 |
| På den här bilden från 1964 syns till vänster Österbergska gårdens gavel mot Lindölundsgatan. Huset hade då hamnat vid den tio år tidigare anlagda Axel Weüdels gata, det är den som mynnar mellan husen på bilden. I det vita huset bodde skräddarmästare Torsten Silfver. Hans hus revs i början av 70-talet men päronträdet till vänster om huset fanns kvar långt in på 90-talet. Men 1992 hade ett stort hus byggts tvärs över Axel Weüdels gata och det lilla som fanns kvar av skräddarens gamla tomt gjorts om till parkeringsplats. Och eftersom päronen trillade ner på bilarna som stod närmast så sågades det förstås ner till slut... Foto: Stig Westerlund/Kalmar Stads Hembygdsförening |
Det är inte mycket kvar av Lindölundsgatan numera. Förr i världen var den en bra bit längre. De flesta gamla husen vid den har rivits för länge sedan. Inte heller finns där någonting som i dag skvallrar om att det var vid denna oansenliga gata som en viktig del av arbetarrörelsen i Kalmar tog sin blygsamma början i början av 1890-talet.
 |
| Samma parti av Lindölundsgatan som på den svartvita bilden överst i blogginlägget. Alla de gamla byggnaderna är spårlöst försvunna, liksom en del av den redan dessförinnan synnerligen korta Axel Weüdels gata. Bilden är tagen 2017. Foto: Klas Palmqvist |
Kalmarhistorikern och metallarbetaren Robert Andersson (1887–1957) berättar i sin historik över Metalls avdelning 34 att det år 1890 fanns fyra fackföreningar i Kalmar. Kakelarbetarnas och skomakarnas var äldst, medan målarnas och tändsticksarbetarnas hade bildats samma vår.
Kakelarbetarna föreslog att föreningarna skulle starta en samorganisation, både för att hjälpa varandra och för att få arbetare i andra branscher att också organisera sig. Redan vid första mötet bestämdes att bjuda in järnarbetarna till nästa sammankomst.
Denna ägde rum en söndagsförmiddag i privatläraren Axel Strömbergs skola i den så kallade Blockmakaregården på Västra Sjögatan på Kvarnholmen. Men när det var dags för nästa möte vågade den välvillige läraren inte längre upplåta sin skolsal. Genom att arrangera socialistmöten riskerade han att inte få behålla sina elever.
 |
| Korsningen Trädgårdsgatan–Lindölundsgatan 1955. Uppgifterna är aningen oklara, men antingen i ett rum i det lilla huset en bit in på Lindölundsgatan eller i det större Österbergska huset, vars gavel syns en bit längre bort, inrättades 1890 Kalmars första fackföreningslokal. Foto: Walter Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv |
Mötena hos de enskilda fackföreningarna brukade hållas hos någon av medlemmarna. Men saken kom förstås i ett annat läge när det handlade om en samorganisation. Skomakarnas ordförande Josef Vahlén förbarmade sig till slut. Centralföreningen, som denna föregångare till Fackliga Centralorganisationen kallades, fick för sex kronor i månaden hyra ett möblerat rum – inklusive uppvärmning och städning – i hans lilla tvårumslägenhet på Lindölundsgatan 1. En taklampa inköptes också för att sprida ljus i denna första egentliga fackföreningslokal i Kalmar.
 |
| Kornsningen Trädgårdsgatan–Lindölundsgatan 2017. Förutom själva gatorna finns ingenting kvar av det som syns på bilden ovanför. Foto: Klas Palmqvist |
Men Vahlén var en bit upp i åren, fattig och sjuk. Han avled 1892. På grund av hans sjukdom och eftersom verksamheten växte hade fackföreningarna redan i oktober året dessförinnan flyttat till en ny adress, inte långt därifrån; Norrdal vid Norra vägen, ungefär mittemot Norrgård. Där inredde de fackliga pionjärerna ett höloft i en ladubyggnad till möteslokal.
 |
| Norrdal, där Kalmars fackföreningspionjärer höll på att kvävas i tolv år. Bild ur ”Träarbetarnas fackförening i Kalmar 1899-1949” av Robert Andersson |
Problemet var bara att i rummet under lokalen låg en liten cikoriafabrik – cikoriarötter användes för att dryga ut det dyra kaffet – och när ”gubben Åberg” rostade cikorian trängde röken upp i fackets lokal och kvävde nästan mötesdeltagarna. ”Så hade man det i tolv år”, skriver Robert Andersson. ”Men trots den skröpliga boningen så upplevde vår förening just på Norrdal den kanske bästa och vackraste perioden i sin tillvaro”.
 |
| Lindölundsgatan sträcker sig i dag från Trädgårdsgatan i söder, över Erik Dahlbergs väg, till Domaregatan i norr. Förr var det en trång och slingrande gata som fortsatte fram till den del av Galggatan som numera heter Lindövägen, varpå den övergick till att bli Tallhagsvägen, vars sträckning också var annorlunda på den tiden. Kartan är från 1964. |
 |
| Österbergska gården fotograferad 1968, inte långt före rivningen. Huset köptes 1896 av åkaren Karl Österberg och byggdes ut i etapper. På vinden bildade 1903 några pojkar i nedre tonåren IF Glad Ungdom, Kalmar AIK:s ursprungsförening. Höghuset i bakgrunden uppfördes 1959–60. Foto: Stig Westerlund/Kalmar Stads Hembygdsförening |
 |
| Samma parti av Lindölundsgatan som på bilden ovanför. Bilden togs 2017. Foto: Klas Palmqvist |
Den förste studiecirkelledaren i Kalmar
 |
| Porträtt av en mycket ung Axel Weüdel. Han kom att reta upp Lenin och blev senare uppfinnare i USA. Foto ur Östra Smålands arkiv |
 |
| Gatskylten som visar att man kommit till Axel Weüdels gata, en av de kortaste och mest obekanta gatstumparna i Kalmar. Hemvist för denna bloggs redaktör sedan slutet av 1980-talet. Foto: Klas Palmqvist |
 |
| Österbergska husets innergård som den såg ut 1964, Fyra år före rivningen. Foto: Stig Westerlund/Kalmar Stads Hembygdsförening |
 |
| Innergården på samma plats som på bilden ovanför, ett drygt halvsekel senare. Foto: Klas Palmqvist |
Mycket mer om hela den gamla, betydligt längre Lindölundsgatan kan man hitta under rubriken Lindölundsgatan på fyra meter och 55 sekunder. Där finns även en länk till den fyra meter långa karta av gatan Ivar Olander (1908–1991) ritade 1981. En annan länk leder till en inspelning där man kan höra honom berätta på genuin Kalmardialekt om människorna som bodde där när han växte upp.
 |
| För många år sedan tog jag vara på det här reklamkortet som låg och skräpade i ett hörn på golvet i Östra Smålands arkiv. Det är tryckt på tidningens tryckeri men något årtal finns inte noterat. Typografin och sättet att uttrycka sig på gör att man kan förmoda att det är från 1930-talet. |
Texten var publicerad i Östra Småland den 11 november 2017
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar