Utdömda smålänningar räddade den svenska äran i Spanien

Kalmar FF:s lagkapten Gunnar Svensson, till vänster, och hans kollega Julien Vaquero i Real Valladolid utbyter presenter före matchen den 8 januari 1950. Tallriken med Kalmar slott på var i åratal KFF:s stående hedersgåva.
Foto ur Gunnar Svenssons samling

Den 8 januari 1950 räddade Kalmar FF den blågula fotbollsäran! För med sådan flåspatriotism uttryckte man sig på den tiden.

Saken blev inte sämre av att samma fosterlandsvärnande krafter, som hyllade de småländska fotbollskämparna, bara ett par veckor tidigare hade gjort sitt bästa för att hindra KFF från att ens få chansen att putsa upp den svenska fotbollsglansen som just blivit nedsolkad av AIK och Malmö FF. Inte skulle några rödvita bonnläppar som låg på tionde plats i allsvenskan – vilket visserligen var bättre än någon expert tippat att nykomlingarna skulle mäkta med – få skämma ut nationen genom att fara till Spanien mitt i vintern och förlora tvåsiffrigt!

Bakgrunden var att efter höstsäsongen 1949 hade serietrean AIK rest till England och åkt på storstryk, bland annat hade man förlorat med 8–0 mot Arsenal. Och suveränt serieledande Malmö FF (man spelade höst/vår och MFF ledde efter 13 raka segrar på 13 matcher) hade åkt till Sydamerika och inte vunnit en enda match på sin Brasilienturné.

Inte så konstigt kan man kanske tycka idag, men uppfattningen om den brasilianska spelstyrkan var fortfarande ganska dimmig. Det återstod ju fortfarande mer än ett halvår till Sveriges VM-match mot Brasilien i Rio de Janeiro, som hemmalaget kom att vinna med 7–1. Sedan dess har inga svenskar talat förklenande om brasiliansk fotboll...

Egentligen var det meningen att KFF skulle åka till Marocko, men det krånglade till sig och när man gav sig iväg med tåget från Kalmar på själva julafton 1949 var det Spanien som var målet.

Resan hade föregåtts av något som närmast liknade en hetskampanj mot Kalmar FF från delar av det svenska fotbollsetablissemanget (som Nanne Bergstrand brukade säga på sin tid). För att svenska lag alls skulle få spela utomlands måste Svenska Fotbollförbundet ge sin sanktion. Förbundets generalsekreterare Holger Bergérus krävde in uppgifter om vilka smålänningarnas motståndare kunde tänkas bli:

”Det finns ju många verkligt starka lag därnere, och naturligtvis vill vi inte ha utklassningar på 15–0 och 20–0 eller något i den stilen”.

Bergérus fick en preliminär lista med lag som Real Madrid, Barcelona, Santander och Real Sociedad. Motståndet bedömdes som på tok för starkt. Han fick en ny lista, och vad som stod på den vete fåglarna, för spelprogrammet fastslogs inte definitivt förrän KFF var på plats i Spanien.

Smålänningarna släpptes i alla fall i väg, åt julbord i Alvesta, där SJ hade tre timmar på sig att slarva bort deras bagage, och fortsatte till Köpenhamn, där man lyckades hålla Parisexpressen i tolv minuter så att bagaget hann i kapp...

Samtidigt fortsatte råskället för att Kalmar FF fått tillstånd att förstöra Sveriges rykte ute i vida världen. Den inflytelserike journalisten Eric ”Bassen” Sköld, före detta framstående fotbollsspelare i AIK, skrev minst tre artiklar i Idrottsbladet för att stoppa KFF. Några rader ur den tredje:

”Är det inte att vara lite slösaktig med den renommé svensk fotboll lyckats skaffa sig – det är ju inte så mycket kvar efter AIK- och MFF-smällarna [...] högsta fotbollsmyndigheten är väl till för att förhindra rena vansinnigheterna. Som något annat kan man näppeligen beteckna denna huvudlöst tillkomna Kalmarturné.”

Lagledaren Gösta Carlsson och Bertil ”Jeppe” Olsson kontrollerar bollkvaliteten vid träning i San Sebastián.
Foto ur Gunnar Svenssons samling

Så småningom anlände KFF-truppen till San Sebastián. Vädret var bra, stan var vacker, folk var vänliga och den 6 januari skulle man möta Real Sociedad. Att det handlade om ett förstärkt B-lag verkar man inte ha haft riktigt klart för sig, och tur var kanske det. Matchen slutade 2–2 sedan Rolf Holmström två gånger gett KFF ledningen och med tanke på årstiden tycks man ha gjort en klart godkänd insats.

Vimpeln Kalmar FF förärades av Real Sociedad i samband med matchen i San Sebastián den 6 januari 1950.
Foto: Klas Palmqvist

Två dagar senare var det dags för match mot Real Valladolid som hade ett riktigt bra lag den här säsongen. Man låg trea i ligan och gick senare på våren till final i cupen, där det dock blev förlust med 4–1 mot Athletic Bilbao.

Inför mellan 15.000 och 20-000 åskådare kom spanjorerna till spel mot KFF med i stort sett ordinarie lag. Det stod 0–0 efter en intetsägande första halvlek men tre minuter in på den andra drog

KFF:s långe högerinner Gunnar Södergren iväg ett veritabelt kanonskott som den spanske målvakten inte kunde hålla. Målet satte ordentlig fart på matchen och spanjorerna låg på för att kvittera. I 82:a minuten smällde dock KFF:s gotländske vänsterytter Ivan Jonasson in 2–0 ur liten vinkel.

Publiken tycks inte ha surnat till utan hyllade tvärtom svenskarna, särskilt målvakten Bengt Kjell verkar ha blivit publikfavorit och det talades efter matchen om att Valencia var ute efter honom. KFF-kaptenen Gunnar Svensson berättade att kalmariterna fick dånande applåder när man lämnade planen efter matchen. Något hundratal spanjorer stod också och väntade utanför omklädningsrummet för att ”ta i hand och dunka i ryggarna innan vi steg in i bilarna”.

Några pressklipp från Spanienturnén. Fler finns bevarade i Kalmar FF:s egna klippböcker.

Segern täppte till truten på alla som utmålat KFF:s Spanienturné som svensk fotbolls största olycka sedan OS-nederlaget mot Japan

1936. I Östra Småland kunde man läsa följande citat ur

diverse andra tidningar:

– Ja se smålänningar... låter en tecknare i Morgon-Tidningen några sura pressgubbar utbrista samtidigt som han tecknat Kalmar FF svängande den bekanta kalmarkvasten nere i Spanien. Att skrivarna är sura undrar man inte på och håller med Expressen, som påpekar att aldrig har väl ett lag blivit så avsågat innan det givit sig ut på turné som Kalmar FF. Aftonbladet konstaterar också:

– Mitt i den väldiga vintern och de slintande skidorna smyger sig Kalmar ned till den eviga sommaren och c- och d-vitaminerna och gör strålande resultat... Kalmar har givit ädlaste svaret på all utskällning före resan.

Som sagt var!

Att man sedan förlorade en jämn och hård match med 2–1 mot Salamanca gjorde inte så mycket. Några fler matcher blev det inte men KFF:arna fortsatte i alla fall till Madrid innan det var dags för hemfärd. 

Där träffade man den svenske stjärnan Henry ”Garvis” Carlsson, proffs i Atletico Madrid (som blev ligamästare den här säsongen). Han ansåg att KFF var ”ett klämmigt lag” som skött sig bra i Spanien och ”alldeles särskilt duktigt var det att vinna i Valladolid”.

Vid besöket i Madrid passade Barometerns utsände Sture Arvidsson, signaturen Star (längst till höger), på att få sig en pratstund med marockanen Ben Barek, den europeiska fotbollens förste svarte superstjärna. I mitten står Henry ”Garvis” Carlsson, som spelade för Atlético 1949–53, till vänster om honom den franske målvakten Marcel Domingo och allra längst till vänster Atléticos tränare 1949–52, argentinaren Helenio Herrera, som kom att skörda sina allra största framgångar på 60-talet med Inter.
Foto ur Sture Arvidssons samling

Riktigt kunde man från de svenska storstadstidningarnas sida ändå inte smälta den småländska framgången. När det sportsliga utfallet inte kunde ifrågasättas koncentrerade man sig i stället på det ekonomiska. I flera veckor efter turnén försökte man i olika tidningar få det till att det i alla fall måste ha varit något skumt med alltihop.

Men det var det inte. Förmodligen var det än en gång bara den reflexmässiga missunnsamheten gentemot uppstickaren från landsorten som gjorde sig gällande. 

Henry ”Garvis” Carlsson från Falköping och AIK var det första svenska Spanienproffset och blev imponerad av KFF:s vinst i Valladolid. Här i Atletico Madrid modell 1950/51. Övre raden fr v: Marcel Domingo, Rafael Garcia ”Tinte” Repullo, José Lusi Riera, Manuel Santana Farias och Vicente Dauder Guardiola. I mitten: Alfonso Silva Placeres och Rafael Múgica Gonzáles. Främre raden: José Juncosa, superstjärnan Ben Barek, José Luis Pérez-Paya Soler, ”Garvis” och Adrián Escudero.
Bilden hämtad ur Rekord-Magasinet nr 6/1951

MATCHFAKTA

Real Valladolid – Kalmar FF 0–2
Estadio José Zorrilla, Valladolid, söndagen den 8 januari 1950

0–1 Gunnar Södergren (48)

0–2 Ivan Jonasson (82)
Publik: 15.000–20.000

Real Valladolid: Froger – Busquet, Lesmes II, Ortega, Babot, Lasal, Chaves (Rafa 46), Coque, Vaquero (Pedro Antonio 46), Tatono, Revuelta.

Kalmar FF: Bengt Kjell – Lennart Johansson (bytte senare efternamn till Engström), Stig Lundström, Bertil Olsson, Gunnar Svensson, Artur Petersson, Bernt Manfredsson (Evert Ericsson 46), Gunnar Södergren, Georg Ericsson, Rolf Holmström, Ivan Jonasson.

Bearbetad version av en text som första gången publicerades på bloggen KFF-snack den 8 januari 2006 och i Östra Småland den 9 april 2008.

© Klas Palmqvist