Victoria, Nea, Svea och andra Kalmarhotell

Handelsmannen David Mühlenbruch lät för 300 år sedan bygga sitt hus i Lilla Torgets hörn mot Östra Sjögatan. Skeppshandeln i huset innehades på sin tid av en herre som kallades ”Pelle på lådan”. Kanske är det rent av han och Hotell Victorias innehavare ”Pin-Olle” som står i gathörnet? I dag är det enbart bostäder i huset. Bilden togs 1906.
Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv

Stadshotellet och Hotell Witt har redan avhandlats här på Torgetbloggen. De är fortfarande i full gång, men det har förstås funnits många hotell i Kalmar som det inte längre är möjligt att ta in på: Victoria, Turisthotellet, Park, Nea, Svea, Rex, Fenix, Ritz, Norma, Continental och Hotel du Nord för att bara nämna några.

Sedan får man förstås inte glömma bort Frimurarehotellet heller. Det är fortfarande i full gång och har varit så ända sedan 1878. Fyra år tidigare hade järnvägen kommit till Kalmar och med den ökade förstås behovet av hotellrum dramatiskt. 

Frimurarna i Kalmar höll till i hörnhuset Södra Långgatan–Kaggensgatan (där Dressmann och Carlings hade sina butiker tills ganska nyligen) och behövde mer utrymme. Den så kallade Sundgrenska fastigheten köptes in och det märkliga gamla trähus som stod där revs för att ersättas av S:t Johanneslogen Carls nya pampiga byggnad. Logens bröder höll sitt första sammanträde där den 24 januari 1878 och samma år invigdes även S:t Andreaslogen Gustaf Adolf. Även Hushållningssällskapet fick lokaler i huset liksom Kalmars telegrafstation. 

Frimurarehotellet på ett vykort som är så gammalt att benämningen ”Central-Hotellet” står tryckt på bilden. Bilden bör vara tagen ett 20-tal år innan hotellet byggdes ut 1928.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Mellan hotellet och Kalmar Central är det inte många meter. Ett bättre läge för ett hotell kunde knappast tänkas. Verksamheten gick så bra att det inte dröjde särskilt länge innan både Hushållningssällskapet och telegrafen fick söka sig till nya adresser för ge plats för fler hotellrum. Redan vid förra sekelskiftet fanns det planer på att bygga till huset ner mot Södra Långgatan, men de förverkligades inte förrän 1928. 

Frimurarehotellets ”bakficka” Calmare Nyckel, etablerad av källarmästare Fritiof Andersson och hans son Axel. Bilden är från 30- eller 40-talet.
Vykort ur Klas Palmqvists samling

Sedan dess har exteriören varit sig lik även om huset förstås renoverats och byggts om flera gånger invändigt. Byggnaden ägs fortfarande av frimurarna som än i dag har sina lokaler där, men själva hotellrörelsen och restaurangen är helt fristående.

Annons ur Motorturismens Smålandsrevy (1952) 

Hela etablissemanget gick till att börja under namnet Frimurarelogen och dess förste källarmästaren lär ha hetat Pettersson. Men redan 1880 kom den energiske och påhittige Olof ”Pin-Olle” Olsson (1842–1907) in i bilden. Han tyckte det mesta var roligt: hans smeknamn kom sig av att ”pin livat” var hans favorituttryck. ”Pin-Olle” var källarmästare på Byttan i Stadsparken, sålde cigarrer i Rotundan vid Tullbron, inrättade kafé för damer på Hotell Victoria vid Kavaljeren – mer om det lite längre fram – och vid hans sommarstuga ”Si go’da’ då” i Tallhagen kunde man få syn på både lejon och giraffer i buskarna, djuren egenhändigt förfärdigade och målade av Olsson själv.

Olof ”Pin-Olle” Olsson (1842–1907), legendarisk Kalmarkrögare med många originella idéer.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

För att ytterligare markera järnvägsanknytningen döpte ”Pin-Olle” om frimurarnas hus till Centralhotellet – inget hotell i Kalmar ligger ju närmare Centralstationen.

Hur det nu kom sig hamnade ”Pin-Olle” så småningom i ekonomiskt trångmål och det slutade med konkurs 1893. Han tvingades lämna hotellet vid Larmtorget, vilket senare döptes om till Frimurarehotellet, ett namn det behållit sedan dess.

Men ”Pin-Olle” gav sig inte och han var noga med att betala sina skulder. Det lär ha tagit sin tid, men allteftersom han kom på fötter igen ska alla fordringsägare ha fått sina pengar. Nu startade han det betydligt mindre hotellet Victoria i det gamla Mühlenbruchska huset på Östra Sjögatan 1. Huset, som byggdes på 1720-talet, inrymde också en skeppshandel och i den välvda källaren låg ölhallen Svea. Där fanns en ”pilroulette” som gästerna kunde använda för att bestämma vem som skulle bjuda på nästa omgång laget runt.

I Hotell Victorias kafé serverades inte bara kaffe och te utan även öl och vin. Här fanns också ett särskilt rum för damer, vilket säkert vidgade kundkretsen. Tidigare hade knappast ”fina” damer kunnat besöka en servering utan manligt sällskap. Hit kunde de gå med sina väninnor.

Källarmästare Thomas Hansen (1865–1931) drev både Byttan i Stadsparken och Turisthotellet i hörnet Larmgatan–Ölandsgatan i många år. Han var också biografägare. Karikatyren är ritad av konstnären Ivan Hoflund och hämtad ur tidningen Kalmar–Kalmar Läns Tidning 1925.
Klipp ur Kalmar stads hembygdsförenings samlingar

Thomas Hansen (1865–1931) tillhörde en yngre generation än ”Pin-Olle”, men var lika driftig han. 1911 tog han över biografen Göta – föregångaren till dagens Saga. Då drev han sedan juni 1907 redan Kalmarbiografen i IOGT-huset på Strömgatan, sedermera känd under namnen Rex och Röda Kvarn.

Men Thomas Hansen var i högsta grad även verksam i hotell- och restaurangbranschen, detta tillsammans med sin hustru Emelie, född Nilsson (1864–1941), som hade tagit över stadsparksrestaurangen Byttan 1893 när ”Pin-Olle” gjort konkurs. Makarna Hansen drev också Turisthotellet, som startats 1891 i hörnet Larmgatan–Ölandsgatan. 

Turisthotellet låg på lagom avstånd från Centralstationen och det var oftast här gästande fotbollslag tog in på 20-talet när de anlände sent på lördagskvällen inför söndagsmatch på Fredriksskans. Fastigheten köptes 1936 in av Kalmar Fabriks- och Hantverksförening, som lät riva huset två år senare. Bilden är från något av 1900-talets tidigaste år.
Vykort ur Olle Vallerheds samling

Så småningom tog Hansens brorson Carl Albien över såväl Byttan som positionen som stans biokung – han utökade imperiet med Centrum på Larmgatan 1930 – medan Emelie Hansen fortsatte sköta om Turisthotellet på egen hand sedan maken avlidit 1931. Men i och med makens frånfälle försvann hotellrestaurangens spriträttigheter – sådana fick inte kvinnor inneha – och lönsamheten sjönk avsevärt.

1936 sålde hon ”Turisten” till Kalmar Fabriks- och Hantverksförening, som egentligen hade tänkt sig att bygga om och modernisera fastigheten för att inrätta egna lokaler där. Men myndigheterna godkände inte ombyggnadsplanerna, särskilt brandrisken ansågs alltför stor. Alltså revs huset och en ny stor byggnad ritades av Sven Ivar Lind (1902–1980), samme arkitekt som vid den här tiden ritade den nya stadsparksrestaurangen med utgångspunkt från ritningar till en aldrig förverkligad vinterträdgård i Paris åt den kalmaritiske tändstickskungen Ivar Kreuger. Finansmagnatens självmord 1932 hade satt stopp för de planerna. 

Larmgatan vid korsningen med Ölandsgatan på en bild från 1945. Närmast kameran, till höger i bild, syns Odd Fellowshuset med Park Hotells skylt på hörnet. På andra sidan Ölandsgatan fanns Skånska Banken, biografen Grand och Ritz hotell i det så kallade Hantverkshuset, som inte ska förväxlas med 1600-talshuset med samma benämning i hörnet Kaggensgatan–Ölandsgatan.
Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv

Annons ur 1962 års telefonkatalog, Kalmar–Västerviksdelen.

Både nya Byttan och Hantverksföreningens hus stod klara 1939. Lind förklarade att byggnaden på ”Turistens” gamla tomt ”vill genom sin arkitektur, behandling och skala ansluta sig till den äldre arkitekturen i grannskapet utan att direkt efterbilda den och utan att de praktiska och ekonomiska kraven eftersättas.” Det där med att rita moderna hus i tidens stil som ändå fungerar tillsammans med de äldre husen och miljön i grannskapet är något dagens byggherrar och arkitekter gott kunde fundera betydligt mer på. 

Entrén till Grand och Ritz fotograferad en kväll någon gång på 80-talet. I stället för Skånska Banken är det Turistbyrån som residerar i hörnet mot Ölandsgatan.
Foto: Östra Småland

Kanske bidrog den förre ägaren Hansens bioverksamhet till att en  toppmodern biograf – Grand – kom att inrymmas i fastigheten på ”Turistens” gamla tomt. Här fanns också, förutom Hantverksföreningens egna lokaler, bland annat Skånska Bankens kontor, en mjölkbar och i källaren vad som rimligen bör ha varit en av Kalmars första bowlingbanor, om inte rent av den allra första – kägelbanor hade det funnits flera i Kalmar genom tiderna, men den moderna amerikanska varianten hade fått sitt definitiva genombrott i Sverige just på 1930-talet.

Annons ur 1962 års telefonkatalog, Kalmar–Västerviksdelen.

Ett hotell fick förstås också plats i den nya, stora byggnaden. Ritz Hotell hade tidigare funnits på Norra Långgatan 26 (i dag Akademibokhandelns adress) och kunde i Hantverksföreningens nybygge disponera 22 resanderum två trappor upp. Hotellet bör ha funnits kvar till någon gång i skarven mellan 80- och 90-talet. Den sista filmen visades på Grand 1995; i dag har Lindra second hand-butik i det forna filmpalatset. 

Entrén till Hotell Continental på Larmgatan 10, fotograferad 1948. En myntautomat ur vilken hungriga hotellgäster och andra kunde förse sig med smörgåsar fanns strategiskt placerad vid porten.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

På Larmgatan 10 i samma kvarter låg för övrigt Hotell Continental redan innan Hantverksföreningens hus byggdes. Även detta hotell bör ha stängts någon gång runt 1990. 

Gamla Epahuset byggdes 1936, där Ritz tidigare legat. Det går tvärs igenom kvarteret Åldermannen, intill Kvastenhuset (före detta Domus). Mot Norra Långgatan fanns i nummer 24, alldeles intill Ritz, även Hotell Svea, som var kvar där in på 60-talet. Men redan innan Epa byggde nytt 1967 (nuvarande Åhlénshuset) och det gamla huset i stället blev en del av Domus, hade Hotell Svea i stället etablerats på Södra Långgatan 27, intill det Areskogska huset från 1700-talet. När Barometern byggde ut tidningshuset 1970 flyttades Areskogska huset till Södra Vallgatan 23. Just på den adressen hade för övrigt på 30-talet Pensionat Svecia varit beläget.

Södra Långgatan på en bild från 1965. Längst till höger på nummer 29 fanns det så kallade Areskogska huset som 1970 flyttades till Södra Vallgatan. Där bortom Hotell Svea på nummer 27 och i nästa hus Hotell Rex på 25:an. I 23:an borta till vänster låg Fribergs Läder.
Foto: Stig Westerlund/Kalmar stads hembygdsförening

I sina nya lokaler på Södra Långgatan blev Svea på nytt granne till ett hotell, precis som på Norra Långgatan. På nummer 25 låg nämligen det lilla hotellet Rex, som så vitt jag minns var i drift också flera år in på 70-talet. 

Annons ur 1962 års telefonkatalog, Kalmar–Västerviksdelen.

Just intill Epahuset, fast mot Storgatan på nummer 21, fanns på 30-talet Pensionat Astoria. Det huset försvann, liksom flera andra när Domus byggdes i början av 60-talet. 

Även huset på Kaggensgatan 22, där Elnas Pensionat hade legat i flera decennier, försvann vid rivningarna för Domusbygget. På just den adressen hade Ernst Hornfors startat Kalmar Elektriska Byrå 1921. Efter tolv år blev lokalen för trång och elfirman flyttade snett över Kaggensgatan till hörnet mot Norra Långgatan. Där passade Hornfors på att starta Hotell Norma på övervåningen. Hotellet fanns kvar till någon gång på 60-talet, tror jag, medan Kalmar Elektriska höll ut ända till 2016 då Taco Bar tog över.

Annons ur 1962 års telefonkatalog, Kalmar–Västerviksdelen.

Ytterligare ett kvarter norrut, vid korsningen med Fiskaregatan, på Kaggensgatan 32 hyrde Elin Peterson ut rum. I början av 40-talet hade etablissemanget bytt innehavare till Ragnhild Håkansson och namn till Hotell Nea. Så småningom gifte ägaren sig och fick efternamnet Stéenhoff, men hotellet fortsatte hon att driva i alla fall in på 60-talet och kanske längre än så. Jag vill minnas att det fanns kvar även på 80-talet, men då rimligen i annan regi. 1988 – året efter Ragnhild Stéenhoffs bortgång vid närmare 90 års ålder – byggdes hotellet om till bostadslägenheter.

Det var länge sedan någon tog in på Hotell Nea i hörnet Kaggensgatan–Fiskaregatan. I dag är det lägenheter i de gamla hotellrummen. Där Fabriksboden på bilden från 1974 saluför tyger och gardiner sålde sedan under 34 år Madame Chic damkläder ända fram till 2018. Sedan dess har det varit damfrisering i lokalerna.
Foto: Marianne Bengtsson, Kalmar kommun/Kalmar stads hembygdsförening

Annons ur Motorturismens Smålandsrevy (1952)

Naturligtvis har det funnits ännu fler i dag försvunna hotell och pensionat i centrala Kalmar. Till exempel var länge Park Hotell inhyst i Odd Fellowshuset längst ner på Larmgatan. Hotel du Nord, som låg på Östra Sjögatan alldeles intill Stadshotellet, blev uppköpt av och infogat i sin större granne 1938. Hotell Fenix hade adressen Larmgatan 16 och sin restaurang ovanför Närstads butik, som ju fortfarande finns kvar i markplanet. I lokalerna en trappa upp återfanns efter Fenixtiden bland annat Gillets matsalar och därefter Capri – stans första pizzeria – samt dess efterföljare Pizzeria Paris, men nu är det länge sedan huset var försett med krog.

Kvällsbild på Närstads upplysta skyltfönster, förmodligen tagen på 30- eller 40-talet. Den lilla skylten mellan fönstret och entrédörren gör reklam för Hotell Fenix som då fanns på samma adress – Larmgatan 16 – som Närstads. Hotellet är borta sedan länge, men Närstads finns kvar.
Foto: Walter Olson/Närstads

Det har förstås också kommit till nya hotell. Hotell Packhuset inreddes i gamla hamnmagasin och stod färdigt 1986. 

De gamla hamnmagasinen från 1700-talet byggdes 1986 om till Hotell Packhuset. När den här bilden togs i september det året var det inte långt kvar till invigningen. Från vänster kontrollanten Lars Bengtsson, projektledaren och idégivaren Rolf Åkerlund, fastighetsägaren Gustaf de Geer samt Åke Einarsson och Martin Gross från byggentreprenören Diös.
Foto: Peter Lidengren/Östra Småland

Stiftelsen Hemmets fastighet vid Slottsvägen 7 gjordes 1973 om från hemvist för ”obemedlade och sjukliga kvinnor” till det nuvarande Slottshotellet. Huset hade byggts 1864 som industrimannen och grosshandlaren Johan Jeanssons privatbostad. 

Huset där grosshandlaren Johan Jeansson och hans familj till slut inte fick plats var länge ålderdomshem i Stiftelsen Hemmets regi för att på 70-talet i stället bli hotell. Fast redan då var det rejält ombyggt sedan Jeanssons tid på 1800-talet. Fotot är från 1981.
Foto: Janne Hansson/Östra Småland

Grosshandlarn och hans hustru Emma Parrow fick sammanlagt 13 barn och när familjen efter det nionde inte längre rymdes i huset vid Slottsvägen flyttade man till det så kallade Lilla hovet vid Larmtorget; på andra sidan Västra Vallgatan, från Frimurarehotellet sett. Lilla hovet brann ner 1901. I stället byggdes då det så kallade Eoska huset byggt av Fastighets AB Eos, vilket ägdes änkan Emma – hennes man hade avlidit 1896 – och tre av hennes söner; ”Eos” var helt enkelt en förkortning för ”Emma och sönerna”. 

Lilla Hovet vid Larmtorget, fotograferat från det alldeles nybyggda vattentornet år 1900. Till höger skymtar Frimurarehotellet och bakom Lilla Hovet håller riksbankshuset på att byggas. Lilla Hovet brann ner 1901 och ersattes av det så kallade Eoska huset, även kallat Ludvigshuset, som täcker Larmtorgets hela södra sida.
Foto ur Olle Vallerheds samling

Slottshotellet utökades för övrigt för ett tiotal år sedan med en lågprisdel på andra sidan Molinsgatan, det gamla så kallade Champagnehemmet, som dessförinnan länge fungerade som behandlingshem för missbrukare. Men det var förstås ett ”hotell” av helt annat slag än sådana som det här blogginlägget handlat om.

© Klas Palmqvist

Bearbetad version av en text som var publicerad i nättidningen Hela Östra Småland den 14 maj 2021

TACK
till Jan Magnusson, Kalmar kommun; Gunnar Magnusson, Kalmar Stads Hembygdsförening; Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns museum; Katarina Bruun, Uppsala; Olof Vallerhed, Färjestaden; samt Närstads, Kalmar.

LÄNKAR till andra texter på bloggen:
• Witt – klassiskt hotell som sett bättre dagar
• Saken är biff, löjtnant Lindström! 
• Kost och logi vid Stortorget ända sedan Linnés dagar
• ”Pin livat” på Byttan och i Tallhagen
• Saga – äldsta biografen i Sverige
• Centrum för film i Kalmar i 68 år
• Närstads – En familjeaffär sedan 1933 
• När pizzan kom till Kalmar
• Vi går en sväng på Larmtorget

Kalmar kommuns arkiv med fotograferna Blombergs gamla bilder

På Digitalt Museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.

KÄLLOR
Göran P D Adolfson: Jeanssondynastin – Storfinans med kalmardominans (1993)
A Anander (utg): Kalmar läns kalender 1947–1948 (1948)
Karin Asmundsson: ”Södertull – nyktraste platsen i Kalmar” (i Östra Småland den 14 juli 2009)
Ch Pierre Backman: ”Källare och krogar i sekelskiftets Kalmar” (i Kalmar nations skriftserie XXXVIII, 1961)
Ch Pierre Backman: ”Tallhagssocieteten” (i Sancte Christophers gilles CHroenica XXVIII–XXIX, 1966)
Bengt Bengtsson och Gunnar Magnusson: Kalmar Lexikon (2014)
Gunnar Berggren: Minnesskrift med anledning av S:t Johanneslogen Carls 75-åriga tillvaro (1933)
Manne Borgwall: Från flydda tiders Kalmar (1944)
Manne Borgwall: Kalmar i minnets skimmer (1954)
Sophia Garcia Hasselberg: ”Tacoställe tar över efter elbutik” (i Östra Småland den 3 augusti 2016)
Sigbritt Grusell m fl: Butiker i Kalmar på 1950-talet (2012)
Manne Hofrén: Kalmar Stadshotell 1819–1969 (1969)
Per Jarlbo: Kalmars gatunamn (2007)
W A Chr Jensen: Motorturismens Smålandsrevy – Kalmar län med Öland (1952)
Magdalena Jonsson: Slottshotellet i Kalmar – Kulturhistorisk utredning (2006)
Skotte Linde: ”Även krogar är kultur” (i Alla tiders Kalmar, 1993)
Lars Månsson: Fabriks- och hantverksföreningens i Kalmar krönika (1997)
Gösta Nyblom (utg): Sveriges privata företagare – Blekinge och Kalmar län (1941)
Ann-Charlotte Ohlén: ”När filmen kom till Kalmar – om Sagabiografen” (i Kalmar län – Årsbok för kulturhistoria och hembygdsvård 1980)
Gustaf Olsson: Kalmar fabriks- och hantverksförening – Byggnadshistorik över Gästgivaren n:r 10 (1940)
Klas Palmqvist: ”Huset som ingen sett på 114 år” (i Östra Småland den 14 mars 2015)
Klas Palmqvist: ”Inte lätt att hitta rätt” (i Östra Småland den 8 augusti 2015)
Klas Palmqvist: ”Vi går en sväng på Larmgatan” (i Östra Småland den 1 september 2018)
John Sjöstrand: Kalmarbilder (1925)
Sigvard Sterner: Min barndoms stad (1981)
Harald Åkerlund: ”Byttan in memoriam” (i Sancte Christopher gilles CHroenica XII–XIII, 1939)