Med väskorna fulla av fotbollskunskaper

Den ambitiöse Kalmar FF-tränaren Gösta Carlsson var ständigt på språng efter nya idéer och impulser. Han skötte i många år själv nästan alltsom hade med laget att göra. Ingen begrep hur han kunde hinna med allting.
Foto ur Gunnar Svensson samling

– Ja, Borås är sannerligen att avundas sin stiliga idrottsplats!
Efter en veckas studiebesök var Kalmar FF:s tränare synnerligen imponerad av Elfsborgs toppmoderna hemmaplan.

Men det var förstås inte Borås Arena det handlade om. Året var 1944, idrottsplatsen hette Ryavallen och KFF-tränaren Gösta Carlsson.

Gösta arbetade som cykelreparatör på Sandås, var före detta mellanviktsbrottare och blev både tränare och lagledare för Kalmar FF i slutet av 30-talet när man harvade i tredjedivisionen. Han förde laget till allsvenskan 1949 och så sent som 1962 hoppade han in som tränare sista gången.

Sandås Cykelverkstad, där Gösta Carlsson arbetade, drevs av Herbert Westerlund och var belägen i ett sedan länge rivet hus i hörnet Bragegatan–Södra vägen.
Foto: Stig Westerlund/Kalmar stads hembygdsförening – Tack till Gunnar Magnusson

Säsongen 1943/44 hade KFF äntligen tagit sig upp i näst högsta serien igen och Gösta tog kontakt med allsvenska topplaget Elfsborgs tränare Sven Zachrisson, som bjöd in honom att följa boråsarnas vinterträning.

Sven ”Zäta” Zachrisson (1902–1994) spelade för Elfsborg 1921–1935 och tränade sedan A-laget 1938–1946 samt 1959–1960. Laget vann SM-guld två gånger under Zachrissons första tränarperiod och under den andra förde han laget tillbaka till allsvenskan efter sex års frånvaro.
Bilden hämtad ur ”Etthundra”, Elfsborgs jubileumsbok från 2004

Lennart ”Murvel” Almén, målvakt som i tider av måltorka emellanåt sattes upp som center, och senare sekreterare i Kalmar FF:s styrelse, har berättat hur försäsongsträningen 1944 såg ut efter Göstas Boråsresa.

Lennart Almén (1919–1966) startade pojkfotbollen i Kalmar efter att ha inspirerats av dansken Arne Rasmussen, som tränade KFF hösten 1944. Han skrev också texten till den segersång spelarna fortfarande sjunger efter vinstmatcher.
Beskuret foto ur Ingemar ”Pinnen” Högbergs samling

Man körde fyra gånger i veckan och klockan sju på tisdagskvällar samlades laget vid Tullskolans gymnastiksal (skolan döptes senare om till Tullbroskolan) för ”träningspromenad”. Först lufsade man längs Norra vägen fram till den nu nästan helt försvunna Spännarebacken (just norr om korsningen med Erik Dahlbergs väg).

Där blev det full fart och under ”ideliga tempoväxlingar” – senare skulle man väl sagt ”intervaller” – fortsatte man norrut, sprang genom Berga längs Villagatan, innan man vände söderut längs Tallhagsvägen, som på den tiden gick ända fram till Domaregatan, och åter till Tullskolan. Tillbaka i Tullskolan vidtog gymnastik varpå man spelade inomhusmatch med tennisboll till klockan nio.

Man hade också individuella bollövningar och en gång i veckan cyklade hela gänget ut till flygflottiljens gymnastiksal där det fanns utrymme för lite mer avancerad inomhusfotboll (sporthallen i Kalmar kom inte till förrän i början av 60-talet).

Förutom träningsdetaljer hade Gösta i Borås noterat att Ryavallen sköttes minutiöst av tre vaktmästare som direkt efter matcherna reparerade alla skador på gräsmattan. Dessa tre var de enda som överhuvudtaget fick beträda planen mellan speldagarna.

På dagens Borås Arena växer som alla vet inte ett endaste grässtrå, utan hela planen består av äkta plast...

Bearbetad version av en text som första gången publicerades på bloggen KFF-snack den 9 mars 2006 och i Östra Småland den 25 april 2008.

© Klas Palmqvist