Mannen som samlade på lyktstolpar

Äventyraren Richard Allgårdh (1902–1965) bodde ensam i Norrliden med sina lyktstolpar och sina fasaner. © Foto: Åke Håkansson

Han bodde i Amazonas djungler, handlade med skinn i Argentina, samlade på gatlyktor som han sålde vidare till en jet set-klubb på Bahamas, där superkändisar som Danny Kaye, Frank Sinatra, Sammy Davis Jr och Esther Williams brukade hålla till. Han var född i Kalmar och återvände till hemstaden för att ägna sig åt uppfödning av exotiska fasaner. Han hette Richard Allgårdh och var Norrlidens ende invånare.

Richard Allgårdh i början av 1960-talet vid Villa Norrliden, som han döpt sitt högkvarter i Kalmars norra utkanter till. I skogsbrynet syns en del av fasanburarna. Lyktan i förgrunden är likadan som de lyktor som sedan länge lyser upp Stadshotellets entré (se längre ner på sidan). © Foto: Åke Håkansson

Äventyr och överdåd i kombination med världsvana och eleganta gångkläder var Richard Allgårdhs signum. Han föddes 1902 i Kalmar.  Enligt egen utsago ska Richard ha gått på läroverket – nuvarande Stadshuset vid Stortorget. Till skillnad från sina två yngre bröder Nils (1904–1987) och Eric (1906–1972) verkar det emellertid som om Richard aldrig tog någon examen. I stället gick han en handelsutbildning i Tyskland och lär även ha varit verksam i England och Frankrike. 

Redan 1923 flyttade Richard till USA. Han startade en export- och importfirma med bas i Sydamerika och handlade med skinn i 15 år i Argentina, men var också bosatt i Paraguay, Uruguay och Chile samt fem år i Mato Grosso i Brasiliens inland.

Från sin tid där berättade han på det mest mansgrisiga manér man kan tänka sig om hur han togs om hand av en indianhövding som erbjöd honom att välja någon av hans elva döttrar till hustru. Flickorna radades upp och Allgårdh mönstrade dem.

– Eftersom jag ändå skulle bo hos indianerna en tid, tyckte jag det var lika bra att få en hushållerska, så jag mottog hövdingens förslag.
– Men så upptäckte jag att de bara var tio. Hövdingen förklarade då att den elfte var så blyg. ”Ånej, ta hit henne också”, sa jag. Och det behövde jag inte ångra, för hon var den vackraste flicka jag någonsin sett under mina färder runt jordklotet. I tre år hushållade hon åt mig i lerhyddan.
– Sedan dess har jag förblivit inbiten ungkarl, kanske beroende på att jag aldrig mer kunde hitta någon som kunde ersätta indianflickan.
Inte desto mindre visar folkbokföringen att Allgårdh 1950 gifte sig med en 26 år yngre flicka från Gotland, även om äktenskapet bara varade i fem år.

Hur stor tilltro man egentligen ska sätta till Richard Allgårdhs egna uppgifter är en vidöppen fråga. Som hans berättelse om den ende europé han träffade under sin tid i Amazonas, en italiensk filmare:
– När han fick reda på att jag var svensk och från Kalmar lyste han upp och berättade han just i Kalmar varit nära att förlova sig med en flicka. Sedan visade det sig att flickan, som hette Greta Åman, varit klasskamrat med mig, så världen kan vara bra liten...

Richard Allgårdh inspekterar ett parti nyinköpta lyktstolpar från Tyskland. Kanske hamnade de i Hollywood efter renovering och eventuell konvertering från gas- till eldrift. Ur varje parti han köpte brukade Allgårdh spara ett exemplar till sin egen samling. © Foto: Åke Håkansson

Efter andra världskrigets slut började Allgårdh köpa upp gamla gatlyktor i Tyskland, Holland, Belgien och Frankrike för vidare be-fordran till amerikanska miljonärer, filminspelningar i Hollywood samt till den svenske finansmagnaten Axel Wenner-Gren – mannen bakom Electrolux – som behövde ett hundratal gatlyktor till sin exklusiva Lighthouse Club på Bahamas. Där lyste de upp nattlivet för ”The Rat Pack” med Frank Sinatra, Sammy Davis Jr och Dean Martin. Även USA:s försvarsminister Neil McElroy var en flitig gäst. 

Richard Allgårdhs intresse för gamla lyktstolpar ledde vidare till en exklusiv kollektion av gamla vagnslyktor. Här förevisar han dyrgripen – en lykta som ska ha tillhört kejsar Napoleon. © Foto: Åke Håkansson

Allgårdhs firma hade sin bas i det då annars obebyggda Norrliden, där han köpt ett litet ställe, avstyckat från en av Bergagårdarna.

När vintern kom lämnade Richard Allgårdh gärna kylan och mörkret i Norrliden och tog in på  Stadshotellet vid Stortorget. De vackra lyktorna vid entrén levererades av honom. Vem vet, kanske betalade han hotellräkningen med dem? © Foto: Åke Håkansson

Richard Allgårdh avled 1965, 62 år gammal, i samma veva som den nya stadsdelen Norrliden började planeras. Men det är en annan historia, som kommer att berättas här på bloggen framöver.


© Klas Palmqvist

Bearbetning av text som var publicerad i Östra Småland den 6 februari 2016

Richard Allgårdh hade ungefär 600 fåglar i sin fasanuppfödning i Norrliden. Det här lär vara en indisk guldfasan. © Foto: Åke Håkansson

KÄLLOR 
Reportage om Richard Allgårdh i Kvällsposten av Åke Håkansson den 2 januari 1961 och av Arne Reberg och Åke Håkansson i Sydsvenska Dagbladet den 8 oktober 1964
Bengt Bengtsson och Gunnar Magnusson (red): Kalmar Lexikon (Kalmar 2014)

STORT TACK
till Åke Håkansson som generöst ställt bilder och tidningsklipp till förfogande, samt till Hans Egeskog, som rett ut Allgårdhs familjeförhållanden, och Sarmite Roske, som frikostigt delat med sig av sin grundliga lokalkännedom om Berga och Norrliden 

SE ÄVEN
texten om familjen Nylander, som bodde i torpet i Norrliden på 1950-talet: När en enda familj bodde i Norrliden.

© Foto: Åke Håkansson