Biblioteket som tog tolv år att packa upp

Kalmar stadsbibliotek i början av 1920-talet. Vid lånedisken sitter Sven Petersson, som tidigare hade hanterat arbetareföreningens bibliotek. Den unge mannen – nummer två från vänster – lär vara blivande frisörmästaren Bertil Holm.
Bild ur Östra Smålands arkiv

Posthuset vid Sveaplan är Kalmar stadsbiblioteks sjätte adress på knappt 100 år. Att flytta verksamheten från kvarteret intill tog mer än två månader. Men det är förstås ingenting mot de tolv år det tog att få upp böckerna på det allra första stadsbibliotekets hyllor. Och då var lokalerna förstås för trånga redan från början.

Redaktör John Rosén (1844–1910) vars  böcker utgjorde stommen till stadsbiblioteket. Oljemålningen fanns upphängd på väggen redan när biblioteket öppnades vid Stortorget 1922 och har sedan följt med biblioteket till alla dess skiftande adresser genom åren. Konstnären anges i 1928 års bibliotekskatalog heta ”A Jansson”.
Foto: Ulrika Bergström/Östra Småland

Grunden till stadsbiblioteket utgörs av ungefär 10.000 böcker som John Rosén testamenterade till Kalmar stad. Rosén var född i Kalmar 1844, läste romanska språk samt konst- och litteraturhistoria i Uppsala och kvalificerade sig därmed till att bli en av vårt lands första lexikografer. Han var en av redaktörerna för den första upplagan av pionjärencyklopedin Nordisk Familjebok, som gavs ut i 18 band 1875–1894 av förläggaren Christian Gernandt, även han född i Kalmar och son till en av stans tobaksfabrikörer.

Rosén dog i Stockholm 1910. Hans böcker packades i lårar och skickades till födelsestaden. Där blev de liggande på rådhusvinden i åratal, alltmedan stadens styrande inte kunde komma fram till var någonstans det nya offentliga biblioteket skulle inrättas.

Men den 6 mars 1922 öppnades äntligen Kalmars första kommunala bibliotek i tre rum i Nelsonska huset vid Stortorget, mellan Storgatan och dåvarande läroverket (nuvarande stadshuset). Trots att man haft tid på sig sedan 1910 att gå igenom samlingen och det dessutom fanns en noggrann förteckning över bokbeståndet, utförd av Rosén själv, var vid öppnandet bara ungefär hälften av hans böcker så pass ordentligt katalogiserade att de kunde sättas upp på hyllorna.

Stadsbibliotek 1922–1931. Sjökaptenen Nelson köpte fastigheten 1885. Huset är förstås äldre än så och källaren är från 1600-talet. Hyser numera kommunala kontorslokaler och är sedan länge hopbyggt med stadshuset.
Bild ur Östra Smålands arkiv

Fler fick heller inte plats. De rosénska böckerna hade nämligen fått sällskap av ett par tusen volymer ur Kalmar Arbetareförenings bibliotek. Det räknade sina anor tillbaka till stans allra första folkbibliotek på 1860-talet, vilket faktiskt också hade hetat Kalmar stadsbibliotek och som kommit till som ett helt privat initiativ av pedagogen O.E.L. Dahm. Biblioteket inrättade han i sin egen bostad, det 1600-talshus vid Lilla torget som fortfarande kallas för Dahmska huset.

O.E.L. Dahm (1812–1883) – initialerna stod för Oscar Elis Leonard – skolman, gymnasierektor och djupt engagerad i lokalpolitiken och de flesta samtidsfrågor. Startade lånebibliotek i sitt eget hem. 
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

På 1870-talet införlivades Dahms bibliotek med nybildade Kalmar Arbetareförenings boksamling. När föreningen upplöstes skänktes böckerna till Kalmar stad. Då den boksamlingen skulle slås samman med Roséns omfattade den ungefär 5.200 band, men många var föråldrade och ännu fler i så dåligt skick, efter att ha varit flitigt utlånade och lästa, att inte mer än cirka 3.000 till slut ingick i det nya stadsbibliotekets katalog.

Dahmska huset vid Lilla torget byggdes 1666 som bostad åt fortifikationskaptenen Anders Olofson Bergh. Här inrättade O.E.L. Dahm på 1860-talet ett bibliotek varifrån en del böcker så småningom införlivades med stadsbiblioteket. 
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

Av naturliga skäl innehöll Roséns bibliotek inga böcker tryckta efter 1910, vilket innebar ett stort glapp fram till 1920-talet. Anslagen till nyanskaffningar var otillräckliga – som alltid i bibliotekssammanhang – och det fanns en klar slagsida mot humaniora i den gamle lexikografens samling. Naturvetenskaperna var inte alls lika rikligt företrädda som till exempel konst, kultur- och personhistoria. Även skönlitteratur förekom ganska sparsamt. Det sistnämnda kompenserades i viss mån av arbetareföreningens bibliotek.

Ett uppslag ur 1928 års bibliotekskatalog. Den är ungefär lika stor som en nutida pocketbok. Där finns de cirka 15.000 titlar registrerade som biblioteket då förfogade över. Tillväxten av bokbeståndet hade alltså varit tämligen måttlig under de sex år som gått sedan biblioteket inrättats.
Foto: Klas Palmqvist

Att biblioteket redan från början var alldeles för trångbott rapporterade dess förste föreståndare, läroverksadjunkten Henning Ternblom, i Biblioteksbladet 1922. Som hans biträde fungerade Sven Petersson, en veteran inom arbetarrörelsen som redan länge haft hand om arbetareföreningens bibliotek, och som i många år framåt kom att bli stadsbibliotekets ansikte utåt.

I nio år blev stadsbiblioteket kvar i Nelsonska huset. Men då måste även detta tas i bruk för det ännu mer trångbodda läroverkets behov och biblioteket fick maka på sig en liten bit till Rosenlundska huset i hörnet Östra Sjögatan–Södra Långgatan. Där ställdes 150 kvadratmeter på bottenvåningen till förfogande och meningen var att så fort det nya läroverket – i dag känt som Stagneliusskolan – stod klart, skulle biblioteket få ta över en del av de gamla skollokalerna och därmed skulle lokalfrågan äntligen få en varaktig lösning.

Stadsbibliotek 1931–1941. Rosenlundska huset är stans äldsta stenhus, uppfört på 1650-talet. Här var det meningen att biblioteket bara skulle finnas provisoriskt i ett par år. Så blev det inte alls.
Foto: Kristina Wirén/Östra Småland

Stadsbibliotek 1941–1942. Biblioteket blev uppsagt från Rosenlundska huset och måste 1941 flytta in i gamla läroverkets gymnastiksal. Bilden är tagen efter 1946 då Handelsgymnasiet flyttade in. 
Vykort ur Klas Palmqvists samling

Stagneliusskolan invigdes 1933, men det gamla läroverkshuset gjordes om till stadshus medan stadsbiblioteket vackert fick stanna kvar i Rosenlundska huset ända fram till 1941. Då tvingades man till ett ännu sämre provisorium i gamla läroverkets gymnastiksal, bakom stadshuset. Tjänsterum och läsrum fick åstadkommas genom avskärmningar med masonitskivor…

Först den 10 november 1942 kunde stadsbiblioteket ta emot allmänheten i de dittills mest ändamålsenliga lokalerna, belägna på nedre botten i en av de gamla lasarettsbyggnaderna vid Slottsvägen. Huset fick man dela med det sedan 25 år husvilla konstmuseet.

Stadsbibliotek 1942–1983. I en av före detta lasarettets byggnader blev biblioteket kvar i över 40 år. Hela tiden måste litteraturen samsas med det lika trångbodda konstmuseet, som fick ta över hela huset när biblioteket flyttade till Tullslätten. Nu är alltihop ombyggt till bostäder.
Foto: Östra Småland

Även dessa lokaler visade sig förstås vara otillräckliga för två så ambitiösa kulturinstitutioners behov. Men Slottsvägen är trots allt Kalmar stadsbiblioteks långvarigaste adress hittills; här fanns det i mer än 40 år. Under tiden öppnades filialer i Funkabo (under Östra Funkaboskolans matsal, filialen är sedan länge nedlagd), Bergavik och Lindsdal. Ett sjukhusbibliotek inrättades redan i samband med att det nya lasarettet (nuvarande länssjukhuset) togs i bruk 1937, men det slopades några år in på 2000-talet.

Efter närmare 20 års diskuterande och utredande byggdes till slut ett nytt stadsbibliotek vid Tullslätten. Den 1 maj 1983 öppnades stadsbiblioteket för första gången i lokaler som var byggda för att fungera just som bibliotek och inget annat. Tyvärr hade den samlingssal som från början ingått i planerna sparats bort. Något som gjorde det snudd på omöjligt att på ett vettigt vis ordna litterära eller musikaliska arrangemang för mer än på sin höjd 40–50 personer.

Annars var det lätt för besökarna att trivas och hitta i biblioteket på Tullslätten. Allt, utom vissa delar av magasinet, fanns tillgängligt på markplanet. Biblioteket kändes öppet och inbjudande, men på samma gång avgränsat på ett sätt som gjorde att det aldrig upplevdes som oöverskådligt. Och den kunniga och vänliga personalen har förstås alltid varit mån om att hjälpa sina besökare att hitta vad de sökt.

Stadsbibliotek 1983–2020. För hittills enda gången fick stadsbiblioteket ett hus som var byggt för att vara just bibliotek. Tillgängligheten har varit utmärkt eftersom utrymmet för besökarna nästan helt saknat nivåskillnader. Så är inte fallet i gamla posthuset.
Foto: Joy Lindstrand/Östra Småland

Efter drygt 37 år höll stadsbiblioteket vid Tullslätten öppet för sista gången den 22 augusti 2020. Sedan gick flyttlassen i skytteltrafik den synnerligen korta sträckan till det före detta posthuset vid Sveaplan. 

Posthuset vid Systraströmmen på ett vykort, förmodligen från 1960-talet.
Ur Klas Palmqvists samling

Det är förträffligt att arkitekten Lars Erik Lallerstedts fantastiska byggnad från 1948 gjorts tillgänglig för allmänheten igen. Men inte heller i det nya biblioteket finns det någon större samlingssal. I stället ska en sal med plats för åtminstone 300 personer inrättas i de gamla lokalerna vid Tullslätten. Halva huset har rivits och det som byggts i stället kommer att bli mycket högre för att rymma bland annat kulturskolan och öppna förskolan. 

Men än så länge får vi nöja oss med att äntligen ha ett stadsbibliotek som håller öppet igen. Trots alla utgallringar som gjorts genom åren har John Roséns 10.000 böcker nu hunnit växa till en samling på ungefär 450.000 volymer, alla fritt tillgängliga för den läsande allmänheten.

Bearbetad version av text som var publicerad i nättidningen Hela Östra Småland den 3 november 2020

© Klas Palmqvist

KÄLLOR

Henning Ternblom: Kalmar stadsbibliotek (i Biblioteksbladet 1922 och 1923) 

Manne Hofrén (red): Kalmar stadsbibliotek – Katalog 1928 (1928)

Manne Hofrén: Kalmar stadsbibliotek i ny lokal (i Biblioteksbladet 1931) 

Carl Ernst Göransson: Donationshandbok (1962)

Alf H Nordström: Konst- och kulturlivet [i Stadsfullmäktige i Kalmar 1863–1962, minnesskrift] (1962)

Riksantikvarieämbetet: Byggnadsminnen 1961–1978 (1981)

Riksantikvarieämbetet: Byggnadsminnen 1978–1988 (1989)

Karin Eriksson [senare Asmundsson]: Stadsbiblioteket firar 60-årsjubileum och förbereder flyttning (i Östra Småland den 6 mars 1982) 

Gunila Rooth: Kalmar stadsbibliotek 70 år (1992)

Per Jarlbo: Kalmars gatunamn (2007)

Oddbjörn Andersson: Epokerna har avlöst varann i stans äldsta hus (i Östra Småland den 14 december 2009)

Bengt Bengtsson och Gunnar Magnusson (red): Kalmar Lexikon (2014)