”Pin livat” på Byttan och i Tallhagen

Den här bilden är förmodligen tagen när Stadsparksrestaurangen invigdes den 4 juni 1881. Premiäråret serverades ”sexor”, det vill säga lättare måltider som intogs efter klockan sex på kvällen, för mellan 50 öre och en krona (en dåtida krona motsvaras i dag av knappt 60 kronor). Ölet kostade 15 öre flaskan, sockerdricka och lemonad var fem öre dyrare. Även kaffe och te kostade 20 öre. Ville man ha bröd till teet fick man punga med en tjugofemöring, medan en ”kaffefrukost”, vad den nu innefattade, gick på 60 öre.
Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv 

Han hette Olof Olsson men kallades för ”Pin-Olle” eftersom han tyckte det mesta var kul: ”pin livat” var hans favorituttryck. Han var källarmästare på Byttan i Stadsparken, sålde cigarrer i Rotundan vid Tullbron, inrättade kafé för damer på sitt hotell vid Kavaljeren och vid hans sommarstuga ”Si goda då” i Tallhagen kunde man få syn på både lejon och giraffer i buskarna. 

Olof ”Pin-Olle” Olsson (1842– 1907), legendarisk Kalmarkrögare med originella idéer.
Bild ur Kalmar läns museums arkiv

Olle Olsson föddes i Kalmar 1842. Så fort han slutat skolan började han arbeta som smörgåsnisse på Societetshuset vid Stortorget, föregångaren till Stadshotellet. Snart befordrades han till kypare och i mitten av 1870-talet startade han ett eget litet värdshus på Ölandsgatan, som snabbt blev känt för att hålla en för tiden – och Kalmar – ovanligt hög nivå. 

1880 tog Olsson över det bara några år gamla Frimurarehotellet vid Larmtorget. Värdshuset på Ölandsgatan lämnade han snart för att i stället koncentrera sig på restaurangen i den nyanlagda Stadsparken. 

Den öppnades den 4 juni 1881 och första sommaren var det fröken Anna Jönsson som stod för driften. I själva verket var hon bulvan för Olsson. När han insåg att Byttan – som etablissemanget benämndes i folkmun på grund av sin förmenta likhet med en gammaldags smörbytta – gick bra, tog han redan året därpå även officiellt över värdskapet själv. 

Restaurangpaviljongen klädde han med färggranna flaggor och den närmaste omgivningen lystes upp med marschaller och papperslyktor. ”När det sedan blev kyligt fram på sensommaren”, berättar Kalmarkrönikören Manne Borgwall, annonserade Olsson om att filtar hyrdes ut för tio öre styck. ”Där satt man sedan och tärde sina kräftor med en sejdel Gamle Carlsbergs öl”. 

Flaggan i topp på gamla Byttan på ”Pin-Olles” tid.
Vykort ur Olle Vallerheds samling

Olsson var som sagt både serviceinriktad och påhittig men inte alls lismande och inställsam och han brusade lätt upp. När kung Oscar II skulle besöka Kalmar 1884 anförtroddes ”Pin-Olle” hedersuppdraget att ombesörja flaggdekorationerna på slottet, något han åtog sig med stor entusiasm. 

Landshövding Edelstam menade dock att en av flaggstängerna hamnat i skymundan, vilket ”Pin-Olle” inte alls höll med om. Han hävdade att han hade tre goda egenskaper som landshövdingen var i komplett avsaknad av. ”Vilka då?”, undrade Edelstam. ”Jo, smak, dekorationsförmåga och ordningssinne”, förklarade den uppretade källarmästaren. 

Landshövdingen vände på klacken. Den omstridda flaggstången fick stå kvar där den stod. 

Värdskapet på Byttan fungerade till allmän belåtenhet i flera år, men 1893 råkade ”Pin-Olle” i ekonomiskt trångmål och det hela slutade med konkurs. Nu var Olsson noga med att betala sina skulder. Det lär ha tagit sin tid, men allteftersom han kom på fötter igen ska alla fordringsägare ha fått igen sina pengar.

”Pin-Olle” fick lämna frimurarnas hotell och startade i stället Hotell Victoria i det Mühlenbruchska huset med adress Östra Sjögatan 1. Huset inrymde också en skeppshandel och i källaren serverades öl. Där fanns en ”pilroulette” som gästerna kunde använda för att bestämma vem som skulle bjuda på nästa omgång laget runt. 

Det Mühlenbruchska huset uppfördes av handelsmannen David Mühlenbruch 1720 i Lilla Torgets hörn mot Östra Sjögatan. Skeppshandeln innehades på sin tid av en herre som kallades ”Pelle på lådan”. Kanske är det rent av han och ”Pin-Olle” som står i gathörnet? Bilden ska ha tagits 1906.
Foto: Emil Blomberg/Kalmar kommuns bildarkiv

I hotellets kafé serverades inte bara kaffe och te utan även öl och vin. Här fanns också ett särskilt rum för damer, vilket säkert vidgade kundkretsen. Tidigare hade knappast ”fina” damer kunnat besöka en servering utan manligt sällskap. Hit kunde de gå med sina väninnor. 

Olsson var också cigarrhandlare i Rotundan vid Tullbron, som byggts som tullkur 1857, samtidigt med bron. Där upptogs tull av den som skulle in till Kvarnholmen. 

Rotundan fotograferad på 40-talet då den hade förvandlats till fruktkiosk. På 60-talet placerades en enkel glasskiosk alldeles intill och den fanns kvar åtminstone en bit in på 80-talet. Då var Rotundan degraderad till förråd. Senare har den snyggats till och gjorts om till obemannat konstmuseum.
Foto: Robert Andersson/Bild ur Kalmar läns museums arkiv

När järnvägen kom till Kalmar 1874 slopades avgiften och Rotundan kom att användas som likbod och obduktionssal ända tills ”Pin-Olle” startade sin cigarraffär 1882. Sortimentet utökades i slutet av 1890-talet med blommor, frukt och godis. 

”Pin-Olle ”var tidigt medveten om reklamens betydelse. Ovanför entrén till Byttan fanns ett plakat med texten ”Belåtna gäster – bästa reklam”. 

Turisthotellet i hörnet Larmgatan–Ölandsgatan revs 1938 och ersattes av ett toppmodernt hus som bland annat innehöll Hotell Ritz och biografen Grand.
Vykort ur Olle Vallerheds samling

I Turisthotellet, som ”Pin-Olle” startade 1900 i hörnet Larmgatan–Ölandsgatan (huset revs i slutet av 30-talet) och inte drev längre än till 1902, målade han diverse deviser och ordspråk i taket. På Rotundans vägg fanns också verser: 

Du vandringsman på livets stig, 

förbi min dörr ej gå! 

Jag har ett ord att säga dig, 

ett ord så gott som två: 

Om du är trött och ledsen på 

all jordelivets knarr, 

slå sorgen bort, var glad ändå, 

kom tag dig en cigarr! 

Och genast far bekymren bort , 

gömd i Havannas rök, 

begärs det någon särskild sort? 

Här finnes allt, försök! 

I mitten av 1890-talet byggde ”Pin-Olle” en sommarstuga i Tallhagen, en bit nordost om där Ölandsleden i dag går över Timmermansgatan/Ledungsvägen. På den här tiden skulle sommarhus helst heta någonting. ”Pin-Olle” bestämde sig för att det första en människa sa till honom en viss dag skulle bli stugans namn. Den aktuella dagen råkade han möta en gubbe på vägen som hälsade honom med orden ”Si goda då”. Det fick bli stugans namn. 

Pierre Backman beskriver det originella lilla huset så här i Sancte Christophers Gilles CHroenica XXVIII–XXIX: 

Det blev utan tvivel det kuriösaste sommarställe Tallhagen någonsin ägt. Byggnaden var inte stor och skulle kanske närmast ha kunnat kallas en kolonistuga. Ytterväggarna var klädda med hyllor från grunden till taklisten, den ena ovanför den andra. Och på hyllorna stod uppradade tätt intill varann champagnebutelj vid champagnebutelj på ena väggen, tomma geneverkrus på den andra och gamla benediktinerflaskor på den tredje. Från taket hängde i husets fyra hörn stora Eolsharpor, glasklockor, vilka gav ifrån sig underbart svingande, himmelska toner i vindens sus. 

I det lilla inhägnade skogsområdet hade ”Pin-Olle” inrättat ett egenartat menageri. Ur en buske tittade ett lejon fram och bland enar och björkar stack en giraff upp sin långa hals. I gräset låg feta boaormar. Alla djuren var förstås förfärdigade och målade av ”Pin-Olle” själv. 

Här ute var det ofta ”pin livat”. Till exempel sommaren 1904 när det illustra välgörenhetssällskapet ÅM bjöds på fest. Herrarna anlände till tonerna av mässingsmusik och som den framstående krögarfar och nöjespappa han var hade ”Pin-Olle” förstås ordnat på bästa tänkbara vis med mat och dryck. Det blev en fest långt in på nattkröken som det kom att talas om i decennier. 

I dag återstår ingenting av ”Si goda då”. Det svarta ordenskors av järn som ÅM-bröderna i alla tider placerat ut för att markera sina utflyktsmål, och som finns kvar på många håll i Kalmartrakten, är också försvunnet. Men stenen där det en gång varit fastsatt finns kvar med ett märke efter var korset en gång suttit. 

”Pin-Olle” Olsson gick ur tiden 1907, 65 år gammal. Det var många som tyckte att utan den färgstarke krögaren blev Kalmar en avsevärt tråkigare stad. 

STORT TACK för generös hjälp med bilder till: 

Jan Magnusson, Kalmar kommun

Gunnar Magnusson, Kalmar stads hembygdsförening

Eva-Lena Holmgren, Kalmar läns museum

Olof Vallerhed, Färjestaden

Mer än 100.000 bilder och föremål ur Länsmuseets samlingar finns att se på Digitalt Museum.

Gamla bilder finns också i Kalmar kommuns bildarkiv.

KÄLLOR

John Sjöstrand: Kalmarbilder (1925)
John Sjöstrand: Gamla Kalmarbilder, del 3 (1937)

John Sjöstrand: Det Kalmar som gått och går (1948) 

Harald Åkerlund: Byttan in memoriam (ur Sancte Christopher gilles CHroenica XII–XIII (1939) 

Hjalmar Ahlberg (red): Kalmar folkskolors minnesskrift (1942) 

Manne Borgwall: Kalmar i minnets skimmer (1954) 

Ch Pierre Backman: Tallhagssocieteten (ur Sancte Christopher gilles CHroenica XXVIII–XXIX (1966) 

Gunnar Magnusson och Bengt Bengtsson (red): Kalmar Lexikon (2014) 

LÄNK
Klas Palmqvist: Victoria, Nea, Svea och andra Kalmarhotell

© Klas Palmqvist

Texten var publicerad i Östra Småland den 30 mars 2019