Strindberg hyllad tack vare Kalmarredaktör

Fackeltåget förbi Blå tornet på Strindbergs 63-årsdag den 22 januari 1912. Stockholms arbetare hyllade August Strindberg av. 15.000 personer deltog imanifestationen på Drottninggatan. En medborgarfest på Berns samlade 1.600 deltagare. Strindberg steg ut på balkongen tillsammans med sin dotter Anne-Marie och lyssnade till Marseljäsen och andra frihetssånger. Festföremålet självt förhöll sig annars något ambivalent till ståhejet. Ingen i svensk litteratur  har ju som Strindberg gjort narr av klang- och jubelfester. Han tackade förstås så mycket för den storståtliga hyllningen, men menade blygsamt att han blivit föremål för kolossal överskattning. Strindberg var redan då sjuk i cancer och några månader senare var han död. Han följdes till graven av en ännu större folkmassa, runt 60.000 personer.
Teckning av Olof Lindeblad i Stockholms-Tidningen 1912

När Selma Lagerlöf fick Nobelpriset i litteratur 1909 fanns det många som tyckte att det var skamligt att inte Sveriges störste författare belönades, den avsevärt mer radikale August Strindberg. 

En av alla som var upprörda var måleriarbetaren Adolf Lundgrehn, som blivit redaktör för Nya Folkbladet i Kalmar, föregångare till Östra Småland (som startades 1928). 

Han bestämde sig för att göra något åt det.

Strindbergsfejden, Sveriges enda litterära strid värd namnet, bröt ut 1910. Strindberg gav sig på Karl XII och därigenom ledarna för hjältekonungens hyllningskör: sådana herrar som upptäcktsresanden Sven Hedin – sedermera Hitlers gode vän – och framför allt sin gamle författarkumpan Verner von Heidenstam.

Den egentliga måltavlan  var hela den samhällsbevarande överheten, kungahuset och militären. Då om inte förr stod det klart för alla att Strindberg aldrig skulle få något Nobelpris.

Adolf Lundgrehn i Kalmar kom med idén att man i stället skulle samla ihop till ett Folkets Nobelpris eller – om man så vill – ett anti-Nobelpris.

Våren 1911 tog insamlingen fart i det socialdemokratiska ungdomsförbundets regi. Strindberg betraktades allmänt som fejdens segrare. Vänstern gick framåt och högern bakåt i valet 1911, som var något mer demokratiskt utformat än tidigare.

Hyllingarna av Strindberg kulminerade på hans 63-årsdag. Nationalinsamlingen gav 45.000 kronor. Det mesta kom från vanligt, fattigt folk. Totalt beräknas 40.000 personer ha bidragit. I dagens penningvärde motsvarar summan runt två och en halv miljon kronor.

Till Strindbergsåret 2012 anslog regeringen Reinfeldt – den dittills mest illitterata detta land haft – efter mycket krumbuktande en miljon kronor. Som jämförelse satsade norska staten 42 miljoner kronor när Ibsen firades…

Strindberg skänkte för övrigt bort det mesta av pengarna. Mycket gick till olika arbetslöshetskassor.

Adolf Lundgrehn var född 1881 i Malma i Västmanland och avled 1937.

Östra Smålands föregångare Nya Folkbladet för fredagen den 23 oktober 1908. Förstasidan är lite trasig här och där, men undra på det efter alla år. Tidningen kom ut på fredagar 1908, två dagar i veckan 1909 för att 1910 övergå till tredagarsutgivning. Men då var arbetarrörelsen så försvagad efter den misslyckade storstrejken året dessförinnan att resurserna snart tog slut. Sista numret lämnade tryckpressen i februari 1910.
Stort tack till Mari-Anne Östergren för den gamla tidningen

Anarkister och tandatleter

Nya Folkbladet började ges ut i Kalmar i maj 1908. Tidningen trycktes i Oskarshamn, bestod av fyra stora sidor och kom första året ut varje fredag.

Det var arbetarekommunen i Kalmar som gav ut tidningen och mycket av innehållet ägnades förstås åt de lokala fackliga och politiska organisationerna. Det kunde bli ganska burdusa texter, där folk anklagade varandra för både det ena och det andra. 

Meningsmotsättningarna var stora och just i Kalmar fanns en ovanligt stark anarkistisk gruppering som bidrog till att sätta färg på det lokala politiska skeendet. 

Men i ett vanligt nummer som det här ovanför från den 23 oktober 1908 finns också några notiser ur den mer vardagliga Kalmartillvaron som fångar intresset. 

Till exempel har postmästare Slettengren varnats av generalpoststyrelsen för att han av någon anledning inte sett till att Fjäderfäavelsföreningens tidskrift distribuerats i tid. Han hade blivit anmäld av både greve Lewenhaupt och redaktör Sjöstedt.

På teatern hade tandatleten Alfredo uppträtt. Bakom artistnamnet doldes en ”välkänd Kalmarbo” som bland annat krökte en bastant järnstång mellan sina kraftiga käkar och också utförde ”ofantligt ansträngande hängnummer” med ”ovanlig elegans”. Han assisterades av herr Johansson som visade upp våghalsiga balanskonster.

Mest överraskande är dock den något oförmodade slutklämmen i notisen om det trevliga biografprogrammet på sistone:

”Bland de bästa numren nämna vi ’En resa i Tyrolen’, ’Den stora engelska segelregattan utanför ön Wright’ [förmodligen korrekturfel, skulle nog stått Wight, KP:s anm], ’Newyork’ samt den roliga bilden ’Den dygdige unge mannen’. Hoppas direktionen snart låter oss få se redaktör Viktor Larssons begravning i Halmstad.”

Annons i Nya Folkbladet den 23 oktober 1908.

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 5 januari 2013