Barnhuspojken som blev legendarisk redaktör på Östra Småland

Vilhelm Mauritz (1894–1966). Hatten med sitt ovanligt breda brätte var hans speciella signum ända från ungdomen.
Foto ur Klas Palmqvists samling

När Östra Småland började komma ut 1928 bestod redaktionen av chefredaktören Adolf Malmborg samt Vilhelm Mauritz. I sin bredbrättade hatt blev den sistnämnde snart blev en av Kalmars mest välkända profiler, inte minst uppskattad som kåsör under signaturen Akt Givarson. Som barn hade Vilhelm Mauritz avyttrats för en årlig ersättning av 60 kronor till ett par fattiga smålänningar som behövde pengarna till att betala skatten.

Den blivande författaren Vilhelm Moberg var redaktör i Alvesta för Nya Växjöbladet när han 1922 skickades till Emmaboda för att försöka förmå ortens företagare att annonsera i tidningen. Där råkade han stöta ihop Vilhelm Mauritz som då var anställd på ett kristallsliperi. Ett möte som slutade med att Mauritz blev tidningens korrespondent på orten, ända tills han 1928 sökte och fick arbete på den nystartade arbetartidningen Östra Småland i Kalmar.

Vilhelm Mauritz kom från Smedbäck i Nottebäck, nära Åseda i Kronobergs län. Men han var född 1894 i Jakobs församling i Stockholm av ”okända föräldrar”. Ett lätt ålderstiget torparpar hade införskaffat honom från Allmänna Barnhuset i huvudstaden – ett barnhem dit kvinnor i hopplösa omständigheter kunde lämna sina barn. Smålandstorparna behövde de 60 kronor man fick när man tog sig an ett fosterbarn för att ha råd att betala skatten.

Vilhelm Mauritz fotograferad på äldre dagar framför sitt barndomshem i Smedbäck utanför Åseda.
Foto ur Roland Classons samling

Den lille klene pojken, märkt av engelska sjukan, hade ändå hamnat i ett kärleksfullt hem, något han vittnar om i sin självbiografiska roman Föräldrar okända. Boken gavs ut 1962, året efter pensioneringen från Östra Småland, där han kommit att arbeta resten av sitt yrkesliv, de sista åren mest som kulturskribent och kåsör.

Demonstrationståg utanför Ljungbyholm den 8 september 1929. Mörekonflikten handlade om lantarbetarnas rätt att organisera sig fackligt och är en av de långvarigaste och bittraste arbetsmarknadsstriderna någonsin i Sverige. På stenmuren befinner sig Östra Smålands Vilhelm Mauritz, vars reportage från demonstrationen täckte flera sidor i tidningen.
Foto: Robert Andersson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Under uppväxten fick Vilhelm Mauritz av en tillfällighet kontakt med sin biologiske morbror, den norske skådespelaren Aksel Opsann. Han kunde berätta att Vilhelms mamma bott i Stockholm, men blivit sjuk och flyttat tillbaka till Oslo, där hon dött bara 28 år gammal. 

Vem som var hans far fick Vilhelm Mauritz aldrig veta.

Aksel Opsann (1872–1933), norsk skådespelare och morbror till Vilhelm Mauritz.
Foto: Oslo Museum (tack till Örjan Johansson)

Föräldrar okända blev en avsevärd framgång, fick fin kritik och gick som följetong i inte mindre än 15 tidningar. Bara honoraret från Vår kyrka var nästan lika stort som betalningen han fått från Diakonistyrelsens förlag för bokutgivningen.

Att Vilhelm Moberg var den stora förebilden för Vilhelm Mauritz är inte att ta miste på för den som läser hans romaner. Här handlar det om rejäl epik på småländsk dialekt.

Vilhelm Mauritz tre romaner, från vänster Föräldrar okända (1962), Brutna banor (1964) och Egna vägar (1966). Den sistnämnda är en på sitt sätt feministisk berättelse om en stark kvinna som tar sig fram ”i ständig opposition mot det vrånga i den fattiga omgivningen och mot mängden av manliga privilegier”, som det står i baksidestexten. Samtliga omslagsbilder är gjorda av Torsten Århult och böckerna utgivna av Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, föregångare till förlagen Verbum och Cordia.

Mauritz hade redan som ung skickat ett manus som byggde på hans egen uppväxt till ett bokförlag, men fått nobben med en uppmaning att försöka igen när han mognat mer. Ungefär 40 år senare var han definitivt mogen, men blev ändå refuserad två gånger till innan han fick napp hos Diakonistyrelsens bokförlag, som knappast gjort sig känt för experimentell eller modernistisk diktning.

– Tänk om jag debuterat tidigare. Då hade jag saknat den erfarenhet som jag nu har. Det skadar inte att ha en äldre människas perspektiv på tingen, förklarade han i en intervju i Barometern våren 1966.

Vilhelm Mauritz hade skaffat sig en gedigen bildning på egen hand, men även när han 1919 tillbringat ett år på Brunnsviks folkhögskola. I Kalmar var han i många år skolstyrelsens ordförande och kunde medverka till att ge nya generationer en mycket bättre skolgång än den han själv förunnats.

Vilhelm Mauritz avled den 4 augusti 1966, 71 år gammal.

Kuvertet med klipp om och bilder på Vilhelm Mauritz försvann för många år sedan ur Östra Smålands arkiv och lär nog aldrig återfinnas. Men i samband med redaktionens flytt från Amerikavägen i Kalmars norra förorter in till Kvarnholmen 2013, dök plötsligt den här teckningen upp. ”Akt Givarson”  står det – för så kallade sig Mauritz när han kåserade – ”sedd av Karl Roll -49”, en tecknare som åtminstone denna bloggs redaktör aldrig hört talas om. Den som vet mer om honom får gärna lämna en kommentar.
Foto: Ulrika Bergström/Östra Småland

© Klas Palmqvist
Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 15 november 2014

LÄNKAR till andra texter på bloggen:

• Mörekonflikten rev upp djupa sår
• Sista kvällen på ett blytungt jobb
• Bär Vilhelm Moberg skulle slå ihjäl Dramatenchefen, köpte lingon i Växjö och pinkade på Stockholms Central
• Ångkvarnen brinner!

På Digitalt Museum finns mer än 100.000 bilder och föremål ur Kalmar läns museums samlingar.