När en enda familj bodde i Norrliden

Familjen Nylander på 50-talet när man bodde i Norrliden. Från vänster mamma Dagmar, barnen Kjell, Inga, Dagny och Arnold samt pappa Henry. Senare utökades barnaskaran också med systrarna Britta, Haidi och Tanja.
Foto: Walter Olson/Arnold Nylanders samling

Bostadsbristen var svår i Kalmar i mitten av 50-talet. Fyrabarnsfamiljen Nylander hade tvingats flytta in i hustrun Dagmars föräldrahem, men hennes man Henry fick inte plats där utan måste bo i hönshuset. Då kom ett erbjudande att flytta till Norrliden. Vad som i dag är en stadsdel med flera tusen invånare bestod då av åkrar, skog och ett omodernt litet torp.

En flygbild från 1964, tagen från 750 meters höjd, lagd ovanpå en nutida karta över Norrliden. Torpet där familjen Nylander bodde ligger just ovanför det röda krysset på bilden. Vid det blå krysset syns det så kallade Fiskartorpet som stått obebott i många år innan det också revs när den moderna stadsdelen skulle börja byggas.
Stort tack för flygbilden till Ola Skogler på samhällsbyggnadskontoret i Kalmar samt till Sarmite Roske, som utfört montaget av kartan och flygbilden.

Det är spännande att promenera omkring i Norrliden i Arnold Nylanders sällskap.

De synliga resterna av vad som fanns här innan Norrliden blev Kalmars då nordligaste stadsdel, inskränker sig för oss andra till en del gamla träd och en och annan stenmur.

Men Arnold vet exakt hur här såg ut innan alla hyreshusen byggdes i skarven mellan 60- och 70-talet.

– Och många av gång- och cykelvägarna går faktiskt precis där de gamla grus- och åkervägarna fanns, berättar han.

Hilding Linde, direktör på Siefvert & Fornander – sedermera känt som Arenco och Norden – hade fått veta att familjen Nylander var i akut behov av bostad och erbjöd familjen att hyra Norrliden för 40 kronor i månaden. Hyran var låg – 40 kronor 1955 är i 2016 års penningvärde 540 kronor – men det var standarden också, det fanns inte ens ström i stugan.
Ur Arnold Nylanders samling

Norrliden 1957, sista året familjen Nylander bodde i det lilla torpet, som gett namn åt hela den nuvarande stadsdelen. I dag bor bortåt 4.000 människor i Norrliden, då utgjordes det totala invånarantalet av sex personer.
Foto ur Arnold Nylanders samling

Arnold var bara två år när familjen kom till torpet Norrliden och inte mer än fyra när han flyttade därifrån. Men han minns hur kallt det kunde vara på vintern.

– Det fanns bara en järnspis och en kakelugn i huset. En vinter låg vi fullt påklädda allihop. När vi steg upp upptäckte vi att det var så kallt att det frusit i kaffepannan...

Arnold Nylander, fotograferad i mars 2016, ungefär på platsen för sitt barndomshem. Ingenting finns kvar av det i dag. Den adress som ligger närmast det totalförsvunna torpet är Två Bröders väg 15.
Foto: Klas Palmqvist 

Familjen Nylander flyttade inte långt från Norrliden, bara till Videvägen i Berga. Och Arnold, hans bror Kjell och deras kompisar fortsatte under hela uppväxten att hålla till i området.

–Fast en gång tog vi i lite väl mycket. Vi byggde en jättestor koja, ja, nästan ett blockhus, och det såg ut som rena kalhygget runt omkring.

– Vi gick och hämtade farsan och visade stolt upp vad vi åstadkommit. Han sa att ”ni har varit jätteduktiga, men ni måste förstå att det kan kosta mig mycket pengar om någon kommer underfund med att det är ni som fällt alla träden. Och det har jag inte råd med.”

– Han blev inte arg, utan bad oss bara att inte hålla till där i fortsättningen. Och det förstod vi ju.

En 14-årig Arnold Nylander, fotograferad 1967 när han bodde i Berga, men fortfarande tillbringade mycket av sin fritid med sin bror Kjell och andra kompisar i markerna runt Norrliden. De fiskade, grillade och körde moppe fast de kanske inte riktigt hade åldern inne.
Foto ur Arnold Nylanders samling

Arnold drog sitt strå till stacken. Som elvaåring rensade han bönor på Berga bruksgård. Men det var mer inbringande för honom och hans kompisar att vakta grinden på vägen ut till badet på Värsnäs.

– Vi fick en slant när vi öppnade den för folk som skulle passera. Och det kunde bli ganska stora pengar: 30 kronor en dålig dag, 90 kronor en bra dag och som mest 125 kronor.

Om man lägger till en nolla får man beloppen ungefär i 2016 års penningvärde.

Dagny Nylander – sedermera Andersson – fotograferad tillsammans med morbror Tomas Grön på vägen framför familjen Nylanders hus i mitten av 50-talet.
Foto ur Arnold Nylanders samling

När Arnold fyllt 15 fälldes det träd och byggdes hus i helt andra dimensioner i området än när han och kompisarna byggt koja. En ny stadsdel bredde plötsligt ut sig.

– Känslorna var lite kluvna. Det var ju ”vårt” ställe, men samtidigt var det kul att det hände något. Och det blev så fint, tyckte man.

– Så flyttade det ju in en massa snygga tjejer också. Vi var nog i precis rätt ålder för att inte bli sentimentala.

© Klas Palmqvist

Bearbetad version av en text som fanns med i Östra Småland den 9 april 2016

Torget i Östra Småland den 6 februari 2016 handlade om äventyraren och affärsmannen Richard Allgårdh (1902–1965), som i början av 60-talet blev den allra siste att bo i det gamla Norrlidentorpet eller ”Villa Norrliden”, som han föredrog att kalla det. Arnold Nylanders pappa Henry extraknäckte med att göra i ordning gamla lyktstolpar som Allgårdh köpte på kontinenten och sålde i Sverige och Nordamerika. Extraförtjänsten kom väl till pass när familjen Nylander byggde ett eget hus på Videvägen i Berga, strax söder om Norrliden. Texten om den extravagante Richard Allgårdh finns att läsa även här på Torgetbloggen under rubriken Mannen som samlade på lyktstolpar.