Klockan var halv tolv på förmiddagen fredagen den 25 juli 1913 när det knackade på dörren till den tillfälliga pastorsexpeditionen i Runstens folkskolehus, där kyrkoherde Albert Åstrand och fjärdingsmannen N P Nilsson höll på att arbeta. Åstrand satt vid skrivbordet med ryggen mot dörren.
”Kom in”, sa han, och in steg Carl Olof Nyström, nyligen avsatt kyrkoherde i Runsten. I handen höll han en revolver. Han satte mynningen mot Åstrands rygg och fyrade av.
”Herre Jesus, hjälp mig!”, ropade Åstrand samtidigt som han föll åt sidan och togs emot av Nilsson.
”Där fick du, din djävul”, sa skytten och fortsatte, vänd till Nilsson: ”Ta vara på karln, för kulan är förgiftad”, varpå han försvann sin väg.
|
Mördaren Carl Olof Nyström (1850–1933) |
I huset bodde Hildur Hillén och hennes man Viktor, församlingens kantor. Hon hörde skottet och kom rusande och försökte ta hand om den skjutne, medan fjärdingsman Nilsson gav sig i väg för att telegrafera efter läkarhjälp och länsman Adolf Waldén.
Doktor Hellstén anlände från Borgholm och insåg direkt att Åstrand var så illa däran att han med en gång måste till lasarettet i Kalmar. Åstrand fördes med tåg till Färjestaden och vidare med färja över sundet. I Kalmar opererades han men livet stod inte att rädda. Albert Åstrand avled natten till lördagen. På dödsbädden bad han om förlåtelse för sin baneman.
|
Offret Albert Åstrand (1858–1913) |
Efter dådet hade Nyström gett sig i väg till prästgården, varifrån han ännu inte blivit avhyst. Mordvapnet kastades i en brunn. Sedan gav han sig i väg mot stranden. Då stötte han ihop med Hildur Gustafsson, en yngre kvinna han sedan länge hade ett förhållande med, vilket påbörjats långt innan han blev änkling 1911.
Hon blev mycket orolig för honom. När han klätt av sig och gått ut i vattnet följde hon efter, fullt påklädd. Det var kallt i vattnet och efter en stund blev hon yr och tog sig upp på stranden igen. Nyström stannade kvar i vattnet i en halvtimme. Kanske hade han tänkt ta sitt liv.
Tillbaka i prästgården dröjde det inte lång stund innan han greps av Waldén, som påföljande dag förde honom till Kalmar. Han häktades och som rättegångsbiträde anmälde sig Carl Romanus (1876–1952), en välkänd jurist som bland annat försvarat de så kallade Amaltheamännen efter deras uppseendeväckande attentat mot ett fartyg med strejkbrytare i Malmö 1908.
Länsstyrelsen utsåg Romanus att försvara Nyström, förmodligen för att han inte begärde någon ersättning för uppdraget. Romanus kom senare att biträda en av de åtalade i ”Ryssligan” som leddes av Mohammed Beck Hadjetlaché, den siste som dömdes till döden i Sverige (se artikeln till höger). Åren 1919–1923 satt Romanus i riksdagen för Socialdemokraterna.
Romanus var en av de första juristerna som på allvar intresserade sig för rättspsykiatriska frågor och Nyström fick genomgå något för tiden så ovanligt som en sinnesundersökning i Växjö. Slutsatsen blev att han varken var sinnessjuk eller otillräknelig i någon grad, där-emot visade han sig ha en ”påtaglig etisk defekt”.
Mördaren och hans offer hade känt varandra länge. Nyström var född i Kalmar och den åtta år yngre Åstrand i Förlösa. Under sin studietid i Lund fick Åstrand en del hjälp av Nyström, som 1897 utsågs till kyrkoherde i Runsten.
Nyström var begåvad och hade gjort en snabb karriär. Tidigare hade han tjänstgjort bland annat i Kristvalla, men redan där hade hans drickande och ofredande av unga kvinnor väckt anstöt. Det blev ännu värre i Runsten. 1905 blev han tillfälligt avstängd i sex månader. Problemen blev bara värre och församlingen försökte få honom avsatt. Droppen kom då Nyström var stupfull vid ett barndop 1912.
Åstrand förde däremot ett oklanderligt leverne och var känd för sin omutliga rättvisa. Han hade blivit kyrkoherde i Norra Möckleby samma år som Nyström i Runsten. 1909 blev han kontraktsprost i Ölands medelkontrakt och därmed Nyströms närmaste överordnade.
I den egenskapen var det han som höll i yxan när Nyström avsattes. På Runstensbornas begäran vikarierade han sedan i Nyströms gamla församling, vilket inte var så välbetänkt.
Inför rätta påstod Nyström att han ingenting mindes av händelserna och blånekade till de flesta andra anklagelser som riktades mot honom, bland när det gällde tvivelaktiga penningtransaktioner.
Häradsrätten dömde Nyström till döden. Hovrätten ändrade domen till livstids fängelse. Högsta domstolen slog åter fast dödsdomen, men öppnade samtidigt för benådning genom att anmäla målet till Kungl Maj:t. På regeringens hemställan ändrade kung Gustaf V domen till livstids straffarbete och förlust av medborgerligt förtroende för alltid.
Efter 15 år på Långholmens fängelse i Stockholm, benådades Nyström som 79-åring 1929. Mycket skröplig bodde han hos en dotter i Östergötland till sin död 1933. Carl Olof Nyström begravdes utan sten i ett hörn på Södra kyrkogården i Kalmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar