Fakiren som blev finkultur

Ali Ben Hassan stack sina nålar kors och tvärs genom kinder och armar, men bara två gånger hade han varit tvungen att uppsöka läkare på grund av infektioner efter sticken. När han uppträdde i tv och på skolor använde han trubbiga nålar, då blev det inte särskilt blodigt. ”Men på till exempel Kiviks marknad har man brukat kräva blod”, berättade Ali och då använde han spetsiga nålar. ”I Kivik har jag nog brukat bli av med en liter blod vid varje besök”, konstaterade han. Bilden är tagen uppe på nya vattentornet i Kalmar.
Foto: Östra Småland

Han stack nålar genom kroppen, han slukade eld, han blev korsfäst, han lät folk skjuta pilar på honom med luftgevär, han vred axlarna ur led och folk satt och stod på honom när han låg på sin spikmatta eller på en bädd av krossat glas. Men han var också engagerad i Hyresgästföreningen och hedrades med Kalmar kommuns kulturpris.

Georg Albertsson stod det på dörren hemma på Två Systrars väg 6C i Kalmar. Men det stod Ali Ben Hassan också. För det var under det namnet han gjort sig känd och så småningom djupt respekterad för sitt säregna artisteri även långt utanför de traditionella varietéscenerna. 

Ali Ben Hassan med sin spikmatta på Två Systrars väg i Kalmar. Han var aktiv i hyresgästernas kontaktkommitté ”Myran” och satt även i Hyresgästföreningens avdelningsfullmäktige. Fast då utan spikmatta.
Foto: Östra Småland

Georg var född 1928 och växte upp i Hasslösa i Västergötland. I mitten av 30-talet var åttaårige Georg på hembygdsfest i Vinninga utanför Lidköping.

– Där såg jag en kille som stack nålar i sig. Det såg bra ut, tyckte jag, berättade han för reportern Rune Johansson 1984.
Georg började träna hemma i smyg med säkerhetsnålar.
– Då jag var 14 år såg jag för första gången en fakir i aktion på ett tivoli och då blev jag ännu mer tänd.

Kanske var det den beryktade Abd-Ur-Rama, alias Alfons Svensson (1907–1960) från Sölvesborg, som unge Albertsson såg på tivolit. Han ska småningom ha blivit Ali Ben Hassans läromästare och även ha gett honom artistnamnet. 

Men till skillnad från den labile blekingen, som ofta uppträdde berusad och till och med kunde gå till attack mot publiken med svärd som han egentligen skulle sluka, höll Ali Ben Hassan alltid en saklig och belevad stil, kryddad med torr humor.

När Georg Albertsson gjorde lumpen på Skaraborgs flygflottilj i Såtenäs hade han fakiruppvisningar på luckan:
– Jag tog 25 öre i inträde. Det kunde bli sju, åtta kronor på en kväll. Det var mycket pengar på den tiden när vi bara hade en och femtio om dan.

1952 började Ali Ben Hassan uppträda på tivolin och marknader. Men bara på helgerna. I veckorna arbetade han som sotare i Töreboda.
– Men det blev för jobbigt och då slutade jag med sotningen.

Från början av 60-talet var Ali Ben Hassan fakir på heltid. Han uppträdde på marknader och med tältvarietéer runt om i hela Sverige och turnerade även i Norge, Danmark, Finland och Västtyskland.

Affisch från 1980-talet.

På fårmarknaden i norska Åndalsnes mötte han Kari som blev hans hustru. Tillsammans fick de barnen Gill och Bill. Karis föräldrar var inte roade av att dottern blev tivoliturnerande fakirfru, men äktenskapet höll. Dottern Gill arbetade för övrigt som Alis assistent en tid. 

Numret var i stort sett detsamma hela tiden.
– Jag har brukat inleda med nålarna. Sen har jag låtit folk skjuta på mig med luftgevärspilar. Jag här därefter övergått till att vrida axeln ur led, ligga på glas eller på spikmatta. Ibland har jag också jobbat med eld.

Att bli skjuten i bröstet med luftgevärspilar var en av Ali Ben Hassans specialiteter. Först gällde det att provskjuta mot en bräda så att Ali kunde se om skytten var nykter nog att sikta rätt.
Foto: Östra Småland

Smärtan klarade han av med ren viljestyrka – han bestämde sig för att det inte gjorde ont och kopplade på så sätt bort smärtan:
– Jag menar att det går att övervinna smärta genom vilja. En sorts självsuggestion. Kroppen lär också kunna producera ämnen som är smärtstillande.
Ali Ben Hassan anlitades vid sjuksköterskeutbildningen i Kalmar där han visade sina konster och talade om smärta. Han var också med i medicinska program i tv.

Underhållaren Bosse Parnevik provsitter på fakiren som synbarligen har det trevligt på sin spikmatta.
Foto ur Östra Smålands arkiv

Annars började han på 70-talet arbeta som lejon- och tigerskötare på Ölands Djurpark, som drevs av gamle varietékungen Boris Bravin. Vid  det laget hade hårdporren tagit död på den klassiska svenska marknadsvarietén. Ali var en få artister som ändå kunde fortsätta och han lyckades gradvis erövra en ny publik och nya scener i den svenska underhållningsvärlden.

Ali Ben Hassan på jobbet på Ölands Djurpark.
Foto: Östra Småland

Det började 1982 med att han turnerade med legendariska Kalmarbandet Ragnarök på i stort sett alla rockklubbar som fanns i Sverige. Ali engagerades också som gycklare vid olika evenemang, särskilt på Kalmar slott. 1989 fick han kommunens kulturpris, ett erkännande som kom att betyda mycket, både för Ali själv och för hela den folkliga artisttradition han företrädde.

– Priset har faktiskt förändrat tillvaron för mig. Det känns att jag, och fakirkonsten, är respekterad, konstaterade han i en intervju 1990. 

Då hade Ali engagerats av Orionteatern i Stockholm. I en mycket uppmärksammad uppsättning av August Strindbergs Ett drömspel fanns Ali på scenen under i stort sett hela den tre timmar långa föreställningen. Han gjorde rollen som Glasmästaren, agerade som fakir och blev även korsfäst som Jesus.

– Det är ju en fantastisk upplevelse för en gammal marknadsgycklare att stå på en riktig teaterscen. Jag har visserligen stått på varietéscener i 42 år men det här är en annan sak. I varietén spelar man med publiken på ett annat sätt. På teatern spelar man mer för publiken.

Ali Ben Hassan var glad över att hans konst äntligen accepterats i alla kretsar. Han fick till och med representera Sverige på en internationell teaterfestival i Lissabon.

Det slutgiltiga kvittot på hur fakirens status förändrats kom 1992 när skattemyndigheterna gav honom klartecken att göra avdrag i självdeklarationen för nålar, scenkläder och den dyra medicinska bensin han använde i sina eldnummer. Ett tydligare erkännande kan knappast en svensk artist få.

Georg Albertsson – Ali Ben Hassan – avled 1996, 68 år gammal.

FAKTA/Kalmar kommuns kulturpris 1989
Så här löd motiveringen när Ali Ben Hassan fick kommunens kulturpris 1989: ”Ali Ben Hassan företräder en kulturform som har bred folklig förankring och en lång historisk tradition. Ali har bevarat kärnan i gycklartraditionen och vidareutvecklat den på sitt personliga sätt”.
Tre av kulturnämndens ledamöter reserverade sig mot beslutet att ge priset till fakiren.

Ali Ben Hassan lägger den snälla boaormen Pettersson tillrätta runt en av gästerna vid julbordet på Kalmar slott i december 1988. Flickan till höger gillar verkligen inte vad hon ser.
 Foto: PeO Larsson/Östra Småland

KÄLLOR
Intervjuer med Ali Ben Hassan i Östra Småland av Lars Jutefors den 3 november 1978, Rune Johansson den 13 november 1984 och Rolf Ljung den 24 december 1990 
Bo Sjökvist: Bland strippor och fakirer – Den svenska marknadsvarietén (Vertigo förlag 2006)
Stort tack till Thomas Wiegert i Ragnarök som berättat om sina minnen av Ali Ben Hassan för bloggredaktören

Ali Ben Hassan hade två boaormar. Pettersson var som sagt snäll och beskedlig men den som hette Sträng var desto lömskare.

© Klas Palmqvist
Texten var publicerad i Östra Småland den 9 januari 2016