Vardagligheter som bara försvinner

Ölandshamnen – som sedan länge är Kalmars gästhamn – kom till på 1870-talet och det var härifrån färjetrafiken till och från Öland utgick. Här handlade man också fisk, kanske har den lilla flickan och hennes mamma på det här fotografiet från 1891 något nyfångat i korgen de bär på. Kommersen är i full gång vid småbåtarna till höger på bilden. De större båtarna är Ölandsfärjor, närmast ligger Kalmarsund N:o 2, byggd på Motala Verkstad 1869 och skrotad 1924.
Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv

Mycket av det vi upplever som självklarheter omkring oss är både värdefullare och mer spännande än vi kanske själva inser. Så en dag är de bara borta.

De flesta sådana här vardagligheter – och inte minst de människor som ser till att hålla i gång dem – får aldrig sin historia skriven, trots att de ofta spelar en viktig roll i vardagen för väldigt många. Kvinnan eller mannen i korvkioskens lucka var ju en lokal kändis som många fler var bekanta med än de var med exempelvis de lokala makthavarna i drätselkammaren, gångna tiders kommunstyrelse. Så kan det väl vara än i dag förresten – vem är väl Johan Persson mot Bojan på Kalmargrillen, egentligen?

Henrik David Fränkels egendomligt kutiga gestalt var ett välbekant inslag i Kalmars stadsbild i många år. Han var född 1886 och drev klädeshandeln Bröderna Fränkel & Co i hörnet Storgatan–Västra Sjögatan. Den övertogs 1927 av Mendel Wilensky. Fränkel blev sedan ett av stans original och gick alltid omkring med en packe tidningar under armen. Det kunde hända att han satte sig på en bänk och somnade inne på gamla apoteket Lejonet, vilket då låg tvärs över Storgatan från hans gamla butik som ändrat namn till Göteborgs-Magasinet. Sedan 70-talet står det Rågårds på butiksskylten. Henrik David Fränkel avled 1967. Han är begravd på den mosaiska begravningsplatsen i Kalmar.
Foto: Björn Höglund/Kalmar stads hembygdsförening

När de som minns själva är borta återstår ofta ingenting eller i bästa fall mer eller mindre förvanskade historier och kanske ett och annat amatörfoto. Att ge sig på att försöka ta reda på sådant är – i all anspråkslöshet – på sätt och vis ett slags grundforskning, där man i mycket får lita till sina egna och andras mer eller mindre bräckliga minnesbilder, gamla artiklar som slumpen fört under ens ögon och vad man kan utläsa ur de fotografier som trots allt existerar.

När jag 2011 startade avdelningen Torget i Östra Småland valde jag benämningen just för att betona öppenheten för allt möjligt och friheten från avgränsningar: ”Här ryms det mesta och Torget är en plats som obehindrat breder ut sig i såväl tid som rum [...] Tittar man lite närmare på vardagsvanligheterna upptäcker man nästan alltid något mer”, skrev jag i min introduktion.

Så blev det också i mångt och mycket, men med det viktiga tillägget att läsarna hela tiden var synnerligen flitiga med att höra av av sig för att kommentera, lägga tillrätta och komplettera sånt de läst på Torget.

Här följer ett litet bildsvep över försvunna vardagligheter: kön på banken före klockan tre, gamla broar till stora arbetsplatser, hemslöjd, mellanöl och bullrande flygplan och en del annat också. Allt under mottot som hängt med Torget ända från starten: ”Om sådant vi glömt och om sådant vi inte visste att vi kom ihåg – eller tvärtom”.

Innan det fanns mobiltelefoner blev det på sommaren gärna köbildning till telefonkioskerna i Borgholm, som när den här bilden togs i juli 1983. Sedan 2015 finns det inga fungerande telefonkiosker kvar i Sverige.
Foto: Östra Småland

1968 fick F12 – Kalmar flygflottilj – sina första Drakenplan levererade. Flottiljens flygplan hade redan tidigare bullrat rejält när de dagligen flög över stan på väg till och från sina övningspass, vanligtvis förlagda ute över Östersjön, men med Drakenplanen slogs alla rekord. Även om två personer befann sig alldeles intill varandra var det helt omöjligt att föra ett samtal när planen kom brakande flera gånger om dagen. Drakenplanen fanns kvar ända tills flottiljen las ner 1980. Sedan blev det betydligt stillsammare ovanför stan och Kalmarborna kunde sluta skrika åt varandra. F12:s siste chef blev mannen på bilden, överste Fritz Crona (1924–1992), här fotograferad framför ett av de högljudda jaktplanen.
Foto: Östra Småland

När Kalmar FF spelar hemma har det sedan ganska många år inte funnits några matchprogram att uppbringa. Programmen var först och främst tänkta att skaffa föreningen annonsinkomster; informationen om den aktuella matchen kom oftast i andra hand, även om ambitionsnivån växlat genom åren. Men när annonsörerna svek och publiken skaffade sig information via sina mobiler blev programmen en dålig affär för KFF som upphörde med dem. Förståeligt men tråkigt eftersom programmens utformning och annonserna i dem berättar en hel del om den tid de tillkommit i. Det här matchprogrammet är från hemmaderbyt mot Öster 1982 som KFF vann med 1–0, målskytt Johny Erlandsson i 44:e minuten. Östra Smålands sportredaktion var på plats i ett något oproportionerligt bildmontage.
Matchprogram ur Klas Palmqvists samling

Vid Elevatorkajen var förr i världen strömmen strid av fartyg som kom för att lossa och lasta. Som här på bilden M/S Eknaren, fotograferad utanför ångkvarnen 1925. Fartyget hade byggts tre år tidigare av W Doxford & Sons i Sunderland i England och ägdes av rederiet Transatlantic i Göteborg. Många år senare, närmare bestämt den 1 juli 1942 när fartyget var på väg mellan Aden och Kapstaden, torpederades och sänktes Eknaren av den japanska ubåten I-16 i sundet mellan Moçambique och Madagaskar. Besättningen räddades. Ubåten sänktes i sin tur i maj 1944 av det amerikanska örlogsfartyget USS England vid Solomonöarna öster om Nya Guinea. Samtliga 107 man ombord omkom.
Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv

I januari 2015 påbörjades rivningen av ett av Kalmars historiska vardagsrum, IOGT-huset på Strömgatan. Det hade då spelat en central roll i Kalmarbornas dagliga liv ända sedan 1880-talet. Oräkneliga konserter, kurser, fester, föredrag, olika slags möten och andra evenemang hade arrangerats här. 1907 inrättades här en fast biograf – redan tidigare hade lokalen ofta hyrts av ambulerande filmförevisare – som under namnen Rex och senare Röda Kvarn fanns kvar in på 40-talet. Stolarna såldes till lilla Abbetorps Bio utanför Bäckebo och finns kvar än i dag. Till skillnad från huset de kom ifrån.
Foto: Helen Edvall/Östra Småland

Erik Höglunds fantastiska räcke på Hemslöjden på Larmgatan, smitt av Axel Strömgren 1958. Butiken gick i konkurs 1993 och sörjs fortfarande av många i Kalmar. Räcket räddades till Hemslöjdens lokaler i Pukeberg. Den första hemslöjdsutställningen i Kalmar ägde rum i rådhuset 1840, då i Hushållningssällskapets regi. Hemslöjden i Kalmar blev redan i början av 1920-talet först i landet att etablera samverkan med konstnärer, vilket kom att prägla mycket av verksamheten. Särskilt uppmärksammat blev det mångåriga samarbetet med konstnärsparet Gunilla Skyttla och Raine Navin som inleddes 1967.
Foto ur ”Kalmar”, utgiven av Förlag AB Appeltoffts Bokhandel 1969

Den här innergården i hörnet Strömgatan–Kaggensgatan på Kvarnholmen försvann när det gula tegelhuset som omgav den revs på 80-talet. Möbelhuset Billig Heminredning flyttade ut till norra industriområdet och blev till vad som numera är känt som Mio Möbler. På den gamla tomten har det varit parkeringsplats sedan dess, men Kalmarsund Hotell planerar att göra en rejäl utbyggnad med ett femvåningshus här.
Foto: Marianne Bengtsson, Kalmar kommun/Kalmar stads hembygdsförening

”Annoversstugan” vid Stensögatan. Varken stugan eller gatan den låg vid existerar längre. De fina Kalmarskildrarna John Sjöstrand – som gjort teckningen – och Sigvard Sterner har båda berättat om en gumma som bodde i den här stugan för längesedan. En gång ställde hon till med kalas och som tilltugg till supen bjöds ansjovis, något som inte var så vanligt på den tiden och ansågs märkvärdigt och fint. Ja, det var så ovanligt att gumman själv inte riktigt hade kläm på vad fisken egentligen hette: ”Vassego å ta utå annoversen”, sa hon och sedan fick stugan heta ”Annoversstugan” resten av den tid den stod kvar. Stensögatan, som den låg vid, gick från Södra vägen till Margaretaplan, en bit öster om nuvarande Stensövägen, som på 1930-talet kom att ersätta den gamla gatan.
Teckning av John Sjöstrand ur ”Gamla Kalmarbilder” (1927)

Från den 1 oktober 1965 fram till och med den 30 juni 1977 gick det bra att köpa riktigt öl i vanliga svenska butiker. På den här bilden från början av 70-talet visar Aina Persson upp en del av mellanölsutbudet på Kalmar Stormarknad, nuvarande Baronen. Mellanölet – skatteklass IIB – höll en alkoholhalt på 3,6 viktprocent, vilket motsvarar 4,5 volymprocent, som är den måttenhet man räknar med i dag. Mellanölet ersattes i butikerna av det alkoholsvagare så kallade folkölet.
Foto: Östra Småland

”Suckarnas bro” kallades gångbron i trä över järnvägen vid Kalmar Södra station, som för övrigt inte heller finns kvar. Bron låg där Bragebron finns i dag och de som suckade var förstås alla arbetare som bodde på Sandås som gick över bron över för att komma till jobbet på antingen någon av de båda tändsticksfabrikerna – Fredriksdahls respektive Kalmar Tändsticksfabrik – eller på Kalmar Verkstad. Bron byggdes 1919 och revs 1954. Sedan var det bommar vid Bragegatans korsning med järnvägen i mer än 50 år innan den nya bron för alla sorters trafik invigdes 2008.
Foto: Robert Andersson/Kalmar stads hembygdsförening

Den här bron mellan Ängö och Varvsholmen i Kalmar byggdes i slutet av 1920-talet och låg i Hammarskjöldsgatans förlängning. Fram till december 1972, då den nya anslutningsvägen – med ny bro – till Ängöleden togs i bruk, var den gamla bron med körbana av trä varvets enda landförbindelse. Den fanns fortfarande kvar när den här bilden togs 1973 och det dröjde ytterligare några år innan den försvann.
Foto: Stig Westerlund/Kalmar stads hembygdsförening

”Halva livet ser man en person i nacken, i den kö som leder fram till furufracken”. Så sjöng man i Hasse Alfredsons och Tage Danielssons Kösång i revyn Glaset i örat 1973. Men en del köer har faktiskt försvunnit sedan dess. Till exempel kön på banken just före månadsskiftet, när alla skulle betala sina räkningar. Bilden är tagen på Sparbankens kontor i Kalmar den 28 april 1981 och man ser att klockan snart är tre på eftermiddagen, det klockslag då banken obönhörligen stängde – Vad i helvete har dom för sig in i banken efter tre? sjöng ju Hasseåtage redan i revyn Lådan 1966. I mitten av 80-talet infördes äntligen kölappssystem även på banker och postkontor, något som funnits vid till exempel charkdisken i livsmedelsbutikerna långt tidigare. Nu för tiden är det knappt man blir insläppt i banken, kontanter vill de inte ha att göra med och inte en människa betalar sina räkningar där.
Foto: Janne Hansson/Östra Småland

© Klas Palmqvist

Bearbetad version av text som var publicerad i nättidningen Hela Östra Småland den 16 april 2021

TACK
till Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns museum, Jan Magnusson, Kalmar kommun, och Gunnar Magnusson, Kalmar stads hembygdsförening.

LÄNKAR
Kalmar kommuns arkiv med fotograferna Blombergs gamla bilder.

På Digitalt Museum finns mer än 90.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.