Sista avrättningen i Vassmolösa

Två unga män möttes av en tillfällighet på en väg utanför Påryd, väster om Kalmar. Ett möte som slutade med att den ene blev mördad och den andre avrättad.

Datumet var den 3 mars 1863. Den 18-årige judiske gårdfarihandlaren Abraham Levi Kahana, hade anlänt från Polen till Sverige bara sju månader månader tidigare. 

Egentligen var han på väg till Karlskrona, där det fanns en mosaisk församling och där han skulle fira den judiska påsken som det året inföll den 23 mars. Han tog inte närmaste vägen utan tänkte förmodligen att han skulle få avsättning för sina varor – fickur, knappar och sådant – i lite mer avlägset belägna byar. 

Abraham Levi Kahana var förstås inte närmare bekant med trakten och när han på vägen från Träknivsmåla träffade på August Pettersson frågade han denne om vägen till byn Sävsjö, belägen en bit söderut.

August Pettersson kallades Lärk-August efter sin styvfar Andreas Lärka. Denne hade ett kriminellt förflutet – hans hustru Maja Petersdotter ska ha blivit havande med August när maken satt fängslad på Karlshamns kastell för stöld.

Vid sju års ålder  hade August, som var född 1836, blivit utkastad ur hemmet och sedan strukit omkring i bygden och fått tigga för att klara livhanken. Från att han var tolv år tjänade han som dräng hos olika bönder. Först framåt 20-årsåldern fick han återvända till sin mor och Andreas Lärka. I dennes stuga i Sävsjö bodde han tillsammans med Stina Kajsa Jonsdotter som han också hade en några månader gammal dotter med. I kyrkboken anges hans kunskaper i kristendom, läsning och skrivning som ”ringa”. 
I hushållet fanns också Andreas Lärkas söner, drängen Karl Johan Andersson och marinsoldaten Wilhelm Andersson Ring.

Lärk-August erbjöd sig att visa Kahana vägen. Den 26-årige före detta tiggarpojken och den 18-årige invandraren slog följe. Medan de gick där kom August att tänka på hur Andreas Lärka ofta talat om hur man borde passa på att mörda någon judisk handlande. Styvfadern hade också påstått att han 35 år tidigare mördat en judisk krämare, ett brott som inte uppdagats.

När de kom fram till Andreas Lärkas hus gick August in medan Kahana väntade utanför. Andreas Lärka sa till August att han ”måste söfva den där juden och taga hans gods”. Andreas skulle hjälpa honom att gömma liket och sälja varorna. Dessutom skulle August få stugan.

Lärk-August tog med sig en yxa och gick ut igen. När de gått några hundra meter slog han den plötsligt i huvudet på Kahana så att denne föll omkull. August fortsatte att sparka och slå, varpå han tog Kahanas pengar och varor och kastade in kroppen i en bod. 

Samtidigt dök den belåtne Andreas Lärka upp och hjälpte honom att täcka över liket. Hemma i stugan delade de pengarna med Lärkas söner och dagen efter flyttade de liket till en källare.

Där påträffades kroppen den 23 mars av kronolänsman K A Ström. Rykten gick i trakten och Ström hittade också stöldgodset.

Vid rättegången på länsfängelset i Kalmar kunde dock Lärka inte fällas för anstiftan till mordet men fick livstids fängelse på Älvsborgs fästning för stöld. Där dog han i april 1864. 
Knappt tre veckor senare avrättades hans styvson August. I kyrkboken antecknades: ”Afförd till Wassmolösa afrättsplats 10.5.1864 samt derstädes aflifwad 11.5.1864.”

Den 11 maj 1864 avrättades ”Lärk-August” Pettersson i Vassmolösa genom halshuggning för att ha mördat gårdfarihandlaren Abraham Levi Kahana. Dödsdomen var den sista som verkställdes i Kalmartrakten.
Illustration: Oddbjörn Andersson

Klockaren kunde inte äta fett fläsk

Folkskolläraren B O Bondesson i värmländska Lesjöfors var född i Gullabo 1884. För Folklivsarkivet i Lund berättade han 1961 så här om vad han hört om Lärk-Augusts avrättning:

”Då Lärk-August halshöggs i Vassmolösa samlades en mängd folk från när och fjärran för att se på det hela. Bland de närvarande fanns många som kunde berätta hur det tillgick. En såg, att handen darrade på den avrättade, sen huvudet fallit, och en annan såg hur huvudet ramlade av vid skarprättarens hugg. 
Anders Gasslander, som var klockare och skolmästare i Gullabo hade också infunnit sig för att se det hela. Efter den betan kunde han inte mera äta fett fläsk, ty därvid kom han alltid att påminna sig halsen på det avhuggna huvudet. Lärk-August hade tjock och fläskig nacke. 
Somliga hade klivit upp i träden för att se bättre. Då huvudet föll var var det många som ramlade ner. Det var ett alltför hemskt skådespel, som de inte tålde vid.”

Skarprättaren Per Petter Christensson Steijnech hade en liten flaska med sig och ur den tog han allt emellanåt en klunk, innan den dömde leddes fram. Men i pressen fick han ändå vitsordet att han uppträdde nyktert och städat.

Sämre gick det för samme bödel när han skulle halshugga rånaren och mördaren Konrad Tector utanför Visby 1876. Då krävdes inte mindre än tre hugg  innan huvudet kunde skiljas från bålen. Den avrättningen blev den sista offentliga i Sverige.

Lärk-Augusts dotter tog livet av sig

Den sociala misär som blottläggs när man tar del av  omständigheterna kring mordet på Abraham Levi Kahana är hjärtskärande.

Givetvis gjorde det sociala arvet sig gällande, något som framgår inte minst av kvinnornas öden, vilket Östra Smålands förre nattchef Hans Egeskog haft vänligheten att titta närmare på.

Lärk-Augusts mor Maja Petersdotter var född utom äktenskapet i Harstensbomåla, Arby, år 1801. Hon hade ”begått enfalt hor”, var dömd för stöld och fick ett och ett halvt års straffarbete för delaktighet i mordet på Kahana. Hovrätten upphävde dock den domen. Maja dog i Träkniv 1883.

Lärk-Augusts ”sambo” Stina Kajsa Jonsdotter var född utom äktenskapet i Vissefjärda 1837 och gifte sig 1870 med Peter Nilsson Spira i Hundshyltan. Hon dog 1872.

Då var hennes och Lärk-Augusts dotter Sofia ännu inte tio år fyllda. Bara  några månader gammal hade hon varit med vid rättegången mot Lärk-August: ”Stina Cajsa Johansdotter medhade ett barn, 4 à 5 månader gammalt, som jollrade och log under hela den hemska rannsakningen”, stod det i tidningen. 

1891 hamnade Sofia i tidningen igen sedan hon häktats för att i hemlighet ha fött ett ”enligt egen uppgift ofullgånget gossebarn, som wid födslen saknade lif”. Hon kastade barnet ”till swinen, som genast uppåto det”. Sofia dömdes för barnamord, hamnade sedan i Vickleby på Öland där hon dog 1896 av ”förgiftning genom intagning af fosfor”. Hon begick alltså självmord.

Se även:
• När bödeln tappade huvudet.

KÄLLOR
Bror Olsson: Kalmar stifts herdaminne, del 3 (Lund 1948)
Wulff Fürstenberg: Kring Kalmar mosaiska församlings 
tillblivelse i Kalmar Län 1969 - Årsbok för kulturhistoria och hembygdsvård (Kalmar 1969)
Artiklar i tidningarna Barometern 1863 och 1864, Kalmar 1891 och Östra Småland 1954

TACK
Stort tack till Hans Egeskog för utredningen av Lärk-Augusts familjeförhållanden och till Oddbjörn Andersson för illustrationen. 
Ta gärna en närmare titt på Oddbjörns bok Ölands testfält – Stora alvarets bäst bevarade hemlighet


Se även:
• Kalmars återuppståndna synagoga
• Hemligheten på vinden med de glada tonerna från 20-talet

© Klas Palmqvist

Texterna publicerades första gången i Östra Småland den 7 november 2015