns bordellen på Södra Malmgatan

© Klas Palmqvist

Texten var publicerad i Östra Småland den 12 december 2011